onsdag 14 november 2007

Husdjuret som var


För några år sedan hade vi en dvärghamster som hette Hamppe-Hampus. Det var så sorgligt när den blev sjuk och dog att vi inte förmått oss att skaffa en ny sedan dess. Det är förunderligt hur fäst man kan bli också vid så här små varelser.

5 kommentarer:

Hans sa...

jo, Hamppe var gullig han förutom när han bets... :)

ALEGNI sa...

det var väl inte så farligt. det blödde ju inte så länge då hålen efter hans små tänder blev så minimala ;)

Kamomilla sa...

Jag har haft två hamstrar. Den ena tuggade sönder mina verrarbyxor när jag lade dem ovanpå buren en gång. Det blev miljoner små små hål i dom...

Neppe sa...

Våra hamstrar var isabellafärgade, eller isabella och vita. Och de bets alla (speciellt om man retade dem).

ALEGNI sa...

kamomilla > det blev inte mycket kvar av en vessapappersrulle heller. i brist på bröd äter man limpa ;)
neppe > hamppe bet i synnerhet om man luktade mat på händerna!