Trevlig Valborg!

Nu har jag dammat av studentmössan inför kvällens fest. Den brukar få följa med, men blir mest använd som dekoration på kompisarnas piano eller något annat lämpligt ställe och inte på huvudet, som den är avsedd för. Huvudsaken är väl att den får lufta på sig en gång om året, annars kan man ju tycka att det var onödigt att skaffa den överhuvudtaget.
Så har jag begåvat mig själv med en liten rosa skål idag. Slösmaja är i farten, förstår ni.
Trevlig Valborg!

Snart smäller det!

Nu har våren fått fart här uppe också. Det börjar grönska i träden och snart blir det planteringsdags och då kommer både spade och vattenkanna fram. Fast inte den på bilden, den rymmer inte många droppar... Så där hemskt inspirerad av vårbruket känner jag mig inte för tillfället, men det kanske kommer. Och kommer det inte, får jag tvinga mig till det i alla fall.

På gång idag

Grodorna har visst också haft vårkänslor. I vårt dike finns många grodromsklumpar och just på detta ställe har de varit riktigt flitiga med att klämma ur sig ättlingsfrön. Jag räknade till åtta olika satser på ett och samma ställe!

Mjöden till första maj är på jäsning, dessvärre verkar jag ha haft gammal jäst, för den har inte alls börjat föröka sig. Jag ger sörjan en dag till, annars åker den ner i vasken och jag får göra ett nytt försök.
Här kommer en bild på nummer två av gårdagens nya frisyrer, på allmänhetens begäran ;)

Virtuell inkomst

Idag har vi inte alls legat på latsidan trots vilodagen. Jag har tjänat in tre frisörsarvoden genom att klippa makens, ena sonens och mammas hår och maken har fixat bromsarna på min "nya" bil och sparat in åtminstone 200 euro på det! Sparsamma familjen, inte sant?

Lördagsfynd

Först blev jag lite orolig och började fundera om det var ett dåligt omen att en sorgmantel surrade runt mig, men sedan insåg jag att den stackaren trodde att jag var en enorm, vacker vårblomma i min knallgula jacka. Tänk så fel den tog :) Det här är den största fjärilsarten jag någonsin träffat på.

När jag gick till ladan för att tugga i mig mina lunchsmörgåsar sprang jag på detta skelett. Det där är riktiga huggtänder det. Tur att djuret var dött när jag mötte det!

Under lunchpausen cirklade herr (eller fru) örn ovanför oss. Tyvärr tog det ett tag att få fram kameran, och när jag väl fick fram den, behagade fågelskrället flyga iväg. Bort till bättre jaktmarker förmodligen.

Fredagskul. Not.

Fullt upp på arbetsfronten igen och inte mycket tid eller ork för andra aktiviteter. Jag har precis avslutat arbetsdagen och ska nu häva in ett glas rödvin. När vinet är uppdrucket, blir det vågrät ställning framför tv:n resten av kvällen.
God afton!

Urinerna

Idag har jag inget dagsaktuellt tema att visa, för jobbar man 13 timmar, orkar man inte tänka på så mycket annat.

Istället visar jag ett par bilder från ruinerna i Vasa (eller urinerna som vi kallar dem). På platsen där de står, grundades Vasa stad år 1606 av den svenske kungen Karl IX. Staden ödelades av en eldsvåda år 1852 och då byggde man upp en ny stadskärna där som centrum av Vasa nu ligger. När grabbarna var små, brukade vi åka till urinerna och åka med pulka och kälke nerför en "stor" backe som finns där. Dessvärre tror jag inte att de vill följa med dit med morsan och farsan längre.

Knäckemacka

När jag bodde i barndomshemmet brukade mamma och jag ofta äta köttfärs (eller malet kött som vi kallar det här i landet) på knäckebröd när pappa jobbade kväll. Numera får man rätt sällan nymalet kött, det mesta är ju vacuumförpackat och vem vet hur gammalt, så det vill man inte äta. Vår lokala butik brukar mala sitt kött själv, så när jag handlar kött där, brukar jag nalla lite och lägga på en bit knäcke. Det har jag ju inte gjort på länge eftersom jag varit köttfri, men nu har jag ju återgått till de "normalas" skara, så nu är jag back in business!

Snuskvarning

Om du är känslig, byt då till någon annan sida direkt, för här blir det lite pornografi idag. Jag kom på ett par flugor som var så upptagna med det de höll på med att det inte bekom dem det minsta att jag kom med kameran bara en centimeter i från dem. Tala om koncentration! Vårkänslorna flödar visst för alla varelser just nu :)

Rosa sjukan

Jag har alltid trott mig vara immun mot rosa, men nu har jag plötsligt drabbats av rosa hund. Om det beror på något jag ätit eller om jag bara blivit smittad, vet jag inte, men i slutet av förra veckan kom jag plötsligt hem med ett par rosa gardiner från affären. Tro mig, jag trodde aldrig att något i den färgen skulle komma över våra trösklar. Annat än i skjortor till familjens herrar (jag äger faktiskt också ett par t-tröjor i den färgen, men dem har jag inte köpt själv). Och så har jag dessutom gått och köpt lite rosa accessoarer idag också. Oj, oj, undrens tid är inte förbi!

Ledsam men härlig vårdag!

I mitt andra blogginlägg här på blogspot hedrade jag de som blev bragda om livet i skolmassakern i Jokela i november. Idag tänder vi ett ljus för de nio finländare som fick sätta livet till i en bussolycka på spanska solkusten sent igår kväll.

Solen har visat sig från sin bästa sida igen och alla grannar har varit ute och stökat omkring på sina gårdsplaner. Det är som om alla vaknat ur vintersömnen. Folk som man inte sett på flera månader skyndar till och är pratsjuka så fort man sticker ut näsan genom dörren. Våren är härlig!

Solskensdag

En solskensdag har vi fått njuta av idag. Fast en del har ju njutit mer än andra. Själv har jag mest legat på soffan eller i sängen och tyckt synd om mig själv eftersom jag blivit förkyld igen. Det suger verkligen.

Blommorna i gårdagens blogg är porslinshyacinter, inte pärlhyacinter som jag envisas med att kalla dem. Och nejdå, jag har då sannerligen inte lär mig min nya kameras finesser ännu, inte på långt när!

Fjäril vingad

Jag lekte tafatt eller kurragömma eller vad det nu var med denna fjäril idag. Så fort jag närmade mig den, flög den iväg. Sedan fick jag ligga i bakhåll tills den återvände, och så höll vi på en god stund, tills jag kom ihåg att jag ju köpte kameran för att den har en sådan ypperlig zoom. Så, jag gick en bit ifrån och zoomade allt jag kunde, och fick till slut fjärilen fångad. På bild, alltså.

Kursavslutning

Idag avslutade vi italienskkursen med knytkalas. Det blev antipasti, bruschetta, sallad, två pastarätter och tiramisu. Dessutom måste alla andra förutom jag köra bil efteråt, så jag fick ta hand om nästan hela vinflaskan. Allt var syndigt gott och jag åt så pass mycket att jag blev tvungen att byta till lösare byxor när jag kom hem :)

Baby steps

Ni förstår väl att det krävs lite mer än en bra kamera för att få fina bilder. Man måste ju ha öga för vad som gör sig bra på bild och hitta motiven, så snälla ni, ha inte så stora förväntningar på mig och min nya manick, vi får ju prestationsångest!

Idag har jag i alla fall provkört nyförvärvet och bland annat knäppt en krokus och vår kyrka.

Ny kompis!

Här är min nya kompis! Jag fick den hemlevererad idag av min moster (tack!) som avhämtat den från webbaffären som jag gjorde affärer med. Det var grejt, för jag har ju dåligt med tålamodet och hade annars fått vänta 3-5 dagar på leverans per post. Idag ringde min morbror (tack!) från Karleby och berättade att han avhämtat jackan vi köpt per telefon till yngre sonen. Den får vi hemlevererad på fredag. Det är bra att ha kurirer lite här och var :)

Spargrisen

Imorgon blir det att gå till banken och tömma sparburken, för nu har jag äntligen bestämt mig och beställt en ny kamera. Jag brukar spara alla större slantar och till en början var det tänkt att jag skulle använda pengarna till semestern, men eftersom vi aldrig reser någonstans och jag är känd för att vara prylbög, så har det blivit några apparater för slantarna i stället. Först en tv, sedan en tv till och nu en kamera. I cannot wait!

Det var tider det

Det är ju inte klokt hur snabbt tiden går numera. Snart är det 27 år sedan jag au pairade i New York. Ibland känns det som igår, och jag har fortfarande mardrömmar om tiden där.

Det här är en reklamskylt för Finlandia Vodka som jag gick förbi varje morgon på väg till slitgörat.

Jag bodde i det ljusa huset i mitten, nära det höga bruna huset som man ser i många vyer från New York och som ligger bara ett stenkast (om man är en någorlunda god kastare) från Empire State Building på samma gata (syns till vänster i bakgrunden) Vi har ingen scanner så jag har fotat bilderna i mitt fotoalbum, därav den dåliga kvaliteten. Till råga på allt hade jag en eländig kamera när jag var over there.

Glada vi till skogen gå...

Som ni ser har vi haft en skogsdag idag igen. Det blir väl bara ett par, tre pass till i vår innan löven spricker ut, och då tar vi paus tills löven trillar i höst. Vi har uträttat en hel del, faktiskt mer än maken hade räknat med, så vi får känna oss riktigt nöjda.

Det ska bli riktigt skönt att ta helg nu. Maten ligger redan i magen och pyser, så nu får vi slappa resten av kvällen. God afton!

Ursäkta Kamomilla

Jag är en härmapa. Min vän Kamomilla har en bild på sin ärtodling på sin blogg och jag tyckte det såg så snyggt ut, så jag måste ju ha en liknande. Jag har förr odlat ärter i andra fulare byttor, men så här är de ju både en prydnad för ögat och ett läckert tillbehör till maten.

Vintern vill inte släppa taget

Igår var naturen emaljerad med is och idag är allt bara vitt, vitt, vitt. Tänk om människan var lika velig som naturen!

Stackars videkissor

Igår kväll fick vi underkylt regn, så hela världen var emaljerad med ett islager när vi kom hem från konserten. Till och med grusgången till vårt hus var så hal att jag ramlade och slog mig halvt fördärvad. Inga synliga tecken på fördärvet idag, så jag kunde inte ens ta ut en sjukdag...

Visst ser videkissorna ut att frysa idag? Det gör nog alla andra som går ut också. Så här kallt vill vi ju inte ha det, vi vill ha vårvärme! Nu!

Kultursprängda

Maken och jag har blivit grymt kulturella. På mindre än en vecka har vi varit på tre konserter! Den senaste kom vi precis hem ifrån - en pianokonsert med maestro Andrea Maria Pontarelli. Det är synnerligen lätt att imponera på mig, för jag blir hänförd av allt som jag inte själv kan, men jag tror nog att jag inte var den enda som tyckte den 27-årige pianisten kunde sin sak. Inga noter, all musik direkt från huvudet, via fingrarna till tangenterna. Wow! Före konserten hade vår italiensklärare ordnat ett litet cocktailparty för att vi kursare skulle få träffa och prata med il maestro, så jag passade på att plåta grabben. Om han blir riktigt berömd någon dag, kan det vara bra att ha en gammal bild på honom ;)

Om någon är intresserad av att höra hur det blev med örat, så kan jag meddela att maken lyckades lösa upp proppen. Istället för att spola örat, använde han gummiblåsan till att suga ur örat och då löste sig proppen. Det var sagolikt att börja höra igen. Fast nu hör jag nästan för bra igen en tid.

Öronbekymmer

Jag undrar om det är för att jag lägger mig i allt som familjen numera kallar mig för Queen of fucking everything. Namnet kommer sig av att maken förra sommaren när vi turistade i huvudstaden fick syn på en dörrmatta i ett butiksfönster med just den texten. Maken beklagar att han inte lyckats på tag på den där mattan åt mig, men mig kvittar det. Eftersom familjen gör sig lustig på min bekostnad och kallar mig för mitt nya smeknamn, kan jag lika bra börja omge mig med kronor i olika skepnader. Alltid retar det någon ;)

Jag har en vaxpropp i vänstra örat och har inte lyckas lösa upp den trots flera försök idag. Det känns som om huvudet var inne i en tunna, jag är nästan döv på örat och ont gör det i det av den flitiga spolningen idag. Elände!

Gammalt och nytt

Så småningom blir det dags att börja räfsa och krafsa i blombänkarna för att göra rum för ny, fräsch ögonfröjd. Det är något fel på mina gröna fingrar, för tulpanerna i den här blombänken blir inte mer än tio centimeter höga. Tills blommorna slår ut, kan man roa sig med att fota vattendroppar i "strutarna".

Hoppas ni haft en skön söndag. Vi har varit på vårkonsert, så nu är våren officiellt öppnad! På tal om öppnad, besök gärna min kompis nya webbaffär här.

Drippen dropp

Den här droppen får symbolisera regnet som föll när vi skulle äntra skogen imorse. Vi blev tvungna att vänta ut regnet hos svärmor, så det blev bara en halv arbetsdag idag. Trots att det var lättare att vandra till skiftet nu när snön smält, var det lättare att arbeta i snön tidigare i vårvinter än i dagens slaskeblask. Nu sedan vi kommit hem tillbaka behagar solen börja skina. Tack så tusans mycket.

"Pärlhyacint"-to-be

Det är svårt att förstå att vi för bara en vecka sedan hade 20-30 cm snö på vår gård. Nu är nästan all snö borta och vårens första blommor börja tränga upp ur marken. Det är lika otroligt varje vår! Nu är det inte länge kvar tills vi får skörda första rabarbern och baka årets första rabarberpaj. (Så som jag ständigt tänker på mat och bakverk, finns det inte en chans att omfånget ska minska.)

Jag envisas med att kalla den här blomman för pärlhyacint, för jag kommer aldrig ihåg dess riktiga namn...

Fasanrumpa

Idag jagade jag fru fasan med kameran, men hon ville tydligen inte vara med på bild, för hon vände ändan till så fort jag kom nära.

Maken och jag kom precis hem från högstadiets talangjakt. Det finns en hel del ungdomar med talang i kommunen, men var finns alla sjungande gossar? Vår femtonåring var konferencier under kvällens show, annars hade vi kanske missat hela grejen, vilket hade varit synd.

Miss

Ibland borde man kanske kolla lite nogrannare vad man sysslar med. Jag har länge sökt relativt billiga assietter till de fina kaffekoppar (Villeroy & Boch) jag gav maken i födelsedagspresent när vi precis flyttat in i vårt nybyggda hus hösten 1995 (ni kan tro att han blev glad). Nu hittade jag plötsligt precis det jag sökt på Ikea, så jag bad min väninna ta hem en uppsättning till mig när hon en gång hade vägarna söderut. Jag borde kanske ha kollat storleken, för här ser ni resultatet. Den stackars lilla (och då är den inte särdeles liten) kaffekoppen drunknar ju i fatet. Nå, månne jag inte hittar användning för assietterna ändå ;)

Vårpizza

Det är länge sedan jag bjudit på en matbild, så varsågoda, här får ni smaka på dagens fräscha pizza med tomatsås, ost, prosciutto, rucola och basilika. Jag har bestämt mig för att börja äta kött igen, för jag mår inte alls bättre av den köttfria dieten, tvärtom är sötsuget värre än förr.
Ikväll har jag inlett cykelsäsongen. En kilometer innan vi var hemma igen hade jag så mycket mjölksyra i benen så jag tänkte ge upp. Maken som cyklar året runt log så där förstående och uppmuntrande, så jag kunde ju inte annat än trampa vidare...