Sunday 31 October 2010

Soffbordet igen



Ett par bilder till på soffbordet. Jag är nöjd! Några små detaljer till (ny tv-bänk, ny byrå i hörnet mellan sofforna, ut med tavlorna ovanför sofforna och in med något annat i stället) och jag är nöjd med vardagsrummet. Småpotatis, eller hur?

Saturday 30 October 2010

The soffbord!

Nu står soffbordet äntligen på plats i vardagsrummet. Jag kan inte påstå att maken var särskilt förtjust när jag förde ett hemmabygge på tal, men efter att han fått smälta tanken någon dag, blev han själv också lite intresserad, så för en vecka sedan åkte han till Byggmax och kom hem med lite material och började snickra efter mina ritningar. Eller tja, jag är ju inte bra på det här med att rita heller, så det fick han faktiskt också göra själv, men efter min beskrivning.

På söndag eftermiddag kollade vi om stilen passar in i vårt vardagsrum, och visst tyckte vi att den gör det. Det ser ut som om vi lyft in en bänk från trädgården, och det var precis min tanke. Om vi någon gång i framtiden tröttnar på bordet (brukar hända förr eller senare), är det bara att lyfta ut det i trädgården och ha det som bänk. Sitthöjden är exakt rätt!


Först blev det ett lager mörkbrun färg ifall jag i något skede får för mig att shabba till bordet. Vi gillade alla det mörka bordet, men nu var ju avsikten att komma ifrån allt det mörkbruna i vårt vardagsrum, så vi står fast vid vår ursprungliga idé om ett vitt bord. Efter fyra lager vitfärg ser bordet ut så här:


Fler bilder kommer imorgon om jag hinner knäppa och ha mig idag!

Friday 29 October 2010

Mera godis


Okej, nu har jag fotat allt godis som dök upp hos oss på förekommen anledning förra veckan. Tänkte skriva att det får vara nog med sådant nu, men ärligt talat så blir det ju rätt trevliga bilder när man fotar godis, så bara av den orsaken kunde man ju tänka sig att köpa hem mera av sorten. Det vore givetvis enda orsaken till att låta godis vandra in över tröskeln hos oss. ;-)

Har ni förresten tänkt på vilka fina konstverk godsakerna är? Inga unika sådana förstås, eftersom de flesta finns i oändliga mängder, men ändå. Nä, nu ska jag sluta tänka på sött och gott och återgå till annat. Ha en fin fredag!

Wednesday 27 October 2010

Björköbilder och soffbordssnack


I slutet av förra veckan var det höstlov för kommunens skolelever. Vi har bara en sådan numera, och till hans och storebroderns stora glädje hade far i huset ordnat med lite fredagsunderhållning i skärgårdsbyn för sina söner. Det var vedklyvning för hela slanten (med en traktorklyvare, inte vår, men en som vi brukar få använda) under några svettiga timmar. Jag hade också tagit ledigt och idkade lite fotografering och social samvaro i båthamnen och byn under tiden. Fint men kallt var det där ute i skärgården denna dag.

Projekt soffbord framskrider i garaget, men det går lite långsamt nu eftersom maken är på språng varje kväll denna vecka. Nu är bordet i alla fall grundmålat, och visst kunde jag ju själv måla resten, men jag misstänker att maken gillar att göra saker och ting själv, så jag låter honom hållas. Och som designer har jag ju faktiskt gjort min andel av projektet redan. ;-)

Tuesday 26 October 2010

Tryffel

Makens födelsedagsgodis gör sig nästa bättre på bild än i munnen. Tryffel har, tack och lov, aldrig varit någon stor favorit hos mig. Undantaget som bekräftar regeln är den tryffel jag själv lagar till jul. Det lilla fatet med tillhörande kupa kommer från Quriosa.

Receptet på cheesecaken jag bakade i lördags hittar du här. En likadan kaka fick vi avnjuta på vårt gudbarn Kaspians dop för en dryg månad sedan. Tro mig när jag säger att det inte blev en smula kvar av den kakan på dopfesten. Receptet är dessvärre på finska, och ärligt talat känner jag inte för att översätta det just nu. För mycket av det goda skämmer allt...

Sunday 24 October 2010

Kalasgott



Det var knappt så vi ens orkade tänka på kaka efter middagen på en kinarestaurang igår, men konstigt nog hittar man alltid något hörn där nere i magsäcken att klämma in lite sötsaker i. Och bland det bästa med kalas är att man får äta rester nästa dag, vilket i det här fallet betyder idag. Jej! Lite tröst i bedrövelsen över att söndagen den här gången är en arbetsdag.

Skön söndag till just dig!

Saturday 23 October 2010

Födelsedagsdags


Det visste ni kanske inte, men det är idag världens bästa make fyller år. Och vad gör han på sin födelsedag? Jo, han är i garaget och uppfyller hustruns önskemål. Det är nästan så jag får lite dåligt samvete, men samtidigt vill jag ju inte hindra honom när han är på g.


Punschknapparna hade jag tänkt ge honom i present, men en kväll för ett par veckor sedan blev sötsuget för stort, så vi öppnade påsen i förväg. Och som vanligt dröjer det inte länge innan allt är uppätet och den antika glasskålen (från makens barndomshem) är tom. I dagens läge har vi virkade kokosbollar i skålen, och det funkar bättre.

Här i vår ända av världen är marken vit idag, men jag hoppas allt smälter bort fortare än kvickt. I min bok ska både oktober OCH november vara snöfria. Helst resten av året också, men där får jag ge mig...

Trevlig helg, allesamman! Synd att ni inte är hos oss idag, för här blir det gott kaffedopp idag. :-)

Friday 22 October 2010

Testing, testing


Jag har försökt tala vackert med maken och försökt förklara att det är hopplöst att hitta just det soffbord jag vill ha till vårt vardagsrum, och nu verkar det som om min övertalningsförmåga börjar ge frukt igen en gång. För att testa min idé om ett vitt soffbord, bar jag in våra serveringsbord i vardagsrummet häromkvällen. Mina ögon gillar kombinationen. Sönerna grimaserade dock illa, men de ska ju inte bo kvar hemma så länge till, så jag kör vidare med min plan...

Thursday 21 October 2010

Homemade


Som jag tidigare berättat, är jag väldigt lättpåverkad av det jag ser runtomkring mig. När Gugi visade bilder på de fina kakor som hon stämplat med en kakstämpel hon vunnit hos en annan bloggare, kunde jag inte låta bli att beställa en egen. Igår hann jag äntligen testa stämpeln, och jag kan säga att roligt var det inte! Ett och annat välvalt ord hann slinka ur munnen på mig innan hela degen var utbakad. Och kakorna ser ju verkligen hemgjorda ut. Jag skulle inte kunna lura någon och påstå att de är fabrikstillverkade. Konstaterade medan jag irriterat bakade ut kakorna att kanske det inte är meningen att det ska finnas text på precis allting, trots att jag gillar texter. Känner jag mig själv, kommer denna stämpel att bli en dammsamlare mer än något annat. Men man måste testa det mesta, annars vet man inte vad man går miste om. Fast smaken är det ju inget fel på.



Wednesday 20 October 2010

Ny affär igen!

Grannen hade av en arbetskompis fått höra om en nyöppnad affär till i byn, så dit styrde hon och jag stegen (eller nåja, bilen) i lördags. Affären heter Cannelle och ligger alltså i Smedsby, Korsholm. Lagerförsäljningen är öppen några dagar i veckan, webbutiken är under arbete och kommer att öppnas så småningom. Säg den affär där jag inte hittar något att köpa... om inte till mig själv, så till mitt presentlager. Nu kan de som ibland brukar få presenter av mig blunda:

   
         
Till mig själv köpte jag ett nytt hjärta, jag som har så få sådana sedan tidigare. Å andra sidan kan man inte tillräckligt ofta betona det budskap som finns inpräglat på detta silvriga hjärta.


Problemet med att ha denna text synlig är att jag inte får Beatleslåten med nästan samma titel som texten på hjärtat ur huvudet. Där snurrar den på för sig själv. Oavbrutet.

Tuesday 19 October 2010

Ordning och reda

Igår damp första jultidningen ner i postlådan. Jag kunde knappt förmå mig att öppna tidningen, men gjorde det ändå eftersom jag visste att ett av min vän Kamomillas fina julreportage skulle finnas i den. Resten av tidningen bläddrade jag bara hastigt igenom. Jag som brukar få julstämning redan i september, hade inte känt ett endaste uns av julpirr än i år. Oroande.

Men imorse hände något. Julstämningen svepte över mig som en varm sommarvind, och det tackar jag min goa gubbe för. Han hade tänt en eld i kakelugnen innan jag steg upp imorse. Vilken sensation det var att öppna dörren till vardagsrummet och känna värmen från kakelugnen strömma mot mig och se elden flamma innanför glasluckorna. Jag kunde inte annat än ta min tidning och sätta mig vid kakelugnen efter frukosten och bara njuta av stämningen en liten stund. Nu är allt som det ska igen. Åtminstone för tillfället.

Efter höstens första hagelskur förra veckan. Brrr.


 

Monday 18 October 2010

Union Jack från Säde

Båda kuddarna är inhandlade på Säde
På den där bokreleasen jag tjatat om flera gånger redan kom en dam och ryckte mig i ärmen och presenterade sig. Det var bloggkompisen En vacker vardag. Vi bestämde oss för att träffas på nytt, och det gjorde vi redan idag! Vi sammanstrålade i vår gemensamma favvoaffär Säde imorse som en namnsdagshyllning till affären. Vi konstaterade båda att det nästan är som att komma hem när man kliver in genom dörren där. Där kan man räkna med ett varmt och vänligt mottagande varje gång. Sedan är det ju ett enormt stort bonus att det finns ögongodis till både höger och vänster i butiken. Den här gången fastnade jag för ett nytt kuddfodral. Ett med likadant motiv sökte jag redan i London i våras, men kunde inte hitta något i de rätta färgerna då. Jag borde ju ha förstått att det jag vill ha dyker upp på Säde i något skede. Det gäller bara att ha tålamod.

Tack för namnsdagskaffet!

Sunday 17 October 2010

Vitchokladkladdkaka, nytt försök


Det var vackert sken där ute sent på eftermiddagen igår när jag precis dukat för lördagskvällens middag. Idén till förrätten hittade hos Malins mat. Det blev lite Malaxlimpa över, så på de mindre bitarna lade jag en röra av ansjovis, färskost och crème fraiche. 


Som vanligt vill jag inte börja springa runt med kameran när vi har gäster, så huvudrätten är odokumenterad. Till efterrätt bjöd jag på vitchokladkladdkaka. Mitt andra försök lyckades jättebra, för nu minskade jag tiden i ugnen från femton till tio minuter. Jag serverade kakan med crème fraiche som jag vispat med lite flor- och vaniljsocker.


Jag är övertygad om att någon där ute vill ha receptet, så här kommer det:

100 g smör
100 g vit choklad
2 ägg
2 dl socker
2 tsk vaniljsocker
2,5 dl mjöl

Smält smöret och smält därefter chokladen i smöret. Vispa socker, vaniljsocker och ägg. Rör i mjölet och därefter smör- och chokladblandningen. Häll i smord eller bakpappersklädd form med avtagbara kanter. Grädda i 200 grader i 10 minuter. Låt svalna i formen. 

Saturday 16 October 2010

Fin bok!


Det var en trevlig tillställning på kulturhuset igår när den officiella utgivningen av boken Kvinnor och Kakor längs Kyro älv gick av stapeln. Boken är skriven av Maria Österåker och bilderna fotograferade av Patricia Rodas. Layouten har Aja Lund gjort. Klicka här om du vill läsa mer om boken eller om du vill beställa den (rekommenderas!). På Facebook har projektet också en egen sida - Kvinnor och kakor.


Boken presenterar tretton äldre kvinnor - eller tanter som de kallas i boken - som levt en stor del av sitt liv vid Kyro älv i Österbotten. Det är inte en bok om livet på landet i sig, utan en bok om den livsvisdom - eller tantvisdom - som alla dessa fantastiska tanter samlat på sig under åren. I boken berättar tanterna om sin syn på kärleken och på äktenskapet, om livet och om döden. Som ett bonus bjuder tanterna på sina bästa kakrecept. Några av dessa kakor blev vi dessutom bjudna på, alla vi som deltog i tillställningen igår!


Jag både skrattar och gråter när jag läser boken, som är en fin hyllning till de tanter som är med i den. Tänk vilken massa kunskap och insikt våra äldre besitter. Vilken fin insats de som har gett ut boken har gjort för mänskligheten. Alla äldre borde få komma till tals på det sätt som dessa tretton tanter har fått göra, och alla vi som är yngre och tror att vi vet något borde läsa boken.


Jag har inte läst hela boken än, för jag vill suga på karamellen länge, men jag har redan hittat flera citat som jag tycker är så himla prima:

Samtidigt är det oerhört skönt att bli en gammal tant. Tänk att det finns en tid i livet då man inte behöver ha bekymmer om någonting alls.
 Anna-Mi Lithén, 83 år

Försök att leva så du inte trampar ihjäl dina medmänniskor.

Många tycker att jag som ensam kärring ska sitta och titta rakt framför mig. Men jag åker iväg, för jag tycker om att dansa. De får skratta åt mig om de vill, det bryr jag mig inte om. Vera Karp, 86 år

Pigg 90-åring så läkaren åt mig. Ja vad kan man göra?

Jag tycker att jag kör som en hel karl! När jag får sitta bakom ratten känner jag mig som en riktigt kung. Problemet är bara att jag inte alltid vet vart jag skall åka. Barnen har inte tid med mig. Och inte vet jag om jag skulle orka sitta med dem heller. De säger bara "gör inte si, gör inte så." Så kan man inte säga åt mig. Då gör jag det! Gunvor Forsman, 82 år



Friday 15 October 2010

Karaktären som försvann



Det där med en godisdag i veckan funkar inte riktigt just nu. Om någon sett min karaktär flyta omkring någonstans, snälla fånga den och sänd den tillbaka dit där den hör hemma. Jag saknar den.


Usch, fy och blä för vädret. Imorse var det glashalt på vägarna, det blåser och är svinkallt. Förra vintern sa jag att jag inte tänker bo en rekordkall vinter till i Finland, men än har jag inte hittat någon lösning på problemet. Ni får förbereda er på mycket vädergnäll på denna blogg om den kommande vintern blir ens lite lik den förra. Det finns inte mycket som får mig på dåligt humör, men jag avskyr verkligen köld och köld är de facto något jag låter mig påverkas negativt av trots min - i vanliga fall - soliga läggning...



Rosen en ung herreman gav mig i matbutiken idag fick mig på bättre humör för ett ögonblick, men bara tills jag gick ut ur butiken igen och de isiga vindarna piskade mig i ansiktet.

Något skoj har jag ändå på gång idag - den där bokreleasen jag berättade om tidigare i veckan infaller idag. Boken heter Kvinnor och kakor längs Kyro älv och så här presenteras boken på Facebook: Boken för dig som söker tantvisdom på hög nivå. Här berättar gamla tanter om hur du får ett lyckligt äktenskap. De avslöjar när man börjar känna sig gammal. De vågar även sig på att ge råd till dagens småbarnföräldrar och mycket, mycket mer. Dessutom delar tanterna med sig av sina bästa kakrecept. En bok med hög mysfaktor!
Visst låter det som något för mig, jag står ju ändå snart på tröskeln till tantåldern? OM det nu finns något sådant. Jag förväntar mig att det ska klarna alldeles inom kort, antingen redan ikväll eller allra senast när jag läst boken. ;-)

Ha en trevlig helg alla ni fina läsare!

Thursday 14 October 2010

Jubileum


Häromdagen inföll årsdagen för vår flytt till det hus vi nu bor i. Femton år har gått sedan vi flyttade in. Femton år som rymt både glädje och sorg, men mest glädje, tack och lov. För att fira denna stora dag bakade jag en vitchokladkaka som var tänkt att bli en kladdkaka, men som dessvärre blev torrare än de flesta andra kakor jag bakat i mina dagar. Trots ökenkänslan i munnen har vi inga problem med att göra slut på dylika skapelser. Med tillräckligt mycket vätska slinker vilken som helst torris ner. Nytt försök med samma kaka blir det inom kort. Då ska jag korta av tiden i ugnen en aning.

Kakan dekorerade jag med myntablad och rucolablommor. Rucolan har kommit i en andra andning i höst och blommar för fullt. Bladen är extra peppriga så här års!

Wednesday 13 October 2010

På sovrumsväggen


På hyllan i sovrummet har vi ett inramat flygfoto av makens hemgård som det såg ut några år innan det blev renoverat och tillbyggt. De fönster som finns i huset på denna bild är alltså de som vi kommer att ha i växthuset så småningom. Det är så skoj att kunna återanvända vissa ursprungliga delar nu när huset inte längre finns i vår ägo. Som jag redan nämnde i förra inlägget, kommer dörren också från detta hus.

Tuesday 12 October 2010

Växthusbygget so far

Vi tycker bygget ser ut som en kyrka mitt i potatislandet, men so what, så länge det kommer att tjäna sitt syfte, gör det inte så mycket hur det ser ut. Nä, ärligt talat tror jag det kommer att bli jättefint! Igår morse såg bygget ur så här, men idag är bygget ingen skönhet, för nu är alla fönsterluckor täckta med markplast och taket med en presenning. Dörren har också kommit på plats och där inne förvarar vi nu våra trädgårdsmöbler i väntan på nästa trädgårdssäsong. Nu kommer bygget att stå stilla tills i vår någon gång. Under tiden ska fönstren genomgå en ansiktslyftning.

Här en en detalj på dörren till växthuset. Notera nyckelhålet som är igenproppat med papper. Det är maken som är skyldig till detta. Dörren fanns tidigare i hans barndomshus och detta var ett sätt att förhindra drag genom nyckelhålet. Alla sätt är bra utom de dåliga.


Det är bland annat den här sorten som vi har tänkt odla i vårt växthus. Hittills har vi odlat våra tomater i ett litet växthus i tryckimpregnerat virke och plast som står och lutar mot vår garagevägg, men det bygget har både varit fult och arbetskrävande eftersom maken varje höst varit tvungen att plocka i sär det och lyfta in delarna i ladan under vinterhalvåret och sedan igen byta plats på delarna och bygga ihop dessa varje vår. Vi hoppas att nybygget blir mer lättskött (undrar bara hur ofta man måste tvätta fönstren... ett hatjobb if you ask me).

Monday 11 October 2010

Nyanskaffning


Förra veckan slog en ny inredningsaffär - Sisustus-Inredning Ilse - upp sina dörrar här i närheten. Vissa kan antas tycka att det inte bådar gott för framtiden, medan andra tycker att det är alldeles utmärkt trevligt. Jag föll direkt för en lykta som liknar den Therese har i sitt badrum, kolla här, men hur jag än försöker, hittar jag ingen plats för den här hemma. Jag får nöja mig med dessa två som är lite mer lättplacerade i ett litet hus som vårt.

Duken på soffbordet fick jag av våra kära amerikasläktingar i somras. Den är hemsydd och har en fin text påbroderad. Dessvärre är det aningen svårt att tyda texten som duken ligger nu, d.v.s. med avigsidan uppåt. Och varför gör den det, kan man ju undra? Jo, för rätsidan är broderad med blått, medan broderiet på avigsidan är svart, och det slumpar sig så att den färgen passar bättre i rummet just nu. Texten då? Jo, den lyder så här: Family - a place to go where one will always feel at home. Hur passar den texten in hos en prylfreak som jag? Nå visst förstår även jag att alla prylar jag omger mig med - hur fina och användbara de än är - egentligen inte betyder någonting, det är människorna som bor i huset som gör det till ett hem.

Sunday 10 October 2010

Höstens skoinköp



Igår slog jag till och köpte mig en uppsättning skodon inför höstens och vinterns begivenheter. Egentligen skedde det en dag för sent, för skorna här nedanför hade jag behövt redan på fredag kväll när vi var på teatern. Ni som har möjlighet att se Allt eller inget på Wasa Teater ska ta tillfället i akt. Det är sällan man får skratta så mycket på teatern som under denna pjäs. Nå, månne jag inte får fler tillfällen att använda skorna, kanske redan nästa vecka när jag tänkt gå på en bokrelease här i kommunen.

Kängorna här ovanför är lite lik ett par andra jag haft i över tio års tid redan, men som jag under de senaste åren graderat ner till stavgångskängor. Detta nya par sitter så himla bra på min fot, och bra tar det sig på bild också, tycker jag. Jag kunde ju inte annat än köpa två par när jag fick det andra (billigare) paret till halva priset. Sådana affärer gillar jag!

Solig söndag till er alla!

Saturday 9 October 2010

Utmaning


I den första bloggen jag öppnade imorse, hittade jag en utmaning till mig själv, nämligen att svara på frågorna nedan. Tack Maja, du fick igång min tankeverksamhet direkt från morgonen idag.

1. What is your favorite word?

Mitt favoritord... hm, av någon märklig anledning gillar jag ordet förunderlig trots att jag egentligen inte gillar bokstaven r (fråga mig inte varför), men på något sätt är det ett ord som jag förknippar med hopp och positiv förväntan. Jag älskar amerikanskt engelskt uttal, och njuter t.ex. av att höra ordet lovely uttalat med ett äkta southern drawl med megatjocka l-ljud.

2. What is your least favorite word?

Jag kan inte komma på något ord jag skulle ogilla riktigt mycket, men det finns ett finskt namn som nästan får mig att må fysiskt illa och det är namnet Pentti. Det är förknippat med så många otrevliga minnen både från barndomen och från vuxenlivet, så det skulle jag helst slippa höra framdeles.

3. What turns you on creatively, spiritually or emotionally?

Många olika saker, t.ex. bra musik, en bra film, en fin bild, en ledig dag, vackert väder...

4. What turns you off?

När jag ser att mina nära och kära inte mår bra.

5. What is your favorite curse word?

Fan. Och när saker och ting går riktigt åt skogen drar jag till med ett ”fan i helvete”. Då förstår folk att hålla sig undan.

6. What sound or noise do you love?

Det bästa ljudet är när jag hör någon av våra bilar köra in på uppfarten till vårt hus.

7. What sound or noise do you hate?

Som så många andra avskyr jag ljudet av att någon skrapar med nageln på en krittavla (ryyys), men det värsta är nog allmänt oljud när jag försöker koncentrera mig på något. Då blir jag så irriterad så jag blir kissnödig. På riktigt.

8. What profession other than your own would you like to attempt?

När jag var liten ville jag bli kontorist, och det är jag ju och för sig nu i och med att jag sitter inne på mitt hemmakontor när jag jobbar. Men om jag blev tvungen att flytta ut ur mitt arbetsrum skulle jag kanske vilja vara fotograf. Fast allra helst skulle jag vilja vara hemmafru på heltid. Mitt jobb definierar inte på något sätt vem jag är. I min värld är jobb lika med förlorad fritid, och det borde alla få en rimlig kompensation för.

9. What profession would you not like to do?

Jag skulle inte kunna tänka mig att vara sjuksköterska. Det är ett jobb som jag värderar högt, men jag skulle inte själv klara av att se alla sjuka människor och deras bekymmer. Jag skulle inte kunna släppa bekymren när jag kommer hem, utan att oroa mig sömnlös och sjuk och själv få lägga mig bland mina patienter.

10. If Heaven exists, what would you like to hear God say when you arrive at the Pearly Gates?

"Välkommen! Nu är dina viktbekymmer ett minne blott!"


Jag brukar inte skicka utmaningar vidare, men den här var så intressant, så den åker iväg till följande bloggvänner:

Life in The Suburb
Skogsdoft & Havsbris
En vacker vardag
Hannas virrvarr
Vardagslyx hos Nilla

Tack och förlåt.

Friday 8 October 2010

Texter




Såsom den som följt min blogg en tid säkert märkt, gillar jag texter och bokstäver. De senaste i samlingen ser du här. Texttavlan är skriven på min dialekt, och den passar i mitt tycke alldeles utmärkt just nu när språkdebatten går het i vårt land. Jag skulle ha lust att skicka texten till vår statsminister, men det är jag förstås för mesig för, och den handlingen skulle ju rimma illa men min uppmaning i skylten här nedan, den som nu hänger ovanför dörren i vårt kök. Den kan av vissa uppfattas lite stötande, men det ger jag blanka sjutton i. Lite attityd (och humor) måste man ju få ha. I min ålder.