Monday, 21 May 2012

Trädgårdssnack


Det blev en del trädgårdspåt i helgen som gick. Tomat- och andra plantor har fått flytta in växthusetTräd och nya blommor har fått ny adress i gamla krukor och pytsor. Nu är det bara att hoppas att frostnätterna förstår att hålla sig borta tills sent i höst. Något riktigt solskensväder fick vi dessvärre inte njuta av under våra lediga dagar, men i dag, måndag, skiner solen förstås från en klarblå himmel. Men jag klagar givetvis inte, jag konstaterar bara fakta.

Gult i måttliga mängder kan vara riktigt trevligt, också i trädgården. Dessvärre har jag noterat att de där erbarmliga maskrosorna snart slår ut i full blom. Ända sedan vi flyttade hit har jag fört en evig kamp mot dem, och jag har lyckats någorlunda med att hålla dem i schack, men nu känns det som om energin att slåss mot dem inte längre finns, men samtidigt vill jag ju inte att de helt tar över vår så kallade gräsmatta. Hur gör ni?

7 comments:

Nyanser av vitt said...

I måttliga mängder - ja :O)
Ha en fin dag.
Kram Agneta

StrandviksVillan said...

Aaaah, så sköna bilder!
Vi har faktiskt inte så jättemycket maskrosor - ännu! Jag brukar ta en runda rätt tidigt, när det är torrt väder, och gräva upp dom, men det där kan du nog redan... Nåt annat tips har jag inte.

Underbart väder idag, ja. Och jag som ska iväg till jobbet på eftermiddan... hrrmmmfff...

Solig kram!

Anna / Sand's Drömmar said...

Trots en bonde i huset med tillgång till alla världens gifter så är det dött lopp. Jag har gett upp - jag gör inget annat än hatar längre då det gäller maskrosor.

Kamomilla said...

Ja... vi bara väntar på att få en gräsmatta vi, så jag kan inte ge råd. :)

Annika said...

Maskrosor är ju så jobbiga, och svåra att utrota!
Kampen får alltid föras mot dem.
Kramar!

Louise said...

Vår gräsmatta är först nu på kommande men jag ser samma sak som du...annalkande maskrosor, så jag ska också kolla in alla kommentarer här ;)

Bella said...

Går det att utrota maskor?? Jag är mycket tveksam, jag tycker jag drar upp nya hela tiden och håller efter, men det känns omöjligt att bli av med dem...

Fina foton du visar, som vanligt :)

Kramar Bella