Kick-off

Nåja, nu har jag sparkat i gång stora julbaket för i år. Jag bestämde mig för att byta ut de sedvanliga pepparkakorna mot den skurna varianten, och det var ett riktigt lyckokast. Jag slapp bannas över att den lösa (men väldigt goda, tro inte annat) degen fastnade i såväl kavel som bakbord och ända känna den ljuva doften av nygräddade pepparkakor i huset. Dessutom fick jag en snilleblixt just när jag skulle börja skära till kakorna. I stället för att använda kniv - det är ju ändå rätt svårt att få alla kakorna exakt lika tjocka - använde jag min mandolin, och det var nog ett av mina mest lyckade tilltag i år, det. För tillfället känner jag litet julpirr i kroppen. Hoppas pirret är här för att stanna!

Ett litet klagomål ska jag dock tillåta mig att framföra också i dag (nu börjar jag verkligen låta som en surkärring). Receptet jag använde hittade jag i Lantliv från år 2008, och samma recept fanns i den finska versionen av tidningen ett år senare. Ingen hade dock bemödat sig att korrigera mjölmängden i receptet. Det stod nämligen att det skulle vara 3 dl vetemjöl, när det i själva verket ska vara närapå dubbelt upp av sorten, vilket jag konstaterade när jag rörde ihop degen, och vilket jag kunde läsa i andra recept i dag.

Adventsljus också hos oss

 

Ikea brukar för det mesta leverera, men den här gången blev jag litet besviken av ett par orsaker. För det första var en del av säsongsvarorna redan slut, och för det andra har bolaget tydligen bytt ljusleverantör, för de ljus jag köpte förra året hade en helt annan nyans och var längre än de jag köpte i år, trots att namn och storlek enligt förpackningen och beskrivningen är de samma. Jag låter som en gnällkärring igen, men sådana här små detaljer stör mig ofantligt, och det förstår ju alla att man inte kan ställa fyra ljus på rad där storlek och färg varierar. Dessa ljus kommer sålunda från en annan butikskedja.

Ursäkta, jag är turist

Jag tänker alltid att jag ska fota en massa när jag åker någonstans, men sedan blir jag så generad och vill inte att folk ska tro att jag är turist, så det är slutligen väldigt sällan kameran åker fram. Som om någon brydde sig om vad jag sysslar med. Bonussonen bor i alla fall i fina kvarter numera. Bara några hus neråt på gatan bor självaste presidenten, så bara ett stenkast från hans nya lya finns såväl salutorget som den ståtliga domkyrkan.

Här i skogen (för drygt en vecka sedan) kunde jag skjuta vilt omkring mig med kameran utan att skämmas. Där dokumenterade vi en del av våra ägor, bland annat vår lilla holme, som vi tyvärr inte har byggnadstillstånd på.

Jag frågade mig själv vilket ställe jag hellre skulle vilja bo på - i en storstad eller mitt ute i skogen - men nä, ingetdera är något för mig, så nog är det ju en himla tur att jag bor just precis där jag bor - på ett ställe som är lagom stort och lagom lugnt, lagom nära stan och lagom nära skärgården. Om nu bara den där julkänslan ville infinna sig, vore allt litet unfuckingbelievably nice (som min gubbe precis i skrivande stund sa, fast då talade han om något helt annat).

I Helsingfors

Så här mysigt kan man ha det i Helsingfors. Världens bästa grabbar, en mycket trevlig flickvän, gott åt själen, gott i munnen och trevlig shopping. Ändå är det lika skönt att komma hem varje gång.

Julen närmar sig

Inte mycket till julstämning hos oss ännu trots att jag gjort några små försök att jula till det. Jag brukar inte kräva snö för att få den riktiga stämningen, så det är något annat som förstör det hela i år. Nå, jag har ju en hel månad på mig att hitta känslan, så kanske jag lyckas så småningom.

Ha en trevlig helg, allesamman! Själv ska jag ha ledigt i tre hela dagar med start i morgon bitti.

Sjukstuga

I går var jag rätt ynklig av mig och tillbringade en stor del av dagen i soffan under ett luddtäcke, men i dag, efter tre dagar av halsont och rinnsnuva, känns det som om livsandarna kanske bestämt sig för att återvända. Visst är det ömsom täppt och ömsom rinnigt i de övre luftvägarna fortfarande, men halsontet har släppt och kroppen värker inte som tidigare.

Litet hann jag pyssla i går innan energin rann av mig, och nu har jag faktiskt julpyntat klart på vår lilla toalett. Ja, ni ser ju att jag verkligen har ansträngt mig...

Utflykt 1

I går var vi på en liten skogsutflykt, min gubbe, Nisse, Nisses gumma och jag. Vi fotade julkortsbilder och plockade hem halva skogen med oss för att pynta till det litet här hemma. Vad roligt det sist och slutligen är att ha egen skog där man med gott samvete kan knípsa av grenar, gräva upp mossa och rycka upp små granskott ur marken. Fast det tyckte jag då verkligen inte under de fyra vintrar vi nästan varje helg blev tvungna att röja sly i skogen. Frivillighet är ju alltid roligare än tvång, det är ju givet.

Nisse och hans gumma var snälla fotomodeller och inte alls blyga för kameran. Ett gäng damer gick förbi på andra sidan viken när jag fotade bilden här nedanför och tyckte visst jag var lite märkvärdig som satt på huk och "fotade en docka", som de sa. Det är väl inget konstigt med det? Tycker nu jag.

Ni kommer att få se fler bilder på nissarna framöver, om ni så vill eller inte. Skön söndag från en förkyld bloggerska!

Jo förresten, tack för era kommentarer till förra inlägget! Roligt att jag inte är den enda som reagerat på detta. Dessvärre har jag inte tillräckligt med energi för att kontakta förlagen själv, jag ska bara bedriva en tyst bojkott, d.v.s. inte köpa så många tidningar framöver.

Att göra det enkelt för sig

Hörni, är jag den enda som tycker det är trist att tidningarna inte bemödar sig att variera sitt utseende eller innehåll litet mer än så här från år till år? Det här gäller inte enbart Allt i hemmet, omslaget till Lantliv i januari i år påminner väldigt mycket om omslaget i januari två år tidigare. Litet mer tycker jag vi kan kräva för pengarna, tidningarna kostar ändå rätt mycket i dag.

Jag förstår ju att tidningarna kanske har sina givna teman vid samma tidpunkt varje år, men det finns ju inte bara ett sätt att presentera temat på. Det här blir bara tråkigt och fantasilöst i längden. Jag vet åtminstone vilka nummer av sagda tidningar jag inte kommer att köpa nästa år.

Bli inredare?

Precis som flera andra bloggare har gjort, tänkte jag slå ett slag för en bok som nyligen kommit ut på marknaden. Boken är skriven av Holger Wästlund och heter Bli inredare - Så skapar du din drömkarriär steg för steg.

I boken har Wästlund sammanställt 400 tips för dig som drömmer om en karriär inom inredning. Tipsen omfattar allt från vilka grundkunskaper du behöver, praktiska råd om hur du startar upp din verksamhet, hittar din nisch och tar betalt för dina tjänster till att beskriva vilka olika inredningsstilar det finns. Som egenföretagare tycker jag att de tips boken ger i många fall också kan tillämpas i andra branscher, och det hade varit användbart att ha något liknande att ty sig till när man själv satt där med alla sina frågor före och i början av ”karriären”.

Mera information om boken hittar du här: http://bli-inredare.se/



Glitter

Ibland får mitt ljus låna mitt armband. Men inte alltför långa stunder åt gången, det finns ju en risk för att armbandet töjs ut och blir slappt (skålen ljuset står i kommer från Hemsktex). Jag kör med litet glitter och glamour i hemmet eftersom jag själv är anything but. Ibland tycker jag riktigt synd om gubben som sällan ser mig i annat än gamla mjukisbyxor och t-tröjor som nästan kunde degraderas till golvtrasor.  Fast gubben är ju som mr. Darcy, han som gillade Bridget just the way she was...

Konstigheter

Gubben och jag kommer nog aldrig att fullständigt förstå oss  på varandra och varandras egenheter. Han kan till exempel inte förstå varför jag köper ett knippe kvistar från Hemtex när vi jämt har gården full med björkkvistar som blåst ner från träden. Ärligt talat så förstår jag inte mig själv alla gånger heller.

Fars dag

Japp, japp, vi firade också fars dag i går. Mina söner har ju fördelen att ha världens bästa pappa, så det är ju klart att han skulle uppvaktas en dag som denna. Vi firade bland annat med en very cherry cheesecake med vinbärsglace till dessert och en campari med juice senare på kvällen för att smälta den mäktiga desserten. Trist bara att farsdagsfirandet är så kortvarigt. Jag tycker gott man kunde fira farsdagsafton och annandag fars dag också. Jag tycker överhuvudtaget att alla firarhelger borde vara minst tre dagar långa. Vardagar finns det alltför gott om i kalendern ändå.

Lördagsshopping

Trots att de flesta kunderna på Quriosa är kvinnor, råkade det sig så att båda herrarna som besökte gårdsbutiken vid detta tillfälle fastnade på mina bilder. 

På Säde får man frossa i julgrejs just nu!

Som tack för att gubben gjorde mig sällskap i inredningsaffärerna i dag, bjöd jag honom på fika på nya kondiset Sweet Vaasa. Det hade han inget emot, och som en extra bonus - förutom stans godaste bakverk - fick vi sällskap vid bordet av en av hans gamla vänner med fru.

Kolla in förra inlägget om du är intresserad av en bloggträff i början av december. Några platser kvar fortfarande!

Novembersol och inbjudan

Jag var precis på väg ut genom dörren när det slog mig att jag skulle föreviga veckans enda soliga stund innan det var för sent. De få timmarna i onsdags var den enda gången solen visat sig denna vecka. Det gäller att njuta av varje liten smula man blir given. En av fördelarna med att jobba hemma är att man i princip när som helst kan ta paus i jobbet och gå ut (eller sticka ut näsan genom terrassdörren) för att insupa en liten dos dimmig höstluft.

Det är snart ett och ett halvt år sedan bloggträffen i vårt uterum, så nu tycker jag det är dags att mötas igen. Eftersom vårt hus är rätt litet, måste jag tyvärr dra en gräns någonstans. Det mest rättvisa är att de tio som anmäler sig först, ryms med. Skynda dig därför att mejla mig på alegniinoffice@gmail.com om du har lust att träffa andra trevliga inredningsbloggare. Tidpunkt för knytkalaset är söndagen den 4 december (från eftermiddagen och framåt). Väälkumi!

Fira

I dag får vi fira att gubben klarade sig relativt oskadd ur en olycka. Han cyklar till jobbet varje dag, året om, och i dag hade han för tredje gången närkontakt med en bil vars förare inte förstår vad ett stoppmärke betyder. Tack och lov är han är förståndig nog att använda cykelhjälm, annars skulle det inte vara mycket kvar av hans hjärna efter de smällar han fått under åren. Det här var andra gången på mindre än två månader som jag får samtal från ambulans eller samtal som talar om att en ambulans är på väg för att hämta en anhörig till mig. Jag hatar sådana samtal, och jag tycker det räcker för vår del nu. Snart vågar jag inte svara i telefon längre, för oftast handlar det bara om dåliga nyheter när den ringer.

Trist

Nu är de slut! Våra underbart söta, goda tomater är uppätna. Varendaste en av dem. Ju längre vi väntade på att gröna skulle mogna här inne, desto sötare blev de. Som godis, ungefär. Men nu är det slut på det roliga, och jag längtar redan efter nästa sommars skörd!

Murgrönan jag fick av Ann-Christines svärmor för tre månader sedan trivs i uterummet trots att den inte alls blivit väl omskött. Vanvård tycks passa vissa växter bättre än det motsatta. 

Ljuspunkter i tillvaron

I går var jag en sväng till hemstaden för att hämta hem mor som tillbringat några dagar hos sin syster. Planen var att inredningsshoppa en stund, men det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig och stunden blev mycket kortare än jag hade räknat med. Helt tomhänt kom jag dock inte hem, några småprylar hann jag hitta under min snabbis genom inredningsaffärerna. De här ljuslyktorna från Miljögården som jag hittade på Sunds kunde jag förstås inte motstå, i synnerhet som de knappt kostade någonting alls. Och faktum är ju att jag inte har några ljuslyktor sedan tidigare. Typ...

Reklamsnutt

Nu tänkte jag göra litet reklam för saker jag gillar. Washitejpen här ovanför har jag beställt HÄRIFRÅN. Allt jag beställt från Faster Alice håller god kvalitet och leveransen är alltid snabb. Kika gärna in, för här finns saker man inte hittar i vanliga affärer! Bland annat HÄR finns olika tips på vad man kan göra med tejpen.

Maison Belles produkter (inhandlade på Säde) blev jag litet smått förälskad i förra året. Diskmedlet är väl ungefär som diskmedel i allmänhet, men kökssprejen tycker jag lämnar färre ränder på kaklet än vanliga putsmedel, och handkrämen är den absolut bästa jag någonsin haft, och då ska ni veta att jag under mina år prövat en massa olika. Förr var jag nämligen helberoende av handkräm. Sedan elvaårsåldern kunde jag aldrig tvätta händerna utan att smörja dem efteråt. Jag hade alltid handkräm med mig, vart än jag gick. För sex år sedan när jag var på sjukhus och var så dålig att jag knappt visste vem jag själv var, blev jag äntligen av med mitt beroende, och numera är jag rädd för att sjunka ner i handkrämsträsket igen, så jag använder inte handkräm alltför ofta. Men när jag gör det, är det denna jag helst använder!

Bloggkedjan

I dag vill jag rikta ett varmt tack till Linda som skickade vidare bloggkedjan till mig. Syftet med bloggkedjan är att uppmärksama bloggar och ge dem lite tid i rampljuset! När man får bloggkedjan lägger man till sin egen blogg som nr. 5 och flyttar upp de övriga ett steg. Kedjan skickas sedan vidare till en blogg man vill uppmärksamma litet extra, så min åker iväg till Lilja's Corner som precis fyllt år. Grattis i dubbel bemärkelse!

1. Bellas väg tillbaka

2. A House with A View

3. House of Mandy

4. Lindas lantliga

5. alegni in office

Tänka sig, min orkidé har inte enbart en, utan hela två blommor nu! Flera knoppar är på gång, så jag väntar med spänning på flera blommor. Risken finns förstås att knopparna hinner ramla av innan de slår ut, så jag förbereder mig samtidigt på att inte ta den förlusten för hårt om det är det jag har framför mig...

Söndagsbilden

I dag kanske vi korkar vårt presentvin som kom till oss i en fin förpackning i fredags om kvällen. Eller så kanske vi inte gör det. Ni kommer förmodligen aldrig att få veta vad som hände. Eller så får ni veta. You never can tell i förväg. Svenska dagen firar vi i alla fall i dag. Hur? Vi brukar stämma upp och vråla Modersmålets sång allt vad vi orkar. Tur att ingen hör oss. Eller så kanske 'de' hör oss...

Gone nuts

Vi har alltid nötter av olika slag hemma hos oss. Nu är ju inte jordnöten en nöt, utan en baljväxt, så den innehåller mycket proteiner, och det behövs ju hos oss i och med att vi så sällan äter kött (en av oss äter aldrig kött). Gubben knaprar nötter i princip varje dag (han har alltid gillat dem, och dessutom förebygger nötter prostatacancer), själv äter jag nötter mycket mer sällan eftersom jag inte kan göra det utan att direkt efteråt putsa mellanrummen mellan tänderna med tandtråd, och det kan ju vara lite olägligt ibland.

I kväll blir det teater igen, och i morgon har vi andra trevligheter inplanerade. Hoppas ni också hittar på något skoj i helgen!

Rustad för kalla dagar

Jag var ute (visserligen med bil) tidigt i morse, och kunde glatt konstatera att man klarar sig utan handskar/vantar än så länge. Dock visar långtidsprognosen att de varma höstdagarna snart sjunger på sista versen, men jag är i alla fall rustad när de kalla dagarna träder in. Vantarna på bilderna fick jag av en vän i vintras, men de är än så länge helt oanvända. Snygga, inte sant?

Pricks in my kitchen

Jag gillar bloggcommunityn! Utan den skulle jag inte ha hittat mina nya, fina prickformar. Sådana här hade Linda köpt förra veckan, och så fort jag såg dem på hennes blogg, väcktes habegäret till liv igen, och snälla maken skickades iväg till butiken. Själv kunde jag inte åka, för jag hade ju smutsigt hår... De här nya formarna är som småsyskon till mina gamla Greengateformar, och kvaliteten tycks vara lika bra. Förr var det svårt att få ugnsformar rena efter användning, men något har nog hänt, för glaseringen på ugnsformar i dag är mycket bättre än den var förr i världen. Visserligen hittade jag några bruna fläckar ännu i dag efter gårdagens användning, men det berodde nog enbart på att det var halvmörkt när formarna blev diskade. Vad jag har i formarna som ligger i ugnen? Saltade, pepprade, balsamvinägrade och oljade rödbetor toppade med getost. Inte helt fel!

Hälsobröd och fortsatt obeslutsamhet

Tack för alla åsikter i köksapparatfrågan. Mycket klokare blev jag däremot inte av dem. ;-)
Så här är det: blir det en röd, kommer vi ju inte att märka att vi har en ny apparat stående där i knuten, men å andra sidan vet vi ju att rött passar i vårt kök. Den vita skulle matcha våra övriga köksmaskiner, men smälter kanske in för mycket i den övriga inredningen i köket, så vi glömmer bort den. Den cremefärgade tycker jag själv ser härligt retro ut, men jag är lite osäker på om den passar när allt det övriga vita i vårt kök är krit- eller målarvitt. Den rosa är helt out of the question hur fin den än är eftersom jag vet hur ombytlig jag är, och jag skulle nog tröttna på den efter ett tag. Den ljusblå ni föreslog hade jag också uteslutit, och gubben gillar den inte, men nu är jag inte så säker längre på att den inte är med och tävlar om min gunst. Oj voj, svåra tider... Nu är tomten dessutom i strejk, och om strejken blir långvarig, kanske det inte blir någon KA hos oss överhuvudtaget.

Till hälsobrödet jag bakade i går, behövde jag ingen köksmaskin överhuvudtaget. Brödet var kanonlätt att röra ihop men enbart handkraft. Receptet finns HÄR. Det var åländska Malin som bakade det i Halv åtta hos mig i torsdags. Ett gott bröd blev det, både matigt och mättande.