Rost och glas och sånt

Hundloka och rost tycker jag är en fin kombination, så det var i grevens tid jag plockade några stycken att föreviga i går på förmiddagen, för i dag ser allt redan ut att ha blommat ut. På kvällen intog vi vårt kvällsmål (vitt vin och chokladvåffelkex) och då passade jag på att knäppa ett par bilder till. Också ormen, vår fågelskrämma, fick komma med på bild. Dessvärre blir fåglarna så våghalsiga mot slutet av sommaren att de struntar i gummiormen och skiter ner våra terrassmöbler i alla fall. Jag ska passa på att pusha för vinglasen som syns på en av bilderna. Möbelaffären Asko i Vasa har slutförsäljning och säljer ut dessa för ynka nio euro (för sex glas).

Födelsedagsdags

Det visste ni kanske inte, men det är idag världens bästa make fyller år. Och vad gör han på sin födelsedag? Jo, han är i garaget och uppfyller hustruns önskemål. Det är nästan så jag får lite dåligt samvete, men samtidigt vill jag ju inte hindra honom när han är på g.

Punschknapparna hade jag tänkt ge honom i present, men en kväll för ett par veckor sedan blev sötsuget för stort, så vi öppnade påsen i förväg. Och som vanligt dröjer det inte länge innan allt är uppätet och den antika glasskålen (från makens barndomshem) är tom. I dagens läge har vi virkade kokosbollar i skålen, och det funkar bättre.

Här i vår ända av världen är marken vit idag, men jag hoppas allt smälter bort fortare än kvickt. I min bok ska både oktober OCH november vara snöfria. Helst resten av året också, men där får jag ge mig...

Trevlig helg, allesamman! Synd att ni inte är hos oss idag, för här blir det gott kaffedopp idag. :-)

Närturism

Under vår sista gemensamma semestervecka idkade vi lite närturism. Vi åkte ut till skärgården för att plantera nya blommor på svärföräldrarnas grav och på samma resa besökte vi äntligen museet i makens hemby. Det är något vi talat om i åratal att vi borde göra, men inte förrän nu blev det av. Det var egentligen ganska lyckat att tajma besöket till just denna sommar, eftersom vi i och med tömningen av makens hemgård skänkt en del prylar till just detta museum. Museet ligger alltså i Björköby och heter Mårtes (och uttalas 'moortes' på den lokala dialekten).

I anslutning till gårdsmuseet finns också ett motormuseum. Dit skänkte vi bl.a. en gammal tv och makens gamla motorcykel. Min blick fastnade förstås på en gammal bensinpump med den välkända Shellsnäckan på eftersom min morfar var den första att öppna en Shellmack i Gamlakarleby.


Så här såg förresten min morfar ut medan han ännu var med i arbetslivet, sedd med min mosters ögon och tecknat av henne nådens år 1955 när moster var 18 år och hennes far, min morfar, var 60.

I anslutning till själva Mårtesgården finns en liten museigård till. Det här lilla huset fungerade som byns museum förut innan det större huset på Mårtes tog över den huvudsakliga uppgiften. Orsaken att den här lilla stugan fått museistatus är väl främst (min tolkning) att den fungerade som befälsplats för den ryska armékår som var inkvarterad i Björkö i mars 1809 och som senare tågade över isen till Umeå för att anfalla Sverige.

Efter besöket i Björköby åkte vi till den nya kuriosa- och inredningsaffären Quriosa som finns på fastlandet, men fortfarande i samma kommun som Björkö och Smedsby, där vi själva bor. Det var en trevlig liten affär, men konstigt nog kom jag tomhänt hem därifrån. Jag måste först smälta alla intryck, scanna några varv här hemma och fundera ut om jag faktiskt behöver det jag fastnade för där inne.

Resultatet av min förhandlingsrunda med mig själv var att jag nödvändigtvis måste avlägga ett nytt besök i affären (som endast har öppet två dagar i veckan), och det gjorde jag en och en halv vecka senare. Här gäller det att vara tålmodig, förstår ni.

Under det besöket kom jag bl.a. hem med en gammal karaff. Den hade jag hållit i handen redan under första besöket, men lagt tillbaka på hyllan eftersom jag inte var helt övertygad om dess förträfflighet. Efter moget övervägande konstaterade jag att jag måste köpa den, för den fanns ju endast i ett exemplar, och om jag hade lämnat den kvar i affären och bestämt mig för den vid ett senare tillfälle, skulle den säkert inte ha funnits kvar då längre. Jag är nöjd över beslutet. På den här brickan hamnade karaffen. Den står bredvid makens whiskyglas och innehåller sonens whisky. Hos oss bidrar vi alla för att mors ögon ska få känna sig nöjda.

Nygammalt

Vårt hörnskåp på stugan har fått en hel del ny inredning i sommar. Det är roligt att förnya sig, trots att prylarna är gamla.







Det mesta kommer från makens barndomshem. Svärmor var dock absolutist, så snapsglasen kommer från ett annat hus - min mosters. Hon tömde sitt hus förra hösten inför flytt till en mindre lägenhet. Champagneglasen i bakgrunden har jag haft sedan studietiden.

Vi är på stugan nu, maken och jag. Vi sov alldeles för länge nu på söndag morgon, så jag är halvdöd i ryggen. Nu väntar vi på att regnmolnen ska dra förbi så vi får sol till hemfärden. Imorgon ska jag på bloggträff igen! Den här gången ska jag träffa helt andra bloggare än förra gången, men mer om det senare. Have a nice Sunday!

Gammalt glas

I och med att skåpen i makens barndomshem skulle byta adress, fick en del glasprylar göra det samma. Inte till samma adress som skåpen dock, utan hem till oss. Det här gamla kakfatet är lite lustigt på grund av handtagen på två sidor. På fatet ligger det halsband jag fick av tomten, det som många av er trodde var ett armband. Halsbandet är oanvänt än så länge, för jag har ju knappt lämnat huset sedan julaftonskvällen.

De här två lila skålarna kan jag tänka mig att en bloggvän skulle gilla, men de matchar bra med min plommonröda Mariskooli, så de får nog stanna hos oss.

En svagt, svagt turkos skål med fint mönster:



och till slut en liten assiett med delvis samma mönster som en del andra artiklar i pressglas som jag har hemma sedan tidigare:

Turkos

Det dröjer nog ett tag ännu innan vi kan sitta på terrassen och smutta rödvin på kvällarna utan att frysa rumporna av oss. Igår sken solen från en molnfri himmel, men attans så kall den vind som ven förbi var. Nästa vår hoppas jag att terrassen är inglasad så att vi kan inviga terrassäsongen litet tidigare.

Tänk att den här arbetsveckan redan är förbi, eller åtminstone så gott som förbi. Ikväll har jag dock kvällsjobb. Jag är revisor för ett bolag och ikväll ska bokslutet genomgås. Efteråt blir det revisionsmiddag på någon av stadens restauranger, så det är ju något att se fram emot, jag som nästan bara lever för att äta...

Lila

Det påstås att en av vårens färger är lila, så jag plockade fram det jag hade i den färgen. Den lilla vasen (från Riihimäen lasi) på brickan fick mamma av sin mamma någon gång i början av 70-talet. Duken har mamma själv tillverkat i decennieskiftet 1950-60, assietterna har moster köpt ungefär samtidigt i Sverige. Glasen kommer från min mormors moster och är från början av förra seklet.

Skålen här nedanför har jag själv köpt till mamma på 70-talet. Jag har för mig att den är inhemsk, men har inte hittat något liknande på nätet och inte finns det kvar något märke som skulle bekräfta mina misstankar. Känner någon igen den? Den har en massa djur-, växt- och ett par människofigurer på sig och för tankarna till paradiset. Fast nu undrar jag om det också fanns renar i paradiset?



Editering 13.46: Nu hittade jag skålen på nätet. Den är tillverkad av Nuutajärvi, designad av Oiva Toikka och heter Fauna!

Det blev ett par 45:or

Också idag smet jag undan skogsjobbet med förevändning att jag måste städa hos mor, vilket jag också gjorde imorse. Efteråt åkte jag på lite shopping med min väninna, men soffkuddarna jag hade siktat in mig på var i helt fel färg. Vilken tur att jag ändå hittade dessa båtar till den yngste i familjen så att det inte blev en helt onödig stadsdag. Skorna är i storlek 45 - hur kan mitt "lilla" barn ha så stora fötter?

Den som följt med min blogg lite längre vet att jag har några svagheter. Den ena är dalahästar och den andra Marimekkoskålar. Varje gång jag köper/får en ny skål, lovar jag dyrt och heligt att den är den sista i samlingen, men sedan kommer det någon ny läcker färg som jag absolut inte kan motstå. Som den här nya i äppelgrönt som jag bara måste få tidigare i veckan. De nya mindre skålarna är om möjligt ännu tjusigare än de gamla stora. Konstigt förresten att skålen kostar 18,90 € i en affär men 28,90 € i alla andra. Tala om att ha luft i priserna!




Förresten fick jag användning för min skördekorg medan jag väntar på sensommaren:

Sportlovsnytt, del 1

Här firas det sportlov den här veckan. På måndag motionerade vi makens plånbok i Jakobstad och på tisdag min dito på lokalt plan. På onsdag stod det skogsröjning på schemat, likaså idag, torsdag, även om jag själv måste stanna hemma och jobba för brödfödan.

Sysselsättningen i måndags och i tisdags var ju på alla sätt trevligare, faktiskt kändes det nästan som julafton igen. Jag röjde i mina skåp i barndomshemmet och hittade lite grejs att ta hem, besökte loppis och gjorde några små fynd, tiggde till mig lite kakformar av moster och gjorde ett par inredningsaffärer osäkra. Maken nästan tvingade mig att köpa allt jag vidrörde, så att jag inte skulle ångra mig efteråt – han känner mig vid det här laget!
På loppisen hittade jag en bricka och en liten skål och de går så bra ihop med ett av mina gamla fat, fotot på mommo som minitös och glasklockan.


En uppsättning glas som mommo ärvt av sin moster Agda fick flytta hem,


likaså en uppsättning som mamma köpt i början av 60-talet.

Mamma var en hejare på att handarbeta när hon var ung och hade händerna i skick. Här är en hög med dukar och spetsar som jag kan få användning för vilken dag som helst.

Gamla glasburkar fick också följa med. Måste bara hitta på någon vettig användning för dem.

Moster hade precis bakat bullar och muffins när vi hälsade på hos henne. Jag föll direkt för formarna och fick ta hem halva satsen!

Nästa gång ska jag visa vad nytt jag fyndade under vår sportlovsresa :-)

Nytt hos oss!

Dagen efter den misslyckade auktionen gick vi på loppis på torget i Vasa och då kunde jag åtminstone trösta mig lite och köpa hem dessa små lövfat. I förrgår slet jag nästan håret av mig när jag hörde att de sju tallrikar jag kunde ha betalat nästan hur mycket som helst för hade gått för sex euro på auktionen. Arrgh.

Igår anlände ett mycket efterlängtat paket från Sverige. Jag slet och rev i tejpen och i alla omgångar med omslagspapper och plast och längst inne hittade jag denna bedårande glasklocka med tillhörande fat. Tack, snälla Junhe!

Idag på eftermiddagen fick jag besök av min mamma samt hennes kusin med man från Karleby. Av de två senare fick jag en lillasyster till min sandfärgade Mariskål. Gissa om jag blev glad? Tusen tack, Leila och Aarre!

Ibland skäms jag över att jag blir så glad och lycklig över prylar...

I år har krassen för ovanlighetens skull hittat vägen uppåt, det är ett tag sedan jag lyckats med det senast trots att jag alltid köper klättervarianten.
Jaha, nu ska visst tre grabbar skjutsas till stan. Hörs!