Från gästrummet

I dag visar jag några bilder från vårt gästrum. Där på väggen hänger bilder på oss alla fyra också. Vad unga vi var för några år sedan.

I helgen gjorde vi en liten resa söderut, gubben och jag. Vi hälsade på vår äldre son (vars rum detta ursprungligen är) och hans sambo som precis flyttat in i gemensamt hem. Det blev också en resa till farbror Ingvars affär, men utöver de "små" tillbehör som kom med hem därifrån blev det inte mycket shopping alls. Vi satsade mest på att umgås med nära och kära den här gången.

Döm om vår förvåning och glädje när söndagsmiddagen stod på spisen (och i ugnen) när vi återvände hem - compliments of vår yngre son, som agerat hustomte medan vi var borta!

Så tycker jag

Sista chansen

Ni som inte redan hunnit skaffa denna tidning, ska skynda på nu, för i nästa vecka försvinner den ur butikshyllan då ett nytt nummer dyker upp i dess ställe.

Fler bilder från den spännande dagen då Kamomilla besökte vårt sommarställe hittar du här (klicka) och här (klicka).

Mobilbilder

Dagens middag

Tisdagen utlystes till stora räkdagen eftersom det blev kvar av både räkorna och lunchcocktailen. Den senare serverade jag i en annan form till middag, och som förrätt.

Av räkorna som blev över lagade jag heta vitlöksräkor som vi åt till huvudrätt. Gubben doppade ett gott surbröd i. Själv tyckte jag det gick bra att äta dem som de gick och stod.

Dagens lunch

Det var ju det där med att lyxa till vardagen lite som var på tapeten här. I går fixade jag en liten räkcocktail i stället för de ostskivor och tomater och äpplen vi vanligen lunchar på är hemma. Det här var onekligen lite roligare att äta. Fast alltid finns ju inte tiden till sådant trots att man jobbar hemma. Eller lusten för den delen.

Det var dessutom över 20 grader i uterummet, så vi intog måltiden där. Både natten till i går och i natt har temperaturen krupit ner under nollstrecket. Gillar inte!

En bloggläsare ville ha receptet på geggamojan, så här kommer det på ett ungefär - jag har dessvärre inga mått, utan höftar alltid. Jag brukar laga till av det som finns hemma för tillfället, och i går blandade jag ihop följande ingredienser:

avokado
äpple
gurka
zucchini
räkor

crème fraiche
grekisk yoghurt
chili
gräslök
Habanero Tabasco
senap
citron
salt
svartpeppar

Dagens dukning

Som jag skrev i går blir det ju väldigt enkel mat hemma hos oss numera när vi bara är två vid matbordet under sex av veckans sju dagar. Men även om man äter enkelt, kan man ju pimpa upp den grå vardagen men en lite finare dukning emellanåt.

Vårrullar på hösten

Det finns några maträtter som alltid står högt på mina matgästers önskelista - största favoriten är sushi, men också vårrullar och falafel står högt i kurs. I går var det vårrullarnas tur. Jag brukar föredra att tillreda mat som inte kräver någon större ansträngning och så få arbetsmoment som möjligt, men ibland är det ju roligt (och gott) att lägga ner lite extra kärlek i matlagningen. I synnerhet på söndagar då vi är fler än två runt matbordet.

Det var enbart nöjda miner efter middagen i går. Inte för att det i vanliga fall brukar klagas så mycket heller. Mina söner brukar säga att de fått äcklig mat en gång här hemma. Det var hösten 2002 när jag tillredde purésoppa med min nya blender, och soppan innehöll för mycket potatis och blev för klistrig. Det är ett ganska gott betyg med tanke på att sönerna i dagens läge är 21 och 22 år gamla. Skryt lagom, kärring, eller hur?

Plockepinn

I går blidde det lite Ernstpyssel här hemma. I ett av avsnitten i sommar fixade han ett par vaser av kvistar han plockat i skogen, och den där idén tände jag på direkt, inte minst för att jag visste att jag hade en cylindervas i mina gömmor, d.v.s. i någon av de lådor som jag fyllt med saker jag skulle försöka bli av med på loppis. Sentomsider kom jag mig för att skaffa hem det övriga materialet jag behövde för pysslet. Förra helgen kapade vi lite pinnar ute på stugan, och häromdagen köpte jag en limpistol. Vilken prima apparat den visade sig vara. Resultatet blev helt okej.

Är det förresten normalt med lupiner den 21:a september? Nu förstår jag förresten varför jag aldrig haft lupiner i vas här hemma. De stinker ju värre än fähus.

Svedjehamn och Bodvattnet runt

Nu är stugsäsongen definitivt avslutad, för i går drog vi upp båten. Nu ligger den där i båthuset och tar igen sig efter sommarens vedermödor och bara väntar på nya äventyr en ny sommar. Medan gubben servade motorn och pysslade med andra nödvändigheter drog jag ut i terrängen.

Det går ett par vandringsleder från "vår" båthamn. Jag har inte bekantat mig med någon av dem tidigare, men i går blev det ändring i den saken. Jag vek av huvudvägen till utsiktstornet och bestämde mig för att gå den kortare naturstigen som är ungefär 3,5 km lång. 

Området är också intressant ur historisk synvinkel:

Så småningom kom jag till Bodvattnet, som är byns gamla fiskehamn. Här fanns tidigare cirka 130 bodar, men endast några av dem återstår i dag. På grund av landhöjningen som här i trakten är bland de snabbaste i världen - 1 cm om året - började man kring 1940 flytta såväl båtar som båthus ut till Svedjehamn. Naturstigen går delvis intill de marker där byns highlandkossor betar om somrarna. Nu fanns här inga kossor, för de har fått flytta närmare byn till vintern.

Döm om min förvåning när det plötsligt dyker upp en annan person längs leden och den personen visar sig vara hon som jag extraknäckade hos i vintras. Vi kunde knappt tro våra ögon när vi upptäckte varandra där intill de gamla sjöbodarna. Sedan slog vi följe återstoden av turen, och tur var väl det, för ett tag gick vi lite vilse, och sådana gånger är det ju roligare om man har sällskap...

Naturstigen slutar precis nedanför utsiktstornet (Saltkaret) och trots att jag varit där uppe bara för några veckor sedan, gjorde jag Benita sällskap och klättrade upp igen.

Och man ångrar ju sig inte, för utsikten är ganska hänförande.

Hösten är kommen, del 2

Det sägs att varje årstid har sin tjusning, men ser ni, det har jag svårt att hålla med om. Den enda tjusningen jag kan se är färgväxlingarna i naturen. Men kanske det är det folk talar om. Annars fattar jag inte alls tjusningen med kalla temperaturer, stormar, snö, slask, köld och sådant elände. Skidåkning och utförsåkning och dylikt ger jag inte mycket för, bläh. Men ja, hösten är ju ganska fin i all sin färgprakt.

Egen skörd

Ni tycker säkert att jag är tjatig, men nu ska jag igen slå ett slag för det här med egenodlad mat. Både min gubbe och jag har vuxit upp med egen köksträdgård och eget potatisland, och även om jag hatade att rensa köksträdgården när jag var liten - av någon anledning var det mitt jobb där hemma, jag har på känn att det berodde på att jag var kortast och inte behövde böja mig lika mycket som de andra - kunde jag inte tänka mig att vara utan eget trädgårdsland när vi byggde vårt hus. Och ju äldre jag blir, desto roligare tycker jag det är att kunna skörda och tillreda egenodlad mat. Vi börjar skörda redan i juni. Först ut är de olika salladssorterna, men också gurkan var rekordtidig i år, redan innan vi var halvvägs inne i juni hade vi skördat åtta gurkor från två plantor!

Och titta vad mycket man kan göra av det som växer utanför dörren! Ändå utgör bilderna jag visar bara en liten del av allt det vi tillrett av egen skörd i sommar. What's not to love? 

Äpplen

Den uppmärksamma såg kanske att jag hade ett snöre med äpplen hängande i vardagsrumstaket i ett av de tidigare inläggen här. Där hängde en del av de äpplen vi torkat. Så här fina har de nu blivit. Goda är de givetvis också. Vi klipper ner bland annat ner dem i morgonmüslin/yoghurten.

Växthuset

Nu kan jag ju tycka att ni fått se alltför få bilder från vårt växthus i sommar. Å andra sidan ändrar det inte så mycket från år till år, men det kan ju hända att ni glömmer hur det ser ut, eller att ni har ett nyvaknat intresse för växthus och inte får nog av bilder från sådana.