Skolavslutning

Idag har jag tänkt skippa allt vad dietfunderingar är, för vi kommer att gå på fyra studentkalas här på vår korta vägstump. Vi uppvaktar ytterligare tre studenter, men måste skippa deras kalas p.g.a. avståndet och det korta dygnet. Bättre kalasväder kunde dagens jubilarer inte ha fått! Ett stort grattis till alla som firar sin examen idag!

Jag är väldigt försiktig med att ta in blommor från trädgården, dels för att våra gossar är pollenallergiker och dels för att jag själv inte tål starka dofter inomhus. I uterummet kan man dock ha lite blommor i vas, för där vädras det friskt hela tiden. Av någon anledning är inte heller sönerna särskilt ivriga att sitta där med föräldraskapet om kvällarna. Kanske det blir annat sedan där gamylerna börjar åka till stugan stup i kvarten.

Nedräkning

Nu är det bara fyra nätter kvar tills vi får se:

Det är bara drygt 300 km till Tammerfors där konserten går av stapeln, så det känns ju nästan som om man kommer att ha Bruce på bakgården i år!

Medan vi väntar på tisdagen pysslar vi på i trädgården.

Jag har sått diverse fröer och maken har satt potatis

Jag har också köpt hem en del sommarblommor och planterat dem i krukor.

Häggmispeln blommar för fullt. Finns det något vackrare än vita blommor mot en molnfri blå himmel?

Korgar och blommor

På väg till stugan i helgen som gick stack vi oss in i svärmors uthus där jag grävde fram ett par gamla pärtkorgar som nu har fått flytta till stan och har blivit uppfräschade med lite vitfärg. Den ena agerar plädförvaring och den andra gapar än så länge tom. Konstigt, men det dräller plötsligt runt en massa (också tomma) korgar i det här hushållet. Dit det bär, dit bär det...

Jag sprang runt i trädgården ett par minuter med min kamera medan solen skymdes av några moln.


´

Det ser nog ut att bli god bärskörd också i år, trots att jag tuktat både träd och buskar med ovarsam hand.

Gardiner...

Tack alla snälla som peppat mig så att jag vågar använda solskydden trots att de är lite sneda och vinda. Jag tar till och med mod till mig och visar upp dem här, för alla er att beskåda!

Stugsäsongen inledd

Nu har också vi inlett stugsäsongen för i år. Vårt första besök ute på holmen brukar inte inträffa förrän i början eller mitten av juni, så i år är vi väldigt tidigt ute.
Det kom en skur i stan när vi åkte hemifrån, men där ute i skärgården var det soligt om än lite kyligt i luften.

Orsaken till de gamla regnkläderna maken har på sig är att båten är nytjärad och tjäran var inte helt torr än.






Nu är vi strax framme. Stugan ser öde och obebodd ut, men vänta bara, snart blir det mer liv i luckan - så mycket liv som nu två gamyler kan tillföra :-) Höststormarna går alltid åt vår brygga och som vanligt låg den högt upp på land när vi kom dit. Halva lördagen gick åt att baxa den på plats igen, men attans så nöjda vi var när det äntligen var gjort.

Så roligt det var att komma till stugan den här våren när allt är nymålat och fräscht. Sprillans nya lakan i sängen och man sover som en prinsessa.

Roligt var det också att få vila ögonen på vår nya byrå som vi köpte på Ikea förra sommaren.
Så jag saknat detta ställe hela vintern! Ändå kändes det som om vi inte varit borta därifrån mer än en vecka eller två när vi kom dit igen!

Sommarfräsch lunchsallad så man orkar kroppsarbeta igen... Som om inte bryggeländet förorsakat tillräckligt med ansträngning så hade vattenståndet sjunkit ytterligare under natten och båten stod på grund. Maken blev bokstavligen tvungen att gräva loss den om vi ville hem därifrån!

Kristi himmelsfärdsdag

Det blev flera premiärer igår på Kristi himmelsfärdsdag. Bland annat blev vår gräsmatta klippt för första gången i år - vilken underbar doft den aktiviteten spridde ut över omgivningen! Inomhus doftade det också gott när årets första rabarberpaj blev bakad. Det var första gången jag bakat paj på smör, och det lär ha gjort en enorm skillnad - något som jag vägrat tro på tidigare.


Min fina rosa pelargon får jag inte nog av:




I kvällssolen dukade jag upp med lite goda ostar i uterummet. De som har sinne för detaljer noterar säkert att ostbordet är lite sparsmakat. Ingen frukt bjuds det på hos oss sådana här gånger eftersom jag själv endast håller mig till ost och vin ;-) Brickbordet är gammalt (inte gammaltgammalt, men över tio år i alla fall), men relativt nymålat och finns i dubbel uppsättning. Bra att ha som reservbord vid stora folksamlingar.

Färdigmålat

Nu är terrassmöblerna som ska stå ute i trädgården äntligen färdigmålade. Och jo, de blev visst vita till slut. Egentligen är jag lite obekväm när det gäller användningen av ordet trädgård då det gäller vår egen gård, för jag föreställer mig att en trädgård är en välplanerad, välgjord och välansad helhet. Vår gård är mera sporadiskt och/eller slumpmässigt uppbyggd, fast egentligen passar det oss utmärkt, för vi är inte så där överdrivet trädgårdsintresserade, förutom att vi gillar möjligheten att skörda egna grönsaker och potatisar mot slutet av sommaren. Lite blomsterfägring är heller inte fel, men endast i den utsträckning att maken inte ska behöva känna sig stressad över vattningen ;-)

Vår yngre son är nerlusad av pollen och har stannat hemma från skolan de senaste två dagarna. Igår tvingade jag honom dock att fika med mig i "trädgården", men hur lyckat var det nu av mig att tvinga honom ut på gården och in under björkarna när det är just björkpollen har mår sämst av? Det blev i alla fall en extremt kort fikastund, för ni ser säkert att utbudet inte var så stort den här gången.

Lördagssyssla

Idag bar "vi" ut våra gamla trädgårdsmöbler ur ladan inför projekt målning. Mössen måste ha haft lite mat under vintern, för de hade gått åt ribborna i bordet. Undrar om det smakar gott med blåmålat tryckimpregnerat virke?

Tio poäng till den som gissar vilken färg möblerna målas. ;-)

Imorgon bär det av till skogs igen. För sista gången denna vår, hoppas jag. Sönerna får ledigt, så det blir bara gubben och jag. Vem vet vad vi hittar på där ute i det gröna...

Rosa och gult

Häromdagen blåste nygamla vindar genom vårt vardagsrum. Processen resulterade i några fler rosa inslag som nu kommer att få stå kvar till höstmörkret (usch, vem vill tänka på sådant nu?).


På gården är det visst gult som gäller just nu. En del gula inslag är någorlunda välkomna, medan andra ska utrotas så fort de dyker upp.

Fast egentligen är ju maskrosen väldigt vacker, inte sant?

Uterummet har nu fått paneler på väggarna. Jag hade först tänkt att panelerna ska vitmålas, men jag tror de får förbli vitlaserade en tid. Penseln får således vila ett tag framöver. Sedan när andan faller på är det ju ingen stor grej att svepa några tag med penseln tills förvandlingen till bländande vitt är total.


Mamma är fortfarande på sjukhuset, men mår redan bättre. Tack för alla hälsningar och all omtanke!

Senaste nytt

Det blev ett tråkigt avslut på morsdagen. Mamma ringde ett par timmar efter att vi skjutsat hem henne och var i så dåligt skick, så jag hoppade i bilen och åkte dit, ringde ambulans och åkte in till akuten med henne. Nu ligger hon på sjukhuset, men ingen vet ännu vad som drabbat henne. Vi hoppas förstås att det är något snabbt övergående, så att hon får komma hem igen, för hon är så sjuk i sin kropp sedan tidigare, och sjukhussängarna gör henne bara sämre. På akuten på natten tog en sjuksköterska lite oförsiktigt i mammas arm när hon skulle ta blodprov, och nu är axeln ännu sämre än förr och nu kan mamma inte längre röra sin arm överhuvudtaget för det gör så ont i den. Håll tummarna att hon blir bättre och får komma hem igen!



Tur att vi i alla fall hann avnjuta en enkel morsdagstårta innan eländet tog vid.

Där ute blir det bara grönare för var dag som går och mer och mer blommor sticker upp ur marken eller spricker i blom. I år har jag bestämt mig för att inte skaffa hem så mycket nytt i trädgårdsväg, för jag vet ändå att allt blir mer eller mindre misskött när semestern tar vid. Jag tänker njuta av blomsterfägringen på alla fina bloggar i stället.


I fågelbadet står lillpippin och väntar på sällskap, men än har jag inte sett att någon annan flygande varelse skulle ha haft behov att tvätta bort vårdammet än.

I diket mellan oss och grannen bor det alltid grodor. De är väldigt skygga och dyker så fort man kommer nära, men frukten av deras kärleksliv går inte att ta miste på. Om alla dessa korn fick bli grodor, skulle vi översvämmas av dem, men naturen sköter ju sig själv och de flesta blir uppätna av fåglar. Det är väl bäst så, antar jag.