Julbak, part two

Fru Strandviksvillan visade idag vilka godsaker hon bakat igår, och jag var inte sen att nappa på det receptet - och vilken himla tur att jag gjorde det! Smarrigare kakor har jag inte smakat på länge. Nu är det visserligen så att jag inte borde äta dylika sötsaker överhuvudtaget, men små undantag måste man ju få göra så här i juletid, eller hur?

För att slippa gå på promenad ikväll måste jag ju se riktigt upptagen ut i köket, så jag passade på att baka kolakakor medan jag ändå var i farten. Dessa går inte av för hackor de heller, och hör absolut till kaffebordet hos oss på jul. Jag hade faktiskt tänkt byta ut dessa och en annan sorts småbröd mot Strandviksvillans marängsnittar, men det förslaget fick inget medhåll från mina sambor.

Egentligen är det helt onödigt att baka något till jul överhuvudtaget, för ingen orkar ändå äta något efter all julmat och julchoklad. Vi är alltför traditionsbundna emellanåt, så maken sa att jag nog måste baka det jag brukar för att undvika att någon i familjen får huvudvärk av mitt planerade traditionsbrott. Vad gör man inte för det allmänna goda och för husfriden.

När jag precis blivit klar med dagens bak, ringde det på dörren. Maken gick för att öppna och utanför stod tre barn som ville sjunga en julsång för oss. Fort fram med kameran för att föreviga denna företeelse, den första i sitt slag hos oss. Bilden blev dessvärre suddig, för små troll har svårt att stå stilla. Men en trevlig överraskning var det, och jag blev riktigt varm i hjärtat av sången. Barnen fick givetvis smaka på nybakade bakverk som tack.