Tjatigt?

Ni får ursäkta om ni tycker det blir tjatigt det här med mitt tedrickande, men det tycks vara ett ämne som väcker många tankar på diverse medier där jag har luftat ämnet.

Nu är det ju inte så att någon tvingar mig att dricka te. Jag gör det av egen fri vilja, jag vill verkligen lära mig att tycka om te. Kaffedrickare har jag varit sedan barnsben, ja till och med innan jag ens lärde mig att stå på benen, men jag tycker inte att kaffe smakar så gott längre, i synnerhet inte om man inte äter något till, och jag vill gärna kunna dricka något annat varmt i stället. Man tröttnar ju på glögg också efter en tid...

För mig har det legat någon sorts mystik kring tedrickandet, förmodligen för att jag inte varit en del av den "kulturen" själv. I min mun har te smakat (ursäkta uttrycket) förbannat vidrigt, men med rätt inställning och en rejäl dos fananamma ska jag lyckas omvända mig själv. Jag grimaserar fortfarande när jag sväljer mitt te, men inte lika mycket som förr, och inte lika mycket som när jag dricker en slät kopp kaffe, vilket för övrigt inte händer längre.

Min "nya" tekanna är mammas gamla kaffekanna. Den har inte blivit använd de senaste 35-40 åren, så jag tycker det är dags för den att få ett nytt liv hemma hos oss.

Teburkar

Alltså, ni förstår att jag menar allvar med det här tedrickandet mitt, för nu har jag skaffat alldeles egna burkar till mina olika tesorter. Dessvärre inte tillräckligt många av de större. Jag tror jag får skicka min Jakobstadskurir på uppdrag. Hörde du det, Wivan?

Fårdag i Björkö

Vid vägbanken mellan Replot och Björkö

Kossor

Vinterföre, usch

Bääää

Nils skrapar tarmar

Smörgås med bastukööt, fårkött rökt i rökbastu

Publiken fick pröva på att spinna. Sven var skicklig!

Etel övervakar

Etel kardar ull

Jarl bjuder på blodkorv

Mikael, Hasse (med blodbröd i handen) och Nils

Produkter av sälskinn

Kallt på sjön (d.v.s. till havs)

Bortom horisonten ligger Sverige

Det är väl tanken som räknas, eller?

Jag hade en bild i huvudet som jag hade tänkt förverkliga, så jag började bära ut lite stuff till vår uteplats, men när fingrarna höll på att stelna bort efter att jag tänt det första ljuset, konstaterade jag att det här med att vara ute i minusgrader, det är verkligen inte min grej. Snabbt fram med kameran för att bevisa att jag faktiskt försökte, innan jag snabbt som attan bar in mina saker igen. Innanför terrassdörren stod en del av mina  "stylinggrejer" fortfarande och väntade på att få komma ut. Jaja, man kan inte lyckas alla gånger. Nästa gång jag går ut blir väl i maj någon gång...

Julreportage

Den som har gott minne kommer kanske ihåg att Camilla och jag var ute på äventyr och gjorde ett par inredningsreportage här i trakten i början av året. Klicka HÄR. Nu har äntligen det ena reportaget kommit ut i en av våra inhemska inredningstidningar - Toivekoti & Puutarha.

Camilla var vänlig och lät mig låna några bilder till detta blogginlägg. I detta inlägg hos Camilla finns fler bilder, och i tidningen finns givetvis sådana som inte publiceras på bloggen. 

Han(s) har bakat

I tisdags var det alltså min bättre hälft som firade födelsedag. Det var till den här saken han skulle ha de där äggulorna jag skrev om i ett tidigare inlägg, alltså till en Key Lime Pie. De små smaklökarna har dansat salsa i munnen igen en gång och kalorilagret är påfyllt till bredden. Kort sagt var det ett smaskigt bakverk han åstadkom. Och det räcker i många dagar, så festen fortsätter veckan lång.

Receptet fanns i senaste numret av Drömhem & Trädgård. Rekommenderas varmt!

Accessorize

Det var någon som ville se scarfen jag köpte för någon vecka sedan, så här kommer en bild på den. Den är från Seppälä. Handledsvärmarna däremot, dem beställde jag av snälla, söta Linda, som är världens stickproffs. Finns nog inget som inte hennes flinka fingrar fixar med hjälp av ett eller två par stickor!

Ja, jag har bakat igen

I går kväll bakade dagens jubilar, min älskling, ett bakverk till sin födelsedagsbjudning i kväll. Det bidde över flera äggvitor, och ekonomisk som jag har blivit på "gamla dar" kunde jag ju inte slänga vitorna, utan måste använda dem till något vettigt. Alltså bakade jag en silverkaka av dem i går, och maränger i dag. Marängreceptet hittade jag i det senaste numret av Hembakat. Jag borde nog inte ha köpt den tidningen...

Maränger är ju bland det enklaste man kan baka. Här vispade jag tre äggvitor till hårt skum, tillsatte 1,5 dl socker och vispade ytterligare. Samtidigt smälte jag 100 g choklad i vattenbad, lät den smälta chokladen svalna något och ringlade den sedan över marängen. Därefter skopade jag upp marängen med en sked och klickade ut den på en bakplåtspappersklädd plåt med hjälp av en annan sked. Viktigt är att inte röra ner chokladen i marängen om man vill att marängerna ska vara marmorerade. Nästa gång ska jag komma ihåg att endast använda ungefär halva chokladmängden, för det blev ganska kraftig chokladsmak på dessa, i synnerhet som jag använde 70 procentig mörk choklad. Bara så där som ett tips.

A First

Nu var ju moder jord så givmild så hon gav oss en riklig pumpaskörd i år, och eftersom vi inte har någon kallkällare eller annat förråd - förutom kylskåpet - där vi kan förvara våra grödor, måste jag snabbt som attan hitta på saker att göra med våra pumpor och zucchinier innan snömannen kyler ner världen för oss, och våra grönsaker i samma veva. I går testade jag att koka marmelad på pumpa. Den såg lovande ut, så jag tror den blir trevlig på ostbrickan i vinter. Gäller bara att lyckas öppna locken när marmeladen ska användas... I går lyckades jag inte med det när jag skulle låta mamma provsmaka marmeladen. 

Baka, baka bullar

Det kom klagomål söderifrån senast jag bakade bullar, så nu har jag varit en god mor och bakat mer tills sonen anländer hem på permission från det militära. Det lär nämligen inte duga med bullar som varit djupfrysta en tid. Nä, färska ska de vara för finsmakarsonen. De blir väl så bortskämda där borta med soldathemmets färskvaror, kan jag tänka mig. Men jag bakar så gärna, det är ju roligt att mors bak uppskattas, hehe. Synd bara att man inte kan låta bli att "provsmaka" själv. Receptet hittar du HÄR om du blev sugen på en bulle eller två.

Love at First Sight

I går kväll följe jag med grannfrun och hennes dotter till gallerian närmast oss. Som sällskapsdam och smakråd, för hon skulle titta på en ny vinterjacka till sig själv. Så gick det som det brukar... Hon hittade inte det hon ville ha, i stället hittade jag en jacka till mig själv, hon köpte ett par vinterstövlar till sin dotter och jag blev kär. I skorna här ovanför. Dock åkte jag hem utan dem, för jag ville sova på saken (korkat, någon annan kunde ju ha hunnit köpa dem innan jag hann till affären igen i dag på eftermiddagen). För att försäkra mig om att det inte fanns ännu lämpligare skor i någon annan av stadens affärer, begav jag mig på skojakt kring lunchtid i dag. Det var i och för sig helt onödigt, för har jag fallit för något, går det inte att vrida huvudet åt andra hållet längre. Alltså blev skorna mina. Och de känns ta mig sjutton som om de var formade efter min fot. Jag sitter här i mitt arbetsrum med skorna bredvid mig i skrivande stund. Så att ingen ska ta dem i från mig.

Hot Apple Cider

Så här ser då den då ut, den varma äppeldrycken jag skrev om i förra inlägget. Dessa Tsaikkaglas (design av Timo Sarpaneva 1957) har jag aldrig tyckt om tidigare, men förra året fick min gubbe dem i julklapp av sin arbetsgivare, och under året har de växt i mina ögon, och nu gillar jag dem jättemycket.

Vi behövde verkligen varsitt glas av den varma äppeldrycken i går kväll då regnet öste ner och det stormade från alla väderstreck samtidigt. Det var en himla tur att man slapp gå ut.

Höstens sista trädgårdsbilder och ett hett tips

Jag har nog inte riktigt hunnit med i höst. Jag har precis börjat använda strumpor igen efter sommaren, och nu hotas det redan med snö i väderleksrapporten. Hos oss blommar ju hortensian fortfarande. Kärleksörten, margueriten och astilben likaså. Det kan ju inte bli vinter än! Jag protesterar högljutt. Hör ni?

 Titta, Nina, här sitter min uggla och vaktar över gården.

Våra äpplen är små och maskätna i år, men de funkar ändå bra att använda till den äppeljuice som vi pressar i vår saftcentrifug. Dessa ser dock ganska oskadda ut, så dem gnagar vi i oss som de är.

Äppeljuicen som vi pressar själv (man kan givetvis också använda färdig äppeljuice från butikshyllan) kokar jag med lite farinsocker, kanelstång och ingefära och serverar som Hot Apple Cider.

Vill man kan man späda ut den med lite sprit också. Detta är ett bra alternativ till välkomstdrink eller när man vill få litet inre värme under ruggiga höstkvällar, men ändå tycker att det är för tidigt att börja korka sina glöggflaskor.

Efter festen

Så får vi lägga den bjudningen, mitt sjätte femtioårskalas,  till handlingarna,. Vi fick en trevlig (och högljudd) kväll med grannarna, om jag får säga det själv. Här är några av kvällens färgklickar, fotade dagen efter.  

Och så några Instagrambilder från från förberedelserna och självaste kvällen. Huvudrätten fick som vanligt inte vara med på bild. Man glömmer så lätt mitt i allt stök.

Presentpåsen som en av presenterna låg i var jag mäkta imponerad av. Den lär finnas på Ikea:

Tack för uppvaktningen!

Denna vecka har vi konstigt nog ingen bjudning inprickad, men nästa vecka kör vi hårt igen, för då fyller gubben år.

Tea Time!

Nu har jag druckit te för första gången i min världshistoria. En hel mugg Berry Delight fick jag i mig trots att jag blev tvungen att grimasera efter varje klunk. Men jag har gett mig sjutton på att lära mig att dricka te nu när kaffe inte längre smakar lika gott som det gjorde förr. Jag var drygt två månader gammal när min morfar började mata mig med kaffe, så man kan väl säga att jag fått min andel. Nu, vid fyllda 50, tycker jag det är dags för mig att lära mig nya grepp.

Härmed önskar jag eder en trevlig helg. Här fortsätter firandet hela helgen. I dag firar vi besked om skatteåterbäring och 17 år av lyckligt liv i detta hem. I morgon fortsätter vi med att fira min 50-årsdag!

Tema svartvitt

I går hade jag trevligt besök av mrs. Strandviksvillan. Vi gjorde stan osäker under några timmar, och hade riktigt roligt åt oss själva när vi kollade inköpen efteråt. Helt oavsiktligt var det svartvitt tema på allt vi handlat. Det som inte alls förvånade var att vi fastnade för samma saker, för hon har ju så god smak, min vän. Vi köpte likadana muggar, en likadan liten vispskål, likadana scarfar och likadana gaständare. Dessutom köpte vi varsin bordsduk, hon en i svartvitt, jag en i enbart svart - den på bilden här nedanför.

Jag har dukat klart för dagens middag. Maten är också klar, för vi ska äta rester från söndagens middagsbjudning. Det är så skönt med rester så slipper man stå i köket och trolla varje dag.