Stora citrondagen

Idag är det tema citron på det mesta hos oss. Jag har precis lagat limoncello - citronlikör - och så har jag en citronpaj i ugnen. Till middag blir det citron- och räkrisotto. Det är ohyggligt besvärligt att jobba med citroner, för snålvattnet rinner till i munnen för jämnan medan man håller på.

Som grädde på moset har vi en gul grej som skiner ner på oss från himlavalvet. Undrar om den också smakar citron?

En av mina många passioner

Mitt namn är Ingela och jag är en samlare. Det finns många olika typer av saker som får mitt hjärta att fladdra till litet extra. Glasskålar med lock till exempel. Det är sällan jag kan stå emot sådana, i synnerhet om de inte kostar multum. Den längst till vänster hittade jag i svärmors gömmor, de övriga har jag i något skede köpt själv. 

Dessa har ni sett många gånger. Den till höger med blommor i (och två exakt likadana till) har jag fått av mamma, som köpt dem någon gång på 70-talet, de två andra är relativt nyanskaffade. Det färgranna i bakgrunden är en papperspåse från Indiska som efter att den agerat som fotorekvisita idag blev sönderklippt och förvandlad till ett antal födelsedagskort.

Idag tänkte vi så där smått sparka igång projekt gästrum. Det ska bli lite småkul, tror jag.
Skön helg till er alla som tittar in! Roligt förresten att så många nya läsare hittat hit. Ni är så välkomna, så!

Januarifynd

Ända sedan förra sommaren när vi tömde makens barndomshem har jag ångrat att jag sålde/gav bort två gamla zinkbaljor. Visserligen var baljorna fulla med hål och just då orkade jag inte tänka ut vad jag skulle ha dem till, så det var ju rätt befogat att låta dem gå. Nu när växthuset är på gång (bara snön ville smälta!) har jag förstås redan i mina tankar placerat en balja med örter där utanför (som kan lyftas in om nätterna blir kalla), så jag var rätt nöjd när jag hittade den här som såldes ordentligt rabatterat på Blossom, som tyvärr lägger ner verksamheten och nu säljer ut hela sitt lager här i Vasa.

På samma stadsrundtur hittade jag den mindre av brickorna ovan (på Indiska). Till ett skrattretande lågt pris. Och den fann genast sin plats här hemma. Så fort jag kom hem ångrade jag mig att jag inte köpte den större också - den mäter hela 50 cm i diameter) - så följande morgon blev det en snabbis till stan för att hämta hem den också. Endast 14,90 och 22,90 kostade de om jag inte minns helt fel. Euro alltså.

Den mindre brickan placerade jag under den åtminstone hundra år gamla glasklockan. Lite rädd är jag om klockan, för den står på ett ganska utsatt ställe med tanke på makens dammsugarvalsande. Nå, vissa risker får man ta här i livet...

I love burks

Får jag presentera min nya florsockerströare? En sådan har jag önskat mig länge, jag hann nämligen aldrig få hem en förrän de tog slut i de finska nätaffärerna i höstas. Nu har vårens färg kommit in, och då passade jag direkt på att beställa hem hela fyra stycken av dem. Nä, jag ska inte ha alla själv. Två stycken åkte direkt vidare till Jakobstad och en står i mitt presentskåp och väntar på att få komma till ett bättre hem så småningon.

Se så bra den passar ihop med mina gamla Greengateburkar. Och med marängen, som konstigt nog inte trivdes hos oss särskilt länge...

Tisdagsinlägg

Idag har jag inget spännande att förtälja, så jag slänger in några bilder i stället. "Gamla" saker som ni sett tidigare, bara att de fått flytta omkring litet. Trevlig tisdag kväll!

Om sånt man sysslar med på en söndag

Halv åtta hos mig måste vara det bästa programmet som visas på tv just nu (Solsidan kommer som god tvåa). Det är så inspirerande att se amatörkockar bjuda på sina bästa recept. I fredags föll jag för den här desserten - äggtoddy á la Mannerheim, och den testade vi igår. Tio poäng på raken fick den! Klicka här för att komma till receptet.

Eftersom det blev äggvitor över, bestämde jag mig för att göra en sats maränger, något som jag nog inte gjort på över femton år. Den enklaste varianten med enbart äggvitor, socker och lite ättika blev det. Sött så det förslår!

Som pricken över i bakade jag också citronkakor med mycket citron i. Goda, men inte så vackra, eftersom jag glömde att bröa formarna. Disträ är mitt mellannamn numera. Nu kunde man ju tro att sötbehovet är stillat för en tid framöver, men det är inte så det funkar, tyvärr...

Pete på hyllan

Helt omedveten om att han faktiskt hade köpt en inredningspryl som föll mig precis i smaken kom maken glad i hågen hem från skivmässan igår. Prylen jag talar om är Pete Townsheds album från 1982. Pete är mest känd från sitt band The Who, men han har också gjort en solokarriär och skivan är från den senare. Maken har varit något av ett fan i årtionden, men själv upptäckte jag inte Pete och hans förträfflighet förrän jag började lyssna in mig på The Whos låtar inför deras konsert i Helsingfors för några år sedan. Ditintills hade jag vägrat lyssna på både Pete och The Who, för det där var ju makens musik, och jag hade min egen. Tänk vad stor världen är där utanför om man bara öppnar sina sinnen lite grann!

Bilderna är tagna i mitt arbetsrum. Kuddarna på sängen har jag nyligen beställt hem från H&M och Ellos (förutom den i "fårskinn"). En del får bli kvar här i rummet, en del flyttar in i rummet intill så småningom. Skön söndag, folks!

Om kulturupplevelser

Vi har hunnit bli rätt kultursprängda redan i år, min gode make och jag. I början av förra året bestämde vi oss för att ge oss själva minst en kulturupplevelse varje månad. Allt gick bra drygt ett halvt år, men andra halvan av året var så jobbigt på många olika plan (vi har med egna ögon blivit tvungna att konstatera att verkligheten överträffar dikten) att vi inte ens hade en tanke på något som heter kultur. Nu har vi sparkat igång med ny energi igen. För ett par veckor sedan inledde vi kulturåret med att gå på bio. När jag går på bio vill jag se feelgood-filmer och sådana som inte kräver mycket tankeverksamhet av mig. Jag har fullt upp i hjärnkontoret utanför biosalongen, så när jag väl sätter mig där inne, vill jag bara koppla bort verkligheten och tanka in trevligheter. Nu var ju inte den här filmen (Little Fockers) precis en sådan, men ett skratt eller två fick vi ju i alla fall.

Förra veckan gick vi på teater (Ängland på Wasa Teater). Det var ingen höjdarupplevelse direkt. Eller inte på långt när, om jag ska vara ärlig. Skumma pjäser har jag sett tillräckligt av. Konst på hög nivå (?) är inget för mig, jag vill att också teater ska vara folkligt och lättbegripligt.

Igår kväll gick vi på en föreläsning av en "musikdoktor" som presenterade sin bok om rockens ankomst till Vasa. Det var den kulturella höjdpunkten hittills i år. Föreläsningen ackompanjerades av stans egna rocklegender som uppträdde med gamla rockklassiker (bl.a. Bill Haley, Animals, Beatles, Elvis, Jimi Hendrix) från tiden när det begav sig. Vilken upplevelse det måste ha varit att vara ung på 60-talet när rocken gjorde entré, att få vara med när något helt nytt i musikväg bryter sig in för att stanna! Jag får gåshud när jag tänker på det. Efter föreläsningen blev det diskussion, och flera i publiken berättade om hur det var när de först upptäckte rocken. Jag blir inte bara litet avundsjuk!

Boken som föreläsningen handlade om är skriven av Sven-Erik Klinkmann och heter Från Wantons till Wild Force, Nya sound i en gränsstad. Ärligt talat måste jag medge att jag inte har läst boken, endast delar av den, t.ex. avsnittet som handlar om en för mig mycket bekant person:

Bättre sent än aldrig

Nåja, nu har världens godaste småkakor äntligen dykt upp i butikshyllorna också i Finland - d.v.s. Ballerina kladdkaka. Dops heter de i Finland och marknadsförs av Kantolan. Så  här ser förpackningen ut. Se nu till att köpa hem ett ordentligt lager, i synnerhet om ni är fler i familjen, för då kommer man ingen vart med en förpackning. ;-)

Det korrekta sättet att äta dem är att först doppa dem i kall mjölk. Också om man i vanliga fall inte gillar eller ens dricker mjölk. Trust me, I know.

Sånt man funderar på

Jag försöker avgöra vilket jag gillar bättre - smällkalla soliga vinterdagar som dagen när jag fotade bilden ovan i uterummet eller varmare dagar med ymnigt snöfall, och jag kan lugnt konstatera att jag ogillar bägge varianterna lika mycket. Dock är det bara att försöka stå ut och - när det känns riktigt illa - att försöka drömma sig bort till sommar och sol, till dagar när det ser ut så här runt omkring oss:

eller så här:

Idag ska jag få hämta ut ett paket på posten. Det vi har på gång är att förvandla den utflyttade sonens rum till gästrum. Jag har inte riktigt klart för mig än hur det ska se ut, men vissa planer har jag förstås och har nu beställt hem litet nya textilier till sängen. Jag väntar på att sonen ska tömma rummet på sina egna prylar, därefter ska jag måla väggarna. Jag måste dock hejda mig tills armen blir helt bra igen, och jag kan berätta att den verkar vara på god väg.

Förbaskade vinter

Kom inte och säg att det snart är vår. Sedan igår kväll har vi fått en ungefär lika stor mängd snö som vi sammantaget fått hittills i vinter. Om jag gillar det? NÅ, VERKLIGEN INTE! Och det värsta är ju att det bara fortsätter att snöa. Hjälp!

Klockan är nu halv tre på eftermiddagen och jag har precis varit ute och skottat mig fram till vår huvudentré. Tredje passet idag. Det har slutat snöa och jag hoppas vi inte får mer snö i vinter! In my dreams...

Tårtrecept

Vi tackar för alla födelsedagsgratulationer i inläggen här nedanför! Här kommer receptet på söndagens tårta eftersom så många frågade efter det. Receptet hittade jag hos Kinuskikissa, som är en hejare på att baka. Receptet i original (på finska) hittar du här.

Mocka-rischokladtårta à la Kinuskikissa

Botten:

200 g mjölkchoklad

6 dl rice krispies

Kräm:

1 ¼ dl starkt (1 ½ kaffemått per kopp) kaffe

1 msk socker

1 msk potatismjöl

1 dl mjölk

Dessutom:

4 dl vispgrädde

½ dl farinsocker

Dekoration:

chokladkaffebönor eller chokladrussin

färska bär

Smält chokladen i mikro eller i vattenbad. Blanda därefter med risflingorna. Bred ut på ett bakplåtspapper till två plattor som mäter 15 x 20 cm. Låt plattorna stelna i kylen.

Blanda socker och potatismjöl i en kastrull. Tillsätt mjölk och kaffe. Hetta upp på spisen tills krämen bubblar upp. Kyl ner. Om krämen blir för tjock kan du tunna ut dem med litet mjölk.

Vispa farinsocker och grädde. Lägg den ena plattan på ett serveringsfat, bred på grädde och spritsa över kaffekräm. Lägg därefter den andra plattan ovanpå och upprepa samma procedur med grädde och kräm. Dekorera med godis och färska bär.

Om du vill, kan du också lägga bär ovanpå den första plattan. Om du vill använda mörk choklad i stället för mjölkchoklad bör du notera att plattorna blir ännu svårare att skära i.

Jag gjorde dubbel sats av botten och krämen, men enkel sats av gräddfyllningen, och den räckte bra till ändå.

Vasabladet för 20 år sedan och idag

Förstasidesnyheterna var betydligt mer dramatiska för 20 år sedan än de är idag. Jag föredrar den typen av nyheter som dagens tidning presenterar, även om dagen då för 20 år sedan i övrigt på förekommen anledning har en mycket speciell betydelse för vår familj.

Hoppas veckan har börjat bra för er alla där ute i sajberrymden!

Lukas tjugo år minus en dag

Idag har vi firat Lukas som fyller 20 år imorgon. Det helt onödigt att förundra sig över hur det kan ha gått tjugo år sedan han pluppade ut. Jag kan ändå inte fatta det. Hur som helst så har vi firat honom med mocka- och rischokladtårta, lingoncheesecake och pepparkakscupcakes.

Grattis, älskade unge!

Reafynd

Igår var det dags för årets första, och om pjäserna inte blir bättre än så här på vår lokala teater, så var det också årets sista pjäs för vår del. Före teaterbesöket hann vi både gå på rea och äta en bit mat i sällskap av våra vänner från min hemstad. Några trevliga fynd gjorde jag, bl.a. korgen på bordet här ovanför. Den har lite högre kanter än jag hade önskat, men den får duga tills vidare.

Ljuslyktan här nedanför hörde också till gårdagens fynd. Den är visst tänkt som jullykta, men det struntar väl jag i, för jag tycker den passar bra också som januarilykta. Om man vill kan man ju vända den efter årstid, och stjärnor (de övriga figurerna är gunghäst, älg och gran) funkar ju mest hela tiden. Och färgerna funkar definitivt i vårt vardagsrum.

Sånt man har och gör i köket

Julfatet får nog hänga med ett tag till, för det är ju egentligen inte alls juligt. Passar bra som lökfat gör det dessutom. Det är förresten dålig kvalitet på löken i år. Jag har bannats över årets lök många gånger i vinter, för varje gång jag köper hem t.ex. fem lökar, får jag slänga minst två av dem. Någon annan som märkt samma sak?
Nu tänkte jag glädja (?) er med ett par mattips igen, för vi har väl alla samma problem med att hitta på vad vi ska äta. Ni vet ju - äta bör man... annars går det på tok.

En curry är verkligen snabbmat i ordets rätta bemärkelse. En sådan rör man ihop på en kvart, från början till slut. Jag brukar smälta litet smör alternativt hälla litet olja i en panna, tillsätta t.ex. 1 tsk garam masala, 2-3 tsk curry och eventuellt 1 tsk spiskummin, litet chili- eller paprikapulver, gurkmeja och låta det puttra medan jag hackar en lök och några klyftor vitlök, som jag sedan slänger i kryddblandningen och steker en stund. Sedan brukar jag slänga i broccoli, (använder ofta djupfryst för att det är så enkelt), gröna bönor, en burk kikärter, 2-3 tsk sambal oelek, 1 msk tomatpuré och eventuellt ca 2 msk jordnötssmör och låter allting puttra tills broccolin känns färdigkokt. Vi äter ofta curry med tortillabröd som vi rostat i en torr stekpanna. Enklare än så här kan en god rätt nästan inte bli. Äter man kött, kan man t.ex. slänga i kycklingstrimlor/bitar när man stekt löken en stund.

Sjukt god paj där botten är gjord på mandelmjöl (3 dl), parmesan (1 dl), ett ägg och 25 g smör och fyllningen på stekt vitkål, stekt rödlök, soltorkade tomater, 2 ägg, ost, 1,5 dl mjölk, litet crème fraiche och kryddor. Yummy!

Kär i kök

Eller nåja, inte är jag kär i vilket kök som helst, utan i mitt eget. Det är nästan mitt drömkök. Om alla önskningar hade kunnat uppfyllas, skulle jag också ha en köksö och plats för en gammal soffa, typ den här, men p.g.a. utrymmesbrist får jag nöja mig så här. Och det gör jag ju egentligen. Bilder från köket har ni sett förr, men eftersom jag inte kan se mig mätt på det, tänkte jag att ni kanske också vill glutta på det litet igen. Om inte alla, så åtminstone de läsare som nyligen hittat hit.

Jag drömde om ett nytt kök i många, långa år. Det gamla hade jag också valt och planerat själv, men som jag sagt tidigare ändras min smak - som vissa anser - alltför ofta. Dessutom var det mörkt i köket året om med de bokfärgade skåpen som gick ända upp till taket. Nu är köket ljust och luftigt, men att det skulle ha blivit roligare att laga mat i det nya köket kan jag inte direkt påstå. Matlagningen är en lika stor plåga (?) varje gång.

Eller plåga och plåga. Jag gillar att laga mat när jag har tid, vet vad jag ska laga och har alla ingredienser hemma. Idag blev det två goda grönsakspajer - den ena med vanlig botten och den andra med kolhydratsnål botten. Jag har fått ett sådant där ryck med kolhydratsnål kost igen. Dessvärre kommer det att skita sig till helgen när vi ska fira sonen som fyller 20, men det är bara att ta nya tag igen nästa vecka. Kolhydratsnåla tag eller någon annan typ av försök att minska midjemåttet. Vi får väl se.

Det var några tvivlade att jag talade sanning när jag påstod att jag inte smakade på alla nio sorter på Nils kakbord. Faktiskt så räknade jag sorterna, och det blev bara tre plus en halv pepparkaka. :-) Maken till ståndaktighet har jag inte upplevt på länge. Hoppas det fortsätter lika bra.

Hemma hos Nils

Häromdagen åkte vi ut till makens hemby ute i skärgården för att hälsa på hans morbror som bor kvar i hemgården, d.v.s. i det hus där makens mamma och hennes tio syskon växte upp. I storstugan hemma hos Nils finns de möbler som är så typiska för denna skärgårdsby - dörrsängen (som heter så eftersom den står strax innanför dörren), vinkelskåpet, innersängen (som i sin tur kallas så för att den står i ett hörn längst in i rummet) med tillhörande tallrikshylla och ytterligare ett storskåp. Likadana möbler, fast med annan färgsättning, fanns i makens hemgård, men dem blev vi tvungna att sälja för ett år sedan eftersom de inte passar in i stilen hos oss. Om vi mot förmodan hade velat ha dem, skulle vi ha blivit tvungna att höja på rumshöjden hos oss, annars hade möblerna stuckit upp genom taket till kallvinden. I rätt sammanhang är möblerna väldigt charmiga, även om de brokiga färgerna som sådana inte tilltalar mig. Just nu. Smaken, i alla fall min, har ju en förmåga att ändras med åren.

Här dukas det upp med ett riktigt kakbord när man hälsar på. Nio olika sorter bjöds det på denna dag, men nej, jag smakade inte på alla. Vad tror ni om mig? ;-)

Sånt jag fått

Den här fina köksskylten fick jag av min kusin i julklapp, men tror ni jag läser rätt när jag ser den? Nä, ser ni, det gör jag inte. Istället för cuisine, som är kök på franska, utläser jag skylten som cusine varje gång, och det passar ju egentligen riktigt bra eftersom jag fick den av en sådan och bilden föreställer två - som jag tolkar dem - kockande kusiner.

Duken som ligger här vann jag i höstas i en utlottning hos Villasukka. Den kommer från Pentik och är egentligen en tablett, men funkar ju bra som duk också. Ni tycker kanske att det är mycket pryttlar framför vår hallspegel, men de skymmer ju en del av eländet när man står där och tittar på sin förhatliga spegelbild...