Rensa och röja

I dagarna två har jag rensat och röjt, plockat ut, plockat in och plockat bort saker. Det blev ett stort lass till Röda Korset idag, och nu har jag hittat mera stuff som ska ut ur huset, men jag vet inte om RK är rätt adress för nästa försändelse. Jag blev nämligen litet sur när jag idag kånkade in fem kassar och en låda med grejs till dem. Inte ens ett litet tack fick jag, trots att jag skänkte alla saker till dem, saker som säkert inbringar en och annan slant till deras välgörande ändamål. Det är så man tappar lusten att hjälpa till.

Man kunde ju tro att alla nyinskaffade tidningar skulle väcka pyssel- och inredningslusten i en, men nä, jag bläddrar och bläddrar, men inget händer. Nå, dem som väntar på något gott... Grymt roligt var det att läsa om bloggvännen Kamomilla i nyaste Koti ja keittiö. I Lantliv finns hon också med på ett hörn. Jag är så stolt över dig, min vän!

Karusellen i huvudet har stannat för den här gången och det betyder att jag drar på mig mina stövlar, greppar sågen och röjkniven och begär mig till skogs med gubben imorgon. Skogsröjning är prima motion och innebär att slipper gå ut med stavarna de närmaste dagarna. Ha en skön allhelgonahelg, allesamman!

Random pictures

I brist på nyheter från västfronten blir det en hel drös med bilder på gamla saker fotade med den nya kameran. Det är en hel vetenskap att fotografera med en systemkamera, och jag tror inte att man någonsin blir fullärd. Åtminstone inte jag. Dessutom finns det så många inställningar att pilla på, så en oskärpt halvgammal kråka som jag börjar ha litet svårt att komma ihåg allt.

Härnäst följer några bilder fotade i uterummet när det ännu var någorlunda just på dagarna. Nu har vi inte sett solen på några dagar, så även den mest positiva oss börjar misströsta.

I kväll ska jag träffa ett par gamla arbetskamrater över en bit mat. Vi brukar träffas minst två gånger om året för att ventilera allt nytt som hänt i våra liv mellan gångerna. Jag är glad bara jag inte har så mycket att komma med, jag låter de två andra stå för alla livsomvälvande nyheter om skilsmässor, bröllop och barnafödslar. Vi brukar ha riktigt skoj - konstigt att vi inte lyckas pricka in flera träffar per år när vi ändå har så mycket att tala om varje gång.

Tack för all omtanke i era kommentarer till förra inlägget. Läget har inte förändrats märkbart sedan igår. Jag vågar ännu inte köra bil p.g.a. yrseln, så jag får försöka prata till mig skjuts både till och från stan idag.

Rätt dött

Det är rätt dött på inredningsfronten hos oss i nuläget, men jag skyller på att det är lugnet före julruschen. Vissa av er har redan vågat börja lätta på locket för julpyntet, men julöppningen ligger och pyr hos mig än så länge.

För några veckor sedan fick jag i alla fall upp ett par nya hyllor i arbetsrummet ovanför skrivbordet. Att jag inte kommit på den idén tidigare! Jag mådde nästan illa av att se den gamla hyllan jag hade där innan.

På tal om att må illa, så har den gångna helgen gått i illamåendets tecken. Förutom illamående har jag också haft både yrsel och huvudvärk. Fy pyton, vad jag har varit i dåligt skick. Allt började redan på onsdag morgon och illamåendet ökade för varje dag som gick tills den nådde sin kulmen igår. På kalaset i fredags var det bara att bita ihop och låtsas som ingenting även om världen gick runt och smällhuvudvärken inte gav med sig alls under dagen. Och ärligt talat trodde jag inte att jag skulle överleva gårdagen. Idag mår jag mycket bättre, endast yrseln är kvar och jag försöker hålla mig från datorn så gott det går. Tyvärr går det inte så bra som jag hade önskat, once a blog nerd, always a blog nerd.

Som plåster på såren har jag blivit tilldelad en award av bloggaren Vekarus. Lämmin kiitos tunnustuksesta! Se tuli juuri oikeaan aikaan!

60!

Visarna har hunnit snurra ganska många varv sedan grabben i bilden här nedanför föddes. Fast inte visarna i just denna klocka, för den är nyinköpt och fick batterier i sig för första gången i förrgår.

Det är märkligt hur unga sextio åriga gubbar är numera, men det är väl som jag skrev i ett kort till min bilskollärare när vårt gemensamma projekt tog slut: Man är ej äldre än man gör sig, och ung så länge ung man för sig. Och så länge man - som min gubbe - har en ung hustru (och unga barn), hålls man själv ung :D

Grattis världens bästa gubbe! Hoppas du får en riktigt bra födelsedag!

Honey, let's tick together i många, långa år!

Klocka från Sisustus-In

Utmaningarnas vecka

Utmaningarna kommer på löpande band den här veckan. Inte nog med gårdagens trädgårdsutmaning, för nu har jag även utmanat min familj. De är alla supersugna på mammas havreflarn, men det är ätförbud på flarnen ända till fredag då vi firar makens bemärkelsedag. Något av en utmaning för mig är det också att hålla mig och inte berätta för maken vad han får i födelsedagspresent :)

Som om inte alla dessa utmaningar hade varit nog, fick jag en till av Jenny på Kråkered igår. Bara för att Jenny är den goa vän hon är, antar jag utamingen, som låter så här:
Utmana 5 personer och berätta det för dem, samt för personen som utmanat dig. Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn! Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord! Om personen som utmanade dig har ett namn som börjar med samma bokstav som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort. Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar (förutom på fråga 1).

1. Vad heter du: Ingela
2. Ett ord på fyra bokstäver: Inne
3. Flicknamn: Ingeborg
4. Pojknamn: Ian
5. Yrke: Ingenjör
6. Färg: Indigoblå
7. Klädesplagg: Islandströja
8. Mat: Isterband
9. Sak i badrummet: Idealförband
10. Plats/stad: Indianapolis
11. En orsak att vara sen: Illamående
12. Något man skriker: Idiot!
13. Film: Inglorious Basterds
14. Något man dricker: Ingefärsdricka
15. Band: Inxs
16. Djur: Igelkott
17. Gatunamn: Irenevägen
18. Bil: Impala
19. Sång: I Can't Explain (The Who)

Den här gången väljer jag att inte låta utmaningen gå vidare, men känner du dig sugen på att anta den, är du mer än välkommen!

Utmaning

Jag fick en utmaning av Vekarus som går ut på att presentera eller visa bilder på din egen trädgård och att låta utmaningen gå vidare till en annan bloggare. Jojo, jag var just rätt person att få en sådan utmaning. Jag är en innekatt som inte alls satsar på att dekorera utomhus när sommaren bestämmer för sig att sticka till sydligare breddgrader. I stället packar vi ihop och glömmer allt vad trädgård heter och vi vaknar inte förrän de första vårblommorna sticker upp ur den frusna marken på vårkanten.

Ett sista tappert äpple hittade jag i vårt äppelträd i förmiddagssolen igår.

Vinbärsbuskarna har tappat nästan all sin forna grönska och glans.

Uteköket står kalt och öde och väntar på bättre tider.

Småfåglarna har övergett sitt bo och oss och flugit sin kos.

Utemöblerna och trädgårdsgungan är "snyggt" inpackade. Det är tur att det är mörkt nästan dygnet runt under vinterhalvåret så man slipper se hela paketet ;-)

Irisens stiliga bladverk har drabbats av frosteksem.

Också i vintertider står dalahästen ståtlig och välkomnar våra gäster (även om huset och dess invånare ser ut att ha gått i ide).

Jag låter utmaningen gå vidare till Skogsdoft & havsbris.

Det är aldrig för sent

Tack för alla vänliga kommentarer om min pläd! Roligt att ni tycker om den. Till och med grabbarna i huset har dristat sig till att säga att den är helt okej. Nu funderar jag om jag faktiskt i något skede borde tillverka en till, för tänk om sönerna börjar slåss om pläden sedan när det är dags att dela boet efter min hädanfärd. Allt för familjefriden.

I dagarna har jag förärats aningen försenade, men ack så välkomna, födelsedagspresenter. Mumin var förr en stor favorit bland barnen, men på senare år har han fallit i glömska i vår familj. Jag är inte särskilt förtjust i muminmuggarna som tillverkats på senare tid, men den här i svartvitt efter Tove Janssons egen illustration har jag i själva verket tummat på i butiken ett antal gånger. Nu behöver jag inte längre grubbla över om jag ska köpa den eller inte, för det har kusin B-M gjort för min del.

Det här blommiga fatet på fot fick jag också av B-M:

Igår damp Vakre hjem & interior äntligen ner i postlådan. Maken har förärat mig en tvåårsprenumeration på den blaskan. Som tidningsnamnet påbjuder innehåller den mååånga vackra bilder, och dessutom en chans att fördjupa sig i norska, om man så vill. Jag undrar om maken förstår att han högst troligt skaffat sig själv en massa jobb i och med att den här tidningen börjat komma hem till oss...

Pläd overdose

Mitt långtidsprojekt är äntligen over and done with. Nu ska jag plåga er med ett gäng bilder bara för att ni också ska få en liten aning om hur det känts att inte se annat än rutor för ögonen i ett antal veckor! Och nä, jag tror nog inte att det blir fler mormorsruteplädar i det här huset. I alla fall inte av egen tillverkning. Erkännas bör att jag är rätt nöjd över resultatet - även om pläden blev tjock som ett hästtäcke.

Eller kanske jag ändå borde virka tre till, så kunde vi sänka värmen i huset och spara litet pengar. Köpa inredningsstuff i stället för att betala för uppvärmning. Sist och slutlingen låter ju det som en god idé, inte sant?

Arvegods och födelsedagar

Här i landet är det höstlovsvecka denna vecka. Våra grabbar har varit lediga från skolan både igår och idag. Igår packade vi oss i bilen och åkte ut till skärgårdsbyn. Maken, som fyller år nästa vecka, hade för en gångs skull uttryckt ett födisönskemål - att slanorna vi hämtade ur skogen förra veckan skulle bli kluvna till ved utan hans inblandning. Sönerna är i den åldern då slanthögen på kontot inte är så hög, så de tyckte att det var en god idé att jobba av födelsedagspresenten i stället för att köpa något. Ja, de klöv förstås inte veden för hand, utan använde en bybos traktor med klyvare till hjälp. Medan de kroppsarbetade på sitt håll, tömde jag en del svärmors klädskåp efter bästa förmåga.

Den här gången hittade jag en gammal väska som jag inte kunde motstå. Fin teaterväska, tyckte maken när jag kom hem med den.

I svärmors hus, som i de flesta andra gamla hus, finns en hel massa gamla foton. Vi har plockat ur och ska förstås spara foton på nära släktingar, men resten kommer nog att åka i soporna. Dock finns där vissa foton som jag inte har hjärta att slänga även om de avbildade inte är några vi känner. Man kan kanske använda dem till något pyssel framöver, när pläden är klar och stressen över den lagt sig.

Varför jag stressar över en pläd är ett stort frågetecken även för mig. Det är ju inget som måste vara klart ett visst datum, men det är likadant varje gång jag börjar med något. Det ska vara färdigt omedelbart, eller helst redan igår. Jag blir alldeles manisk och kan inte tänka på annat. Nu har jag suttit med krokig rygg i soffan under fönsterlamporna i ett antal veckor så fort jag haft en ledig stund. Tv:n har ofta stått på, men jag har bara hört vad som sagts där, sällan eller aldrig sett några levande bilder. "Get a life" är en uppmaning jag hört ett antal gånger medan jag hållit på med min virkning. Det verkar inte som om alla i huset förstår "nöjet" med att handarbeta. Ibland förstår jag det inte själv heller.

Vi ska strax iväg för att fira sonens flickvän som nyligen fyllt 18. Imorgon kommer makens son med flickvän från Helsingfors och då ska vi tjuvstarta firandet av far i huset som fyller jämnt om en vecka. Tååårtaaaa...