Nya krämpor, nya prylar

Några dagar efter förra veckans eländiga magundersökning drabbades jag av en ny åkomma. På söndag eftermiddag började det plötsligt svida, sticka och bränna i halva ansiktet, på vänstra sidan. På tisdag kom jag mig till läkaren, men han kunde inte göra så mycket annat än skicka en remiss till neurologen, så nu går jag och väntar på kallelse dit. Jag ringde upp sjukhuset i morse, men där hade läkaren inte ens kollat på remissen än, trots att det stod brådskande på den. Jag håller på att brinna upp i ansiktet, det svider och känns som tusen elstötar i det. Konstigt nog känns det något bättre när jag går eller står, så jag försöker sitta så litet som möjligt. I går satt jag ungefär en halv timme totalt på hela dagen. För att ha något att göra  har jag sprungit i affärer hela halva dagen. Det blir dyrt i längden om jag inte snart kan återgå till det normala. I dag har jag köpt två toppar, en scarf, ett par solbrillor, en tidning, choklad, en skål och en födelsedagspresent. Och mat. Och två toppar, en elvisp och litet andra tillbehör till mamma. Någon ska ju se till att världsekonomin går runt.

För första gången på länge har jag köpt ett par billiga, stooora solglasögon. Förr när mitt hår var kortkort passade jag inte med sådana, men nu tycker jag det ser rätt okej ut med stora gluggar. Nu ska jag slå på stort och lägga in en nyss tagen bild på mig själv i nya brillsen och det växande håret. Det syns inte på bild hur mycket ansiktssmärtor jag har.

Uterumssäsongen står för dörren!

I söndags inledde vi, som så många andra, grillsäsongen för i år. Det skedde mycket tidigaren än någonsin förr. Det var fortfarande litet för svalt för att sitta i uterummet, men där är ändå allt klart för start. Glasen och besticken är putsade och väntar bara på att börja användas. Och som vi ska slita på dem så fort det blir läge!

Söndagsbilder

Det har blivit små rostfläckar i min ena karaff (för att jag hade stuckit in en fejkblomma med järntråd i stjälken i karaffen samtidigt som jag hade mina körsbärskvistar i vatten i den), så nu har jag degraderat karaffen till en ljusstake och placerat den i sovrumsfönstret. Allt borde man tänka på, men det gör man ju inte mitt i ivern över att ha fixat till något som för stunden ser vackert ut. Nåja, värre saker har hänt i världshistorien, så det är inget att bry sig om.

Bloggen ger så mycket, ifall ni inte redan visste det. Inte bara nya vänner, inspiration och idéer. Tack vare bloggen får man också hem saker från andra orter utan att så mycket som behöva lyfta ett finger själv. Detta fina bäddset dök upp hemma hos oss medelst ett par olika kurirer - en bloggvän som hämtade lakanet och örngottet hem till mig efter att hennes moster, som jag aldrig ens träffat, inhandlat hem på Ikea.  

Och medan jag fotograferade i sovrummet, hade godsägaren själv sökt sig ut i uterummet för att svalka sig efter morgonbastun och blicka ut över sina ägor...

Happy Sunday, y'all!

Present och plåga

Den som följt min blogg en tid vet att jag är svag för kökshanddukar. Den som följt min blogg en tid vet säkert också att den här devisen är något jag verkligen tagit till mig och försöker leva efter (om än med varierande framgång). Hur glad tror ni inte att jag blev när en kombination av dessa två plötsligt en dag dök upp i min postlåda? Det är en väninna, och bloggläsare, från min gamla hemstad som ville glädja mig med denna uppskattade present. TusAnns tack igen, Ann!

Den där magundersökningen i onsdags, den var nog det värsta jag varit med om hittills. Visst gjorde det ont när jag födde mina älskade söner också, men då var jag målmedveten och visste att jag snart skulle ha det mest underbara resultatet av smärtan. Den här gången hade jag inget sådant att se fram emot, smärtan var närapå olidlig, och jag önskade mig så långt pepparn växer ifrån det där undersökningsbordet under en timme och en kvart. När allt var klart hade jag klart för mig att det där, det tänker jag inte utsätta mig för flera gånger. Hur glad blir man inte då när läkaren säger att det blir återbesök om ett år. Jag trodde marken skulle rämna under mig. Jag ska verkligen göra mitt yttersta för att slippa gå igenom det där en gång till. Och jag fattar inte att min gubbe klarat av samma undrsökning nio (!) gånger utan att klaga. Karlar som brukar vara så mycket ynkligare än kvinnfolk. I skrivande stund, ett och ett halvt dygn efter ingreppet, känns min mage fortfarande mörbultad. Ajaj, stackars mig.

Mattips...

Här kommer ett prima, enkelt mattips till er alla. Koka en buljong på en liter vatten och två grönsaksbuljongtärningar. Avnjut rätten till lunch. Vill du lyxa till anrättningen, kan du servera buljongen ur en fin kopp.

För att variera det hela tillsätter du ett paket smältost (jag valde Koskenlaskija) när du värmer upp soppan till middag. Servera ur samma fina kopp.



Det där bestod min matsedel av i går, förutom lite naturell yoghurt till frukost och tusen liter vatten längs dagen. I dag dricker jag bara någon sorts laxativ sörja och ännu mera vatten, för senare i dag ska jag genomgå en tarmundersökning. Håll tummarna.

Colorful

Sa jag att jag har vackra tulpaner hemma? De här dubbla, eller flerdubbla, tycker jag är helt outstandingly beautiful!

Och när jag nu en gång börjat brassa på med färger här hemma, plockade jag fram min söta citykanin. Jag slängde ett getöga på kalendern och märkte att påsken ju faktiskt närmar sig med stormsteg! Vem hade kunnat tro det? Efter påsken får vi definitivt vända blicken mot sommaren den sköna. Då tänker åtminstone jag vägra vintern för den här gången.

Tulpanglädje

Man kan ju inte annat än bli glad när man ser en så här fin bukett med tulpaner på sitt soffbord. Ni som har bloggar vet hur många foton ni tar av era tulpanbuketter. Multiplicera då det med tre, så förstår ni att dessa blivit fotograferade från alla möjliga vinklar och med flera olika (ok, två) kameror. :-). Det roliga med tulpaner är ju att de byter skepnad hela tiden. Ska jag vara riktigt ärlig tycker jag (som egentligen är rätt lat) att det är jobbigt att blommorna ska ha nya snittytor och nytt vatten för jämnan. Fast då kan man ju samtidigt möblera om blommorna och skapa nya buketter, och sprida ut skönheterna runt hushållet. Det här är ungefär det jobbigaste jag sysslat med i helgen. Utöver detta har jag mest bara laddat batterierna för kommande prövningar.

Mynta

Jag brukar vägra att köpa hem mynta, eftersom vårt trädgårdsland varje sommar överbefolkas av sagda ört, och jag får nog av den då, men ibland måste man frångå sina principer. Förra veckan skulle jag ha mynta i en maträtt, så det var bara att krypa till korset och köpa en kruka. Nu ska jag se om jag lyckas få den att växa till sig i köksfönstret.

Jag var helt ovetande om myntans livskraft när jag en gång i tiden planterade en sådan i trädgårdslandet. Jag önskar verkligen att någon hade talat om för mig vilket eländigt ogräs det var jag planterade. Den sprider sig som en eld, och är helt hopplös att utrota. Jag ser rött när jag drar upp de vita rötterna, men ändå dyker det upp nya skott hela tiden och överallt. Mitt råd är alltså att plantera (eller så) örten i en kruka, inte direkt på friland.

Önskar eder en trevlig, avkopplande helg!

Ugnsvante

Vanliga ugnsvantar i all ära, men det här är nog den allra bästa sorten. Du behöver bara hålla reda på en vante, du kan hänga den t.ex. över ugnshandtaget, den skyddar inte enbart händerna, utan underarmarna också. Bara fördelar, som du märker. Jag köpte min första på Ikea för många år sedan och sedan dess har moster sytt ett par till mig. Den här fina blommiga kommer från Cath Kidston - inköpt i London för snart två år sedan - och den har jag varit litet rädd om, men nu när jag vet att jag snart har möjlighet att köpa en till, ska jag ta den i bruk. Jag har också en kritstrecksrandig en i svart och vitt som jag också köpte i London den där våren då vi fastnade där p.g.a. vulkanaskan (HÄR, HÄR, HÄR och HÄR kan du läsa om den resan). Den ska jag nu lägga åt sidan tills vi går mot mörkare tider igen.

Det har inte varit lätt att hitta sådana här ugnsvantar, åtminstone inte i här i vår kalla nord, men nu har Leila några modeller i sin webbaffär. Skynda, skynda att skicka in en beställning!

Litersmått med Leilastuk

Under ett besök på Säde för några veckor sedan fastnade denna kanna i min hand. I samma ögonblick som jag såg den, visste jag att jag skulle ha den. Den påminde mig om något jag sett och fallit för i Leilas bakprogram, och visst sjutton har hon nu liknande i sin nyöppnade webbaffär. I går kokade jag för första gången litet vatten i den, och än så länge är emaljen oskadad. På Säde kunde de inte säga om kannan tål att stå på spisen, men eftersom det var just för det ändamålet jag skulle ha den, så det får bära eller brista, jag kommer att använda den till just detta så länge den överlever. So far so good!

Kloka ord

När jag för en stund sedan kollade igenom gårdagens inlägg märkte jag att två av ramarna på väggen fortfarande är tomma, och så kan man ju inte ha det i längden. Och eftersom jag älskar texter av olika slag, fixade jag dit några kloka ord. Jag skrev bar ut dem på vanligt papper. Sedan kan man byta ut dem när man tröttnar, och det kostar ingenting alls.

Bloggtorka big time

Tro det eller ej, men jag höll i min kamera EN endaste gång förra veckan. Jag tror inte att kameran och jag haft en så lång paus från varandra sedan tidernas begynnelse. I alla fall inte sedan jag fick min första rediga digitalkamera. Men nu vet jag ju att jag också överlever utan kamera, men med nöd och näppe.

I brist på färska foton att visa, och eftersom ni förmodligen hunnit glömma hur det ser ut hos oss under min inaktiva bloggvecka, tänkte jag påminna er om hur det ser ut här i vår boning.

Vårt sovrum, som för några veckor sedan genomgick en uppljusning. Det ni inte ser är min promenadmatta som jag försöker använda så mycket jag bara orkar och hinner. Den bor i sovrummet, så att jag ska kunna se på tv samtidigt som jag traskar på den.

Gästrummet som också fungerar som pysselrum. Det är ett år sedan vi omvandlade detta rum, men än har jag inte pysslat något där inne. Men det är ju bra att ha ett rum för den sysslan, ifall man skulle drabbas av flugan framdeles.

Vardagsrummet har också genomgått en förvandling i vinter. Möblerna är de samma, men väggarna har blivit vita och nu har vi ett aldrig tidigare skådat ljus där inne. Bra för åldrande ögon bland annat. Dessutom blev rummet flera kvadratmeter större på köpet. Eller åtminstone känns det så.

Och köket. Det finns inte mycket att orda om det, förutom att jag är så nöjd över att vi äntligen kom oss för att renovera det för två år sedan.

Till nästa inlägg ska jag försöka rasta kameran. Wishing myself luck with that...

Hej, hallå!

Hej, hallå, här är jag igen! Ljuset, det fantastiska vårljuset, återvänder och det börjar kännas i kroppen att våren är på väg (trots att den halvmeterhöga snön ligger kvar på marken). Jag har varit rätt busy i veckan, men samtidigt känns det att energinivån stiger ju mer man hinner med. Eller så är det den där annalkande resan eller det faktum att växthusfönstren, som jag ser från mitt arbetsrum, inte längre är igenfrusna som ger mig energi. Vem vet.

Hur som helst önskar jag alla mina läsare en avkopplande helg. Ni är så välkomna åter!

Enkel hallonmousse

Efter litet koll bakåt i tiden noterar jag att jag ofta visar bilder på efterrätter i början av veckorna, så varför skulle denna vecka utgöra ett undantag? Den här hallonmoussen var syrlig och god, och portionerna skulle gärna ha fått myyycket större, sockerråtta som man är. Fast satsen räckte gott och väl till sex personer (vilket betyder att gubben och jag fick äta varsin portion till senare på kvällen).

 

Jag tycker absolut ni ska testa detta recept:

5 dl hallon kokas med

3/4 dl socker

varefter bladningen silas för att få bort kärnorna.

Blanda därefter i 1,5 - 2 blötlagda gelatinblad. Värm på om "sylten" hunnit svalna.

Låt svalna ordentligt och vispa under tiden

2,5 dl grädde med

1 tsk vaniljsocker

och blanda sedan ihop båda rörorna, helst med visp.

Häll upp i portionsformar och ställ i kylen i ca 4 timmar eller mer.
Dekorera enligt tycke och smak. Jag toppade med litet mörk choklad och rucola eftersom jag inte hade något annat grönt som passade bättre, hehe.

Boots Made for Walking in Snöslask

Mina nya gummistövlar följer samma färgschema som blommorna och en del av Mariskålarna i köksfönstret. Faktiskt så valde jag mellan dessa och ett par gröna. De gröna hade matchat min gröna skål, ser jag nu efteråt... Nu vill jag ha plusgrader så jag får visa upp mina fina stövlar på byn. ;-)

Hjärtan på burk

Ibland måste man köpa godis bara för att det matchar inredningen i övrigt, eller hur? Återstår att de hur länge godiset står sig där i glasbehållaren. Jag borde kanske lägga ett lås på burken, inte för att jag är rädd för att gubben äger upp godiset, jag är mer rädd för mitt eget sötsug trots att detta skumgodis inte har någon smak överhuvudtaget. Efter några varma dagar vaknar man till ett -15-gradigt Österbotten. Inget gummistövelväder precis, fast jag just skaffat mig ett par fina nya sådana... Ha en skön söndag, folks!

En fredag

Varje vardagsmorgon när jag kliver upp ur sängen brinner en brasa i vår kakelugn i vardagsrummet. En sämre start på dagen kan man ju få. Den här morgonen hade halkan förmodligen sinkat tidningsutdelaren, för vi fick ingen morgontidning. I stället fick jag hålla mig till nyheterna i paddan i brasans sken, men det gick ju det också.

Efter att jag jobbat en snutt kände jag för lite pyssel, och eftersom jag inte är så mycket för att pyssla med händerna, fick det bli lite knep och knåp på datorn i stället. Så här blev tavlan jag knåpade ihop:

Sedan var det bara att vänta att mitt ögas äpples arbetsdag skulle lida mot sitt slut så jag fick hämta hem honom och bjuda honom på den här fantastiska anrättningen:



Det här var verkligen en av de godaste sallader jag någonsin ätit. Den innehöll issallad, kall stekt lax från dagen innan, tomat, rödlök, en ask fetaost med oliver och vitlök av märket Apetina, oljan som osten legat i samt en näve rostade cashewnötter. Litet färskt bröd på det, och smaklökarna och magen sjöng av glädje och tacksamhet. En sövande rätt var det dock, för efter maten tillbringade jag ett par timmar i soffhörnet i drömmarnas värld. Inte bra med tanke på nattsömnen... 

Ranunculus permanentus

En av de finaste blommorna i vårvinter är definitivt ranunkeln. Skir och ljuv, ungefär så där som jag själv, hahaa. (Ni förstår väl att jag är ironisk?) Vissnar gör den inte heller, inte just det här exemplaret åtminstone. Därav namnet i rubriken.

I morse skjutsade jag lille gubben till jobbet igen. Jag är så glad att han äntligen slutat med sina fakirfasoner och inser att det inte är mödan värt att utsätta sig för dåligt före om man inte måste. I dag är vägarna glashala här hos oss, så passa er ni som ska ut i trafiken. Orsaken till att han, min bättre hälft, har börjat slappna av litet är att han inlett sitt sista år i transformatorbranschen. Det ni.

Trevlig helg önskar jag er alla som kikar in här denna fredag! Tschüss!

Flopp och bokning!

Man kan ju inte alltid lyckas, och i går var just en sådan dag. Jag vet inte alls hur jag ens tänkte, för batat som är så sött i sig kan ju inte förvandlas till något salt och mumsigt när man kokar den (och söt mat göre sig icke besvär i min värld). Jag gav anrättningen minus tio poäng på en skala mellan ett och tio. Jag åt den inte. Gubben, som är en trooper utan like, påstod sig gilla rätten, och glad i hågen åt han en portion av den, och packade dessutom ner en portion att ta med till jobbet. Stackarn.

Nå, för att trösta mig som blev utan mat och gubben som måste äta den söta, sliskiga soppan smällde jag till och bokade en Londonresa till oss senare i vår! Nu har jag ont i magen av spänning och förväntan!