Trädgårdsmästare

Under ett besök hos  Tilkku-Satu  igår kunde jag inte motstå denna trädgårdskanin nu när det är så aktuellt med trädgård hos oss. Bygget som reser sig i vårt potatisland var ursprungligen tänkt att bli en kombination av lust- och växthus, men igår kom byggaren på en bättre benämning på bygget, nämligen Lustiga huset, och så får det bli!

Trädgårdsmästaren Mr. Kanin står och blickar ut över dagens arbetsfält

Med hinken i hand redo för dagens



Dagens arbete är utfört



Höstlöv till småkaninerna som väntar där hemma

Vad händer i potatislandet?

Plötsligt en kväll börjar maken gräva i potatislandet, och det ser nog inte ut som om det är potatis han letar efter.

Nä, ser ni, för här ska det gjutas en betongplatta, så hit har han kört grus, han har isolerat med isolermaterial och placerat ut armeringsjärn, för plötsligt en dag dyker betongbilen upp och då hamnar också sönerna i jobb.



Några dagar senare när betongen fått gosa till sig ett tag avlägsnar han gjutformen och så här fin är plattan som legat innanför formen.

Har du redan räknat ut vad som ska byggas ovanpå betongplattan? Om inte, kan jag ge dig ett hett tips till: "Vi" ska återanvända gamla fönster från makens hemgård i det bygge som ska resa sig här så småningom.

Som en extra överraskning till hustrun har maken gjutit ett litet trappsteg som ska ligga utanför dörren. I + H står det i hjärtat. Tack hjärtat, du är bara bäst!

Middagsbilder

Den har dagen har så att säga "fari kattå i röve", som vi säger på min dialekt, för jag har inte orkat göra något överhuvudtaget. Förutom att laga mat då. Idag blev det borsjtj eftersom vi har en del rödbetor kvar i vår köksträdgård. För ett par veckor sedan stekte jag rödbetsbiffar, och nästa rödbetsrätt blir min rödbets- och ädelostgratäng. Vegetarianen hos oss gillar det mesta i grönsaksväg, men rödbetor är ingen större favorit än. Jag har tagit det som min uppgift denna höst att få honom att gilla denna goda rotfrukt.

För att bespara mina nerver, avlägsnar jag duken från bordet varje gång vi äter mat som kan tänkas stänka och färga av sig på den. Rödbetsfärg på en duk med vit botten vill jag inte ha. Det blev ett trevligt mönster på bordet av ljusfatet när duken åkte av. Den här typen av reflektioner gillar jag. Ha en mysig lördag kväll, allesamman. Jag ska fortsätta att göra det jag är bäst på, d.v.s. ingenting.

Hösttecken

There's no turning back nu - hösten på riktigt anlänt till det alegniska hushållet. Igår var det höstdagjämning och då premiäreldade vi i kakelugnen för den här säsongen. Idag har regnet stått som spön i backen hela dagen, och då har det varit skönt att ha en varm kakelugn i huset.

Igår drabbades jag av höstens andra förkylning. Den första kom yngre sonen hem med så fort skolan började, och den andra släpade äldre sonen hem förra helgen. Jag trodde att jag redan var immun mot den här typen av onödiga åkommor, men tydligen inte. Sonens var symptomfri efter tre dagar, och om jag följer samma tidtabell, mår jag prima igen på söndag. Det är något att se fram emot, det. :) Trevlig helg, alla!

Zucchini

En av sönerna sa  härom kvällen att det minsann märks på maten här i huset att det är höst nu, för det dyker upp zucchini i alla de former och introllat i alla maträtter just nu. En nyhet för i år är inlagd zucchini. Jag har tidigare använt gurka i denna inläggning, men i år slog det mig att man säkert kan använda zucchini lika bra, och efter förra veckans test kan jag konstatera att jo, det kan man. En tvålitersburk av sagda inläggning gick åt sig på nolltid. Hmm, nu fattar jag varför godiset får stå kvar i den andra burken - de äter detta i stället! Igår lagade jag en ny sats i en ännu större burk. Receptet kommer här, i fall någon är intresserad:

Skiva 2 kg gurka eller zucchini och 1 kg lök.

Varva gurka/zucchini, lök och 2-3 msk senapsfrön i en stor burk.

Koka upp en lag på 5 dl ättika, 3 dl vatten, 3/4 dl salt och 3-4 dl socker. Låt svalna någon minut och häll över grönsakerna i glasburken.

Inläggningen är klar att avnjutas efter två dagar.

***

I förrgår bjöd jag min familj på pasta med zucchini för andra gången på kort tid. Det här är en rätt som direkt klev upp på favoritlistan hos oss, så den  rekommenderar jag varmt. Receptet har jag knyckt från Spanienkusten.com.

500 g zucchini

tagliatelle

1,5 dl grädde

olja

1 tsk oregano

2-3 vitlöksklyftor

parmesanost

svartpeppar och salt

Hacka vitlök och fräs den i het olja i ca 3 minuter. Tillsätt därefter zucchinin skuren i tunna skivor. (Jag brukar använda potatisskalare och skära tunna strimlor med den. Vår hemodlade zucchini är så stor, så jag skär först bort kärnorna i mitten innan jag strimlar den.)

Stek tills zucchinin blir mjuk, tillsätt därefter salt, peppar, oregano och grädde och låt puttra i några minuter.

Koka pastan i saltat vatten enligt instruktionerna på förpackningen, sila bort vattnet och blanda den med zucchinigrytan.

Servera med mycket riven parmesanost.

Tack!

Idag vill jag tillägna Odin och Syssi ett eget inlägg. Odin och Syssi heter egentligen något helt annat, men de kallar sig så på ett annat nätforum där vi en gång i tiden hittade varandra. Dessa två damer är trogna läsare av min blogg, och de lämnar vänliga och upplyftande kommentarer till nästan varje inlägg. De har mig veterligen inga egna bloggar där jag kan återgälda deras vänlighet, därav detta varma tack - direkt från hjärtat - idag.

Som ni alla ser, funkar glasskålen bättre nu. Efter en vecka finns det så här mycket godis kvar fortfarande!

Ett varmt tack också till Anne som förärat mig denna award:

Jag fick samma award för en tid sedan (här), och har redan listat tre saker som står mig nära hjärtat, men en ny bild kan jag alltid bjuda på - en 5,5 år gammal bild på tre glada gossar som förgyller mitt liv varje dag:

Höstfägring

Den vackra höstsolen igår lockade till lite utevistelse (konstigt nog) i sällskap med kameran. På förmiddagen gick jag runt i vår s.k. trädgård och på kvällen gick gubben och jag på en liten promenad. Det var tur att jag inte drabbades av friskluftsförgiftning efter alla innedagar i höst.

Årets äppelskörd är ungefär lika klen som årets potatisskörd, men några skruttar till äppel får vi i alla fall. Äpplena brukar oftast hamna i någon paj. Förr när vi fått mer av sorten har jag kokat äppelmos (som ingen äter) och torkat äppelskivor (som å sin sida haft stor åtgång). Nästa gång vi får mycket äpplen, ska jag försöka mig på äppelmust. Recept på den har jag hittat här. Om du testar, berätta gärna hur musten blev.

Det ser rätt häftigt ut nu när vinbärsbuskarna tappat det mesta av sitt lövverk och endast en del grannröda blad hänger kvar i sina klasar likt små ädelstenar i all det gråbruna. Björklöven skiftar i gulgrönt och när solens strålar når dem, lyser de upp som små lampor i gröngräset.

Svamp hör ju inte direkt till favoriterna hos mig, men rätt lustiga är de ändå med sina stora hattar och med sina utstuderade lameller undertill. Naturen är nog rätt fantastisk när allt kommer omkring.

Nytt i vardagsrummet

Under fredagens shoppingtur hade både A-C och jag siktat in oss på att köpa tyg till nya kuddar, och lustigt nog hade vi likadana kuddar i åtanke, inspirerade av Anna-Malin på bloggen Helt enkelt .

Nu har min kudde - som jag sydde igår morse - fått en alldeles egen plats i soffan. En annan pryl som jag fastnade för under fredagsshoppingen var krukan och den vita rosen på soffbordet. I like! Nu är det bara ett fel kvar på bilden här nedanför - nämligen soffbordet. Jag borde hitta en köpare till bordet och vår tv-bänk i samma stil, för jag har redan hittat ersättare till dem båda. Jag har lovat maken att inte köpa nytt förrän jag gjort mig av med de "gamla" (som inte ens är gamla, utan har bara fyra år på nacken), för vi har inget ledigt förvaringsutrymme överhuvudtaget. Allt är fullproppat efter sommarens husförsäljning. Inte bara hos oss, utan också hemma hos mamma...

Här är en närbild på kudden. Jag är faktiskt riktigt nöjd över den eftersom det här med att sy verkligen inte är något jag gillar eller alls är bra på.

Söndagshälsning

Tack för den fina blomman och tack för gott shoppingsällskap i fredags, A-C!

Igår var jag helt uttömd på energi, men idag har livsandarna återvänt. Jag plockade till och med fram symaskinen tidigt imorse och sydde mig en ny soffkudde. Imorgon kanske jag visar den.

Egen skörd är guld värd, eller hur det nu var

I mitt barndomshem odlade vi alltid egna rotfrukter och egen potatis på vår lilla gårdstäppa. Jag fick betalt för att rensa ogräs, och åh, vad jag avskydde det görat. Ändå tycks det här med egen köksträdgård ha satt sina spår, för idag kunde jag inte tänka mig att vara utan lite hemodlade grönsaker och rotfrukter. Och jo, jag hatar fortfarande att rensa ogräs, och gör det med långa tänder. När jag gör det, vilket i sommar dessvärre inte hänt tillräckligt ofta. Just nu får vi njuta av underbara, söta tomater i mängder.

Våra två hallonbuskar, som snabbt växte till sig och nu bildar en liten hallondjungel, ger fortfarande skörd. Så här sent har jag aldrig plockat hallon tidigare, och vilken kvalitet det är på bären nu - de är stora, söta och grannröda! Och inga getingar stör längre plockandet.

Min helg har redan börjat. Den här dagen har jag vigt åt socialt umgänge irl! Jag får bloggbesök söderifrån alldeles strax och "vanligt" besök norrifrån ikväll. Roligt, roligt! Ha en trevlig helg du också!

Slickepottar och Quriosakarameller

Förra helgens nattgäst hämtade bl.a. två stycken färggranna slickepottar som tack för nattkvarteret. Det passade ju alldeles utmärkt, för jag har under den senaste månaden slängt två av mina gamla som blivit både uttjänta och odugliga som bakhjälp. Den tredje slickepotten - med blommigt skaft - köpte jag i London i våras.

Vi konstaterade rätt fort att det var något fel på skålen jag köpte på Quriosa nyligen, för godiset som blev lagt i skålen försvann alldeles för fort. Jag blev tvungen att åka tillbaka till affären för att klaga över detta faktum, och passade samtidigt på att köpa hem ett par påsar med nya karameller att lägga i skålen. Men bara för att testa om det tidigare svinnet var ett undantag...

Awarder

Det är inte bara hårda paket jag fått den senaste tiden - förra veckan fick jag nämligen också två awarder inne hos mina bloggvänner. Ett ödmjukt och varmt tack till både Lyckobo och Bella för att ni tänkte på mig!

Awarden inne hos Lyckobo förutsätter att man anger tre saker som ligger en varmt om hjärtat och att man visar sitt favoritfoto . Mina tre saker är givetvis mina nära och kära - familj, släkt och vänner inkluderade, ledig tid med familjen och till slut minnet av dem som gått före och lämnat ett spår av saknad i mitt hjärta.

Det här med favoritbild var ju direkt svårare. Jag väljer att visa en bild på malvan som i höst plötsligt dykt upp i vårt potatisland:


Utmärkelsen hos Bella förutsätter i sin tur att man berättar sju saker om mig själv, men eftersom jag nyligen gjort det, och inte är en så intressant människa att jag skulle kunna hitta på sju intressanta saker till att berätta tänkte jag att den som är intresserad eller nyfiken kan klicka på etiketten "utmaning" här i vänsterbalken. Där finns alla liknande utmaningar jag svarat på tidigare. :)

Dessutom är jag ju en sådan där tråkmåns som gör det enkelt för mig och oftast väljer att inte skicka vidare utmaningar till någon särskild. Jag uppskattar dock alla bloggvänner väldigt mycket och tycker att ni berikar mitt liv på så många olika sätt. Tack för er fina vänskap!

Höstfärger

Hösttextilierna har blivit nerkånkade från kallvinden (varför heter det kallvind när det är stekhett där på sommaren?) och uterummet har fått lite kraftigare färger nu när träden snart står bara och färglösa i väntan på det extremt enfärgade vinterhalvåret.

Jag hade bestämt mig för att inte skaffa fler kaffemuggar i denna utformning, men eftersom kaffet smakar allra bäst i just den här sortens muggar, blev det att uppdatera sig lite - i den ena av höstens nya färger.

Tusen tack för alla vänliga kommentarer jag får. Själv har jag inte hunnit vara lika flitig med att kommentera hos er andra bloggare. Tolv timmars arbetsdagar gör att man inte riktigt hinner och orkar knattra så mycket på tangenterna efteråt. Jag hoppas saker och ting lugnar ner sig nu igen efter den första höstruschen. Ses!

Dop

Maken och jag har fått den stora äran att bli faddrar till årets sötaste gossebarn. Igår var det dopdags i vårt nya gudbarns vackra hem i Karleby.

Underbara blomsteruppsättningar gjorda av mammans kusin.



Söndagseftermiddagens festföremål i festutstyrsel, så söt och så lik sina två äldre syskon.



Här är gossen med sina fina föräldrar, men i det här skedet visste vi inte ännu vad han skulle få för namn. Spänningen steg i väntan på att prästen skulle anlända, vilket han gjorde en hel timme försenat p.g.a. att föregående tillställning drog ut på tiden. Medan vi väntade, ordnade vi en tävling där var och en fick gissa barnets namn. Det blev bara förlorare i den tävlingen...

Nu vet vi vad han heter!



Stolt gudmor Ingela med Kaspian Leonard, född den 26 juli 2010.