Historielektion

Nu ni, nu blir det en tillbakablick 20 år bakåt i tiden. Idag är det precis 20 år sedan vi blev ett par, min älskling och jag. Gemensamma bekanta till oss hade cirka två månader tidigare bjudit in oss båda två på middag hem till sig med avsikten att para ihop oss. Det andra paret höll på att förlora hoppet, medan min blivande älskling och jag jobbade på det så mycket vi hann. Det blev en hel del middagar när vi lärde känna varandra och slutligen, tidigt, tidigt på morgonen den 28:e januari, efter en kryssning till Umeå och en efterfest hemma hos mig i sällskap med det andra paret, bestämde vi oss äntligen för att göra slag i saken. I det skedet hade vi givetvis redan skickat hem de två övriga.

Sedan dess har vi varit oåtskiljbara. Vi visste direkt att this was it och drygt fyra månader senare förlovade vi oss och ytterligare två och en halv månad senare gifte vi oss. Under hösten blev det lägenhetsköp och i januari, elva dagar före vår ettårsdag föddes vår första gemensamma son. Raskt marscherat, inte sant? Men varför vänta när tiden går fort och man vet vad man vill.

Så här såg vi ut på den tiden (den lille grabben i min famn är min kusin Tomas):

♥

Till Hasse:
Tack älskade Hasse för dessa 20 år - de lyckligaste i mitt liv. Vilka underbara år det varit! Inte bara tjo och tjim alla gånger, även vi har haft våra duster (fast de har varit så få, så de är knappt ens värda att nämnas - cirka tre stycken som gått över på några minuter), men sådant får man ta. Sådant gör ju att vi uppskattar varandra och det vi har så mycket mer efteråt. Och det gör vi! Jag älskar dig för evigt.