Världsmästare och virkprojekt

Jah, där satt den! Finland besegrade käraste fienderna i går, och segern smakar nog aldrig så bra som när vi besegrar Sverige i ett hockey-VM! Det har hänt en gång tidigare, för 16 år sedan, och nu är det alltså folkfest för andra gången i detta hockeyälskande land. Bra Lejonen!

Äntligen är mitt virkprojekt klart. Det var den här bilden hos Jenny som inspirerade mig till detta projekt, och nu - efter att jag otaliga gånger rivit upp och virkat igen och igen - är den lilla pläden äntligen klar. Min pläd är ju långt i från originalet, men liten man gör så gott han kan. Eller kvinna då i mitt fall.

Framsteg

Det tog bara några dagar att virka alla rutor, men nu när arbetet med att fästa trådar börjat, går allt med snigelfart. Usch och fy, vad jag avskyr detta. Förra gången jag höll på med samma aktivitet lovade jag mig själv att det var sista gången, och nu sitter jag i samma båt igen. Att man aldrig lär sig. Tjugo rutor klara, femtio kvar...

Tack för all tummar och tår ni lovat hålla. Operationen pågår i skrivande stund, och jag är nervös, men vi hoppas och tror att allt går bra. Det måste det göra.

Edit senare: Jag har precis hälsat på mamma på sjukhuset och operationen verkar ha gått bra. Jag är så lättad!

På gång

Mamma ligger på sjukhuset och jag besöker henne två gånger om dagen. Jag har lite svårt för att sitta och rulla tummarna, så nu har jag påbörjat ett nytt virkprojekt. Att virka går an, eller är till och med riktigt roligt för det mesta, men attans, vad sur jag kommer att bli innan alla trådar är fästade...

En vända norröver

Och plötsligt befann jag mig i min tidiga barndoms stad. Grannen skulle å arbetets vägnar besöka staden och undrade om jag ville följa med, och det ville jag givetvis. Jag hann träffa både släktingar och en bloggvän och jag hann varva innerstans inredningsaffärer innan grannen var klar med sitt uppdrag.

Och plötsligt hade jag handlat ett nytt våningsfat (som om jag hade behov av ett till). Men ett hushåll kan väl aldrig ha för många våningsfat, eller?

I morse fick vi besök från min andra barndomsstad. Min väninna fick stå modell så att ni kan se vad jag har på gång med mitt virkgarn, som jag nu skaffat mer av:

Trevlig helg allesamman!

Pläd overdose

Mitt långtidsprojekt är äntligen over and done with. Nu ska jag plåga er med ett gäng bilder bara för att ni också ska få en liten aning om hur det känts att inte se annat än rutor för ögonen i ett antal veckor! Och nä, jag tror nog inte att det blir fler mormorsruteplädar i det här huset. I alla fall inte av egen tillverkning. Erkännas bör att jag är rätt nöjd över resultatet - även om pläden blev tjock som ett hästtäcke.

Eller kanske jag ändå borde virka tre till, så kunde vi sänka värmen i huset och spara litet pengar. Köpa inredningsstuff i stället för att betala för uppvärmning. Sist och slutlingen låter ju det som en god idé, inte sant?

Trist

Mina mormorsrutor börjar stå mig upp i halsen. Jag trodde redan att jag hade tillräckligt många, men icke. Sedan i söndags har varje ledig stund suttit och fäst ändar och idag blev jag äntligen klar med det jobbet. När jag placerat ut rutorna på golvet för att få en bild av hur stor pläden blir - vad konstaterar jag då?



Jo, att jag behöver åtminstone tjugo rutor till. Usch, fy och bläh! Jag har verkligen ingen lust att virka fler och det känns väldigt motigt att behöva greppa virknålen igen. När pläden äntligen är klar, vill jag inte höra talas om mormorsrutor på länge. Undrar om jag ens tål se pläden sedan...


Flera av er har frågat efter receptet på vitchokladmoussen i mitt förra inlägg. Jag är lat och lägger bara in en länk till receptet, här varsågoda. Jag hade ingen kesella/kvarg hemma, så jag tog turkisk yoghurt i stället, och det funkade alldeles ypperligt det med. Någon mästerkock behöver man inte vara för att klara av denna dessert, så testa du också, du kommer inte att ångra dig!

Höstsöndag

Jag är jätteförtjust i sådana här gamla skrivbord - och det fanns hela tre stycken i litet olika utföranden hemma hos svärmor. Igår tog vi hem ett av dem. Tanken var att vi skulle kapa av benen litet och använda det som soffbord, men nä, bordet passade inte alls in med den övriga inredningen i vardagsrummet. Tar vi in bordet dit, sätter den bollen i rullning och snart är hela rummet omändrat. Det vet jag inte om jag vill i detta skede, och familjen är i alla fall helt emot en sådan förändring. Tacka vet jag uterummet - bordet blev förpassat dit och får husera där tills vi hittar någon lämpligare hörna att placera det i.




På virkfronten är det bara fina fisken, om man bortser från att jag blir yr i huvudet av att stirra neråt hela tiden. Nu har jag snart haft paus i två timmar p.g.a. matlagning och matintag, så snart är det nog dags att greppa virknålen igen om jag ska få ihop till mina 200 rutor. Dagens efterrätt var förresten kalvdans. Gott! Finns det förresten någon där ute som tycker om att fästa trådändar? Säg i så fall till, för här kommer det att finnas en del att fästa: 200 rutor x 8 ändar = 1600 stycken! Får se om hela jobbet stupar på det...

Långtidsprojekt

Jag har precis kommit hem från the handarbetsaffär. Ägaren tyckte att jag kunde virka min pläd av trikåväv då jag klagade över att de garner vars färger jag gillade innehåller så stor andel ull, något som inte alls passar min känsliga hud. Det skulle just se ut det - en pläd styv som en betongskiva. Sedan argumenterade han för ullgarnet med att säga att jag ju ändå har något på kroppen mellan huden och pläden, t.ex. ett nattlinne. Vad tror han egentligen om mig? Jag kommer inte ens ihåg när jag skulle ha använt ett nattlinne senast! Hur som haver blev det ett inköp. Jag hade ursprungligen tänkt mig fyra färger, men kunde inte motstå ett par till. Återstår att se om det blir ett långtidsprojekt eller om pläden är klar i början av nästa vecka.

Så skönt att det är fredag igen. Vi ska dra upp båten i morgon, så då är det definitivt slut på sjölivet. Vad ska du göra i helgen? Utöver båtuppdragning tror jag att jag ska... virka!

På gång

Mina tummar kändes lite bättre i början av veckan, och då måste jag ju passa på att virka några nya korgar. Det borde jag förstås inte ha gjort, för nu har jag grymt ont i tummarna igen. Jag undrar om jag förstört dem för all framtid. Om jag helst skulle kunna låta tummarna återhämta sig i fred, men det var ju det där tålamodet som jag inte blivit begåvad med... Jag har funderat på att virka en pläd av mormorsrutor, men med min läggning vet jag inte om det är en så god idé. Långtidsprojekt och jag går liksom inte riktigt ihop. Hur som helst så har tre av mina korgar nu fått flytta in hos min frissa.



I Karleby inhandlades några bokstäver som så småningom ska upp på någon vägg här hemma. Jag saknar ännu ett rostigt I. Inte ens i min vildaste fantasi kunde jag tro att ett simpelt I var så svårhittat, men tydligen är det det. Det blir väl att beställa hem ett från Sverige, där finns ju allt. Maken sa att han kunde snickra ett, men jag vill ha ett i järn och inte i trä. Jag är krånglig både som hustru och kund. Det senare konstaterades i en av inredningsaffärerna här i stan igår eftersom jag alltid söker sådant som inte finns i butikshyllan. Å andra sidan behöver ju affärsinnehavarna också utmaningar i livet. När jag tänker närmare på saken, kunde jag tänka mig att börja jobba som utmanare. Undrar om ett sådant jobb är välbetalt?

Handarbetsgalen

Igår (stod jag) och sydde nya vimplar i uterummets höstfärger. Tygbitarna köpte jag redan i förra veckan, och jag måste erkänna att jag förvånar mig själv, för jag trodde nog inte att jag skulle komma till skott med symaskinen förrän tidigast i januari någon gång. Jag är så upp i varv med mitt virkintresse nu, så jag kan inte lägga av trots att jag virkat upp all trikåväv. I brist på virkmaterial tog jag alltså till symaskin och tyg igår. Rätt nöjd över resultatet är jag också, för jag är verkligen ingen sömmerska och symaskinen tillhör inte min inner circle of friends, to put it mildly.

Jag är en periodare. När jag börjar med något, kan jag inte lägga av förrän jag bränner ut intresset. De senaste fem, sex dagarna har jag haft syjunta med mig själv så fort jag haft en sekund över. Maken tycker inte att det ser särskilt avslappnande ut där jag står och virkar med ansiktet förvridet av smärta, men roligt är det! Elva korgar har det blivit nu. Några har jag redan gett bort i present :) Idag ska jag köpa mera trikåväv!

Too much

Tack för all den fina respons jag fått på mina inlägg här nedanför! Det är några som frågat om jag tar emot beställningar på korgar och mistlar. Jag ska fundera och återkomma när jag har mera tid.

I min iver över mitt nya pyssel slet och drog jag ihop ett par korgar till igår, men när jag imorse (jag steg upp en timme tidigare än normalt för att hinna virka en korg till) påbörjade ett nytt arbete gav virknålen upp. För mycket är för mycket, också om man är en liten virknål. Ni förstår säkert att man får ta i för kung och fosterland (eller i mitt fall president) när man till och med lyckas bryta av detta stadiga verktyg.



Man kan åstadkomma lite olika typer av struktur på virkningen beroende på om man virkar runt båda maskbågarna eller virkar nertag i endera främre eller bakre bågen. Smaksak vilken struktur man gillar bäst. Eller så gillar man båda. Eller ingendera.


Det är förresten lustigt att konstatera att mäns hjärnor nog är skruvade åt ett annat håll än kvinnors, för när jag visade den första korgen för gubben och sönerna (inte samtidigt, faktiskt vid tre olika tidpunkter), tog två av dem korgen ur handen på mig och lade den på huvudet och den tredje (och äldste) av dem sa att den kunde användas som en fez. Vilken kvinna tänker först på att en dylik korg skulle passa på huvudet?

Värsta workouten

Idag har jag ont i båda händerna och muskelvärk i övre ryggen. Varför? Jo, för att virkade en korg av trikåväv igår. Jag har nog aldrig blivit så svettig efter en timmes stavgång ens som jag blev av att virka en korg. Jisses, så tungt det var! Men roligt samtidigt, för det gick ju ändå relativt snabbt (cirka en timme). Men att jag fick slita och dra för att få väven genom maskorna med min virknål. Jag får nog pausa några dagar innan jag tar mig an nästa korg, för fler ska det definitivt bli.



På kvällen åkte vi ut till skärgårdsbyn en tur för att förrätta bouppteckning efter svärmor. Solen var på väg ner när vi kom hem, så vi stannade till vid Finlands längsta bro så att jag fick fotografera den (den verkliga orsaken var att vi var sugna på glass från kiosken intill bron). Jag är ju ingen brofantast, så jag skulle helst blunda varje gång vi åker över bron, men att se bron på håll klarar jag galant.

Alkuviikon askartelua

Ibland är det faktiskt lättare att uttrycka sig på finska, därav en sådan rubrik idag.

Igår vred jag till en mistel av järntråd och pärlor. Särskilt kul är det inte, och ont får jag i fingrarna, men ibland får man bortse från sådana besvär och bita i det sura äpplet. Jag har haft en "beställning" på en mistel sedan i våras någon gång, men har inte kommit mig för tidigare, just på grund av orsakerna jag nämnde ovan.

Den lilla förvaringskorgen är bara ett litet test. Inspiration till den fick jag från bloggen Tre rum . Det var roligt att virka den, så det blir nog en tur till handarbetsaffären i stan för att se om de har material för litet större korgar. Att jag får lust att göra något med händerna är definitivt ett hösttecken, men höstigt är också vädret vi har nu. Det stormar för brinnande livet där ute idag!