Alla gillar texttavlor

Sonen är lite påverkad av alla textbrädor hemma hos oss, så han fixade den här till sin flickvän på deras ettårsdag:

Konstens natt

Igår var det konst och kultur för hela slanten inne i Vasa. Maken och jag cyklade in till stan i det varma sommarkvällen och njöt av underhållning lite här och var. Det är massor med glada människor i rörelse, det finns musik för alla smaker och uteserveringarna är välfyllda. Stämningen är riktigt kontinental i Vasa en kväll som denna. Vi cyklade hem när det drog ihop sig till natt. För första gången satte vi oss i uterummet i skymningen/mörkret och tände en massa ljus och lyktor där inne. Vilket mysigt rum vi har! Jag ville inte förstöra den fina stämningen med att dra fram kameran och börja fota, men kanske en annan gång.

Under tiden får ni hålla till godo med en bild från en kväll i slutet av semestern då äldre sonen underhöll oss där ute med lite gitarrspel. Mera sådant, tack!

Hos oss idag

Det är länge sedan posten behövt leverera något till mig, men förra veckan var det åter dags. Påverkad av många andra bloggare kände jag ett stort behov av att äga en alldeles egen kotavla. Efter samtal till en bekant mjölkbonde fick vi veta att sådana endast använts i s.k. kontrollgårdar i vårt land, och att tavlorna då var gröna, och det passar ju sig inte, så då återstod ingen annan lösning än att beställa hem en från Svedala-Sverige. Hos Syster Grön hittade jag en och efter en banktransaktion var den redan på väg hem till mig!

Kan ni tänka er, både mamma och svärmor hade nästan på pricken likadana gamla vaser hemma hos sig. Först tog jag hem en från det ena stället och sedan tiggde jag hem en från det andra. Jag behövde faktiskt dessa, för mitt vasförråd var skamligt litet innan!

Här är en blomma som aldrig hann få komma i någon vas. Faktiskt var jag och knyckte den från grannens släpkärra efter att hon tuktat sina nyponbuskar! Men vem har sagt att blommor alltid måste stå i vaser? De kan visst ligga och vila på silverbrickor också.

Bär

Nu till något helt annat. Tänkte visa er vilka bär vi har i vår trädgård (jag har fortsättnngsvis svårt för att kalla vår gård för det, för trädgård låter så ansat och välskött, något som vår gård verkligen inte är). När vi bott här ett par år köpte jag två hallonbuskar, men ingen berättade för mig hur bra den är på att sprida sig. Vi håller ner skotten med gräsklippare, men om vi inte klippte gräsmattan, skulle hela trädgården (!) vara ett enda stort hallonsnår. Bären är dock mina favoriter, och dem vill jag inte vara utan!



Körsbären brukar vi slåss om med trastarna, men i år kommer det så rikligt av dem, så alla får sin beskärda del. Tror jag.


En annan växt som sprider sig friskt är åkerbäret. Den dök upp från ingenstans och har tagit över halva blombänken för mig. Jag har inte hjärta att riva upp den, för den blommar vackert, har fina blad och ger faktiskt något enstaka bär då och då.



Förra året fick jag en jordgubbsampel till mors dag, och på hösten grävde maken ner plantan i ändan av potatislandet. I år har vi fått flera jordgubbar, och attans, så gott de smakar direkt ur landet. Kanske man borde bli jordgubbsodlare?

Dessvärre brukar största delen av krusbären få hänga kvar på busken. Det är så stickigt att plocka dem, och jobbigt att snoppa dem om man ska koka sylt eller liknande av dem. Men visst åker en hel del av dem rakt in i munnen, bara de mognar och blir söta och goda.



Vinbären brukar jag koka saft av, men jag har massor med två år gammal saft kvar i frysen, så det blir nog att bjuda ut bären till andra behövande också i år. När kommer du, moster? Hos oss har saft ingen större åtgång, vi dricker oftast vatten när vi är törstiga.

Oh no, mera stugbilder...

Här kommer ett gäng bilder från stugan igen. Kuddarna jag köpte förra veckan fick följa med till skärgården, och jag blev riktigt nöjd med dem där i den gamla soffan. De ger mer karaktär åt rummet än de ljusa, hemsydda kuddarna jag hade i soffan tidigare (se här) .

Som jag skrev tidigare, fick jag gubben övertalad om att koordinaterna skulle sticka ut bättre på en vitmålad gavel, och visst hade jag rätt även denna gång. Jag har ju alltid rätt ;-)

Vår nya radio har hittat sin plats på jorden - på hyllan ovanför soffan. Dock är vi så förtjusta i vår nya radio att den får resa hem med oss mellan varven.

Den randiga nackkudden köpte jag av en gammal studiekamrat under vårt besök i Jakobstad nyligen.

Seaside-skylten är inte alls ny för i år, men är så fin att jag vill visa upp den igen. Den har jag köpt av kamomilla .

Das Dasshaus

Ute på holmen har vi ingen elektricitet och inget rinnande vatten, så där får vi hålla till godo med ett gammaldags hederligt utedass. I sommar har vårt dass fått en ordentlig ansiktslyftning, och nu är det ett rent nöje att sitta där och uträtta sina behov.

Här kommer en bild från tiden före ansiktslyftningen och några nytagna bilder.

Det enda man måste komma ihåg är att släcka ljuset när man går ut...

Fotodagbok

Vi har en granne som inte förstår vad man ska med en sommarstuga till. Han påstår att det inte finns något att göra på ett sådant ställe. Tänk, så fel han kan ha. Vi har aldrig problem med att få tiden att gå, tvärtom har vi problem med att tiden går alltför fort när vi är i skärgården.

vi inleder sejouren med eftermiddagsfika på terrassen

ljungen har börjat blomma och det doftar alldeles underbart runt vår stuga

medan maken pysslade i båten, gick jag ut med min bärplockare en stund

när bären är rensade, belönar vi oss med varsitt glas vitt vin nere på strandterrassen

vi samarbetar bra. jag plockar och rensar, maken mosar bären med socker

dags att provsmaka blåbären

jag fick äntligen maken övertalad om att gaveln blir snyggare i vitt

onsdagens solnedgång är makalös

näten ska redas ut

till lunch steker vi megastora plättar - 30 cm i diameter!

på torsdag eftermiddag åker vi ut med båten för att se om vi kan hitta någon som vill bjuda på eftermiddagsfika. Makens kusin Sven är hemma :-)

vårt ställe sett från havet

på en del holmar är växtligheten fortfarande ovanligt låg, för förut var det vanligt att man brände öarna, så att gräset skulle växa upp snabbt och utgöra bra betesmark för får. I samma veva försvann fästingarna.

den här färgsättningen på hus gillar jag

en yrkesfiskare håller till på vår holme

fjädermygg (klicka på bilden för att se den i förstoring - myggorna är tack och lov helt oförargliga)

en vacker solnedgång till

frukost på bryggan

årets första kanotfärd på fredag morgon

mitt diskbord med havsutsikt