Helgnytt

Mycket vatten har hunnit flyta under broarna sedan mitt senaste inlägg, känns det som. På fredag fick jag ett samtal av yngre sonen som hade blivit erbjuden en biljett till söndagens (igår) Metallicakonsert i Helsingfors. Själv lyckades jag ju inte komma fram till biljettjänst när biljetterna släpptes i vintras, så ni kan föreställa er hur lycklig sonen var! Och storebror var aningen avundsjuk, fast inte så mycket som man kunde tro, för han fick ju faktiskt se bl.a. Mötley Crüe på rockfestivalen i Tammerfors förra helgen.

I helgen drabbades jag själv av lägesyrsel - ett godartat, men obehagligt tillstånd där kalkkristallerna i balansorganen i örat är på rymmen och förorsakar yrsel när man ändrar läge på huvudet. Världen snurrar runt med en sådan fart att man tror att man ska stjälpa omkull vilken sekund som helst, trots att man kanske ligger till sängs just då. Illamående blir jag också, och hela gårdagen gick som i ett rus, för behandlingen man kan göra för att få kristallerna att fastna tillbaka där de egentligen ska hålla hus, hjälper nödvändigtvis inte första gången man gör den. Gårdagens behandling lyckades inte, så jag måste göra om den idag, något jag brukar dra mig för, för det är så omåttligt obehagligt.

På fredag kläckte jag en idé om att åka till min barndoms shoppingstad på lite trevlig lördagsshopping, och när vi åkte var bilen full. Jag borde inte ha tagit med äldre sonen jämte flickvän, för sonen hittade förstås en skinnjacka som han inte kunde åka hem utan... Stans samtliga inredningsaffärer blev besökta, men faktiskt var det inte många saker som fick följa med hem den här gången. På loppis hittade jag några tallrikar som jag ska ta till stugan, och äntligen, efter nästan ett helt år, kan jag sluta harmas över de tallrikar jag inte hann vänta på att skulle bli utauktionerade på auktionen maken och jag besökte förra sommaren.
En hel drös med släktingar hann vi också träffa under turnén norrut, och jag kan lugnt konstatera att jag hade tur att födas in i den här släkten, för den är bara bäst!

Tur hade jag också som hittade min gubbe - också han bästa tänkbara - för snart 20 år sedan. Igår var det 19 år sedan vi förlovade oss. Eftersom alla småfåglar var utflugna ur boet, åkte vi ut till samma ställe där vi växlade ringar då det begav sig. Ingen romantisk plats i sig, men den har ändå en särskild plats i våra hjärtan. Följande konversation föreställde jag mig i mitt sinne innan vi gick in:

Jag: Känner ni igen oss?
Servitrisen (som för övrigt kanske inte ens var född nådens år 1990): Nää-ä...
Jag: Vi förlovade oss här för 19 år sedan idag!
Servitrisen: Men så spännande. Får vi bjuda på mat och en tur med vår limousin efter maten?
Jag: Ja, tack, gärna.

Nå, jag som är så blyg och försiktig täcks ju inte kläcka ur mig sådant, men en god pizza fick vi i alla fall äta. JA, vi förlovade oss faktiskt på en pizzeria! Vi orkade inte vänta tills efter maten och en mera lämplig plats :-D

När huvudet mår bättre ska jag fota lite av helgens anskaffningar, under tiden får ni njuta av en av mina nyaste favoritblommor.