Köksporslin

Köksporslin. Det är verkligen något jag har SÅ svårt att motstå. Om ni visste hur många gånger jag bestämt att jag vid det tillfället har tillräckligt många olika muggar. Eller tallrikar. Men nej, det håller inte. Habegäret tar över och så släpar jag hem något nytt och fint igen. Min senaste stora förtjusning är dessa muggar (och tallrikar, fast de är inte med på bild) från Marimekko. Jag har köpt en eller två i taget för att det inte ska bränna till så kraftigt i plånboken. En helt annan stil är faten (de är väl egentligen serveringsfat) från Indiska, dem kunde jag inte heller stå emot eftersom de endast kostade 25 procent av ursprungspriset. Jag hade gärna velat ha fler, men när jag kom på att jag skulle använda dem som mattallrikar och körde tillbaka till stan för att köpa fler, fanns det bara ett fat kvar (Ursprungligen köpte jag ett fat. En stund senare gick jag tillbaka för att köpa ett till - till vännen på Strandviksvillan, och sedan ett par timmar senare var jag i affären för tredje gången samma dag för att köpa det tredje. Ni hör ju vilken velpotta jag är). Nåja, vi är ju oftast bara två vid matbordet, så jag får nöja mig med de jag har.

Ja, så har jag testat en ny tesort - chai. Den smakade inte så gott au naturel, men med mjölk i blev det drickbart. Gubben och mamma tycker att jag som nästa projekt borde lära mig att äta havregrynsgröt, but that won't happen...

Godispåse

Efter mycket velande hit och dit och fram och tillbaka bestämde jag mig äntligen för att skaffa mig en ljusslinga (Irislights) med bollar jag också. Jag gillar den jättemycket, men insåg direkt att jag borde ha beställt två på samma gång eftersom jag gärna vill ha lite färg i huset på vårkanten. Nå, jag fick råda bot på det, och klickade hem en hel drös med bollar till, och titta vilket godispaket som dök upp i går! Man vill ju bara äta upp dem!

Den 17 januari

Hej, mina vänner! I dag tänkte jag överraska med ett inlägg här på bloggen. Det händer ju inte direkt varje dag. Men som jag skrev tidigare, är arbetsbördan rätt stor just nu, och när jag avslutar arbetsdagen är jag ganska utpumpad, och då stänger jag datorn, fyller magsäcken med lite mat och slänger mig i soffan framför dumburken. Vi skaffade en smart-tv efter jul, och nu har vi hela utbudet i Netflix att beta av. Nå nej, men de senaste två veckorna har vi sett igenom tre säsonger av Modern Family, och så mycket annat har vi inte hunnit med, hehe.

Den 17 januari var det ju jag skulle tala om. Det är ett datum som ändrade mitt liv så totalt för exakt 23 år sedan. Då föddes vår lilla son, och sedan den dagen har inget varit sig likt. Allt förändrades till det bättre, och även om moderskapet har medfört många timmar av oro och ängslan, och många vakna nattimmar, skulle jag inte byta bort en sekund. Ett och ett halvt år senare kom vår andra son, och då blev livet ännu bättre. Det trodde man ju inte var möjligt, men där ser man.

Numera får vi fira födelsedagen på varsitt håll, vi och Lukas, eftersom han studerar på annan ort. Men det går det också, huvudsaken är ju att vi vet att han har det bra där han befinner sig. Tusen och en kramar på födelsedagen, kära barn! 

Nya årets första gäster

Och så har vi vänt på bladet och bläddrat fram till år 2014. Hoppas det färska året har börjat bra för er alla! Vi avslutade år 2013 och inledde detta år med en liten bjudning för våra vänner Wivan och Martin från min hemstad "i norr". God mat (hoppas jag), goda drycker och gott sällskap är aldrig fel. Plussar man ännu med trevligt program i form av Rappakalja, kan det ju bara bli lyckat. Hoppas gästerna trivdes lika bra som värdarna. Åtminstone ser de glada ut på bild.

Vi hade knappt hunnit säga hejsvejs till Wivan och Martin när nästa laddning vänner dök upp - Kamomilla och hennes Janne gjorde Österbotten (i jobbärenden) och tillbringade första kvällen och natten hos oss. Vi träffades också följande kväll över en bit mat på en av stans restauranger. Verkligen trist att flera av våra goda vänner bor så långt i från oss. Vi får bara se till att göra det mesta av de stunder vi ses. Och det tycker jag nog att vi gör.

Framöver kommer det att bli lite glest med gäster, för jag kommer att få jobba som ett svin, och då finns det inte mycket energi över för socialt liv. Efter att jag åkte med full fart rakt i den där omtalade väggen för ett antal år sedan, är orken inte längre vad den borde vara.

Gav vi några nyårslöften då? Icke, sa nicke. Vi gör och lever så gott vi kan, och det duger. Och med de orden avslutar jag och önskar eder en riktigt god fortsättning på det nya året!