Kär i kök

Eller nåja, inte är jag kär i vilket kök som helst, utan i mitt eget. Det är nästan mitt drömkök. Om alla önskningar hade kunnat uppfyllas, skulle jag också ha en köksö och plats för en gammal soffa, typ den här, men p.g.a. utrymmesbrist får jag nöja mig så här. Och det gör jag ju egentligen. Bilder från köket har ni sett förr, men eftersom jag inte kan se mig mätt på det, tänkte jag att ni kanske också vill glutta på det litet igen. Om inte alla, så åtminstone de läsare som nyligen hittat hit.

Jag drömde om ett nytt kök i många, långa år. Det gamla hade jag också valt och planerat själv, men som jag sagt tidigare ändras min smak - som vissa anser - alltför ofta. Dessutom var det mörkt i köket året om med de bokfärgade skåpen som gick ända upp till taket. Nu är köket ljust och luftigt, men att det skulle ha blivit roligare att laga mat i det nya köket kan jag inte direkt påstå. Matlagningen är en lika stor plåga (?) varje gång.

Eller plåga och plåga. Jag gillar att laga mat när jag har tid, vet vad jag ska laga och har alla ingredienser hemma. Idag blev det två goda grönsakspajer - den ena med vanlig botten och den andra med kolhydratsnål botten. Jag har fått ett sådant där ryck med kolhydratsnål kost igen. Dessvärre kommer det att skita sig till helgen när vi ska fira sonen som fyller 20, men det är bara att ta nya tag igen nästa vecka. Kolhydratsnåla tag eller någon annan typ av försök att minska midjemåttet. Vi får väl se.

Det var några tvivlade att jag talade sanning när jag påstod att jag inte smakade på alla nio sorter på Nils kakbord. Faktiskt så räknade jag sorterna, och det blev bara tre plus en halv pepparkaka. :-) Maken till ståndaktighet har jag inte upplevt på länge. Hoppas det fortsätter lika bra.