One

Det här med texter är viktigt för mig. Jag är inte så mycket för konst, dessvärre, men olika texter hänger jag gärna upp på väggen eller ställer på någon hylla till allmän beskådan. Dessutom är det billigt att variera "tavlorna", för det är bara att skriva ut nya texter när man tröttnar på de gamla. Tyvärr (eftersom vi har en riktigt konstnär i familjen) skulle jag inte kunna tänka mig att betala en stor peng för ett konstverk som jag förmodligen skulle tröttna på inom några år.

Texten i denna ram är min variant av en av The Whos låtar - I Am One. Här i hushållet tycker jag det passar bättre så här.

Skön söndag!

Best friend

Tänkte bara som hastigast slänga in en bild på mitt senaste knep och knåp. Tavlan står på vår nymålade hylla i sovrummet.
Ha en fin vecka alla ni som kikar in här!

Olivolja

Nu skulle jag be att få tipsa om två goda olivoljor som finns att fås i Vasa i dag. De säljs i den lilla delikatessaffären vid Il Banco. Den ena är en ren olivolja (12 euro för 1 liter) och den andra (4 euro för 2,5  dl) är smaksatt med citron. Jag har inte tidigare varit någon stor vän av just olivolja, men i och med att mina smaklökar helt vänt ut och in på sig själva sedan i höstas, passar smaken min mun numera. Olivolja smakar ju sommar! Bara att doppa en brödbit i olja är ju hur gott som helst.

Flygrädd?

Kamomilla undrade i en kommentar till mitt förra inlägg hur jag kommit över min flygrädsla. Flygrädd ha jag alltid varit, och jag har varit med om en del incidenter som inte gjort saken bättre. Mellan 1997 och 2010 vägrade jag att kliva på ett flygplan, men till slut tog jag mig i kragen och bestämde mig för att jag måste "face my fears" och inte låta rädslan begränsa mig längre. Eller åtminstone inte låta den begränsa mig i samma omfattning längre. En del av flygrädslan bottnade också i att jag var rädd för att mina söner inte skulle klara sig (lika bra) om de blev moderlösa, men nu är de ju vuxna, och jag vet att de kan stå på egna ben. Jag vill fortfarande inte resa långt, vilket skulle innebära många timmar i ett flygplan, men en resa på två, tre timmar klarar jag av, om än med hjärtat i halsgropen mest hela tiden. Lyckligtvis har jag min stora stöd i livet bredvid mig i planet, och i och med att han själv också haft flyglicens, kan han lugna ner mig när jag blir nervös av olika mer eller mindre konstiga ljud under flygturen.

Mobilbild

Ändock drar jag en djup suck av lättnad varje gång jag kliver ur ett plan och har fast mark under jorden igen. Och ja, ja, jag vet allt det där om att flyget är det säkraste sättet att resa. I min föreställningsvärld klingar det för döva öron.

Spännande fredag

I fredags vaknade gubben och jag med ett pirr i kroppen, för det var den dagen då biljetterna till The Whos konsert i London skulle släppas. Vi satt beredda vid varsin dator när klockan slog elva, men trots ihärdiga försök att få ett par biljetter, lyckades vi inte, och konserten var slutsåld på fyra minuter. Vilken enorm besvikelse det var, för detta hade vi ju SÅ sett fram emot. Inte minst gubben som velat se The Who i just London sedan han första gången hörde en låt av bandet - i januari 1965!

Ni kan förstå hur ivriga vi blev när det plötsligt dök upp en konsert till precis efter att besvikelsen över att bli utan biljetter satte in! Och då lyckades vi haffa biljetter! Visserligen inte på den plats vi hade önskat, men ändå!

Vi fick bråttom att boka såväl flygbiljetter och hotell, och när allt var klarbokat höll mitt huvud på att sprängas av anspänning, och den huvudvärken satt sedan i hela dagen. Men det var nog värt att ha "litet" huvudvärk för det som komma ska! 

  

Affischer på Old Spitalfields Market i april 2012

Vi har visserligen redan haft lyckan att se bandet en gång - i Helsingfors i juli 2007 - men att se dem på hemmaplan, det tror vi kommer att bli något alldeles extra.

Så här såg vi ut, gubben, sönerna och jag strax innan vi gav oss iväg till arenan då för ett antal år sedan: