Närturism

Under vår sista gemensamma semestervecka idkade vi lite närturism. Vi åkte ut till skärgården för att plantera nya blommor på svärföräldrarnas grav och på samma resa besökte vi äntligen museet i makens hemby. Det är något vi talat om i åratal att vi borde göra, men inte förrän nu blev det av. Det var egentligen ganska lyckat att tajma besöket till just denna sommar, eftersom vi i och med tömningen av makens hemgård skänkt en del prylar till just detta museum. Museet ligger alltså i Björköby och heter Mårtes (och uttalas 'moortes' på den lokala dialekten).

I anslutning till gårdsmuseet finns också ett motormuseum. Dit skänkte vi bl.a. en gammal tv och makens gamla motorcykel. Min blick fastnade förstås på en gammal bensinpump med den välkända Shellsnäckan på eftersom min morfar var den första att öppna en Shellmack i Gamlakarleby.


Så här såg förresten min morfar ut medan han ännu var med i arbetslivet, sedd med min mosters ögon och tecknat av henne nådens år 1955 när moster var 18 år och hennes far, min morfar, var 60.

I anslutning till själva Mårtesgården finns en liten museigård till. Det här lilla huset fungerade som byns museum förut innan det större huset på Mårtes tog över den huvudsakliga uppgiften. Orsaken att den här lilla stugan fått museistatus är väl främst (min tolkning) att den fungerade som befälsplats för den ryska armékår som var inkvarterad i Björkö i mars 1809 och som senare tågade över isen till Umeå för att anfalla Sverige.

Efter besöket i Björköby åkte vi till den nya kuriosa- och inredningsaffären Quriosa som finns på fastlandet, men fortfarande i samma kommun som Björkö och Smedsby, där vi själva bor. Det var en trevlig liten affär, men konstigt nog kom jag tomhänt hem därifrån. Jag måste först smälta alla intryck, scanna några varv här hemma och fundera ut om jag faktiskt behöver det jag fastnade för där inne.

Resultatet av min förhandlingsrunda med mig själv var att jag nödvändigtvis måste avlägga ett nytt besök i affären (som endast har öppet två dagar i veckan), och det gjorde jag en och en halv vecka senare. Här gäller det att vara tålmodig, förstår ni.

Under det besöket kom jag bl.a. hem med en gammal karaff. Den hade jag hållit i handen redan under första besöket, men lagt tillbaka på hyllan eftersom jag inte var helt övertygad om dess förträfflighet. Efter moget övervägande konstaterade jag att jag måste köpa den, för den fanns ju endast i ett exemplar, och om jag hade lämnat den kvar i affären och bestämt mig för den vid ett senare tillfälle, skulle den säkert inte ha funnits kvar då längre. Jag är nöjd över beslutet. På den här brickan hamnade karaffen. Den står bredvid makens whiskyglas och innehåller sonens whisky. Hos oss bidrar vi alla för att mors ögon ska få känna sig nöjda.