söndag 18 maj 2014

En urna





En urna hade jag också siktat in mig på från House by F, och det var ju en himla tur att jag hade tålamod att vänta tills butiken öppnade i Vasa innan jag slog till. Jag hade nämligen tänkt köpa en randig en, men tyckte den här var finare när jag fick se dem i verkligheten. Jaja, har man tur behöver man inget vett, det sa min mormor alltid.




Nu kan det hända (jag säger inget definitivt, en vet ju med sig själv att en är "rätt" ombytlig) att mitt behov av marockanskt porslin är mättat. Nu är jag så nöjd, så. Vissa som jag bor med (lätt att räkna ut vem, jag bor bara med en annan person) himlar med ögonen när jag säger så, jag däremot låtsas inget se...


2 kommentarer:

Syssis små funderingar sa...

Man vet ju aldrig hur det blir ;-)

alegni sa...

Syssi,
nej, det vet man inte, och det är väl det som gör livet så spännande, hehe.