Thursday 24 September 2009

På gång

Mina tummar kändes lite bättre i början av veckan, och då måste jag ju passa på att virka några nya korgar. Det borde jag förstås inte ha gjort, för nu har jag grymt ont i tummarna igen. Jag undrar om jag förstört dem för all framtid. Om jag helst skulle kunna låta tummarna återhämta sig i fred, men det var ju det där tålamodet som jag inte blivit begåvad med... Jag har funderat på att virka en pläd av mormorsrutor, men med min läggning vet jag inte om det är en så god idé. Långtidsprojekt och jag går liksom inte riktigt ihop. Hur som helst så har tre av mina korgar nu fått flytta in hos min frissa.



I Karleby inhandlades några bokstäver som så småningom ska upp på någon vägg här hemma. Jag saknar ännu ett rostigt I. Inte ens i min vildaste fantasi kunde jag tro att ett simpelt I var så svårhittat, men tydligen är det det. Det blir väl att beställa hem ett från Sverige, där finns ju allt. Maken sa att han kunde snickra ett, men jag vill ha ett i järn och inte i trä. Jag är krånglig både som hustru och kund. Det senare konstaterades i en av inredningsaffärerna här i stan igår eftersom jag alltid söker sådant som inte finns i butikshyllan. Å andra sidan behöver ju affärsinnehavarna också utmaningar i livet. När jag tänker närmare på saken, kunde jag tänka mig att börja jobba som utmanare. Undrar om ett sådant jobb är välbetalt?


18 comments:

StrandviksVillan said...

Hehe, min man tycker säkert att jag redan har jobbet som utmanare! Vi har inte alltid samma syn på hur saker och ting ska byggas/fixas här hemma ;) Men med kompromisser blir det väl bra till sist. Det är väl nog främst den där prioriteringslistan som ser olika ut för oss...

Jag har "bestämt" att vi ska åka till stan på bio på lördag kväll, utmaningen för honom då blir att hålla sig vaken under filmen, eftersom älgjakten börjar den dagen!

Du gör så fiiiina korgar Ingela! Vilket jättenystan, hihi!

Ha det skönt i höstsolen!
Kram till dig!

Taina said...

Ett rostigt I? Hahaha, du har då idéer. Ta jobb som utmanare du! Det skulle säkert gå hem här i Amerikat!

De där korgarna är verkligen fina och jag hoppas dina tummar snart blir bättre så du kan fortsätta med dina projekt.

Kramar

Lyckoslanten said...

De där korgarna är verkligen fina! Förstår att tummarna tar stryk! Men mormorsrutor är snällare mot ditt lekamen, men kanske tålamodet tryter innan det blir en pläd... Jag vet. Å andra sidan är det ett klassiskt mode, så du kan hålla på i evighet.

Din blogg är underhållande läsning! Jag har just utmanat min man. De har det inte lätt... :o)

Annika said...

Min moster har rostiga bokstäver vid sin skäristuga...Undrar var hon fått tag på dem?
Ska fråga. det kan absolut hända att hon tagit med från sverige. Hon lusletar ju antikmässor mm efter sånt.
Det ser iallafall väldigt BRA ut med bokstäverna utanför hennes skäristuga där de hänger på väggen...
SÅ jag förstår DIG!!
KRAM!!

annika said...

Ett jobb som utmanare! Då kan du vara lärare. Det är det vi ska göra; utmana våra elever. Jag förstår att det inte var så du tänkte men jag funderade på yrken där man utmanar folk och då hamnade jag i skolan.Var rädd om din kropp för det är du som har ansvar för den!
annika

syssi said...

En sak e säker: du har i varje fall inte tummen mitt i handen :) Jättefina korgar igen! Du kan ju rekognosera läget för utmanare;)

Ann-Catrin said...

Ingela...kan man få hyra dig... fasen vad du hinner med allstå... och du "spottar" ur din inlägg..
ohh så fint ni har det och dinakorgar är ju så underbara

vad roligt det var att läsa din utmaning... tycker jag kan se lite likheter där

STOR KRAM
Ann-Catrin.. som just nu längtar till New york,,

Kamomilla said...

Akta tummarna nu vännen! Tålamod? Jag önskar man kunde köpa det i butiken...

Livet på Vestergård said...

De är verkligen jättefina dina korgar! Virka lite mormorsrutor nu emellan så tummarna får vila :o)

Anonymous said...

Dina korgar är verkligt fina! hur var det med mönstret...fanns det något sådan eller har du helt kreativt bara kommit på det själv??
Snygga som bara den...men akta tummarna ;)

Louise said...

Jaså nu blev min kommentar just anonym....typiskt nybörjare ;)

Stjärnor & Champagne said...

åhh Ingela vad fina dina bokstäver är...Jag älskar alla bokstäver. Hm jag är som du, ålskar Usa och får ont i magen bara någon nämner det, har tyvärr inte mattats av för mig. Hm jag gillar inte att bli äldre...Vad kul att läsa några sanningar om dig...

Kramkram Anne

A home far away said...

Hej!
Tack för snäll kommentar ang. mina foton, jag blir så glad (o förvånad) varje gång, hihi.
Jag har en Canon 500D och använder objektiv 18-200 mm, på de flesta foton, närbilder tar jag med mitt macroobjektiv.

Ha en underbar helg!
Kram Gunilla

Jenny said...

Hej Ingela!
Dina korgar är jättefina men akta tummarna, hihi:)

Tror att ett jobb som utmanare hade passat dig perfekt;)

Ha en sköön helg,

Kramis Jenny

LenaEva said...

Korgarna är otroligt vackra!!! o ja är likadna om jag hittar nåt ja tycker är kul så kan jag inte slita mig, MÅSTE GÖRA!!! så nu provar jag inga nya grejer, hinner inte!! Broderade mycket korsstygn när jag var yngre(!!? jag är ju inte gammal!!!);)
DET var kul!!! Men fingrarna somnar...
Hoppas du hittar din rostiga bokstav och att du får en bra helg!!!
KRAM

A home far away said...

Hmmm jadu, macroobjektivet är ett Sigma DG Macro 50 mm. Det är verkligen superduper bra kan varmt rekommendera det, å andra sidan gjorde jag ingen jämförelse mot andra märken (det hade jag gjort om jag köpt det i dag).

Lycka till!
Kram igen

Skogsdoft & havsbris said...

Aj aj, låter som om tummarna verkligen tagit stryk av din nya passion! Men vet hur svårt det är att låta bli när man väl är på G! De vita korgarna är SÅÅÅ läckra, skulle gärna lägga beslag på någon sådan! ;)
Bra att du ger butiksinnehavarna något att fundera på! Ibland bara måste man vara krävande, för att få det bästa! ;D
Så det är så svårt att få tag på ett I, det skulle jag inte ens ha tänkt på! Hoppas du hittar det du söker, om du så får vända blickarna över till vårt kära grannland!

Odin said...

*skrattar* utmanare behövs det säkert! Men om man får lön för det är en annan sak. Här utmanar jag gubben och sonen tätt som oftast:-)
När jag beställer av sonen att han skall snickra något till mej säger han alltid: "det är tre års leveranstid". Å så länge har ju int jag tålamod att vänta. Nå oftast går det nog fortare.

Njut av den stundande helgen och ha det gott! kramisar