Julbak, part two

Fru Strandviksvillan visade idag vilka godsaker hon bakat igår, och jag var inte sen att nappa på det receptet - och vilken himla tur att jag gjorde det! Smarrigare kakor har jag inte smakat på länge. Nu är det visserligen så att jag inte borde äta dylika sötsaker överhuvudtaget, men små undantag måste man ju få göra så här i juletid, eller hur?

För att slippa gå på promenad ikväll måste jag ju se riktigt upptagen ut i köket, så jag passade på att baka kolakakor medan jag ändå var i farten. Dessa går inte av för hackor de heller, och hör absolut till kaffebordet hos oss på jul. Jag hade faktiskt tänkt byta ut dessa och en annan sorts småbröd mot Strandviksvillans marängsnittar, men det förslaget fick inget medhåll från mina sambor.

Egentligen är det helt onödigt att baka något till jul överhuvudtaget, för ingen orkar ändå äta något efter all julmat och julchoklad. Vi är alltför traditionsbundna emellanåt, så maken sa att jag nog måste baka det jag brukar för att undvika att någon i familjen får huvudvärk av mitt planerade traditionsbrott. Vad gör man inte för det allmänna goda och för husfriden.

När jag precis blivit klar med dagens bak, ringde det på dörren. Maken gick för att öppna och utanför stod tre barn som ville sjunga en julsång för oss. Fort fram med kameran för att föreviga denna företeelse, den första i sitt slag hos oss. Bilden blev dessvärre suddig, för små troll har svårt att stå stilla. Men en trevlig överraskning var det, och jag blev riktigt varm i hjärtat av sången. Barnen fick givetvis smaka på nybakade bakverk som tack.

Juligt

Titta så fina saker jag fick på posten förra veckan. Kannorna har bloggvännen Vekarus köpt åt mig och pepparkaksformen fick jag av vår äldre sons gudmor som följer med min blogg och tyckte den skulle passa bättre hemma hos oss än hos henne. Stort tack till er båda två!

Julgrejs lite här och var i huset:

Idag har jag äntligen kommit igång med julförberedelserna. Julbullar fyllda med kanel, russin samt röda och gröna körsbär alternativt kanel och mandelmassa gräddas i ugnen som bäst. Dessutom har jag flått nästan tre kilo strömming till mina fiskinläggningar. Nu börjar det verkligen kännas att julen närmar sig!

Årets miss

Det var ju givet att årets miss inte skulle låta vänta på sig mycket längre, för året lider ju mot sitt slut med en väldans fart.

Maken och jag blev bjudna på kaffe på Saluhallen i stan, och eftersom gubben som bjöd på sin egen kaffeblanding var så pratsam och trevlig, tyckte jag att jag måste köpa något från hans lilla affär, och då föll ögonen på denna chokladkaka. Det fanns en prislapp som visade 3,55 € på chokladkakorna intill, så jag tänkte att okej, det kan jag väl betala för lite choklad, även om det var i överkant för en så pass liten dos. Döm om min förvåning när expediten ville ha sju förbaskade pengar för chokladen! Och jag blev så ställd att jag inte kom mig för att säga nej tack, då står jag över. Så nu har chokladen avnjutits med andakt. Dessvärre var den inte värd sitt pris. Långt ifrån. Sådana här saker grämer jag mig över, även om jag annars spenderar mina slantar rätt frikostigt på det som i andras ögon kan tyckas vara onödigt. Nå, bara att gå vidare...

Mera rutor

Får jag presentera min nya pläd? Den är nästan antik, för det är min mormors mormorspläd! Moster har haft den de senaste 24 åren, men nu behöver hon den inte längre, och då visste hon direkt vem som skulle uppskatta den, eller hur, moster? Nu slipper jag ju virka en till som arv till barnen ;-)

Ett par bilder från vardagsrummet i adventstid:

Jul i sovrummet

I sovrummet är julpyntningen lite mer sparsmakad än i köket och vardagsrummet. Man sak ju hitta nattro också, och då ska det inte finnas så mycket glam och glitter och rött och grejer runt en.

Vi har åtta minusgrader hos oss idag. Tror ni vintern är kommen nu? Det är fjärde dagen vi ser solen denna advent, och det bådar ju gott för nästa sommar, för ni vet väl att det blir en vecka sol för varje soldag i advent? Jej!

Ute

Det här med utepynt är inte riktigt min grej, men i år har jag blivit en smula inspirerad av alla bloggar jag besökt, så då måste jag ju också fixa litet eget pynt förutom de traditionella ljusslingorna i gårdsgranen och grangirlangen runt huvudentrén, grankvistarna i zinkämbaret samt dörrkransen. Här är en del av nymodigheterna. De två översta bilderna är från uterummet och de två understa från vår kvist. Inspirerad av Sjöboden och enligt principen man tager vad man haver byggde jag en egen palmgran. En alldeles äkta palmgran existerar i verkligheten också, för min morbrors fru hette Palm i efternamn innan hon gifte sig med min morbror, en Grahn :)

Adventsdetaljer

Idag har jag sett solen! Humöret steg genast flera grader - inte för att jag har för vana att vara på dåligt humör, men ändå.

Så här i efterskott märkte jag att jag inte var riktigt sanningsenlig igår när jag påstod att jag inte fått någon lillajulklapp på år och dagar. Maken brukar komma ihåg mig varje år, tro inte annat. Det som jag avsåg igår, var att barnet i mig inte fått någon julklapp på länge ;-) Men som sagt, det där är ju fixat nu, så i fortsättningen blir det säkert många klappfria år igen. Eller vad säger du, mamma?

Nu har vi äntligen fått tända det första ljuset, och det gör vi så gott som varje gång vi sitter vid matbordet.

I helgen köpte jag hyacintlökar och dem har jag planterat i en zinkform från förra julen. Jag misstänker dock att blomningen kommer igång före jul. Fast det gör inget, väldoft i huset kan man ha när som helst.