Trevlig självständighetsdag!

Självständighetsdagen, eller dörrkransdagen, som den också kunde kallas hos oss, är här. Jag inleder alltid dagen med ett besök på Kvinnornas julmässa, där årets dörrkrans inhandlas. Nästa fasta programpunkt under denna lediga dag är lutfiskmiddagen. På kvällen tänder vi två ljus i fönstret klockan 18 och så avslutar vi dagen med att titta på självständighetsbalen på presidentens slott med start klockan 19.



Bloggträff

Vilket gäng fina bloggare jag hade på besök i går! Inte nog med att de har fina bloggar och vackra hem, de är dessutom grymt trevliga och lagar utsökt god mat och smaskiga godsaker. Jag hade en jättetrevlig eftermiddag, och hoppas gästerna trivdes lika gott som jag trivdes med att ha dem hemma hos mig. Faktiskt saknade jag dem redan en halv timme efter att de alla åkt hem. Ett hjärtevarmt tack till alla er som kom, och tack för alla fina presenter jag fick!

Som ni förstår av bilderna här, behövde ingen gå hem hungrig härifrån, och det bidrog vi alla till. Knytkalas är verkligen ett trevligt påhitt, för då är det lika spännande för alla att se vad de andra hittat på.

Om ni vill kika in hos de vänner som deltog i träffen klickar ni på de olika bloggnamnen här nedanför. Flera av dem har redan gjort egna inlägg om träffen.

En vacker vardag

Lilja's Corner

Livet på Vestergård

Lyckoslanten

Skogsdoft och havsbris

Strandviksvillan

Välkommen hem

En liten julsaga

Klicka på stripen för större bilder.

Trevligheter

I dag företogs det en snabbis till Jakobstads inredningsaffärer. På Bossom är mysfaktorn hög, i synnerhet när det eldas i kakelugnen och värmen från brasan sprids inne i butiken. För min del blev det inga större inköp i dag (heller), men mitt sällskap såg till att vår resa norrut inte var förgäves, milt uttryckt. ;-) En trevlig liten tripp blev det trots att innehållet i mina många kassar som sagt inte var så omfattande.

En annan trevlighet jag har att se fram emot i helgen är bloggträffen jag bjöd in till för ett tag sedan. Deltagarantalet är fortfarande litet osäkert, men fullt kommer det nog att bli runt matbordet hursomhelst.

Kick-off

Nåja, nu har jag sparkat i gång stora julbaket för i år. Jag bestämde mig för att byta ut de sedvanliga pepparkakorna mot den skurna varianten, och det var ett riktigt lyckokast. Jag slapp bannas över att den lösa (men väldigt goda, tro inte annat) degen fastnade i såväl kavel som bakbord och ända känna den ljuva doften av nygräddade pepparkakor i huset. Dessutom fick jag en snilleblixt just när jag skulle börja skära till kakorna. I stället för att använda kniv - det är ju ändå rätt svårt att få alla kakorna exakt lika tjocka - använde jag min mandolin, och det var nog ett av mina mest lyckade tilltag i år, det. För tillfället känner jag litet julpirr i kroppen. Hoppas pirret är här för att stanna!

Ett litet klagomål ska jag dock tillåta mig att framföra också i dag (nu börjar jag verkligen låta som en surkärring). Receptet jag använde hittade jag i Lantliv från år 2008, och samma recept fanns i den finska versionen av tidningen ett år senare. Ingen hade dock bemödat sig att korrigera mjölmängden i receptet. Det stod nämligen att det skulle vara 3 dl vetemjöl, när det i själva verket ska vara närapå dubbelt upp av sorten, vilket jag konstaterade när jag rörde ihop degen, och vilket jag kunde läsa i andra recept i dag.

Adventsljus också hos oss

 

Ikea brukar för det mesta leverera, men den här gången blev jag litet besviken av ett par orsaker. För det första var en del av säsongsvarorna redan slut, och för det andra har bolaget tydligen bytt ljusleverantör, för de ljus jag köpte förra året hade en helt annan nyans och var längre än de jag köpte i år, trots att namn och storlek enligt förpackningen och beskrivningen är de samma. Jag låter som en gnällkärring igen, men sådana här små detaljer stör mig ofantligt, och det förstår ju alla att man inte kan ställa fyra ljus på rad där storlek och färg varierar. Dessa ljus kommer sålunda från en annan butikskedja.

Ursäkta, jag är turist

Jag tänker alltid att jag ska fota en massa när jag åker någonstans, men sedan blir jag så generad och vill inte att folk ska tro att jag är turist, så det är slutligen väldigt sällan kameran åker fram. Som om någon brydde sig om vad jag sysslar med. Bonussonen bor i alla fall i fina kvarter numera. Bara några hus neråt på gatan bor självaste presidenten, så bara ett stenkast från hans nya lya finns såväl salutorget som den ståtliga domkyrkan.

Här i skogen (för drygt en vecka sedan) kunde jag skjuta vilt omkring mig med kameran utan att skämmas. Där dokumenterade vi en del av våra ägor, bland annat vår lilla holme, som vi tyvärr inte har byggnadstillstånd på.

Jag frågade mig själv vilket ställe jag hellre skulle vilja bo på - i en storstad eller mitt ute i skogen - men nä, ingetdera är något för mig, så nog är det ju en himla tur att jag bor just precis där jag bor - på ett ställe som är lagom stort och lagom lugnt, lagom nära stan och lagom nära skärgården. Om nu bara den där julkänslan ville infinna sig, vore allt litet unfuckingbelievably nice (som min gubbe precis i skrivande stund sa, fast då talade han om något helt annat).