Monday 15 February 2010

Bestick och burkar

Bestickburkssamlingen är komplett. Jag som är lite korkad i huvudet tänkte inte ens på att det också borde finnas en skedburk när jag inhandlade mina gaffel- och knivburkar, men det finns ju folk som är smartare än jag, till exempel frun som lever Livet på Vestergård, för det var hon som tipsade mig om skedburkarnas existens. Det tackar jag för, för det finns ju en möjlighet att polletten någon gång i framtiden äntligen skulle ha trillat ner och då hade det kanske redan varit för sent att skaffa ett komplement till samlingen.


Det är en samling beresta bestick jag har i mina burkar. De har för länge sedan rest från en ort i Tyskland till San Francisco. I USA bytte de så småningom ägare, och när den nya ägarinnan till slut konstaterade att hon inte längre behövde besticken, gav hon dem till sin syster, min svärmor, som tog dem med sig till Finland. Så vitt jag vet blev de aldrig använda i svärmors hus, men sedan de flyttat hem till oss har de fått vara med om en och annan middag. Om bestick kunde tala... eller om man helst fick smaka all den mat som skyfflats in med dem...


12 comments:

syssi said...

Vilken härlig historia bakom dina bestick. Ja tänk om dom kunde tala ;)

Skogsdoft & havsbris said...

Vilken tur att det fanns någon annan som var uppmärksam och kunde tipsa dig om att du behövde en skedburk också! ;)
Dina bestick har verkligen en intressant historia, och de har säkert hunnit vara med im ett och annat i sina dagar! Det är roligt med föremål som har en historia!

Vekarus said...

Mitä eikö pikkulusikoille ole omaa purkkiaan :-)

Ihanat purkit ja hyvä että ostit sen kolmannenkin!

Louise said...

Snygga burkar!! tack för att du visade invånarna i ditt dalastall också. Där fanns flera riktigt söta! ha en bra fortsättning på dagen...det blir väl en fastlagsbulle till eftermiddagskaffet??? ja eller kanske två ? :O)

Unknown said...

Så fina burkar!! Jaa, om besticken kunna tala... Kan tänka så om mycket prylar här hemma: om de ändå kunna prata o berätta sin historia. Dina bestick hade en härlig historia! Ha det gott. Kram Lenita

Evas Bloppis said...

Härliga bestick med en historia bakom .Mycket som man önskar man visste om det man har hemma i skåpen .Hade mina funderingar om såna bestick burkar eller vad man kallar dom .om jag skulle införskaffa såna .tycker det är så fint att kunna ha dem framme i sin närhet

Kram och ha en bra dag
Ewa

Jenny said...

Hej Ingela!
Ja, tänk om dina bestick kunde tala, de hade haft mycket att berätta om både platser och mat de upplevt:)

Vilka fina burkar och vad snällt av Kicki att tipsa dig om skedburkarna;)

Kraam Jenny

Lyckoslanten said...

Det där ser bra ut! Jag har sett de där på Vinkel i Kristinestad och hos nämnda blogg! :o) Mina Hackman skulle inte göra sig, men däremot har vi silverbestick (arvegods9 som borde få en annan typ av härbärge. Ha en skön fettisdagskväll! ♥ Ann-Lis

Livet på Vestergård said...

Men vilken historia det finns bakom dina bestick! Ja mina de har bara flyttat från Prisma hit till oss de :)
Men visst är det roligt att vi (äntligen) har komplett samling av bestickburkar :)
Må så gott!

Gugis Pärlor said...

Det är så kul när det finns nån historia bakom saker! Det blir liksom ett helt annat värde på dem då. Burkarna är ju ursnygga!!

P.s. Jag smörjer inte silikonformarna (förutom första gången då jag tar en i användning), och det har hittills funkat bra.

StrandviksVillan said...

Så snygga burkar!! Visst såg jag också dom hos Kicki tidigare. Själv förvarar jag ju besticken i höga kaffemuggar.

Oj så jag ler nu, du skriver så väldigt trevligt hela tiden!

Natti-natt!
A-C

Liljas Corner said...

Roligt att ha bestick med en så spännande historia! Ja tänk, om det skulle finnas ett inbyggt matminne i besticken, det skulle vara intressant :)

Det är inte så lätt alla gånger att tänka på allt. Men alla hjärnceller kan ju inte vara i funktion hela tiden, tänk hur mycket energi det skulle ta!