Lovely London igen

Nu har det här herrskapet återigen varit en sväng till London. En prima resa blev det på alla sätt och vis. Litet svullna fötter och kliande ögon var de största problemen denna gång, så vi har verkligen inget att klaga över. Tvärtom.

Vi anlände till Stansted strax efter klockan två på måndag eftermiddag, och kunde checka in på hotellet i Paddington ett par timmar senare. Vi slängde bara in våra resväskor på rummet och besökte toaletten innan vi kastade oss på nästa tunnelbana för att inleda vårt turistande i staden.

Första kvällen landade vi i Hammersmith, där vi shoppade litet grann, besåg Hammersmith Odeon, numera Apollo, där alla band med självaktning haft spelningar genom årens lopp. På en pub – The Trout – i Hammersmith intog vi också kvällens måltid, varefter vi bestämde oss för att call it a day och återvände till hotellet.

Hotellet, ja. Det låg bara några tiotals meter från det hotell där vi bott under våra tidigare Londonvistelser. Så här ser det ut på Stylotel. Det är inte ett hotell som är inrett i någon traditionell engelsk stil, inte:

Det är ett litet hotell med väldigt trevlig och serviceminded personal. Sängarna var megabekväma och frukosten mättande. Inga sunkiga heltäckningsmattor, utan fräscht laminatgolv i rummen. Det serverades müsli och andra flingor, stekt och kokt ägg, bönor, engelsk korv, bacon, konserverad kokt tomat, friterade potatiskakor, ost, marmelad, croissanter, engelsk muffins, rostat bröd, flera sorters juice samt kaffe och te. Vi klarade oss utan lunch samtliga dagar efter att vi proppat i oss av alla de sorter, nästan.

Tisdagen inledde vi med ett besök på Portobello Road och Notting Hill. Därifrån gick färden till Clapham Junction och Jamie Olivers café och butik.

Det är inte bara jag som är intresserad av den där dörren till Hugh Grants lägenhet i Notting Hill. Så här såg det ut när vi snokade runt i kvarteren på tisdagsförmiddagen. Förra året var dörren svart, men nu har den målats blå igen (som den var i filmen), och vi misstänker att det beror på alla de turister som väntas hit under olympiska spelen om några månader. Fler bilder från Portobello Road:

 Clapham Junction:

Efter litet shopping i Clapham Junction tog vi bussen bl.a. genom Lambeth, Brixton och Elephant and Castle till London Bridge, där vi hoppade av, kikade runt oss litet innan vi fortsatte medelst underjordiskt transportmedel till Camden. I Camden vi handlade vi en del presenter (t-tröjor och nitarmband) att ta hem till barna.

Från Camden återvände vi till city och Piccadilly Circus. Målet var att köpa musikalbiljetter till onsdag kväll. Efter fullbordat verk traskade vi till Oxford Street via Carnaby Street, och efter några inköp på shoppinggatan återvände vi till hotellet, kastade upp bena på sängen i en halv timme tills gubben i receptionen ringde och meddelade att vårt sällskap anlänt. Vi gick till en indisk restaurang där vi tillbringade resten av kvällen med min syster Anne och hennes man Matt.

Det väsnades en massa om det dåliga vädret i England medan vi var där, så vi ändrade onsdagens planer och beslöt oss för att ge shoppingcentret Westfield en chans medan vi väntade ut regnet på onsdag förmiddag. Vi tröttnade däremot rätt fort och bestämde oss för att trotsa vädergudarna och ge oss ut i det fria igen. Det var ett gott beslut, för de där varningarna om regn och blåst var inget att bry sig om. Några skurar då och då är då verkligen inget att väsnas om. Vi styrde kosan mot Borough Market och därifrån mot kvarteren öster om Liverpool Street Station där Petticoat Lane, Brick Lane och Old Spitalfields Market ligger.

När vi bekantat oss med dessa kvarter tillräckligt länge, åkte vi tillbaka till Camden på en snabbis för att utföra ett uppdrag å ena sonens vägnar. Från Camden bar det iväg Waterloo Station strax söder om floden, där denna syn mötte oss.

Nej, inbilla er inte att jag klev på det där vidundret. Det räckte med att beskåda det nerifrån (vilket vi gjort i mörkret en gång tidigare). Målet med färden hit var att fotografera parlamentshusen och Big Ben från en annan vinkel denna gång.

Det började så smått knorra i magen, så vi sökte oss till Soho och en vegetarisk restaurang som ena sonen krävt att vi skulle pröva. Vi får väl säga att vi inte behövde bli besvikna. Förutom gott krubb fick vi en trevlig pratstund med Sundar som studerar till hare krishna-munk.

Vi kände att vi måste gå ner maten en stund innan musikalen började, så vi gick för att söka en plakett som har betydelse för oss som The Who-diggare, och vi kände historiens vingslag igen när vi stod utanför den plats där The Who gjort många spelningar en gång i tiden.

Vilken musikal vi upplevde denna gång? Dum fråga... ;-)

I efterdyningarna av Queenmusiken stannade vi till vid kvarterspuben nära hotellet och inmundigade varsin drink. Vi kom tillbaka till hotellet fjorton timmar efter att vi lämnat det på morgonen. Ingen ska komma och säga att vi ligger på latsidan när vi reser!

Sista dagen i London (för denna gång) tog vi tuben och bussen ut till natursköna Twickenham. I Twickenham, eller strax utanför den, mitt i Thamesen, ligger ön Eel Pie Island, där det tidigare fanns en dansklubb där den tidens nya band såsom The Who (förstås), Pink Floyd, The Yardbirds och The Rolling Stones uppträdde. Det enda sättet att ta sig till ön är per båt eller via en smal gångbro. Det finns inga gator på ön, bara en smal stig till en del av tomterna.

I Twickenham avnjöt vi varsin ”liten” tårtbit, sedan bussade vi tillbaka bl.a. via Richmond. Nästa anhalt för resan var ett återbesök på Portobello Road (i synnerhet Cath Kidston-affären) och Notting Hill, därifrån vi vandrade till Kengsington Gardens och palatset som ligger där. 

Pink snow in Notting Hill

På High Street Kensington intog vi sista måltiden innan vi återvände till Paddington för att avhämta resväskorna och söka oss till bussen som tog oss till Stansted.

I Kengsington hittade vi ett ställe som är rena himmelriket för matälskare som vi. Jag gick nästan i taket när jag såg ostdiskarna, för att inte tala om ett helt rum fyllt med ostar från olika håll i Europa. Synd bara att jag var proppmätt just då.

OS-arenorna växer fram

Från flygplatsen blev vi hämtade av taxi som tog oss till Takeley, där vi tillbringade sista kvällen drickandes öl på The Green Man...

På fredag morgon var det så dags att säga good bye och see you soon och flyga tillbaka till Finland. 

  Hoppsan, det blev ett litet längre inlägg än jag hade tänkt mig... Tack om du orkade ända hit... och förlåt. ;-)