It takes a village to raise a child

Imorse var jag riktigt stolt över mina söner. För ovanlighets skull skjutsade jag dem till skolan eftersom den äldre strax efter skolan ska åka iväg på en exkursion till huvudstaden och han ville därför varken köra bil eller cykla till skolan.
I en korsning hamnar vi bakom en mopedist, som visserligen har hjälm, men som inte har dragit ner hjälmen ordentligt, utan har den liksom bara att vila ovanpå huvudet. Sönerna blir irriterade över detta och den yngre öppnar sidorutan, sticker ut huvudet och ropar till grabben att han ska ta på sig hjälmen ordentligt. Efter andra uppmaningen gör grabben som vi vill. Är det skamligt att ha hjälm på huvudet och skydda det viktigaste man har? Jag är glad för att mina söner, inte bara vid det här tillfället, utan också annars vågar ta ställning och stå för vad de tycker. Själv är jag inte lika modig alla gånger.

Så här ser den lilla lyktan ut som jag hittade på Säde när jag åkte dit för att byta ut en annan pryl. Den blev ett nätt litet komplement till den större lyktan (från CO) och ljusstaken som jag också inhandlat på Säde för en tid sedan. Allt står på vår tv-bänk framför ett gammalt fönster som jag fått av goa A-C på Strandviksvillan.