Sommarbilder III

Snart, alldeles snart ska jag börja leva i nuet här på bloggen och inte längre låta sidan svämma över av en drös med gamla bilder, men den dagen här inte kommit riktigt än.

Under tiden får ni underhålla er själva med delar av den senaste veckans Instagramsamling:

På väg till Bergö förra veckan stannade vi till i Malax, där vi besökte Villa 31. Där inhandlades denna skylt av min gubbe. Visst är han söt?

Efter Bergöresan fick jag snällt packa semestern i malpåse och återgå till brödfödan. Två dagar senare packade jag igen, men då för en kort tripp till min gamla och äldre sonens blivande studiestad Åbo. 

Fin domkyrka i den staden

Lärdomens högborg - ASA-huset som tillhör Åbo akademi. Där höll språkinstitutionerna till på den gamla goda tiden. Om de fortfarande håller till där vet jag icke.

 Efter att vi inspekterat den nya studentlyan, handlat lite möbler på Ikea, skruvat ihop möblerna, hängt upp gardiner och sovit en natt, återvände vi hem. Inte längs den gamla Riksåttan som syns här ovanför, utan längs den nya som går parallellt med denna.

På söndag gjorde jag som en viss annan, jag vilade. Maken däremot, han placerade ut de nya betongplattorna han gjutit. Nu har han fler på gång, och målet är att de ska bilda en stig från vårt uterum till Tomatkörkan. När alla är klara blir det namngivningsfest, och då ska stigen heta Tomatstigen, vad annars?

På måndag, dagen då maken återvände till jobbet efter sin sex veckor långa semester (lucky chap) hoppade jag i bilen och åkte på en liten tur söderut igen - till Ann-Christine. Tiden går alltid för fort när vi träffas, fast visst hann vi med mycket även denna dag, bl.a. en tur in till stan och dessutom ett besök på loppisen på Fagerö innan jag återvände hem.

När jag kom hem hade maken bakat en betongkaka till mig! ;-)

Förresten, är det någon annan än jag som inte kommer in på en del bloggar för att kommentera, eller någon som vet vad det beror på? Det är synnerligen irriterande, speciellt eftersom jag nu känner att det är dags att öka bloggaktiviteten om den inte helt ska falla i glömska.

Londoninköp

Det börjar så småningom bli dags att vira saker och ting runt halsen, hur man nu ska vänja sig vid det efter den underbara sommaren som nu börjar dra sina sista andetag. Ifall det visar sig att mina Londonminnen inte riktigt passar min stil (som jag alltså inte har), pryder de ju sin plats där de hänger.

Skylten är en födelsedagspresent och den skriver jag under med tjock penna och stora bokstäver!

Will work if necessary

Och necessary har det tydligen varit denna vecka. Nu på fredag eftermiddag känns det som om något kört över mig med en ångvält. Jag har sagt det förr, men jag blir lika förvånad över ketchupeffekten varje gång. Först kommer det inget, sedan kommer det inget och sedan kommer allt på en och samma gång.

Nå, nu är det helg, och då ska jag bara sitta i en stol eller soffa och läsa. Jag gillar bokstäver och texter. Man kunde ju tro att jag får nog av dem i mitt jobb, men än så länge står jag ut med dem också under min fritid. Sol och (sen)sommar till alla er som tittar in här!

We are back!

Den här gången gick allt som smort på vår resa, och nu är vi lyckligt hemma igen sedan snart två dygn tillbaka. Om en liten stund överger vi hemmet igen - men bara för ett par dagar - och åker ut till stugan en sista gång före det stora allvaret åter tar vid. Maken har några inarbetade arbetsdagar att ta ut, så vi åker ut till den stora tystnaden efter allt oljud och alla folkmassor vi halvt sprungit på i Londonium. En superb resa hade vi, men mer om den senare. Smicksmack!

PS. Om du missat vilket äventyr vi hade i och efter London förra året, kan du klicka på etiketten "resa" nedanför inlägget och bläddra tillbaka för att läsa om det.

Ny skylt

Undrar hur klokt det egentligen var att köpa den här skylten (på Villa 31). För det första finns risken att jultomten helt flyger förbi vårt hus i år och för det andra är det nästan som att ge alla i familjen tillåtelse att vara lite stygga före julafton. Nå, jag får stå mitt kast, för jag tycker skylten är snygg (och lite lustig) och man behöver ju faktiskt inte ta allt så himla bokstavligt.

Texter

Såsom den som följt min blogg en tid säkert märkt, gillar jag texter och bokstäver. De senaste i samlingen ser du här. Texttavlan är skriven på min dialekt, och den passar i mitt tycke alldeles utmärkt just nu när språkdebatten går het i vårt land. Jag skulle ha lust att skicka texten till vår statsminister, men det är jag förstås för mesig för, och den handlingen skulle ju rimma illa men min uppmaning i skylten här nedan, den som nu hänger ovanför dörren i vårt kök. Den kan av vissa uppfattas lite stötande, men det ger jag blanka sjutton i. Lite attityd (och humor) måste man ju få ha. I min ålder.

Bröllop och House Rules

I förrgår var det bröllopsdags. Det var makens gudbarn Andreas som gifte sig med sin Caroline i Björkö kyrka. Vi fick njuta av ett vackert brudbar, en fin vigsel (jag som är så lättrörd hade lyckotårar i ögonen från början till slut) och en trevlig bröllopsfest.



Det är ju vanligt att äldre par ofta ger de nygifta råd för ett lyckat förhållande. Här är mitt (Mom kan i detta fall jämställas med The wife):

Skylten köpte jag på en liten loppis i närheten av huset Kamomilla och jag besökte i fredags. Myyycket lämplig och passar i alla hem, inte sant?

Summer's Gone

Jahapp, nu när stugsäsongen är över får jag hitta på någon annan bortförklaring - än att jag behöver något att läsa på stugan - för att rättfärdiga mina tidningsinköp. Det är nämligen så att när man en gång börjat köpa inredningstidningar, kan man inte sluta. Det är ungefär som att äta nötter eller godis... du slutar inte förrän allt är uppätet.

Ikväll firas veneziansk afton, eller villaavslutning, i våra trakter. Det innebär att folk åker ut till sina sommarstugor och avslutar säsongen. Det ska eldas brasor och facklor, tändas lyktor och skjutas raketer, och framför allt ska det ätas gott. Hos oss blir det kräftor tillsammans med goda vänner. Håll tummarna för att vädergudarna är med oss ikväll.

Igår hade vi det riktigt gemytligt ute i uterummet tillsammans med äldre sonen, hans flickvän och deras fyra vänner. Jag blir så glad över att dessa ungdomar väljer att sitta och fördriva tiden med oss gamyler en kväll. Visserligen åkte de ut på restaurang efteråt, men vi fick i alla fall några timmar av deras dyrbara tid. Det gäller att glädjas över de små stunder vi får!

Nu har jag bakat det ultimata brödet! Igår hade jag en deg (surdegsgrund + vetemjöl) på jäsning igen och sent på kvällen gräddade jag två bröd i ugnen. Det är det här brödet jag drömt om i åratal. Jag vet inte om jag vågar försöka mig på det en gång till, för tänk om det inte blir lika gott nästa gång - så besviken jag kommer att bli. Vi måste förstås provsmaka på kvällen, och enligt maken lär min mage, som inte är van vid vetemjöl, ha låtit som en gammal diskmaskinsmotor i natt. Först trodde han att någon motor hade gått i gång i garaget bakom vår sovrumsvägg, men sedan hade han lugnt konstaterat att det bara var hustruns "lilla" mage.

Med dessa bilder på vissnade rosor och ett nästan utbrunnet ljus tackar jag för sommaren som gått. Den blev alldeles underbar trots att den inte började så bra.




Med min nya välkommenskylt i uterummet välkomnar jag hösten och inbjuder dig som inte redan gjort det att delta i min utlottning av zinkprylar HÄR. På måndag kväll drar jag vinnaren.

En skön helg till alla er som hälsar på mig via denna blogg!

Litet av varje

Tack snälla Jenny på Kråkered för awarden! Jag blev jätteglad. Däremot är jag så tråkig att jag inte kan välja ut någon att skicka den vidare till, utan jag ger den till alla er vars bloggar jag brukar besöka.

Det var en salig blandning av nytt och gammalt i bakluckan på vår bil när vi kom hem från shoppingturen i lördags.

Maken tyckte den här skylten var så beskrivande för oss, så han kunde inte låta bli att köpa den. Själv håller jag inte med, men visst är den litet lustig trots allt.

Vad passar bättre än en ny fruktkorg nu när sonen sommarjobbar på ett grönsakspackeri.




Litet retrostruk är det över våra nya stugtallrikar. Den ensamma tänkte jag använda som kakfat eller som uppläggningsfat i allmänhet. Ska sanningen fram så är vi lite lata när vi är på stugan. Vi diskar oftast bara en gång - innan vi åker därifrån, så i vardagslag har vi ofta använt papperstallrikar. Nu när vi har fler tallrikar ska det bli en ändring på det, jag lovar att vi ska bli mer ekologiska och bara använda papperstallrikar i nödfall!

Moster ska snart flytta in i en lägenhet och i hennes loppishög hittade jag två fina kakformar. Jag provkörde faktiskt formarna igår för att testa om kakorna lossnar från formen. Det gjorde de och chokladkakorna blev jättegoda, men inte riktigt bildsköna eftersom jag bröade formarna med mannagryn, så ingen bild den här gången...

Burken med sommarbuketten låg inte i loppishögen, men den tiggde jag ändå till mig. Den har en gång tillhört mormor.

Som grädde på moset fick jag - med anledning av nittonårsdagen i söndags - ett smycke från Pearls for Girls av min gubbe.




Nu tycker jag att vi tar varandra i hand och dansar soldansen, för nu har det nog regnat tillräckligt för en lång tid framöver! Let's dance!

Skyltar

Jag försöker landa i vardagen efter årets konsertupplevelse, men lätt är det inte. Det är svårt att låta bli att hänga på YouTube, för där finns så många fina videoklipp från tisdagens konsert. Och skulle man mot förmodan få nog av dem, kan man kolla in klipp från fjolårskonserten i Helsingfors...

Hur som helst så har jag blivit med ett par nya skyltar de senaste dagarna. Trädgårdsskylten är hemgjord och den andra har jag bestält av bloggerskan Ulrika med bloggen Mocka . Tack, Ulrika, jag är jättenöjd över skylten!

Skyltat var det här

Jag har begåvat oss med ett par nya skyltar de senaste dagarna. Allt för att folk ska hitta rätt i huset, för det är många som försökt gå in och uträtta sina behov i centralgarderoben och det är ju inte särskilt fräscht. Inte för den som tvingas se hur stökigt det är där eller för den som blir tvungen att städa upp om besökaren inte märker att han eller hon gått fel...