Svedjehamn och Bodvattnet runt

Nu är stugsäsongen definitivt avslutad, för i går drog vi upp båten. Nu ligger den där i båthuset och tar igen sig efter sommarens vedermödor och bara väntar på nya äventyr en ny sommar. Medan gubben servade motorn och pysslade med andra nödvändigheter drog jag ut i terrängen.

Det går ett par vandringsleder från "vår" båthamn. Jag har inte bekantat mig med någon av dem tidigare, men i går blev det ändring i den saken. Jag vek av huvudvägen till utsiktstornet och bestämde mig för att gå den kortare naturstigen som är ungefär 3,5 km lång. 

Området är också intressant ur historisk synvinkel:

Så småningom kom jag till Bodvattnet, som är byns gamla fiskehamn. Här fanns tidigare cirka 130 bodar, men endast några av dem återstår i dag. På grund av landhöjningen som här i trakten är bland de snabbaste i världen - 1 cm om året - började man kring 1940 flytta såväl båtar som båthus ut till Svedjehamn. Naturstigen går delvis intill de marker där byns highlandkossor betar om somrarna. Nu fanns här inga kossor, för de har fått flytta närmare byn till vintern.

Döm om min förvåning när det plötsligt dyker upp en annan person längs leden och den personen visar sig vara hon som jag extraknäckade hos i vintras. Vi kunde knappt tro våra ögon när vi upptäckte varandra där intill de gamla sjöbodarna. Sedan slog vi följe återstoden av turen, och tur var väl det, för ett tag gick vi lite vilse, och sådana gånger är det ju roligare om man har sällskap...

Naturstigen slutar precis nedanför utsiktstornet (Saltkaret) och trots att jag varit där uppe bara för några veckor sedan, gjorde jag Benita sällskap och klättrade upp igen.

Och man ångrar ju sig inte, för utsikten är ganska hänförande.