Julmat 2013

Jag noterade precis att jag inte nämnde ett ord om julmaten för ett år sedan, så nu ska det bli bättring på den punkten. Det är ju så roligt att bläddra tillbaka för att se hur menyn ändras från år till år.

Detta åt vi nådens år 2013:

Lökströmming

Senaps- och pepparrotsströmming

Vitlöksströmming

Tomatströmming

Ostsill

Citron- och smetanasill

Gravlax

Kallrökt lax

Räksallad

Äppel- och sellerisallad

Rödbetssallad

Italiensk sallad

Vegetarisk chorizo

Rökt kalkon

Kokt tunga

Leverpaté

Falska köttbullar

Kålrotslåda

Morotslåda

Potatis

Ostar

Sötsur limpa

Julöl

Julmust

Dessert:

vitchokladpannacotta med tranbärsgelé på julafton

exotisk fruktsallad med vitchokladcrème(fraiche) på juldagen och annandagen

Och så några bonusbilder:

Julen 2013

Så var den julen förbi. Julbordet måste jag givetvis föreviga för framtiden, men så mycket annat kommer ni inte att få se från vårt julfirande i år. För första gången har vi inte ens träffat släkten alls under julhelgen - förutom mormor förstås, men hon hör ju till familjen. Vi får satsa på att träffa släkt och vänner under de kommande månaderna i stället. Det går säkert lika bra, det.

Snart så är det jul igen

Av någon märkunderlig anledning tappar jag helt plötsligt inspirationen att blogga så här års. Här har jag i stället samlat ihop en del julrelaterade bilder från mitt Instagramkonto för att visa att jag nog aktiverar mig lite även om jag i övrigt är lite osynlig just nu.

Hoppas ni inte stressar ihjäl er inför julen. Jag blir nästan stressad över att jag aldrig känner någon julstress. Gubben brukar skratta åt mig när jag ligger på soffan och suckar över att jag skulle vilja förbereda julen, men vet inte vad jag ska göra. Med god planering och inkörda rutiner fixar jag julmaten på ett nafs även om sorterna på vårt julbord är många och mängderna så stora att maten åtminstone räcker till över hela julhelgen.

Förra året bestämde vi oss för att skippa julkorten, och det kommer vi att fortsätta med. I år har vi i stället gjort en inbetalning till förmån för Nya Barnsjukhuset 2017.

Ha en trevlig helg! I dag stänger jag "butiken" och öppnar inte igen förrän efter nyår. Det ska bli skönt med jullov eftersom jag jobbat
m y c k e t  på sistone. Hejsvejs i julgransskogen!

Pippi på granar

Som jag nämnde i ett tidigare inlägg har jag också pippi på granar. Orsaken till den förtjusningen är att jag är född med efternamnet Grahn, och då står det trädslaget mig givetvis nära hjärtat. Den här granen är i och för sig inte en äkta gran, utan gjord av mossa. Den fick jag av vännen Ann-Christine på StrandviksVillan som köpt den av konstnären själv, vännen Nina på Lilja's Corner. Gillar, gillar!

Pippi på texttavlor

Den som följt min blogg en längre tid vet att jag är svag för texttavlor (om inte, klicka på "texttavlor" bland etiketterna i högra balken. Denna svaghet beror kanske på att jag i mitt jobb arbetar med texter. Inte med egna, utan med andras som jag sedan enligt bästa förmåga vrider och vänder till ett annat språk). Jag kom inte själv på idén att göra julrelaterade tavlor, till dem hittade jag inspiration hos vännen Lilla Kamomilla. Nu är jag ju så förtjust i dessa, så jag producerar dem på löpande band. Nästan.

Första advent

I år tänkte jag att vi skulle klara oss utan adventsljus. Också mycket annat julpynt får ligga kvar i förvaringslådorna i år, för ärligt talat jag bli litet trött på prydnadssaker. Det rimmar ju illa med pyssellusten som kryper fram så här års, så det får bli en kompromiss. Julgran skulle jag också klara mig utan, men jag vet att det är en tradition som mina nära och kära vill hålla fast vid, så så får det bli.

Jag vill önska er alla som tittar in en härlig adventstid. Kom ihåg pussa era älsklingar. Ofta, ofta.

Julnytt

På grund av arbetsbrådska blir det litet längre pauser än tänkt på denna blogg, men jag har inte för avsikt att be om ursäkt för frånvaron, man ska vara tacksam över att ha jobb. Det är många som är utan. Pläden här ovanför har jag siktat in mig på för länge sedan, men den var lite dyr, så jag har väntat på lämpligt tillfälle när jag kunde få den lite billigare. Det tillfället inföll häromdagen, och nu är pläden min. Mjuk som en kissekatt är den, och den värmer så skönt.

I år har jag fått det här med granar på hjärnan, och de finns i flera olika utföranden hos oss nu. De flesta är hempysslade. De senaste i samlingen är dessa tre som jag tejpade upp på vardagsrumsväggen i går kväll. Jag gillar nog dem lite grann.

I helgen ska jag vara ledig. Förra helgen var jag det icke, och det känns i kropp och knopp. I morgon firar vi lillajul här i den svenskspråkiga delen av landet, och då hör det till att jag ska bjuda på lutfisk och gröt. Fast lutfisk blir det först på söndag då mamma kommer på middag. 

Jul, yes?

Jag har sparkat igång julpyntandet, vet ni. Det hände sig i förra veckan då min gubbe tillverkade stjärnan här ovanför av samma koppartråd som han tillverkat fönsterlamporna jag visade för några inlägg sedan. I söndags, på fars dag, åkte "jul"belysningen fram i köket, fast så himla julig känns den inte, utan mer som vinterbelysning faktiskt. Nu när startskottet gått, ska jag börja dutta på med mera jul för varje vecka som går. Jag ska dock försöka hålla mig i några dagar till, för till helgen kommer den studerande sonen från sydvästra delen av landet hem, och jag vill inte skrämma iväg honom direkt. Han tycker om julen, men inte så långt i förväg som mor sin.

Den där ljusboxen och de där bakverken

Den här ljusboxen är garanterat favoritpyntet denna jul. Och bara som information tänkte jag meddela att jag kommer att låta den stå framme också sedan när julen är ett minne blott. Fast då med lite mindre juligt innehåll, eller kanske till och med helt tom. I dag bytte jag innehåll i den, bilden här under är från i går. I morgon tror jag kottarna åker ut, eller ner på någon bricka i stället. Jag förstår att du tycker det är spännande att få veta alla detaljer om mitt julpyntande..! Fast jag skriver ju för mitt eget minne också, så att jag kan gå tillbaka till gamla inlägg sedan när mitt minne sviker, vilket det förresten gör ganska ofta numera.

Denna vecka har jag satsat på det här med att bakning. Inte för att jag måste, men för att jag tycker det är roligt (och gott). I början av veckan bakade jag kolakakor och pepparkakor, i förrgår blev det två sorters muffins (vilket jag ju berättade om tidigare), och i dag har jag bakat kalljästa bullar och Dumlegrottor. I morgon ska det bli gifflar. Ärligt talat har jag nästan dåligt samvete för att vi inte julstressar alls. Det här med städning tar vi inte så högtidligt i vår familj. Gubben skurar visserligen alla våtutrymmen, vilket brukar ta några dagar i anspråk, men utöver det är det bara det allra yttersta som får sig en omgång. Ingen går ju ändå i våra skåp och lådor och kollar om där finns några extra dammkorn. För oss är det viktigare att umgås och att äta gott, men alla gör som de vill. Jag dömer ingen.

Instagrambilder

Det är inte bara jag som varit ivrig i köksregionerna. Gubben fixade en egen surdeg i slutet av förra veckan och bakade sötsur skärgårdslimpa enligt sin mors gamla recept. Det är riktigt, riktigt roligt att jag inte är den enda kocken och bagaren här hemma nu längre.

Papperspyssel

I går, medan jag gräddade årets pepparkakor (skurna sådana, jag ids inte längre kavla och stansa ut kakor) tog jag fram sax och papper och klippte en hög med snöflingor och fixade dessutom klar min fina julgran som jag rivit till av en gammal bok. Jag är ingen pysslig människa, men ibland får jag ett ryck, och sedan är jag barnsligt glad över att jag lyckats fixa till något med mina bara händer. Idéerna är sällan mina egna, dem brukar jag glatt kopiera från bilder jag sett någonstans, men utförandet är oftast mitt eget, jag gör saker och ting på enklast möjliga sätt, och anpassar dem enligt egna behov, eget tycke och egen smak.

Första veckan i advent

Jag fattar inte varför tiden har så bråttom. Det var ju nyss söndag, och nu är det söndag igen. Här kommer några bilder från veckan som gick.

I onsdags kom militärsonen hem på permission och på vår självständighetsdag i torsdags fick han det glädjande beskedet om att han blivit befordrad till sergeant. Jag är ju av den åsikten att man ska fira alltid när tillfälle ges, så jag ställde mig i köket och bakade en kaka med lika många vinklar som sonen nu får bära på sin militäruniform.

I går, lördag, blev det igen dags att återknyta till sensommarens födelsedag och fira det sjunde (eventuellt det åttonde, jag har tappat räkningen) femtioårskalaset. Nu tror jag det får vara nog. Det är ett gäng jag ännu tänkt bjuda, men jag tror jag bjuder dem på nästan 51-årskalas i stället. 

I går anlände äntligen min ljusbox som jag beställt från Zelected by House. Den har jag suktat efter sedan förra vintern, men inte kommit mig för att beställa hem förrän nu. Den som väntar på något gott... Jag är väldigt nöjd med boxen, kan jag ju säga. På bilden här ovanför syns också mina nytillverkade stjärnor, likadana som ni säkert sett hos många andra bloggare de senaste veckorna. Jag tillverkade en redan till förra julen, men den överlevde inte sommarförvaringen. Nå, världen är full av material för dylikt pynt, så det var ingen större förlust.
Ja, en ny vardagsrumsmatta har vi också. Den köpte jag på julmarknaden på Botniahallen förra helgen. Jag gillar den, men tycker kanske att den är litet för liten. Jag får låta ögat vänja sig vid storleken. Eller skaffa en större framöver.

Ha en trevlig andra advent! Här är det lugna puckar i dag: Jag behöver inte ens laga mat, för vi har rester från i går så det räcker och blir över. Nästan.

Advent och förnyelse

Hejsan, hoppsan! Plötsligt har över en vecka passerat utan ett knyst från mitt håll. Numera har jag ju en underhållningskommitté här hemma, så jag hinner inte sitta lika mycket vid datorn som förr (vilket min nacke och min högra arm/hand tackar för). Dessutom har bekymren hopat sig igen, och sådana tömmer mina energireserver på ett nafs numera.

Hur som helst har penseln jobbat lite grand hos oss igen. Vårt "nötta" vitrinskåp fick bli svart, och oj, vilken skillnad den färgen gör! Just nu är jag nöjd, men säg den belåtenhet som räcker för evigt, snart hittar jag säkert på något igen.

Julen syns ganska bra hemma hos oss redan. Här nedan följer några instagrammade bilder från days past. Det är främst telefonens kamera som får jobba i vardagslag. Det är så enkelt och grynigheten i bilderna stör inte på samma sätt som i "riktiga" bilder.

Instagrambilder

Till slut en önskan om en skön adventstid till er alla. See you when I see you!

Dagen D och annan njutning

Jag har för första gången i mitt liv köpt hem en julros, men redan efter två dagar märkte jag att den inte riktigt trivs inne hos oss, så jag fick lyfta ut den i uterummet. Jag ska ta in den korta stunder då och då och njuta av dess skönhet.

Under tiden julrosen står ute, får vi "njuta" av av denna kitschiga julgran i stället. Fast mamma tyckte mer den såg ut som något sotaren använder när han sotar skorstenen.

I dag infaller den dag som min gubbe och jag har väntat på i år och dagar - hans sista arbetsdag. Nu har han semester till slutet av året och därefter kan han kalla sig glad pensionär! Det ska bli så roligt att ha honom hemma dygnet runt. Det finns de som tvivlar på att jag får arbetsro när han är hemma, men det kommer inte att vara något problem. Jag är mycket disciplinerad och har hög arbetsmoral (nästan till överdrift), så det kommer att bli så bra, så bra.

Habegär at first sight

How could you not fall in love with these? De är lika lena och fina som de ser ut att vara, så det är riktigt terapeutiskt att hålla i dem och smeka dem. Jag hittade dem på Säde, förstås.

En in, en ut

Nu har hon äntligen flyttat in, vår lilla Nissa (hon heter Marie, hennes tvillingsyster Maria blev kvar i Amerika). Hon kom litet senare än vi hade räknat med, men vägen från Minnesota till Finland är lång och omständlig, och går tydligen inte på ett huj. Bättre sent än aldrig, och roligt att vi har någon annan att tala med än enbart varandra, gubben och jag, nu när vår yngre grabb bytt ut det civila livet mot ett militärt dito för en tid framöver.

Dan före dopparedan

Dan före dopparedan står granen klädd, alla bakverk är bakade och en kitchig hjort har fått flytta in i min glasbur. Maten är föreberedd så långt det går och lille gubben far omkring ömsom med dammsugare, ömsom med trasa. Snart, snart är julen här!

Ny julblomma

Har ni sett den här blomman? För mig (och blomsterhandlaren) är det en ny bekantskap, men en fin sådan! Den är lite mindre i verkligheten än här på bild. Stjälken växer ut ur en liten lök och blir dessvärre ganska lång och ranglig, och blommorna liknar hyacintens blommor, men saknar den starka doften som hyacinten har.

Glöggtajm

 Tack för all värmande omtanke i kommentarerna till mitt förra inlägg. Jag var modig och gick till läkaren, som skickade mig till en annan läkare på sjukhuset. Den misstänkta diagnosen är divertikulit, inflammerade tarmfickor, så jag blev ordinerad två olika antibiotika och värkmedicin. För att trösta mig själv i bedrövelsen över min onda magge unnade jag mig ett besök på Säde. Jag åkte dit för att köpa någon god glögg eftersom det lager jag köpt på mig på monopolbolaget får stå orört ett tag framöver, och julförberedelser utan glögg går ju bara inte. Och den glögg som mataffärerna säljer gillar jag icke. Jag fick löfte om att den här glöggen är god, och damerna på Säde, dem litar jag på! Klart som korvspad måste jag ju också ha en trevlig kanna att servera glöggen ur, och som grädde på moset köpte jag ännu en lillasyster till glöggkannan. Efter en titt in i porslinskåpet efter att jag återvänt hem kunde jag konstatera att jag också tycks samla på kannor...

I dag har mamma lovat bjuda mig på jullunch på Folkhälsans hus, så det ser jag fram emot mitt i 'julruschen' som inte är!

Juldoft

Nu blommar löken och det doftar jul hos oss! Man blir så förvånad över att en liten blomma kan sprida så mycket väldoft. Fast just i detta ögonblick luktar det mest stekt fårfett hos oss, och det hör inte till de mest angenäma odörer man kan tänka sig. Måste nog ta och vädra litet, så hyacintdoften får komma till sin rätt igen.

I går var det dags för december månads kulturella evenemang (ni minns väl att vi har en överenskommelse att vi åtminstone en gång varje månad ska idka kulturliv) - en julkonsert i kyrkan i stan. Vacker musik, duktiga körsångare, men inte riktigt den repertoar jag hade hoppats på. Man kan tydligen inte alltid få som man vill.

I dag har vi shoppat, haft en fikagäst och en middags'gäst'. På programmet står ännu ett motionspass, bastubad (för vissa) och film. Vi (åtminstone jag) ska se Aristocats, filmen från 1970 som jag förälskade mig i när det väl begav sig. Den kommer på tv om en stund! Ingen julstress hos oss. Eller jo, jag känner mig en aning stressad när jag ser högen med julkort och oskrivna kuvert. Orka skriva adresser...

My Horsie

Hästflicka är jag icke, och har aldrig varit, men av någon anledning är jag svag för prydnadshästar. Dalahästar har jag så många av, så det täcks jag inte ens dra upp här, men ändå tyckte jag tydligen inte att de var tillräckligt många, för plötsligt fick jag ett starkt sug efter en sådan här gunghäst. Kanske den påminner mig om gunghästen jag hade när jag var liten. Den hästen hade nämligen min älskade morfar snickrat. Inte till mig, men till min kusin Dan-Anders, som sedan gav den till mig när han inte behövde den längre. Sedermera gav jag den tillbaka till Dan-Anders lillasyster Britt-Marie, och vad som hände med den senare, känner jag inte till. Anyhow, hästen var vit, men en gång när Dan-Anders var hos oss, fick vi för oss att omvandla den till Lilla Gubben, så vi målade svarta prickar på den, och sedan kunde vi leka världens starkaste barn hur lätt som helst. Ja, ja, det var tider, det...



Här rider min kusin Christian på gunghästen!