Under min bloggkoma de senaste veckorna har fingrarna inte vilat trots att de vilat från tangenterna. Jag har nämligen handarbetat. Jag har både stickat och virkat. Pysslet har resulterat i en halsduk, en sjal och en poncho. Och jag tror bestämt att jag ska ta och virka en poncho till, till mig själv den här gången, för den förra fick mamma. Jag SKA försöka övertyga mig själv om att jag inte behöver få handarbetet klart i går, vilket brukar vara fallet så fort jag börjar med ett handarbete av något slag. Maken sa när jag virkade ponchon att det är som om jag var med om ett virklopp där jag inbillar mig att jag ska vinna första pris om jag kommer först i mål.
Plåtburkar har i flera årtionden varit en av mina stora passioner, så då förstår ni ju att det är en självklarhet att jag inte kunde motstå den rosa sockerströaren när den dök upp på
Säde. Den turkosa hade jag sedan tidigare, inhandlad i en webbutik, men den finns nu också på
Säde. Blommiga burkar har jag inte sedan tidigare, men jag antar att deras intåg i vårt hushåll har något med åldern att göra. Min ålder alltså, inte burkarnas.