Rödbetsröra

Om du gillar rödbetor och blåmögelost är detta den ultimata rätten! Så god att man knappt vill äta av den, för då finns den ju inte längre. I matserveringen på stället där jag jobbade i slutet av 90-talet serverades något liknande, men efter en noggrann analys (medelst gaffel, kniv och smaklökar) kom jag fram till att den rätten också innehöll lök och potatis. Jag som är mera för det här med KISS (Keep It Simple, Stupid) gjorde min egen variant. De första gångerna förkokade jag rödbetorna, men då tyckte jag de förlorade en del av sin smak. Därefter försökte jag med inlagd rödbeta, och då smakade rätten riktigt bra, men var ändå inte riktigt där än. I går bestämde jag mig för att riva rå rödbeta och tillsätta lite balsamvinäger i det hela, och då föll allt på plats - äntligen! 

Här kommer då receptet (tyvärr är jag lite dålig på det här med att uppge mängder eftersom jag alltid höftar, sorry):

Skala rödbetor och riv dem grovt (jag använde matberedare). Lägg i en ugnsform, salta, peppra och häll på balsamvinäger. Smula mögelost (jag använde en hel bit Auraost) och blanda i rödbetsröran. Vill man, kan man också riva ner lite annan smakrik ost (i går ville jag, då hade jag i lite vit cheddar). Häll över ca 2,5 dl grädde och grädda i 200 grader ca en timme. Låt stå och dra en stund innan du serverar den. 

Dagens lunch

Det var ju det där med att lyxa till vardagen lite som var på tapeten här. I går fixade jag en liten räkcocktail i stället för de ostskivor och tomater och äpplen vi vanligen lunchar på är hemma. Det här var onekligen lite roligare att äta. Fast alltid finns ju inte tiden till sådant trots att man jobbar hemma. Eller lusten för den delen.

Det var dessutom över 20 grader i uterummet, så vi intog måltiden där. Både natten till i går och i natt har temperaturen krupit ner under nollstrecket. Gillar inte!

En bloggläsare ville ha receptet på geggamojan, så här kommer det på ett ungefär - jag har dessvärre inga mått, utan höftar alltid. Jag brukar laga till av det som finns hemma för tillfället, och i går blandade jag ihop följande ingredienser:

avokado
äpple
gurka
zucchini
räkor

crème fraiche
grekisk yoghurt
chili
gräslök
Habanero Tabasco
senap
citron
salt
svartpeppar

Egen skörd

Ni tycker säkert att jag är tjatig, men nu ska jag igen slå ett slag för det här med egenodlad mat. Både min gubbe och jag har vuxit upp med egen köksträdgård och eget potatisland, och även om jag hatade att rensa köksträdgården när jag var liten - av någon anledning var det mitt jobb där hemma, jag har på känn att det berodde på att jag var kortast och inte behövde böja mig lika mycket som de andra - kunde jag inte tänka mig att vara utan eget trädgårdsland när vi byggde vårt hus. Och ju äldre jag blir, desto roligare tycker jag det är att kunna skörda och tillreda egenodlad mat. Vi börjar skörda redan i juni. Först ut är de olika salladssorterna, men också gurkan var rekordtidig i år, redan innan vi var halvvägs inne i juni hade vi skördat åtta gurkor från två plantor!

Och titta vad mycket man kan göra av det som växer utanför dörren! Ändå utgör bilderna jag visar bara en liten del av allt det vi tillrett av egen skörd i sommar. What's not to love? 

Äpplen

Den uppmärksamma såg kanske att jag hade ett snöre med äpplen hängande i vardagsrumstaket i ett av de tidigare inläggen här. Där hängde en del av de äpplen vi torkat. Så här fina har de nu blivit. Goda är de givetvis också. Vi klipper ner bland annat ner dem i morgonmüslin/yoghurten.

Växthuset

Nu kan jag ju tycka att ni fått se alltför få bilder från vårt växthus i sommar. Å andra sidan ändrar det inte så mycket från år till år, men det kan ju hända att ni glömmer hur det ser ut, eller att ni har ett nyvaknat intresse för växthus och inte får nog av bilder från sådana.

Äppel päppel

I år ger vårt äppelträd så där lagom mycket frukt. Vissa år får vi knappt några alls, och vissa år har vi så det skulle räcka till ett helt kompani eller två, men i år blir det just lagom av sorten. I går kväll körde jag en sats med min äppelskalare/urkärnare och hängde upp dem på en tråd här hemma. Jag har gjort det någon gång förr, och det doftar så gott i huset när äpplena hänger där och torkar. Bättre än i ett parfymeri, jag lovar. Visserligen har jag inte besökt ett endaste ett parfymeri, men det är väl en bisak... På tal om bin och annan ohyra så delar vi ju äppelskörden med både fåglar och harar. Än så länge har djuren bara mumsat på den frukt som ligger på marken, men i år hänger äpplena så lågt, så haren skulle lätt som en plätt nå upp till dem utan minsta ansträngning, så det är väl bäst att plocka tomt om man vill njuta av dem själv. Lustig kvist den här här nedanför, inte sant? Den växer rakt neråt. Nåja, den kanske hänger ner av äpplenas tyngd, men det låter roligare om man säger att den växer neråt.

Finfina exemplar som numera hänger på tork.

Röd skörd

Det blir många bilder på grönsaker och sådant stuff så här års. I år är vi alldeles till oss av den goda skörden, för så här bra har saker och ting inte vuxit hos oss tidigare. Om det är den varma våren som är orsak till det, eller om vi bara fått grönare fingrar med åren kommer vi väl inte att få något svar på, men det gör inget. Vi är nöjda så här!

Inläggning

Vår historiker till son har återvänt till studieorten i sydvästra delen av landet, och med sig ville han ha mammas goda zucchiniinläggning. Han fick som han ville, jag blir ju så glad när barnen gillar det jag lagar. Enligt ursprungsreceptet ska det vara gurka och lök i inläggningen, men jag brukar ta zucchini i stället, eftersom vi är storproducenter av den grönsaken. I år tillsatte jag också chili, så det ska bli spännande att se om den gör någon skillnad i det hela.

Nu tycker jag att ni alla ska testa detta recept. Vill man inte göra en så stor sats, halverar man den. Eller så gör man som jag och trefaldigar mängderna. Mängden gurka/zucchini och lök behöver man inte vara så exakt med, man tar så mycket man vill. Lagen brukar jag dock göra precis efter receptet.

2 kg gurka/zucchini

1 kg lök

2-3 msk senapsfrö

Kryddlag:

5 dl ättika

3 dl vatten

3/4 dl salt

3-4 dl socker

Skiva gurkan/zucchinin och löken och varva dem i en eller flera glasburkar. Strö senapsfrö mellan varven.

Koka upp kryddlagen och häll i medan den ännu är het.

Inläggningen är klar efter ca två dygn och står sig i flera månader i kylen.

Konstgjord andning, typ

Det kanske verkar så, men jag har inte övergett bloggvärlden helt och hållet. Jag bjuder på lite konstgjord andning så bloggen inte tynar bort helt i sommar"värmen". Jag har planer på att återvända så småningom, men jag måste bara invänta den rätta inspirationen först. See you when I see you!

A First

Nu var ju moder jord så givmild så hon gav oss en riklig pumpaskörd i år, och eftersom vi inte har någon kallkällare eller annat förråd - förutom kylskåpet - där vi kan förvara våra grödor, måste jag snabbt som attan hitta på saker att göra med våra pumpor och zucchinier innan snömannen kyler ner världen för oss, och våra grönsaker i samma veva. I går testade jag att koka marmelad på pumpa. Den såg lovande ut, så jag tror den blir trevlig på ostbrickan i vinter. Gäller bara att lyckas öppna locken när marmeladen ska användas... I går lyckades jag inte med det när jag skulle låta mamma provsmaka marmeladen. 

Åh underbara skördetid

I går gav jag mig ut i stickelbärssnåret utrustad med både tålamod och kampvilja. Det är ju inte direkt någon fröjd att utsätta sig för alla taggar som de där buskarna (eller, i det här fallet, den där busken) är begåvade med.

Det är ju ett lite lustigt sammanträffande att vi kallar bären för (te)stickelbär, och så snoppar jag bären innan jag kokar dem. (Och jo, jag fyllde nyss 50 och inte 15, som man kunde tro när jag finner sådana här saker lustiga)

Sylten var ganska god med blåmögelost, men jag kunde ha lagt i lite mera socker. Det ska jag komma ihåg nästa gång.

De här väntar också på att bli uppätna. För att inte tala om alla pumpor vi producerat i sommar. Men vad i vida friden ska vi göra av pumporna? Tips mottages med stor tacksamhet.

Äta bör man

Trots att vi nästan åt ihjäl oss under vår resa, blev vi ändå hungriga dagen efter att vi kommit hem. Tomatkörkan dignade av mogna tomater, så då passade det utmärkt att vända ihop en tarte tatin av tomater. Receptet hittar du här. Se dock till att ha en form som inte läcker. Min nya form läckte som ett såll, så det blev en sjö av tomatsaft på vår ugnsbotten när pajen var färdiggräddad. Jag hade ingen feta eller getost hemma, så jag toppade härligheten med en lagrad ost från Ikea.

Trist

Nu är de slut! Våra underbart söta, goda tomater är uppätna. Varendaste en av dem. Ju längre vi väntade på att gröna skulle mogna här inne, desto sötare blev de. Som godis, ungefär. Men nu är det slut på det roliga, och jag längtar redan efter nästa sommars skörd!

Murgrönan jag fick av Ann-Christines svärmor för tre månader sedan trivs i uterummet trots att den inte alls blivit väl omskött. Vanvård tycks passa vissa växter bättre än det motsatta. 

Sugen på äppelpaj?

Nä, jag tänkte väl det. Det är ju inte så att man direkt längtar efter att få hugga tänderna i de här, inte heller att bygga ihop en äppelpaj runt dem. Det enda de duger till är nog att bli använda som fotoobjekt.

Bästa salladen

Den gångna odlingssäsongen hade vi lyckats hitta en salladssort som verkligen gav lön för mödan. Trots att den vissa nätter varit så frusen som på bilden här nedanför, är den fortfarande helt gångbar, och den har växt like crazy hela säsongen. Gourmetsallad tror jag sorten heter, och den ska vi absolut så varje sommar framöver.

Höstmums

Vår köksträdgård den bara fortsätter att ge

och ge

och ge.

Tänk om man kunde hålla sig och endast äta dessa i deras naturliga form. I stället förädlar man dem och så tillsätter man både socker, mjöl och smör och då lägger sig allt på de mest olämpliga ställen på kroppen. Jag vet att det är ett av många i-landsproblem, och ett problem som inte borde vara så svår att ta tag i och fixa, men man är ju inte mer än mänsklig. En mänsklig varelse som tycker om det som är gott...

Äppeldessert

Efter fisksoppan passar det förstås att bjuda på en liten äppeldessert. Eller egentligen var den här ganska stor, så det var ju bra att vi i verkligheten åt den en helt annan dag.

Det här receptet kommer från en släkting i Danmark. I den här desserten ska man använda äppelmos, och det var ju väldigt lämpligt i och med att vi hade nykokt sådant i kylen. Desserten fick pluspoäng av samtliga fem runt middagsbordet. Här kommer receptet, på danska, så ni får tänka till litet extra. :-)

Ellens æblekage

ca 500g æblemos
250-300g rasp
150g sukker
margarine til stegning
1/4 - 1/2 l piskefløde
jordbærsyltetøj

Smelt margarinen på en stor stegepande så den bliver gylden, hæld rasp og sukker på , rør i det til det bliver gyldent og sprødt (må ikke stå for længe på panden, efter du synes det er godt, da det ellers vil tage for meget farve (brændt).

Du tager en stor glasskål, i bunden lægger du et lag af raspen, så et lag æblemos, endnu et lag rasp, så et lag æblemos slut af med et lag rasp øverst. Må gern e trække i en halv dag. Ved severingen pyntes med flødeskum på æblekagen, rasterende flødeskum sættes i en skål, så man selv kan tage flødeskum som man kan lide det jordbærsylt kommer man også selv over.

Det stekta 'raspet' skulle jag kunna tänka mig att strö på till exempel glass eller turkisk yoghurt. Det ska jag absolut testa någon vacker dag. Rasp, det är ströbröd, det.

Färg i köket

Vårt kök är i normala fall rätt färglöst. Vitt är den förhärskande färgen, men vissa detaljer är svarta, t.ex. köksstolarna som var ett hastköp inför förra årets studentkalas, och som vi bara hade tänkt ha tillfälligt medan vi renoverade våra gamal köksstolar. De gamla står fortfarande orörda i garaget, eftersom de svarta stolarna visade sig vara ett trevligt avbrott i allt det vita (neeej, gubben, jag har absolut inte tröttnat på vitt, du kan pusta ut). Hela köket gick ju igenom en ansiktslyftning förra våren, en ansiktslyftning som verkligen lyfte hela huset, om ni frågar mig. HÄR finns bilder från köket före och efter renoveringen.

Men nu var det ju inte köksrenoveringen jag skulle prata om, utan höstfärgerna i köket. Krysantemen såg inte riktigt pigg ut i morse (någon har visst glömt att vattna den), så den har nu fått en ordentlig rotblöta, så att den förhoppningsvis orkar hålla färgen ett tag till.

Höstskörden med sina färger piggar också upp. Både öga och gom, faktiskt.