På gång

Mina tummar kändes lite bättre i början av veckan, och då måste jag ju passa på att virka några nya korgar. Det borde jag förstås inte ha gjort, för nu har jag grymt ont i tummarna igen. Jag undrar om jag förstört dem för all framtid. Om jag helst skulle kunna låta tummarna återhämta sig i fred, men det var ju det där tålamodet som jag inte blivit begåvad med... Jag har funderat på att virka en pläd av mormorsrutor, men med min läggning vet jag inte om det är en så god idé. Långtidsprojekt och jag går liksom inte riktigt ihop. Hur som helst så har tre av mina korgar nu fått flytta in hos min frissa.



I Karleby inhandlades några bokstäver som så småningom ska upp på någon vägg här hemma. Jag saknar ännu ett rostigt I. Inte ens i min vildaste fantasi kunde jag tro att ett simpelt I var så svårhittat, men tydligen är det det. Det blir väl att beställa hem ett från Sverige, där finns ju allt. Maken sa att han kunde snickra ett, men jag vill ha ett i järn och inte i trä. Jag är krånglig både som hustru och kund. Det senare konstaterades i en av inredningsaffärerna här i stan igår eftersom jag alltid söker sådant som inte finns i butikshyllan. Å andra sidan behöver ju affärsinnehavarna också utmaningar i livet. När jag tänker närmare på saken, kunde jag tänka mig att börja jobba som utmanare. Undrar om ett sådant jobb är välbetalt?