En kan ju inte annat än bli glad varje vår när sådana här små saker plötsligt dyker upp i blomlandet. Synd bara att blommorna inte orkar blomma hela sommaren lång. Jag börjar så småningom förstå innebörden av "underbart är kort", och då gäller det att njuta så länge skönheten varar. Man behöver ju inte mer än se sig i spegeln, så inser man att inget varar för evigt. Inte för att jag någonsin kopplat ihop skönhet med mig själv, men ni fattar vad jag menar.
Ormbunkens växtsätt är fenomenalt, och det är roligt att följa med hur bladen vecklar ut sig mer och mer för varje timme som går. I synnerhet under en dag som i går då temperaturen klättrade och klättrade tills termometern nästan sprack.
Förgätmigejen dyker upp där den själv vill, men det har jag inget emot.
1 comment:
J,a det växer så det knakar nu.
Själv väntar jag på att mina pioner ska blomma. De kommer snart.
Förgätmigej är verkligen vacker!
Den färgen...
Kramar!
Post a Comment