Jag skriver en hel del om mina morföräldrar i den här bloggen, och det beror nog på att en stor del av mitt hjärta är vigt åt minnet av dem.Mommo och moffa bodde i Gamlakarleby, moffa var företagare och basade för den första bensinstationen i stan. Under krigsåren var det bland annat svårt att få tag på kaffe, men moffa hade visst de rätta kontakterna, så det fanns ofta kaffe i huset under en tid då folk i allmänhet fick nöja sig med surrogat. Om det var för kaffet eller för att familjen i övrigt var trevlig ids jag inte spekulera i, men utgående från moffas och mommos gamla gästböcker var deras hem välbesökt hela tiden.
Jag förvånas över hur sociala folk var förr. Visserligen hade både mommo och moffa många syskon som sågs ofta, men hemmet besöktes också av vänner - än var det kaffegäster, än bastugäster och än pidrospelande gäster (pidro är ett kortspel som är väldigt populärt i Österbotten). På moffas namnsdag i augusti 1943 hade han femton gäster! Hur vanligt är det idag?
Jag är så glad över att ha dessa gästböcker, de är som privata historieböcker från en svunnen tid. Det som berör mig nästan mest är att dessa människor faktiskt levde under osäkerhet och ofred, men lät sig ändå inte nedslås. Här kommer en av texterna från nyårsvakan 43/44:
"En nyårsvaka
med mången kaka
samt sång och spel
ej gjort oss stel
År 44 nu inträtt har
må freden komma för oss, en och var
Ett tack ska Inga och Verner ha
för gästfriheten på årets sista da'"
14 comments:
Härligt inlägg, jag sitter och ler...
Man hade väl helt enkelt mer tid att umgås förr. Inga tv, datorer, kursverksamhet, skiftesjobb (förutom att sköta djuren om man hade såna), ja det var ett annat tempo...
Ta väl hand om boken!
Fredagskram från Ann-Christine
I Karleby finns en bensinstation som påstås vara Finlands äldsta, så det måste ju vara på den han jobbade? Jag brukar ofta tanka där, den är nuförtiden obemannad och funkar bara med kortautomat. Jag ska tänka på din moffa när jag tankar i fortsättningen! :)
Ha en skön helg!
Kram S.
Hej igen!
Neeeedå, jag är inte ledig utan tvärtom jobbar jag fem dar nästa vecka, vilket jag aldrig gör annars. Stort SUCK! Men pappan fick vintersemester så det ordnar sig för barnen. Jag har ju inte rätt till vintersemester nu eftersom jag kom tillbaka i juni. Men jag har framför mig sex lediga dagar som sammanfaller snart (to-ti)
Härliga minnen, ta väl vara på dem!
Vad rörd man blir!
Ha en fin helg!
Kram Mariette
Hej, Åh vad roligt med så många gästböcker och brev du har som kan berätta så mycket! Jag tror att man umgicks på det viset eftersom datorn, telefonen, mobiltelefonen, tvn, videon, dvd o playstation och allt vad det heter inte fanns då!! Det läggs nog OTROLIGT många timmar på detta idag. SOm svar på din fråga hos mig, JA jag ska upp så tidigt VARJE dag... Ibland säger jag till maken att jag tar sovmorgon, en dag var 14e dag kanske. Så jag bromsar inte robotmjölkning :-)
Kram Lotta
Spännande. Vi bökar runt lite i släkthistorien vi med, för tillfället. Och det är fascinerande att leva sig in i livsöden som snuddar vid ens egna och ändå med livsvillkor så fjärran från dagens.
Hon i soppan
Vilken underbar skatt! Visst hälsade folk på varandra mera förrut på ett mera narturligt sätt. Hos min farmor stod alltid kaffepannan på vedspisen och det var alltid någon som kom dit varje dag.Hemma hos mina föräldrar är det också så. Mamma brukar klaga över att hon måste baka jämt för det är så mycke kaffefrämmen. Men det är ju så härligt. I vår generation är alla så upptagna och man tror att man stör om man kommer på att man ska hälsa på.
Kram på dig
ewa
Det som var trevligt den tiden var, att vi alla fyra syskonen fick vara med i gemenskapen med mammas och pappas vänner och släktingar. Gemenskapen var mycket större den tiden än nu. Men vi håller ju samma kontakt, eli va?
säjer moster.
Och kommentar till Sabina: det hette Gamlakarleby på den tiden och SHELL fanns nära vattentornet och jag jobbade där också, mitt första sommarjobb med pappa och senare som anställd hos en anna företagare.
Vilken glädje att kunna läsa i dessa böcker.
Kram Lotta
minnen håller oss vid liv! trist att vi inte umgås som förr, men det gäller att ta sig i kragen, för visst behöver vi umgås och ha trevligt för att orka med vardagen!!! önskar en trevlig helg och tack för nostalgitrippen =)
kram junhe
Du, det är ju härligt!!! Vad roligt att du delar med av dessa fina minnen och härligt att det finns så fina foton kvar!!
Aah Ingela, now I'm guessing this post has to do with your parents? And a diary or two maybe? I'd love to be able to read this one, but even so I like the pictures too. Old photos have so much atmosphere.
vally, actually, it's about my grandparents and their old guest books.
Post a Comment