Klara, färdiga, gå!

Växthuset är putsat och fixat inför årets säsong, så nu är det bara att tuta och köra. Och att köpa hem plantor, förstås, för så avancerade är vi inte att vi skulle driva upp våra tomat-, gurk-, paprika- och chiliplantor själva. Några gånger har vi försökt med såväl chili som paprika, men det har rent utsagt skitit sig. Det där med att hålla jämn fukt i de yttepyttesmå krukorna är inte riktigt min (vår) grej. Av någon anledning.

  

Växthuset

Nu kan jag ju tycka att ni fått se alltför få bilder från vårt växthus i sommar. Å andra sidan ändrar det inte så mycket från år till år, men det kan ju hända att ni glömmer hur det ser ut, eller att ni har ett nyvaknat intresse för växthus och inte får nog av bilder från sådana.

Mera trädgård

Lockfågeln i fågelbadet. Funkar. Ibland är det rusning här, som t.ex. på denna bild från 2006:

 

Tomatkörkan å sin sida badar i solgasset.

Och lyktan i blombänken frotterar sig bland ogräs och blomster...

Växthuset för nte gången

Efter en säsong med ett riktigt växthus (Vi hade tidigare ett fult "tomatskåp" som stod mot garageväggen och rymde fyra tomatplantor. Det funkade också bra, men var ju inte direkt en skönhet att vila ögonen på) kan vi glatt konstatera att växthuset är det bästa vi gjort på länge. Det är vackert att se på, det var roligt att kunna ta tillvara fönstren från gubbens gamla hemgård, det är en stor fröjd att kunna gå in där och njuta av doften av tomaterna och framför allt ger det en stor tillfredsställelse att få äta egenodlade grönsaker. Gurkplantorna gav god skörd de också medan de ännu levde, men helt plötsligt gav de upp kontraktet, och vi vet fortfarande inte om de fick för mycket eller för litet vatten eller om vi bara inte har gröna gurkfingrar. Vi ska göra ett nytt försök nästa år, för hemodlade gurkor är verkligen något extra, skillnaden mellan dem och köpegurkor minst lika stor som skillnaden mellan hemodlade och köpta tomater. Jag längtar redan till nästa växthussäsong...

Sommar det ena och sommar det andra

I går serverades det alldeles perfekt sommarmat hos oss - sallad gjord på fyra olika hemodlade salladssorter, hemodlad rädisa och hemodlad gurka samt nötter och frön (icke hemodlade), stekt halloumi och stekt, panerad chèvre med en god vinägrett till. Originalreceptet kommer från senaste Isabella, men hos oss tager vi alltid vad vi haver, och då blev det så här. Och det blev bra. Eller den. Salladen alltså.

I går blev också mitt sommarrumsfönster klart. Det byggde gubbsingen av de fönster vi hade kvar sedan växthusbygget. Runt vårt nya uteuterum (vi har ju också ett uteinnerum) ska det så småningom bli lite planteringar, men det spar vi till senare i sommar, eller till nästa år. Trädgårdsgungan ska också få litet ny färg på sig, men det kanske jag också spar till ett annat år. Resten av semestern ska vi syssla med annat.

Växtkraft

Too bad om ni tröttnar på bilder från vår "trädgård", men det är där vi lever och bor så här års. Och jag är så innerligt glad över vår fina tomatkörka, så jag kan inte låta bli att visa bilder på den jämt. Och ständigt.

Tomat- och gurkplantorna börjar få bra höjd där inne, och skörden ser ut att bli riktigt hyfsad. En av chiliplantorna ynglar av sig värrigare, och det gillar vi så klart.

I förmiddags cyklade jag till frissan för att få mig en liten upprensning. Trist bara att månadens åskskur skulle infalla precis när jag cyklade hem i min nyplattade och nysprejade frilla. Men okej, fin frisyr i några minuter är bättre än ingen fin frisyr överhuvudtaget. Jag ska inte gråta över spilld mjölk nu, för nu är det faktiskt semester!! 

Solig söndag kväll

Grönt är skönt, inte sant? Och vårt lilla växthus är som ett litet vitt smycke bland allt det sommargröna, ett litet smycke att vila ögonen på.

Ängen med hundloka bakom vår gård tillhör inte oss, utan kommunen. Maken brukar ta sig an ängen med sin trimmer ett par gånger varje sommar, men i år har vi bestämt att den får vara i fred. Får se om vi står ut sen när blomningen är över. Just nu ser den ju rätt charmig ut.

Bygga växthus av gamla fönster

Nu tänkte jag berätta en saga för er. Det var en gång en tant som ville ha ett växthus. Tantens make var inte alls förtjust i tanken, för han såg bara en massa jobb och eurotecken flimra för ögonen när tanten talade om sin växthusdröm. Tanten tog upp saken med jämna mellanrum, men var inte påstridig alls, utan pratade försiktigt om alla fördelar med ett sådant hus. När maken sedan fick ett anbud på sin gamla hemgård i skärgården och beslutade sig för att sälja gården, stod de plötsligt där med en mängd gamla fönster från makens gamla hemgård, fönster som var 98 år gamla och fullt användbara.

Maken började så småningom vekna för tanken, och efter ett besök hos tantens bloggvän, som hade ett fint växthus av gamla fönster, slogs det fast att också tanten skulle få ett sådant.

På hösten började så maken måtta in de yttre konturerna och djupet på gropen för växthusgrunden. Han grävde en 30 cm djup grop.

När han schaktat gropen färdigt, lade han på en plastfilm som kapillärbrytare i bottnen av gropen,

därefter fyllde han upp med krossgrus/makadam 16-32 mm och

ovanpå det tjälisolering av 5 cm tjock polyuretan.

Följande fas var att bygga en gjutform och placera ut armeringsjärn.

En höstkväll anlände betongbilen och då fick maken hjälp av sönerna att kärra betong till bygget.

Några dagar senare kunde gjutformen avlägsnas, och fram kröp en fin bottenplatta

och ett romantiskt fotsteg av överbliven betong, som maken överraskade sitt hjärtas kära med.

När betongen härdat klart var det dags att börja med stommen.

Det var ett pussel att bygga hål för fönstren, eftersom måtten på fönstren inte höll någon standard överhuvudtaget, utan varierade lika mycket som humöret hos en tonåring.

När maken måttat in fönstrens platser, spikade han på ytterpanelen,

han hängde upp dörren och plastade in bygget för vintern.

Det blivande växthusets vinterdvala var lång och djup.

Men plötsligt en dag var det dags för väckning! Våren var kommen!

Makarna hjälptes åt att måla stommen och panelen vita.

De gamla fönstren som maken renoverat och målat under vintern installerades,

men trots att alla fönster var på plats, saknades taket fortfarande.

Under tiden som paret väntade på takskivorna, fick dörren ett fönster. Fönstret ovanför och i motsatta gaveln fick bli vädringsluckor och försågs med gångjärn och automatiska lucköppnare.

Därefter spikade maken innerpanel och tanten målade den.

Äntligen en dag fick maken hämta hem takskivorna och skruva dem på plats. Paret funderade länge och väl vilket material de skulle välja till taket, men på grund av alla grenar som ramlar ner från omkringväxande träd, bestämde de sig för 3 mm tjock UV-beständig polykarbonat. Det torde ju hålla både för det ena och för det andra.

På mors dag nådens år 2011 kunde växthuset äntligen invigas, och i samma veva döptes den till Tomatkörka. Alla inblandade var nöjda och glada. Tills nästa projektplan ploppar upp i tantens huvud.

Hasses mästerverk

 

Vilken mors dag vi fick i går! Vädret visade sig från sin allra bästa sida, och presentregnet var helt makalöst. Först blev växthuset klart och vi kunde viga in det i strålande solsken vid lunchdags.

Efter middagen fick vi hugga in på Hasses mästerverk nummer två för dagen - en Schwarzwaldtårta som han i ett svagt ögonblick lovat att han skulle baka till mors dag. Betänk då att mannen i fråga aldrig bakat något tidigare i sitt liv. Hur han lyckades? Alldeles extraordinärt väl! Tårtan var precis lika läcker som den ser ut. Det var någon som ansåg att han skulle få äran att baka allt till studentkalaset om en knapp månad. Dessvärre tror jag inte han vill ta på sig den uppgiften, men åtminstone slipper jag baka morsdagstårta framöver! :-) 

Invigning

Snart är det dags för invigning i och av växthuset!

Bygget framskrider

I dag fick vi äntligen meddelande om att skivorna vi ska ha till tak anlänt från tillverkaren. Normalt vore ju att börja ett sådant här bygge uppifrån, men när har vi nu senast varit normala?

Bakväggen är en riktig vägg med både isolering och tvärgående panel. Här kan vi sitta och kuttra utan att grannen ser vad vi sysslar med. ;-) I morgon ska gubben tillbaka till saltgruvan efter sin vintersemester, och det innebär att bygget inte kommer att framskrida i samma takt som hittills, men den som väntar på något gott...

Progress

Jag har precis bjudit min byggar-Hasse på en energigivande smoothie, för visst måste han ju få någon sorts belöning så flitigt som han jobbar med projektet här under? Smoothie är för övrigt en grej som också går i perioder hos oss. Just nu är vi inne i en on-period.