Mynta

Jag brukar vägra att köpa hem mynta, eftersom vårt trädgårdsland varje sommar överbefolkas av sagda ört, och jag får nog av den då, men ibland måste man frångå sina principer. Förra veckan skulle jag ha mynta i en maträtt, så det var bara att krypa till korset och köpa en kruka. Nu ska jag se om jag lyckas få den att växa till sig i köksfönstret.

Jag var helt ovetande om myntans livskraft när jag en gång i tiden planterade en sådan i trädgårdslandet. Jag önskar verkligen att någon hade talat om för mig vilket eländigt ogräs det var jag planterade. Den sprider sig som en eld, och är helt hopplös att utrota. Jag ser rött när jag drar upp de vita rötterna, men ändå dyker det upp nya skott hela tiden och överallt. Mitt råd är alltså att plantera (eller så) örten i en kruka, inte direkt på friland.

Önskar eder en trevlig, avkopplande helg!

Ugnsvante

Vanliga ugnsvantar i all ära, men det här är nog den allra bästa sorten. Du behöver bara hålla reda på en vante, du kan hänga den t.ex. över ugnshandtaget, den skyddar inte enbart händerna, utan underarmarna också. Bara fördelar, som du märker. Jag köpte min första på Ikea för många år sedan och sedan dess har moster sytt ett par till mig. Den här fina blommiga kommer från Cath Kidston - inköpt i London för snart två år sedan - och den har jag varit litet rädd om, men nu när jag vet att jag snart har möjlighet att köpa en till, ska jag ta den i bruk. Jag har också en kritstrecksrandig en i svart och vitt som jag också köpte i London den där våren då vi fastnade där p.g.a. vulkanaskan (HÄR, HÄR, HÄR och HÄR kan du läsa om den resan). Den ska jag nu lägga åt sidan tills vi går mot mörkare tider igen.

Det har inte varit lätt att hitta sådana här ugnsvantar, åtminstone inte i här i vår kalla nord, men nu har Leila några modeller i sin webbaffär. Skynda, skynda att skicka in en beställning!

Litersmått med Leilastuk

Under ett besök på Säde för några veckor sedan fastnade denna kanna i min hand. I samma ögonblick som jag såg den, visste jag att jag skulle ha den. Den påminde mig om något jag sett och fallit för i Leilas bakprogram, och visst sjutton har hon nu liknande i sin nyöppnade webbaffär. I går kokade jag för första gången litet vatten i den, och än så länge är emaljen oskadad. På Säde kunde de inte säga om kannan tål att stå på spisen, men eftersom det var just för det ändamålet jag skulle ha den, så det får bära eller brista, jag kommer att använda den till just detta så länge den överlever. So far so good!

Kloka ord

När jag för en stund sedan kollade igenom gårdagens inlägg märkte jag att två av ramarna på väggen fortfarande är tomma, och så kan man ju inte ha det i längden. Och eftersom jag älskar texter av olika slag, fixade jag dit några kloka ord. Jag skrev bar ut dem på vanligt papper. Sedan kan man byta ut dem när man tröttnar, och det kostar ingenting alls.

Bloggtorka big time

Tro det eller ej, men jag höll i min kamera EN endaste gång förra veckan. Jag tror inte att kameran och jag haft en så lång paus från varandra sedan tidernas begynnelse. I alla fall inte sedan jag fick min första rediga digitalkamera. Men nu vet jag ju att jag också överlever utan kamera, men med nöd och näppe.

I brist på färska foton att visa, och eftersom ni förmodligen hunnit glömma hur det ser ut hos oss under min inaktiva bloggvecka, tänkte jag påminna er om hur det ser ut här i vår boning.

Vårt sovrum, som för några veckor sedan genomgick en uppljusning. Det ni inte ser är min promenadmatta som jag försöker använda så mycket jag bara orkar och hinner. Den bor i sovrummet, så att jag ska kunna se på tv samtidigt som jag traskar på den.

Gästrummet som också fungerar som pysselrum. Det är ett år sedan vi omvandlade detta rum, men än har jag inte pysslat något där inne. Men det är ju bra att ha ett rum för den sysslan, ifall man skulle drabbas av flugan framdeles.

Vardagsrummet har också genomgått en förvandling i vinter. Möblerna är de samma, men väggarna har blivit vita och nu har vi ett aldrig tidigare skådat ljus där inne. Bra för åldrande ögon bland annat. Dessutom blev rummet flera kvadratmeter större på köpet. Eller åtminstone känns det så.

Och köket. Det finns inte mycket att orda om det, förutom att jag är så nöjd över att vi äntligen kom oss för att renovera det för två år sedan.

Till nästa inlägg ska jag försöka rasta kameran. Wishing myself luck with that...

Hej, hallå!

Hej, hallå, här är jag igen! Ljuset, det fantastiska vårljuset, återvänder och det börjar kännas i kroppen att våren är på väg (trots att den halvmeterhöga snön ligger kvar på marken). Jag har varit rätt busy i veckan, men samtidigt känns det att energinivån stiger ju mer man hinner med. Eller så är det den där annalkande resan eller det faktum att växthusfönstren, som jag ser från mitt arbetsrum, inte längre är igenfrusna som ger mig energi. Vem vet.

Hur som helst önskar jag alla mina läsare en avkopplande helg. Ni är så välkomna åter!

Enkel hallonmousse

Efter litet koll bakåt i tiden noterar jag att jag ofta visar bilder på efterrätter i början av veckorna, så varför skulle denna vecka utgöra ett undantag? Den här hallonmoussen var syrlig och god, och portionerna skulle gärna ha fått myyycket större, sockerråtta som man är. Fast satsen räckte gott och väl till sex personer (vilket betyder att gubben och jag fick äta varsin portion till senare på kvällen).

 

Jag tycker absolut ni ska testa detta recept:

5 dl hallon kokas med

3/4 dl socker

varefter bladningen silas för att få bort kärnorna.

Blanda därefter i 1,5 - 2 blötlagda gelatinblad. Värm på om "sylten" hunnit svalna.

Låt svalna ordentligt och vispa under tiden

2,5 dl grädde med

1 tsk vaniljsocker

och blanda sedan ihop båda rörorna, helst med visp.

Häll upp i portionsformar och ställ i kylen i ca 4 timmar eller mer.
Dekorera enligt tycke och smak. Jag toppade med litet mörk choklad och rucola eftersom jag inte hade något annat grönt som passade bättre, hehe.