Äppelsvarv

I dag tänkte jag göra reklam för en pryl som gubben fick av mig i julas. Jag köpte den på Clas Ohlson till en billig penning, och den är verkligen användbar. Jag kan bara föreställa mig hur mycket den kommer att användas i höst när vi ska förbruka alla de äpplen vårt äppelträd förhoppningsvis producerar under sommarens lopp. Som kuriosa kan nämnas att det också går att skala och skiva potatis med svarven!

Det tar verkligen bara några sekunder att skiva, kärna ur och skala ett äpple. Vill man så kan man också enbart skala äpplet, men själv tycker jag att köra hela proceduren när jag ändå håller på. För mig är det extra prima att svarven också skivar äpplet, för då slipper jag använda kniv när jag ska äta äpplet. Att bita i ett äpple, det har jag inte gjort på många långa år eftersom jag har så trångt mellan mina framtänder. Biter jag i ett äpple, får jag garanterat rensa tandmellanrummen med tandtråd efteråt. Annars står jag icke ut.

Äta bör man

Eftersom jag jobbar hemma, kommer jag mig inte ut ur huset varje dag. Inte ens varannan, om jag ska vara ärlig. Därför är det desto roligare när jag någon enstaka gång kommer mig iväg på t.ex. en lunchträff. Det hände i dag. Sällskapet var alldeles ypperligt och maten inte alls dålig. Det var dock inte den här maten, en mantagervadmanhaverpaj, för den åt gubben och jag upp i går.

Det är sportlov i våra trakter den här veckan, men hos oss är vi inte lediga, och "sportar" gör vi lika mycket som vanligt.

Fotovägg, typ

Nu får jag ta och tagga ner mig litet med färger och återgå till den färglösa vardagen hos oss. Äntligen har vi fått upp tavlor på väggarna i gästrummet. Det tog ett tag, men nu känner jag mig rätt nöjd. Faktiskt har jag inga projekt på g nu, så det blir att fort hitta på något innan gubben hinner hitta på några egna projekt att ta tag i. ;-) Jag är medveten om att två av mina ramar saknar bild än så länge. Hav tålamod, mina vänner.

"Hortensia"

Jag åkte till blomsteraffären för att köpa hem en hortensia, men kom hem med tre stycken våreldar i stället. För det första tyckte jag att hortensiorna var för stora för vårt hus, för det andra kunde jag inte bestämma vilken färg jag skulle köpa. Svåra beslut, sådana kan man inte fatta på rak arm. Det blir kanske ett nytt besök i affären one of these days, om jag bestämmer mig för att blomman ända går att placera ut någonstans hos oss.

De här rosa blommorna passar ju utmärkt som en hyllning till lilla nyfödda Estelle i grannlandet, och till er som kikar in här. Trevlig helg, alla! Vi ska gå på teater i kväll. Det blir vår tredje kulturgärning denna månad, eftersom vi redan sett både The Iron Lady och The Descendants på bio nu i februari. 



Färgchock

Utifrån de bilder jag visat från vårt hem på senare tid märker jag att vi ser rätt svartvita ut, så i dag tänkte jag bjuda er på en riktig färgchock. Hoppas ni inte svimmar av allt det färggranna på vår kökshylla! ;-) Ni ser ju vilken färg som tycks vara förhärskande i vårvinter. Det här är ungefär så långt jag kan gå med det blåa i dagsläget. När vi byggde vårt hus för 16,5 år sedan gick det mesta här i blått. 

Jag minns att en av grannarna en gång sa att det skulle bli synd om gubben den dagen jag tröttnar på blått, och jag vill nästan påstå att han hade rätt. Numera har jag rensat undan det mesta i den färgen, och allt koboltblått glas har jag sålt på loppis. Huset är fortfarande ljusblått, och även om jag många gånger tänkt att vi ska byta färg den dagen huset ska målas igen, så tror jag inte att jag klarar av att byta färg. Vårt hus ska helt enkelt vara ljusblått. Så är det, och så kommer det att förbli.

På väggen och på tapeten

Fjäriln vingad kom per post från Louise Interiör och flög upp på väggen bredvid kakelugnen. Där får den sitta tills vidare och se vad som händer i det alegniska vardagsrummet. Om den förväntar sig att få se spännande saker kommer den att bli mäkta besviken. Oftast bevistas vardagsrummet nämligen av två slöfockar till människor som fördriver sin tid i rummet med att glutta på tv eller surfa på vågorna i cybervärlden. Fast båda är ju väldigt allmänbildande, så helt onödig verksamhet, eller overksamhet, är det ju inte.

I går fick vår son i det militära besked om fortsättningen. För hans del blir det ett år i tjänst (de andra alternativen hade varit sex eller nio månader). Klart han hade varit nöjd om han kommit undan med sex månaders tjänst, men han var ändå inställd på ett år, och att anses vara bildningsbar och få (chefs)utbildning på statens bekostnad är väl aldrig fy skam. :-)

Fettisdagsgott

Självklart kunde jag inte motstå en bulle i går under självaste fettisdagen, men plus i kanten för mig som inte bakade en hel plåt med bullar, utan nöjde mig med att köpa hem en per mun som skulle mättas. Fast erkännas bör att jag blev litet besviken, för den så kallade mandelmassan smakade ingenting. Äkta mandelmassa har jag inte påträffat i köpebullar på många år, och det beror väl på att så många människor är mandelallergiker, men litet mera mandelessens i den där fejkmassan skulle inte skada. Åtminstone inte mina smaklökar (som förmodligen redan är skadade, eller bortskämda).

För den som inte noterat det själv kan jag meddela att våren är på väg. I går hade vi tretton grader i vårt uterum när solen gassade på som bäst. Och mest. Snart får vi börja äta där ute igen. Cannot wait!

Ljus och irritationsmoment

Våren kommer att vara extra ljus hos oss i år nu när väggarna fått ny färg. Det gillar jag! Vi har inga problem med att sova när det är ljust, så några mörkläggningsgardiner eller dylikt blir det inte hos oss i något läge. Problem med att sova har jag nog, men det beror alltså inte på ljuset...

Här nedanför ser ni en julklapp som jag ännu inte visat. Faktiskt minns jag inte om jag visat några julklappar överhuvudtaget, men det är som det är i så fall. Den här vill jag hur som helst visa nu. Fin, inte sant?

Det är en sak jag måste få ventilera: det här med ordverifiering på bloggar. Det är ett jäkla otyg om ni frågar mig. Det har hänt både en och två gånger att min kommentar gått upp i rök för att jag skrivit ner fel tecken tre gånger i rad. Då blir man inte glad, och de gånger har jag faktiskt gett upp och inte orkat skriva ner kommentaren igen. Det finns också en möjlighet att lyssna på de ord som ska skrivas ner i den där rutan, men ingen framgång för mig där heller. Jag brukar överhuvudtaget ha svårt att snappa upp tal när det finns annat ljud i bakgrunden, men också i övrigt. Det har alltid varit så, och jag har under årens lopp blivit ut- och åtskrattad när jag till exempel kapitalt missförstått låttexter. Det bjuder jag på, men den här ordverifieringen, den tirriterar mig så in i norden. 

Besöket i Dragsvik

De värnpliktiga som hör till statskyrkan avlägger en krigsmannaed, de övriga avger krigsmannaförsäkran. Båda går ut på att de värnpliktiga förbinder sig att försvara landet när helst det kallar. Här ovanför är den senare gruppen som endast utgjorde en liten del av samtliga beväringar och som avgav sin försäkran först.

Efter edgången ägde förbimarschen rum:

och därefter fick vi besökare bekanta oss med garnisonsområdet, äta ärtsoppa i matsalen och se var beväringarna bor. 

För den som kanske inte är så bekant med finska armén kan jag berätta att Nylands Brigad, där sonen befinner sig, är ett förband som hör till Finlands marin och som är det enda truppförbandet i landet där utbildningen ges på svenska. 



På sovrumsväggen

Sovrumsföljetongen den bara fortsätter. Här är tavlorna jag fixat till väggen ovanför sänggaveln. Texterna passar alldeles utmärkt i vår medelåldersvärld. Jag har hittat texterna på nätet, har dock inte sparat länken, så jag minns inte var.

I dag, lördag, åker gubben och jag iväg till södra Finland för att närvara när yngre sonen avger sin krigsmannaförsäkran. Vi hoppas dock att han aldrig  ska behöva omsätta sina inlärda krigarfärdigheter i praktiken.



Sovrummet från andra hållet

Nattduksborden anlände i går, och samtidigt uppbådade jag litet energi för att fixa tavlorna, så nu börjar det bli klart här inne. Någon dag i en nära framtid ska jag visa vad det står på tavlorna ovanför sängen. Icke i dag dock. Brådis, brådis.

Sovrummet som badar i ljus

Egentligen hinner jag inte alls blogga, men jag blev tvungen att snabbt skjuta ett par bilder på vårt nya, ljusa sovrum nu när solen en gång behagar skina. Ny väggfärg, nytt sängöverkast, nya gardiner. Vi väntar fortfarande på våra nya nattduksbord och på att mina nya tavlor ska komma upp på väggen. Fler bilder kommer när allt är klart.

Alla hjärtans dag

Så var stora hjärtedagen inne igen! Medelst detta collage önskar jag er alla en trevlig dag!

Här är ett nytt exempel på att vi samarbetar så bra, min gubbe och jag. Han bakade (citronmuffins med chokladfyllning och chokladfrosting - made by med - med jordgubbsgodis) i går, och jag fotar bakverken i dag.

Söndagsmat

Hallå, allihopa! Jag tror faktiskt att det är första gången sedan denna bloggs start som jag haft en hel veckas paus mellan inläggen. Den främsta orsaken är att jag har haft, och har fortfarande, ont i högra armen ända från nacken ner till fingrarna, så jag har försökt minimera tiden framför datorn så gott det gått. Med varierande resultat eftersom jag också haft en hel del jobb, som jag givetvis har prioriterat. Kameran har också fått vila, förutom i går, då gubben och jag var ute på en fotoshoot (kolla här. Vem har förresten sagt att inte också gamyler kan leka och ha kul?) och då jag förstås måste föreviga maten och min nya Greengateform.

Desserten hittade jag på medans jag tillagade den. I botten på glasen har jag Annas lantkakor som jag först doppade i vanligt kaffe och sedan bröt i mindre bitar. Ovanpå det har jag en blandning av mascarponeost, vispgrädde, vaniljsocker, socker och citronsaft och allra överst hallon som jag blandat med lite florsocker, kört med stavmixer och därefter silat för att få bort fröna. Det blev helt ätbart. 

Förrätten bestod av vårrullar som jag den här gången friterade i stället för att baka i ugn. De blev faktiskt mycket godare så här. Skalet blev mycket krispigare och lättare att bita i. Vårrullarna var ett beställningsjobb av rekryten, som vi fick nöjet att ha hemma i ett och ett halvt dygn i helgen som gick. På lördag är det vår tur att åka för att hälsa på honom på garnisonen.

Bulldag

Jaha, så var vi där då igen. Vid fastlagsbulle-/semmelmånaden. Den kommer varje år, och varje år förstör den alla goda avsikter. Fast nu har jag lovat och svurit att jag inte ska äta/bjuda på sådana flera gånger denna vårvinter. Förutom kanske sedan när rekryten kommer på permis, i fall han är sugen... Mandelmassan har jag förresten köpt på Ikea, och den rekommendar jag icke. Smakar så gott som ingenting, i alla fall inte som jag tycker att mandelmassa ska smaka.

Klok som en lugga

Ugglor, eller luggor som vi kallar dem hos oss, är ju väldigt trendiga i dag, och jag som är så lättledd måste så klart också ha en sådan. Den här har redan bott hos oss i flera veckor, och jag väntar fortfarande på att klokheten ska smitta av sig från lugga till människa. Och skulle man nu få för sig att luggan inte är tillräckligt klok, kan man ju trycka in ett ljus i skallen på den så den dessutom blir ett ljushuvud. Sådana tankar denna kalla lördagsmorgon strax innan målarpenseln ska få börja jobba igen. Jo förresten, termometern visar äckliga siffror fortfarande, -29,5 för att vara exakt.

Mögelostsoppa

Jag måste erkänna att jag är lite besviken på er, kära bloggläsare, för att ingen av er frågat efter receptet på mögelostsoppan jag nämnde i ett inlägg för några dagar sedan. Om ni bara visste hur god soppan är! Nu tänker jag prångla på er receptet om ni så vill eller inte:

8 dl vatten

1 buljongtärning

150 g smulad mögelost (Aura, om du bor i Finland!)

2 dl grädde (lättgrädde funkar också)

1 dl ljus Maizenaredning

svartpeppar

Koka upp vattnet och buljongtärningen, vispa i den smulade eller rivna mögelosten och grädden. Koka tills osten smälter och vispa därefter i maizenan och låt koka ett par minuter. Krydda med saltpeppar. Klart - inte som korvspad, men klar att avnjutas!

Ice Cold

Vår termometer visar -27,9 grader i skrivande stund! Det är ju omänskligt, och det borde finnas en lag på att temperaturen inte får krypa så långt ner! Tanken att kunna sitta i uterummet känns väldigt avlägsen just nu, och man känner det nästan som ett hån att uterummet står där och ser inbjudande ut. Min tappre gubbe är en hardcore-cyklist som cyklar i väder som väder, men i vinter har han satt en gräns vid -26, och i morse var den gränsen nådd, så han fick bilskjuts till jobbet. För mig går gränsen för de förhatliga strumpbyxorna vid ungefär samma gradantal, så jag har precis klämt in mina nedre extremiteter i ett par sådana inför ett besök på hälsovårdscentralen alldeles snart. Har jag sagt att jag hatar vintern?

Herr Hubert Kenwood

För någon månad sedan var jag fast besluten att göra mig av med Hubert, och skaffa en Kitchen Aid i hans ställe, men yngre sonen fick mig övertalad att låta vår gamle vän stanna. Hubert har ändå tjänat oss väl i flera år redan, och han fortsätter att jobba lika enträget som förr. Han förtjänar att få stanna till sin pensionering. I går fick Hubbe jobba igen. Det han fick knåda var en deg till det ni ser här nedanför. Var och en får kalla dem vad han eller hon vill. Hos oss heter de i alla fall semlor. De blev ett prima komplement till blåmögelsostsoppan jag hade tillrett.