Hus & hem

Jaha, vi fortsätter väl på hus- och hemtemat från gårdagens inlägg. Igår fick jag hem det sista (?) huset i min hussamling. Nu har jag en hel by, så nu ska det väl äntligen räcka, tomten som husen står på är ändå redan överexploaterad ;-) Faktiskt så glömde jag ett hus igår kväll när jag placerade ut husen i min lilla by. Jag har så mycket prylar att jag inte kan hålla ordning på dem längre. Fast det är väl i och för sig inget nytt.

Det nya höghuset i zink kommer från Elvina Interiör

De två bilderna här ovanför har jag fotat i vårt s.k. dagsljus, men det ljuset är inte mycket att hurra för så här års. Till råga på allt snöar det nu, och vad jag tycker om vinter och snö torde alla veta vid det här laget.

Men det är ju fredag, så inte ens snön får mig på dåligt humör nu!

Jag brassar på med fler husbilder:


För att relatera till rubriken, kan jag berätta om ett litet missöde som hänt mig. Jag blev för en tid sedan uppringd av en tidningsförsäljare som bjöd ut en tidning som jag vänligt men bestämt tackade nej till. Damen i andra ändan läste upp en lång harang, och jag lyssnade bara med ett halvt öra, men då jag hörde ordet koti, som är finska för hem, ringde tydligen en klocka i mitt undermedvetna och jag sa ja, den tidningen kan jag beställa några exemplar av, för jag visste att reportaget om Kamomilla skulle finnas i den.

Här har jag då gått och väntat och väntat på tidningen. Den kom aldrig, så jag gick och köpte den, för mitt tålamod är som bekant inte det bästa. Döm om min förvåning då min nya tidning damp ner i postlådan igår. Det var inte alls Koti ja keittiö (Hem och kök) som jag hade prenumererat på, utan Talo & Koti (Hus & hem). Vilken jäkla miss. Jag måste börja skärpa mig! För övrigt tycker jag att tidningshusen kunde använda litet mera fantasi när de namnger sina tidningar, så att folk som är lika disträ som jag kunde undvika dylika missar. Men som sagt, det är fredag, så det gör ingenting, och vad har nu en tidning mer eller mindre för historisk betydelse när allt kommer omkring!