Höstförändringar

Jag ska testa med litet större bilder på bloggen och se vad jag (och ni) tycker om dem. Jag har äntligen, om än motvilligt, insett att sommaren är slut nu. Fötterna ska från om med imorgon bli omgärdade av strumpor och höstfärger ska så småningom få börja flytta in i uterum såväl som innerum. Först ut är höstbrickan inneute.

Idag inföll dagen då antalet årsringar utökats. Imorgon firar vi däremot något helt annat. Livet är en fest!

Ian

Det är sällan någon av sönerna ställer upp som fotomodell, men förra veckan fick jag Ian att sitta still i några minuter. My sweet 18-year-old.

Vi har gjort Åbo med omnejd

Den här helgen har vi avlagt ett besök i min forna studiestad Åbo i den sydvästra delen av vårt land. Maken och jag hade ursprungligen tänkt åka till Stockholm över ett par dagar i veckan som kommer, men i och med att vår äldre son måste åka ner till Åbo för att frånvaroanmäla sig på universitetet (han ska börja studera historia, men ska göra sin militärtjänstgöring nästa år), bestämde vi oss för att slå flera flugor i en smäll och byta stad. Det lustiga är att vår bröllopsresa för 20 år sedan gick just till Åbo för att jag skulle frånvaroanmäla mig på samma universitet, fast av en annan orsak. Maken och jag bodde till och med på samma hotell nu som då för 20 år sedan.

Efter att vi skjutsat sonen till akademikvarteren och ätit lunch på stan, skiljdes våra vägar och vi fick en "romantisk" helg på tumanhand. Hur romantiskt maken tyckte det var att springa i inredningsaffärer i dagarna två är en hemlighet han håller för sig själv.

Efter att vi skannat hyllorna i inredningsaffärerna i stan (dåligt utbud) åkte vi ut till Adalmiinan Helmi i Pemar. Inte heller där hittade vi något tillräckligt intressant, förutom fåren som betade alldeles utanför fähuset som blivit ombyggt till affär.


På kvällen hälsade vi på sötaste Selma och hennes familj. Är det faktiskt tillåtet att vara så gullig som hon är?


På lördag morgon styrde vi kosan mot Pargas, som trots sin ringa storlek har förmånen att ha tre mysiga inredningsaffärer. Först besökte vi Villa Wenla, därefter Tre små rum och till slut Mosters inredningsbod . Äntligen hittade jag något att ta med mig hem!



Efter att vi plockat upp ungdomen i Åbo styrde vi kosan lite norrut mot Reso och Ikea, men innan Ikeabesöket åkte vi några kilometer inåt landet för ett besök på Loviisan aitta , också det en affär inhyst i ett gammalt fähus. Där fanns verkligen mycket ögongodis, men inte ens där hittade jag mer än en artikel som måste få följa med hem. Antingen har jag blivit kräsen eller så har jag redan allt jag behöver. Eller så får jag skylla på förkylningen som inte riktigt släppt taget om mig än.

Tittar ni riktigt noga på bilden ser ni maken på väg ut ur affären. Jag gick faktiskt ut före honom. Det om något säger väl att jag blivit lite mätt på affärer efter två intensiva dagar i "storstan"!

Saftkokning anno 2010

I och med att det inte serveras grillat kött särskilt ofta hos oss längre har uteköket intill vår grill inte varit i särdeles flitig användning denna sommar. Sommarens saftkokning fick i alla fall ske där ute. Hur försiktig man än är, blir det ju en massa stänk och stök, och nu besparades mitt fina vita kök i alla fall allt rött saftkladd och saftklibb.

På måndag kväll kokade jag blandsaft av röda vinbär, blåbär och hallon och igår blev det saft på röda vinbär och lite blåbär. Saft brukar i vanliga fall inte ha någon större åtgång hos oss eftersom saften alltid ligger i frysen (och jag har försökt lära ungarna att man dricker vatten när man är törstig), men nu ska jag se till att alltid - så länge lagret räcker - ha en flaska i kylen, för det är ju ingen större vits att koka saft bara för att ha något att fylla frysen med.

Nu är det strax lunchdags och då ska jag unna mig ett glas av den nykokade saften. En väldigt läcker färg har den åtminstone.

Närturism

Under vår sista gemensamma semestervecka idkade vi lite närturism. Vi åkte ut till skärgården för att plantera nya blommor på svärföräldrarnas grav och på samma resa besökte vi äntligen museet i makens hemby. Det är något vi talat om i åratal att vi borde göra, men inte förrän nu blev det av. Det var egentligen ganska lyckat att tajma besöket till just denna sommar, eftersom vi i och med tömningen av makens hemgård skänkt en del prylar till just detta museum. Museet ligger alltså i Björköby och heter Mårtes (och uttalas 'moortes' på den lokala dialekten).

I anslutning till gårdsmuseet finns också ett motormuseum. Dit skänkte vi bl.a. en gammal tv och makens gamla motorcykel. Min blick fastnade förstås på en gammal bensinpump med den välkända Shellsnäckan på eftersom min morfar var den första att öppna en Shellmack i Gamlakarleby.


Så här såg förresten min morfar ut medan han ännu var med i arbetslivet, sedd med min mosters ögon och tecknat av henne nådens år 1955 när moster var 18 år och hennes far, min morfar, var 60.

I anslutning till själva Mårtesgården finns en liten museigård till. Det här lilla huset fungerade som byns museum förut innan det större huset på Mårtes tog över den huvudsakliga uppgiften. Orsaken att den här lilla stugan fått museistatus är väl främst (min tolkning) att den fungerade som befälsplats för den ryska armékår som var inkvarterad i Björkö i mars 1809 och som senare tågade över isen till Umeå för att anfalla Sverige.

Efter besöket i Björköby åkte vi till den nya kuriosa- och inredningsaffären Quriosa som finns på fastlandet, men fortfarande i samma kommun som Björkö och Smedsby, där vi själva bor. Det var en trevlig liten affär, men konstigt nog kom jag tomhänt hem därifrån. Jag måste först smälta alla intryck, scanna några varv här hemma och fundera ut om jag faktiskt behöver det jag fastnade för där inne.

Resultatet av min förhandlingsrunda med mig själv var att jag nödvändigtvis måste avlägga ett nytt besök i affären (som endast har öppet två dagar i veckan), och det gjorde jag en och en halv vecka senare. Här gäller det att vara tålmodig, förstår ni.

Under det besöket kom jag bl.a. hem med en gammal karaff. Den hade jag hållit i handen redan under första besöket, men lagt tillbaka på hyllan eftersom jag inte var helt övertygad om dess förträfflighet. Efter moget övervägande konstaterade jag att jag måste köpa den, för den fanns ju endast i ett exemplar, och om jag hade lämnat den kvar i affären och bestämt mig för den vid ett senare tillfälle, skulle den säkert inte ha funnits kvar då längre. Jag är nöjd över beslutet. På den här brickan hamnade karaffen. Den står bredvid makens whiskyglas och innehåller sonens whisky. Hos oss bidrar vi alla för att mors ögon ska få känna sig nöjda.

The matbord och körkort

Så här ser det ut nu, vårt målade matbord. Nu blev det ännu ljusare i köket, och det behövs verkligen nu när vi (tyvärr) går mot mörkare tider. Men vad minimalt bordet ser ut på bilden, trots att det är 185 cm långt.


Idag har vi orsak att fira igen, för idag har den yngsta i familjen fått sitt körkort. Nu har vi huset fullt av chaufförer. Kul i och för sig, men nu har jag ännu mer att oroa mig över, och storebror var givetvis glad å sin brors vägnar, men för hans egen del innebär det ju att han nu blir tvungen att dela bil med sin lillebror, och det är tydligen inte så roligt...
Men anyway - grattis Ian!

Mateus och bär

Jag vet inte om det är yngste sonen eller ett för högt intag av c-vitaminrika bär som är boven i dramat, men jag har nu drabbats av höstens första förkylning, och det är allt annat än roligt. Sonen blev sjuk efter höstterminens tredje skoldag, så smittan kan ha kommit därifrån. En annan möjlighet är att jag har ätit för mycket vinbär de senaste dagarna. Jag är nämligen allergisk mot vitamin c, och det betyder att jag får sådana symptom som de flesta andra försöker undvika genom att äta vitaminer.

Vi åkte hit ut till stugan igår kväll, men det lutar mot hemfärd redan idag, bara gubben hinner bocka av tillräckligt många punkter på sin to-do-lista.

För ett par veckor sedan hade favoritbutiken Säde äntligen fått in Mateusskålar i rätt färg, och trots att det sved lite i min sommartunna plånbok (som egenföretagare får jag ingen lön under semestern...) måste en sådan få flytta hem till oss. Den är väldigt användbar, och jag har på känn att den blir en favorit hos oss framöver. Den passar åtminstone väldigt bra som bärunderlag :-)

Hoppas din helg är skönare än min! Snörvel.

Förmiddagsfika

Idag dukade jag fram lite förmiddagsfika till mig själv och min osynliga vän. Visst är det tillåtet att leka lite fast man snart fyller 48? Kopparna kommer från svärmors gömmor, likaså skålen som jag använde som kakfat. Till min egen stora förvåning lyckades jag låta chokladkakorna ligga kvar på fatet - inte en endaste en hittade vägen till min mun. Jag ska spara mig tills ikväll när vi får besök av det nygifta paret vars bröllop vi hade glädjen att närvara vid för några veckor sedan. Låtsaskompisen var lika ståndaktig som jag idag. Vi peppar varandra till återhållsamhet. Emellanåt ;-) Fast nu kurrar det i magen, och det är en och en halv timme till lunch... hur ska jag stå ut?

Tänkte också passa på att visa vårt nya, rymliga matbord i köket. Fint, eller hur?

Nå nej, vi har bara lyft in cafébordet från uterummet medan vårt riktiga matbord genomgår en smärre ansiktslyftning. Detta lilla är dock inte mycket till bord när man ska läsa morgontidningen på det. Men lite obekvämligheter får man stå ut med i väntan på något gott.

Update...

Åhh, vilken underbar helg vi haft ute på "vår" holme! Det var utan tvekan sommarens finaste helg hittills! Och vet ni vad? Vi har absolut inte gjort någonting - bara suttit i solen och njutit av det fina vädret, av stället och av varandra. Det tyngsta vi gjorde i helgen var att diska undan efter oss, att bädda och att sopa rent innan vi gav oss av mot vardagslunken igen.

Det var premiär för bryggfrukost i lördags. På söndag morgon intog vi frukosten på terrassen.

Samma utsikt under två olika tillfällen i helgen:

Ett par närbilder på våra vänner där ute i skärgården. Vi gillar dessa, för de håller efter både mygg och annat otyg!


Min dator har kroknat tre gånger på två och en halv vecka. Medan den är vid liv måste jag försöka jobba undan så gott det går. Det är lite nervöst att inte veta när datorn plötsligt bestämmer sig för att säga upp kontraktet. Maken gör sitt bästa för att hitta roten till det onda. Varje gång har får apparaten på benen igen, hoppas vi att felet är funnet och åtgärdat, but no such luck so far... Håll tummarna för att bekymren är över nu! Jag har kikat in hos er med min min minilaptop, men det är lite krångligt att skriva på den då tangentbordet är så litet, så kommentarerna uteblir oftast. So sorry about that, men jag jag återkommer så småningom. Puss och kram till er alla som tittar in här!

Tryggve

Får jag presentera Tryggve? Tryggve är född långt härifrån, hos Kamomilla, men flyttade till oss för ett par veckor sedan när Kamomilla hälsade på. Tack, vännen, den här sortens djur är jag inte allergisk mot. Visst ser han ut att frodas och trivas hos oss?

Jag är heller inte allergisk mot den sortens djur som Tryggve simmar på, d.v.s. hädangångna får. Detta får har varit svärmors eget. Skinnet var helt oanvänt och låg i en påse i svärmors hur när vi tömde det. Tala om fynd, alltså. Skinnet är mjukare, vitare och framför allt större än Ikeaskinnen vi har från tidigare. Och så har det en svart fläck i ryggslutet, precis som svansändan på det får som en gång i tiden gick och betade på Björkö.

Sista semesterhelgen

Vi inledde helgfirandet med att skåla in våra nya vinglas.

På lördag morgon vittjade maken näten. Fångsten blev sexton prima abborrar denna gång. Vi rökte en sats på lördag, resten filéade jag och slängde i frysen när vi kom hem.

Medan maken fixade fisken, plockade jag lite blåbär till efterrätt. Sååå gott!

Ni ser väl hur han njuter?

På kvällen bjöd moder natur på en spektakulär solnedgång. Man kan inte annat än bli hänförd. Se själva!

Maken surfar i solskenet under sin fiskarjacka:

När vi skulle åka hem på söndag eftermiddag var det ärtsoppa över havet. Det känns nästan lite kusligt när holmarna som man vet borde finnas där plötsligt försvinner in i dimman.

Nu är semestern definitivt slut. Vi får börja räkna ner till nästa semester. Only 47 weeks to go...