Från vardagsrummet

Det har varit roligt med all feedback om vårt hem efter reportaget i Älskade hem. Varmt tack till er alla som tyckt till! Som jag sade i intervjun, är det en hel del saker som byts ut efter säsong här hemma. Det mesta av allt rosa är undangömt så här års, och i år har jag ju tagit in en ny höstfärg som inte funnits hos oss på många år. Den färgen matchar brasan i vår kakelugn, hehe. Sedan ett par år tillbaka eldar vi alltid i kakelugnen på morgonen, och får sedan njuta av värmen från den resten av dagen i stället för att elda på kvällen och sedan ligga och svettas hela natten.

De gamla släktklenoderna (förutom mammas och morfars gamla kameror) är nu på vilohem och tar igen sig efter all uppmärksamhet de senaste åren, och i stället har jag i höst plockat in in lite andra saker i vitrinskåpet.

Usch, i går föll den första snön, men lyckligtvis lovas det varmare temperaturer framöver, så vintern är nog inte här riktigt än. Tack och lov. Jag är ju ingen vintermänniska direkt. Långt därifrån, as a matter of fact.

Reportage om oss

Nu har det andra reportaget som Kamomilla fotade hos oss i somras dykt upp i tidningshyllan. Jag blev så glad att det var en av mina favorittidningar Älskade hem som ville ha oss med i sin fräscha tidning. Det är alltså nummer 9/2013 ni ska leta efter nu:

Bland annat så här ser vi ut i tryck:

Kamomilla har en del bilder från oss på sin blogg (klicka), och här kommer några till som hon var så snäll och skickade till oss (själv hann jag inte fota alls den där dagen, förutom några stackars bilder från växthuset):

Mandala

Klart att jag också måste hoppa på den senaste webbtrenden - att fixa en egen höstmandala av material jag plockade i trädgården. Det var ju tur att jag hann föreviga den i går, för i dag är löven torra och ihopskrynklade. Kanske jag letar efter nytt material i någon annandag, för det där var ju ganska roligt.

Nya muggar, årets glögg

Nu var det ju tänkt att de nya muggarna (som kom till mig tack vare bloggvännen Linda, vars man var snäll och köpte dem till mig under en av sina arbetsresor till grannlandet nyligen) skulle få vila över vintern för att vakna upp till ett aktivt liv på vår sommarstuga nästa år. Men så kommer jag hem med årets årgångsglögg från monopolbolaget och ser direkt att muggarna matchar flaskan perfekt, så då blir det nog att inviga dem redan på denna års sida. Ja, ni ser ju själva att de är som gjorda för varandra:

Dessutom råkade det sig inte bättre än att jag hade nästan matchande servetter också, så det ser inte bättre ut än muggarna får jobba en del redan i höst. Jag som inga andra muggar har...

Trotjänare

Fatta att dessa pelargoner har orkat blomma varendaste en eviga dag sedan senare halvan i april! I ett halvt år alltså! För första gången ska jag försöka övervintra mina pelargoner i vårt garage. Önska mig lycka till med det...

 

Här inne njuter jag av buketten gubben kom hem med i förra veckan då han ville pigga upp mig som satt och slet som ett djur med ett av mina arbetsuppdrag. Ingen vila blev det i helgen heller, för i går blev vi tvungna att åka till min hemstad för att röja i barndomshemmet. Hela söndagen gick åt, och vi satt inte ner en enda gång på hela dagen. Det känns minsann i ryggen i dag.

Fin vecka till er alla! Här i landet har många höstlov denna veckan. Dessvärre är det ett obekant fenomen för mig personligen.

Jubileumsdag

Plötsligt slog det mig att det i dag är exakt 18 år sedan vi flyttade in i vårt hem, och eftersom jag anser att allt som kan firas ska firas, blev det att sätta fart på hjärncellerna och hitta på något sätt att uppmärksamma årsdagen. Om inte på annat sätt, så åtminstone medelst något gott att stoppa i munnen.

Vilken tur då att vi råkade ha en bit Highlandkött på upptining. Jag tog fram min mandolin (inte en sådan man spelar på) och skivade upp hela köttbiten i tunna skivor. En del placerade jag på en tallrik och toppade med andra godsaker, resten åkte tillbaka in i kylen där de får stanna tills de åker in i någon annan anrättning senare i dag.

Vardagsrummet för femtioelfte gången

När man bloggat lika länge som jag är det givet att man upprepar sig både i bild och text, så här ska ni än en gång få se bilder från vårt vardagsrum. Den här gången har vi en ny lampa här inne. Och de orangefärgade detaljerna hänger med än så länge. Ibland överraskar man sig själv.

Vad trist det är med mörkret som lägger sig över oss om kvällarna nu. Jag är som vanligt kärringen mot strömmen och skulle gärna ge byta bort mörkret mot ljusa nätter när som helst TROTS att jag äger närmare tusen (en liten överdrift kanske, men bara en liten) ljuslyktor. Det är faktiskt inte så värst ofta som jag kommer mig för att tända ljus i dem. Det händer nästan bara om jag fryser, och det har jag tack och lov inte behövt göra än i höst. Och sedan vi började elda i kakelugnen på morgonen i stället för på kvällen, känns det sällan ruggigt här inne. I höst har vi inte eldat på riktigt en endaste gång ännu. Gotta love that.