Hej!
Nu är jag tillbaka här efter ett gästspel på en annan bloggportal. Orsaken är inte mer dramatisk än att jag inte kände mig riktigt hemma där bland alla de andra unga bloggarna, som jag faktiskt kunde vara mamma till så där åldersmässigt. Inte mentalt, dock. Långt i från!
För att inte gå miste om mina "viktigaste" inlägg från tiden på Autre, har jag kopierat texterna och bilderna till ett mastodontinlägg. Någon gång om jag blir riktigt sysslolös ska jag försöka få ordning på inläggen så att kanterna på texterna är raka och att alla bilder är centrerade, men så här i julbrådskan för mina pedantögon strunta i den saken.
17.12.2014 Matlagningdemo och flytt
I går var jag med om något trevligt i anknytning till mitt nya matintresse - vegansk mat. Den veganska lunchrestaurangen i stan, Vegana, ordnade en matlagningsdemonstration med temat julmat, och eftersom jag nu i veckor sökt recept att förnya vår julmeny med, passade det tillfället som hand i handske. Det roligaste var nästan att min son följde med mig på demonstrationen. Det är inte alla dagar vi gör saker tillsammans, men eftersom det är han som inspirerat oss till vår nya livsstil, var det ju nästan givet att han skulle följa med. Vår nya livsstil innebär att vi i princip (stenhårda är vi inte, utan vi är flexibla ifall vi t.ex. blir bortbjudna) äter enligt modellen 2:3:2. Vi har alltså totalt fem veganska dagar i veckan, varav två är fastedagar enligt 5:2-modellen, tre dagar äter vi normala mängder mat, men skippar animalier, och två dagar i veckan äter vi vad vi vill. På det sättet behöver vi inte känna att vi måste försaka något.
Vi fick ett kompendium med recept, och hon som föreläste, gjorde de flesta rätterna ur kompendiet där och då, och efteråt fick vi smaka på allt. Och allt var gott. Senapssillen med aubergine i stället för sill var min favorit, medan sonen gillade brysselkålsgratängen bäst.
Hörni, detta inlägg är det sista jag skriver på den här bloggportalen. Från och med nästa inlägg är jag tillbaka på min gamla adress alegniinoffice.blogspot.fi. Vi ses väl där?
Jag vill tacka Jannike och Michelle för denna tid, och önskar er all lycka framöver både med studier, Autre och era privata liv.
Jag vill tacka Jannike och Michelle för denna tid, och önskar er all lycka framöver både med studier, Autre och era privata liv.
13.12.2014 Santa Lucia
Och så blev det lucia. Av någon konstig anledning väntar jag alltid på den dagen. Jag kanske väntar på att lucia ska ringa på och sjunga en trudelutt, men hittills har jag fått vänta förgäves, förutom att gubben lussade för mig förra året. Men nu har jag åtminstone skaffat mig ett litet luciatåg som åtminstone sprider lite ljus i tillvaron även om vi får klara oss utan sången.
För en gångs skull har vi tänkt åka in till centrum för att se Brages lucia rida genom stan, men det blir väl som förr, latmasken slår till och vi stannar hemma i alla fall.
För en gångs skull har vi tänkt åka in till centrum för att se Brages lucia rida genom stan, men det blir väl som förr, latmasken slår till och vi stannar hemma i alla fall.
I går var yngre sonen med flickvän här och vi klädde julgranen. Vi lagade också lite julgodis och flickvännen bakade småbröd. I dag har jag stekt köttbullar och veggobullar (aubergine) så det räcker till ett halvt kompani. Det är roligt att ställa till jul!
11.12.2014 Slow Food
Om någon kan kallas slow food, är det detta bröd som min gubbe bakade i går. Han startade upp sin degrot i förra veckan, och efter att roten fått gosa till sig och blivit klar, tog det ännu tre dagar innan själva bröddegen var klar och limporna kunde skyfflas in i ugnen. Receptet till detta sötsura bröd kommer från hans mamma i skärgårdsbyn. Detta bröd bakade de året om där ute, medan vi bara haft det till jul och påsk sedan gubben pensionerat sig och fått tid att syssla med sådana här roligheter.
8.12.2014 Baka Dumlegrottor!
Här ser ni några Instagrambilder på mitt helgpyssel. Förutom att bjuda mamma på en trerätters självständigheten till ära, har jag pysslat med tomteverkstad och julbakat lite grann Det är några som frågat efter receptet på Dumlegrottorna, och jag delar ju gärna med mig, så här kommer det:
200 g smör
1 dl socker
3 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1 dl socker
3 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
ca 22 st. Dumlekolor och lika många bitar Noblesse
Kör smör, socker, mjöl och bakpulver i matberedare till en deg. Låt stå kallt en liten stund.
Rulla till en stång och dela den i ca 22 delar som rullas till bollar.
Tryck ner bollarna i aluminiumformar och stick ner en Dumle i varje
Grädda i 200 grader 10-15 minuter.
Lägg en Noblesse på varje grotta så fort du tagit dem ur ugnen.
Rulla till en stång och dela den i ca 22 delar som rullas till bollar.
Tryck ner bollarna i aluminiumformar och stick ner en Dumle i varje
Grädda i 200 grader 10-15 minuter.
Lägg en Noblesse på varje grotta så fort du tagit dem ur ugnen.
Saffransstjärnorna har jag gjort på vanlig saffranssmet, men i stället för att grädda smeten i kakform eller muffinsformar, gräddade jag den i en avlång form och tog sedan ut kakor med ett pepparkaksmått. Stjärnorna tänkte jag sedan dekorera litet innan jag serverar dem.
6.12.2014 Senaste nytt
I dag firar vi Finlands självständighet. Till traditionen hör att jag besöker hantverksmässan Kvinnornas julmässa med min väninna Mia innan "firandet" tar vid. Det var om möjligt ännu mer folk än vanligt i farten redan innan mässan officiellt öppnade, så någon direkt fröjd var det inte att trängas där med alla andra. Ändå kan vi inte låta bli att åka varje år, för vi måste ju få hem våra julkransar. Annars blir det ingen jul. Att pilla ihop en själv finns inte på kartan. Längre. För många år sedan orkade och iddes jag, men nu betalar jag hellre för att få det gjort. Människan (åtminstone den här) blir bekväm med åren, och har äntligen börjat inse sina egna begränsningar. Guldburken som skymtar i vänstra kanten är made by Seralias stuga, inköpt på mässan och mycket fin!
Saffransglöggen här ovanför köpte jag inte på mässan, utan i på AH Design i Saluhallen i går. Jag fick provsmaka den i den lilla butiken, och jag blev genast förtjust! Saffranssmaken är inte stark, men den finns där, och den är helt perfekt. Litet sprit till bara, och Bob's your uncle, som Jamie Oliver brukar säga.
5.12.2014 Och så kom december
Man kunde ju tycka att det finns mycket att blogga om så här inför årets höjdpunkt, och det finns det visserligen, men ibland får man bara acceptera att man saknar inspiration, tid eller dagsljus eller någon annan viktig ingrediens. Jag låter det vara osagt vad min orsak är. Men nu är jag här, och jag ska bjuda på ett collage från den senaste veckans tilldragelser, som omfattar en lutfiskmiddag, en grötmiddag, firande av inledningen till vårt 25.e gemensamma år, testning av juldessert, julbak och ett överraskningspaket från Yves Rocher till alla oss som bloggar på Autre (de som deltog i träffen i Jakobstad fick sina produkter på träffen). Mycket trevligheter inom en vecka för att kompensera alla mindre trevliga händelser. Nu är det strax helg igen, och i morgon firar vi Finlands självständighet. Det är en massa firande hela tiden, men det GILLAR jag ju!
28.11.2014 Inför första advent, och start på 25-årsfirandet
Så här inför första advent har jag kört nästan fullt ut med jul i vårt vardagsrum, och i morgon ska jag plocka fram mitt röda decemberporslin. Jag hade tänkt mig en röd jul även i vardagsrummet, men sist och slutligen blev det inte så många röda inslag. Dock är det ju inte alls hugget i sten att inredningen kommer att se likadan ut ända fram till jul. Det är ju många dagar dit, och min smak hinner ändras många gånger under tiden. I en svag stund i går gick jag och lovade min gubbe att det är köpstopp på julrelaterade saker för min del för återstoden av detta år. Får se hur jag lyckas med det konststycket.
23.11.2014 Den nya mattan
Redan i slutet av sommaren fick jag ögonen på denna matta i en av stadens affärer, men jag tyckte att priset kunde ha varit lite lägre, så jag bestämde mig för att vänta med att köpa hem mattan tills närmare jul när affären brukar skicka ut rabattkuponger på större inköp. Jag har flera gånger under hösten kikat in i affären för att försäkra mig att mattan finns kvar, och så har jag väntat. Och väntat. I fredags var dagen kommen. Lokaltidningen berättade att affären sålde alla normalprissatta mattor med 40 procents rabatt. Rabatten var dubbelt så stor som jag hade förväntat mig, och bara några minuter efter öppning gjorde jag november månads bästa klipp. Och jag är så nöjd. Vardagsrummet blev visserligen flera kvadratmeter mindre med denna matta på golvet, men temperaturen steg lika många grader som antalet kvadratmeter minskade. Som ni kanske noterar, har även julkuddarna åkt fram. Och varför inte, det är ju första advent minus en söndag i dag!
20.11.2014 Granar på hjärnan
Granar är fina. Förra julen beslutade jag att det var sista gången vi hade en äkta julgran i huset. Jag hade sett en fin oäkta variant i en affär i stan, och jag bestämde mig för att gå och köpa den efter jul. Korkat av mig att inte köpa den genast jag såg den, för efter jul fanns det inte en endaste en kvar. Förstås. Nu har jag väntat och väntat på att affären ska få in de fina granarna igen, men för ett par veckor sedan fick jag till min förskräckelse höra att så kommer icke att ske. Då är det ju en himla tur att det finns webbutiker i andra länder. Jag beställde hem en äkta plastgran från Holland i stället (dit har den alldeles säkert transporterats från Kina - jag iddes inte ens kolla ursprungslandet), och den dök upp utanför vår ytterdörr för en vecka sedan. Liten med naggande god (och dyr) är den, men den är alldeles perfekt för vårt vardagsrum. Jag kan knappt vänta tills jag får lyfta in den där - för närvarande huserar den i gästrummet, oklädd (men med lampor i).
En äkta gran måste jag ändå ha, och det är den på bilden här ovanför. Jag är mycket förtjust i den också, och nu hoppas jag att min gubbe lyckas hålla den vid liv tills jul, och gärna även efter det. En sak kan jag lova, och det är att den här bloggen kommer att fyllas med bilder granar i olika material och skepnader under de närmaste veckorna.
En äkta gran måste jag ändå ha, och det är den på bilden här ovanför. Jag är mycket förtjust i den också, och nu hoppas jag att min gubbe lyckas hålla den vid liv tills jul, och gärna även efter det. En sak kan jag lova, och det är att den här bloggen kommer att fyllas med bilder granar i olika material och skepnader under de närmaste veckorna.
17.11.2014 En dagstur till utlandet
Jag som i grund och botten är en positiv, flexibel och vidsynt människa, har också mina skavanker. Det märker jag speciellt under sådana tillfällen som Umeåresan som Anna-Lena och jag företog häromdagen. Jag älskar möjligheten att för en någorlunda hyfsad penning kunna åka över till grannlandet för en dags shopping, men ändå kan jag inte låta bli att tycka att själva färden och färdmedlet kunde hålla lite högre standard. Jag förstår varför de inte gör det, men ändå. Det skulle inte krävas så mycket för att fräscha upp hela upplägget – båten, maten och underhållningen. Och jag irriterar mig på en del medresenärer. Är det fortfarande år 2014 roligt att inta en sådan mängd förfriskningar att man slockar över bordet i dansbaren? Måste man ösa tallriken full med alla rätter från buffébordet på en och samma gång? Det är ju faktiskt tillåtet att gå och plocka åt sig fler än en gång. Och måste man sitta och tafsa på sitt damsällskap i restaurangen? Och vill man underbygga fördomar med att bete sig som majoriteten förväntar sig att man ska bete sig? Jag som är så perfekt själv (IRONI) kan ju sitta och förundras över sådana saker.
Men i övrigt, hade vi en mycket BRA resa. Färjan och transporten till och från Umeå höll tidtabellen, shoppingen var BRA, jag hade fått GODA råd hemifrån inför resan (köp allt du vill ha, så du inte behöver ångra dig i efterhand) och sällskapet var ypperligt. Vi var lite nervösa för att den förkortade shoppingtiden inne i Umeå skulle bli för kort, men vi är effektiva kvinnor och slösar inte bort tid på onödigheter, så vi hann med allt vi hade planerat.
Vad jag shoppade? Nå, halva stan ungefär. Åtminstone kändes det så när jag skulle kånka på inköpen. Några julklappar blev det i alla fall, och en del ”tillbehör” till mig själv. Konstigt att det alltid är lättast att handla saker till en själv. Eller? Grönväxten här under kom jag bland annat hem med, och den gillar jag jättemycket. Inte minst för att den kräver så lite omvårdnad, och håller i en hel evighet - om jag vill.
Men i övrigt, hade vi en mycket BRA resa. Färjan och transporten till och från Umeå höll tidtabellen, shoppingen var BRA, jag hade fått GODA råd hemifrån inför resan (köp allt du vill ha, så du inte behöver ångra dig i efterhand) och sällskapet var ypperligt. Vi var lite nervösa för att den förkortade shoppingtiden inne i Umeå skulle bli för kort, men vi är effektiva kvinnor och slösar inte bort tid på onödigheter, så vi hann med allt vi hade planerat.
Vad jag shoppade? Nå, halva stan ungefär. Åtminstone kändes det så när jag skulle kånka på inköpen. Några julklappar blev det i alla fall, och en del ”tillbehör” till mig själv. Konstigt att det alltid är lättast att handla saker till en själv. Eller? Grönväxten här under kom jag bland annat hem med, och den gillar jag jättemycket. Inte minst för att den kräver så lite omvårdnad, och håller i en hel evighet - om jag vill.
14.11.2014 Nu börjas det
Så har jag då tillverkat årets första julpynt. Väldans svårt sådant. Jag klippte ut granar ur en gammal papperspåse från Marimekko, och tejpade upp dem på en tråd. Idén kom jag på redan förra året, men först efter jul, och då var det inte längre läge för att börja tillverka nytt pyssel. Men nu så.
13.11.2014 Sopphöst
Den här hösten har vi ätit soppa ofta, ofta. Jag har testat en hel del nya soppvarianter, och hittills har vi gillat dem alla. Misstaget med sötpotatissoppa (som jag lagade för ett antal år sedan), det gör jag inte om. Det här är den senaste i raden av nya soppförsök. Receptet till den hittade jag på instagramkontot matkrabat. Hon hade sex morötter, två palsternackor, en gul lök, två vitlöksklyftor, vatten, buljong, hackad chili, salt, peppar, kokosmjölk, riven ingefära, lime och färsk koriander i sin soppa.
Själv hade jag fem morötter, tre palsternackor, en lök, två vitlöksklyftor, buljong, hackade chili, salt, peppar, riven ingefära, lime, crème fraiche (Oatlys havre-) och dill i min. Soppan blev vansinnigt god, jag lovar! Vill du testa på att göra denna skivar du rotsakerna i slantar och hackar löken och vitlöken. Stek dem en stund, tillsätt vatten, buljong, chili, salt och peppar. Koka tills allt mjuknat. Riv i ingefära. Mixa t.ex. med stavmix, pressa i lime och rör ner cr. fraiche (eller kokosmjölk). Smaka av och garnera med lite grönt, om du vill. Avnjut!
11.11.2014 En kaka till
Det var litet synd om gubben i söndags, för han fick ingen egen tårta att hugga tänderna i. I stället åt vi upp resterna av kladdkakan han hade bakat två dagar innan. Jag tycker han är värd en kaka varje dag, men det kan man ju tyvärr inte unna sig. Nå, eftersom det i dag är chokladens dag OCH det dessutom stod i lokaltidningen att minnet blir bättre av kakao, kände jag mig "tvungen" att vända ihop en liten kaka igen. Jag testade ett nytt recept, och det var det enklaste hittills. Smält smör, rör ihop övriga ingredienser och grädda. Easy-peasy.
När vi nu en gång är inne på det här med att trycka in saker genom brödhålet, kan jag tipsa om ett enkelt recept jag testade i förra veckan. Receptet hittar du HÄR (klick!). Jag håller på att lära mig att tycka om saffran, men än är det för tidigt att använda kryddan i matlagning, så jag bytte ut huvudingrediensen saffran mot gurkmeja, paprika-, chili- och vitlökspulver, och det blev en alldeles utmärkt rätt av det hela. Vacker för ögat också, i synnerhet i kombination med det fina Marimekkofatet.
När vi nu en gång är inne på det här med att trycka in saker genom brödhålet, kan jag tipsa om ett enkelt recept jag testade i förra veckan. Receptet hittar du HÄR (klick!). Jag håller på att lära mig att tycka om saffran, men än är det för tidigt att använda kryddan i matlagning, så jag bytte ut huvudingrediensen saffran mot gurkmeja, paprika-, chili- och vitlökspulver, och det blev en alldeles utmärkt rätt av det hela. Vacker för ögat också, i synnerhet i kombination med det fina Marimekkofatet.
9.11.2014 Fars dag
Hasse, du vet vad jag tycker om dina faderskapliga egenskaper. En bättre far till mina barn kan jag inte tänka mig. Inte en bättre make heller. Du lyser upp min dag. I dag och alla andra av årets dagar. <3 nbsp="">
7.11.2014 En vecka går så fort
Dagarna och veckorna rusar iväg i en hiskelig fart, och det har ju sina sidor. Skönt att hösten och vintern går fort, men samtidigt åldras man ju fortare. Fast det tröstar ju att alla drabbas jämlikt, även den man i vår släkt som efter att han fyllt 50 bestämde att han skulle börja fylla bakåt, d.v.s. dra av ett år för varje gång han fyllde år. Hans mål var att bli lika ung som han var på militärporträttet han hade i sitt sovrum. Han torde ha nått den åldern för flera år sedan, men jag har aldrig följt upp hur det blev med den saken.
Nåväl. Det jag ville ha sagt är att veckan varit fullspäckad, men nu har jag skickat iväg veckans uppdrag och ska ta helg. Gubben testbakade en kladdkaka i morse eftersom vi ju firar kladdkakans dag i dag. Den här varianten torde passa alla veganer och allergiker och dylika som brukar dinera hos oss. <3 p="">
Och så vaknade vi till minusgrader. Frosten ser ju trevligare ut än den är, så jag gick ut med kameran på förmiddagen och sköt några bilder. Sedan tog jag mig i kragen och satte igång med storstädning. Och det dröjde inte många minuter förrän jag kom på varför jag inte gör det oftare. Det var när jag hällde ut ett halvt tvättfat fullt med smutsvatten i ena vardagsrumssoffan. Ett djungelvrål senare rusade gubben in med allsköns trasor, och jag gjorde mitt bästa för att torka upp efter mig. Mitt bästa var dock inte nog. Hela eftermiddagen har soffan läckt vatten, och lär nog göra det ett tag till.
Sedan gick det nästan två timmar innan nästa olycka var framme. Då lyckades jag ha en av mina favoritvaser i golvet. En vas som vi verkligen ansträngde oss för att hitta i somras när vi var på turné i södra delarna av landet. Även om det är världsliga saker det handlar om, harmas jag så in i sjutton. Nu tycker jag resten av dagen kunde gå som en dans, men jag ska precis börja med dagens middag, och då kan ju verkligen hur mycket som helst gå åt skogen ännu.
Men söta öde så fort den här månaden rann av oss! Dock har jag inget emot att höstmånaderna rusar iväg, för det betyder att det snart är jul, och sommar igen!
Som jag berättade tidigare var vår Åboson hemma i förra veckan. Vid första anblicken - med det långa håret, det buskiga skägget och med den musik han klämmer ur sin gitarr - verkar han kanske litet skrämmande, men vet ni, skenet bedrar. Det dunkar ett gott, varmt och kärleksfullt hjärta där inne, precis som hos hans lillebror. Som jag älskar mina små gullegryn.
Och Halloween blev det visst också. Ni ser att jag har pyntat huset.
I fredags fortsatte firandet av gubbens födelsedag med en ny dukning och nya gäster (och ny mat givetvis). Förutom födelsedagsgästerna hade vi glädjen att ha vår Åboson hemma över helgen och vid bordet bland annat under denna middag. Sådant sätter guldkant på tillvaron.
Det är ett tag sedan jag delat med mig av något recept, så jag tyckte det var dags nu. Pajen har jag tidigare gjort på okokt kondenserad mjölk, men den här gången hittade jag bara en färdigkokt variant, men det gick lika bra med den. Färgen blev bara lite annorlunda än i våras.
Min man får verkligen de finaste presenterna. Inte nog med att paketen innehåller fina saker, saker som faktiskt matchar hemmet (surprise, surprise), som pricken över i dök dessutom vår son som bor i Åbo upp i går kväll för att fira sin far. Och ja, som ni alla säkert förstår, är han, dagens fyllare, värd allt detta och så mycket mer!
Eftersom jag är så där barnsligt förtjust i att fira allt möjligt, går det ju inte att låta en födelsedag gå förbi närpå obemärkt och med bara ett kalas. Så nu kör vi med lite festligt på faten hela veckan lång. Det är sällan vi får en sådan här lunch. Vissa dagar äter vi varsin knäckemacka med majonnäs och inlagd zucchini på, vissa dagar bara en frukt, men den här gången blev det en rejäl croissant med skaldjur och gravad lax. Och majonnäs, så klart. Nu ska jag nog stå mig tills i kväll då jag ska gå ut och äta med vänner. Festföremålet i familjen får dessvärre inte följa med, så han får nöja sig med gårdagens rester, en big bejkels (hemgelska för bakelse) included. Det går nog ingen nöd på honom.
Jag vet att jag ofta skryter på min man (det diskuterades till och med på bloggträffen i söndags, hehe), men det finns en sak med honom som jag för egen del inte är så nöjd över, och det är det faktum att han kan sova var som helst och i princip när som helst. När jag ligger i sängen och snurrar om nätterna, ligger han och sussar sött. Fast själv påstår han att han vaknar varje gång jag rullar runt, och det är ju i och för sig ofta, eller mest hela tiden, men han lyckas somna mellan varven, och det gör ju inte jag. Det känns ganska tröstlöst att ligga och lyssna på någon som sover när man själv kämpar med att få tag på sömnen. Häromnatten när jag låg vaken ända till fem på morgonen funderade jag att man i stället för att ligga och snurra på stället borde rulla i sidled och se hur långt avstånd man lägger bakom sig en hel vaknatt. Det är sådana här viktiga saker jag ligger och tänker på när jag i stället borde få min välbehövliga skönhetssömn.
Men nu var det ju inte mig och min sömn jag skulle berätta om, utan om kalaset för min käre gubbe vi hade i går, två dagar i förväg. Dagens ungdom är av en upptagen sort, därav kalas i förväg. Eller kalas och kalas, en liten tisdagsmiddag med ett gott bakverk till efterrätt blev det, och med en son och flickvän och mormor vid matbordet. I morgon, på den riktiga födelsedagen, blir det däremot fasta, och efter det fortsätter firandet på fredag.
I går var jag och ett antal andra mer eller mindre aktiva bloggare inbjudna till Anna-Lenas fina hem för att umgås och äta gott. Alla bidrog med något till buffén eller till goodiebagarna vi fick och det blev ett kalas som heter duga. Faktiskt så till den milda grad att jag inte somnade förrän efter klockan fem i morse. Men det var det värt. Det är roligt att man ännu så här i vuxen ålder, övre medelåldern eller vad nu den här åldern jag befinner mig i kan tänkas heta, hittar människor som man känner kommer att stå en nära resten av livet. Vi behandlade många olika ämnen under våra samtal, och inte enbart det som fört oss samman, d.v.s. bloggande och inredning, och som vanligt gick tiden alltför fort. Tack till alla er som kom och bidrog till den lyckade träffen, och ett varmt tack till spindeln i nätet, Anna-Lena, för gästfriheten!
Det kommer säkert att dyka upp ett och annat inlägg till om träffen hos de andra bloggarna så småningom, så kika gärna in hos dem också: Anna-Lena, Seralias stuga, Lindas lantliga, Inredningsdrömmar och rackarungar, Lyckoslanten, Livet på Vestergård, StrandviksVillan och En vacker vardag.
Vi har avslutat vår uterumssäsong för flera veckor sedan, men eftersom vi ser rakt in dit från vårt vardagsrum är det "ytterst viktigt" att inredningen där också följer årstiderna, åtminstone till viss del. Jag byter alltid ut textilierna till hösten, och förr julpyntade jag även där ute. Det senare struntade jag i förra året, och så får det bli även i år. Det är ju så himla trist med de där barren som har en tendens att dyka upp där man minst anar dem långt in på våren. På tal om jul så bestämde jag redan förra året att det var vår sista jul med äkta gran. Från och med i år blir det plast. Få se då om jag håller det jag lovat (eller som familjen tycker: hotat med) när det kommer till kritan. I går köpte jag förresten årets första jultidning, så snart går startskottet för julen. Gubben har en regel - inget julrelaterat i huset förrän efter hans födelsedag. Tur att den infaller nästa vecka, för det kan hända att jag inte orkar vänta många veckor till...
Man skulle nästan kunna tro att jag tagit höstlov från bloggen, men det är precis tvärtom, jag har tagit arbetsledigt härifrån. Jag har alltså haft fullt upp, och inte ens en gång orkat eller hunnit tänka på bloggen. För tio år sedan skulle arbetsmängden inte ha hindrat mig, men efter att jag drabbats av utmattning vet jag att det inte lönar sig i längden att försöka vara duktigare än man är. Vid lunchtid i dag fattade jag veckans bästa beslut, d.v.s. att stänga kontoret för resten av veckan. Vi drog till stan och belönade oss själva med varsin getostsallad i saluhallen. Den var vacker för ögat, men mitt smaksinne sa att det var något som saknades ur den. Eller så har jag blivit ännu mer kräsen än jag varit tidigare. Oavsett var det skönt att sätta sig vid dukat bord och bara vräka i sig.
I går kopplade vi släpvagnen bak på bilen igen och åkte ut till skärgårdsbyn för att hämta hem mera ved till vintern. Vad mycket det hänt på en vecka - nu var de flesta träd helt utan löv redan. När vi packat släpet fullt gick jag till skogs en stund, medan gubben pysslade med annat. Knöligt och halt var det att gå på stenarna, men man får väl skylla sig själv när man inte håller sig på den uttrampade stigen. Vädret ser inte så värst hejsan ut på bilderna, men det var ändå riktigt skönt att vara ute någon timme, och det kändes minsann i kinderna senare på kvällen.
Jag blev faktiskt så inspirerad av att vara ute, så jag gick ut i morse också, fast då höll jag mig på vår egen bakgård där jag försökte städa undan lite björklöv från våra terrasser. Man kan ju säga att det gick så där. Sopborsten gjorde inte mycket nytta, utan jag borde ha plockat bort de blöta löven för hand, en efter en.
Ett litet höstkonstverk gjorde jag också medan jag var där ute. Säga vad man vill om hösten, men det går inte att förneka att den är färggrann och fin.
Plötsligt klickade det till och allt blev mörkt. Datorn slocknade, likaså alla köksmaskiner som man hör i bakgrunden, men inte märker av innan de tystnar. Ett tiotal minuter av strömlöshet i huset, och man sliter nästan sitt hår för att man inte vet vad man ska ta sig till. Tur att telefonerna har batteritid kvar, kameran likaså. De olästa tidningarna och böckerna ligger på hög, men man ser ju inget så mörkt och murrigt som det är i dag. Visserligen kan man sitta vid fönstret där det strimmar in litet ljus, men att läsa sådant den här tiden på dygnet är ju inte normalt, det kan man väl inte syssla med? Grannen hinner ringa mig innan jag ringer henne för att kolla om de är de enda drabbade. Så går det några minuter till, tills gasvarnaren ger ifrån sig ett tjut och allt blir normalt igen. Jämmer, vad man är beroende av ström! Och hur klarar vi oss när vi är på stugan?
Den här veckan har jag satsat på att konservera tomater. Syltade gröna tomater (i ättikslag) har jag aldrig smakat, men av doften att döma blir de supergoda. Det doftade så hemtrevligt och mysigt - och barndom - i hela huset efter att jag lagt in dem. Sedan torkade jag ett par kilo tomater i ugnen, och hällde på en marinad gjord på olivolja och kryddor. Det ska bli spännande att smaka också. Men oj, så tomaterna krympte när de torkat. Jag får nog köpa flera kilon till om jag vill fylla min glasburk. Eller så köper jag en mindre burk och flyttar över härligheten i den. Jag som förr tyckt att soltorkade tomater är litet dyra, har nu ändrat åsikt när jag sett vilken mängd ingredienser som går åt.
Bilden här ovanför med allt jag konserverat i höst är till för mitt eget minne, så jag vet vad jag har framför mig om jag vill överträffa mig själv nästa år, hehe.
I år har jag verkligen satsat på det här med att konservera. Vanligen äter vi direkt ur köksträdgården, och så brukar vi frysa in stuff, men i höst har jag kokat och lagt in och haft mig värrigare. Min mormor ler nog i sin himmel, för hon var bra på att ta tillvara sådant som naturen bjöd på, hon också. För några veckor sedan kokade jag zucchinimarmelad. Den är god, men nästa gång ska jag nog skippa kardemumman. Den kryddan passar bäst i bakverk. Den här marmeladen är god med ost, i synnerhet med vitmögelost. Äppel- och calvadossylten jag berättat om tidigare var ingen större hit med vitmögelost, men med blåmögelost är den himmelsk. Precis som med chiapudding (som jag gör på chiafrön och kokosmjölk).
Jag får rätt ofta frågan om det faktiskt är smart att ha öppna hyllor i köket. Det är en adekvat fråga, och jag funderade på samma sak innan vi renoverade köket och bestämde oss för öppna hyllor i stället för skåp just här. I dag är jag så glad att vi vågade satsa på den här lösningen. Visst kan det bli dammigt, och det blir det på den översta hyllan där vi har sådant vi inte använder dagligdags, men på de två undre hyllraderna har vi porslin som vi använder hela tiden, och så fort det blir en tom yta på någon av hyllorna, d.v.s. när porslinet är i användning, är jag där med trasa och torkar, så mitt svar är NEJ, det är inte mer arbetsamt att hålla dessa rena än skåpdörrar! Och jag har ju så mycket fint porslin som jag gärna vill ha stående framme i stället för undangömt i skåp, så denna lösning är ultimat för oss. Att det sedan kan se litet stökigt och fullproppat ut, det får jag stå för, för det är jag som möblerar om och har mig, och vill ställa fram så mycket som möjligt.
Den där kopparlampan på bilden är jag så nöjd över. Jag gillar utseendet, men framför allt gillar jag placeringen av den. Tänk att jag aldrig tidigare kommit mig för att hänga en lampa just där (förutom runt jul, när jag hänger en ljuskrona där). Varför jag gillar att den hänger just där den gör är att den inte bara lyser upp vardagsrummet, utan också hallen och köket litet grann och jag som är så ekonomisk av mig (höhö), gillar att bara behöva ha en lampa tänd i huset. Ända sedan jag var liten har jag gått runt och släckt i alla rum som ingen vistas i. Till familjens förtret, oftast. Men föräldrarna kan tacka mig för att elräkningarna inte sköt i höjden i tiden. Här hemma hos oss är det likadant - varför ska lampan lysa i ett tomt rum? Jag har alltid gillat att ha det lite "småskumt" om jag inte ska syssla med något som kräver precision. So shoot me.
Det har säkert inte undgått någon vad det är för en speciell dag i dag. Som rubriken antyder är det dagen då man får unna sig en eller ett par kanelbullar. Kanelbullar borde man faktiskt baka oftare, för det doftar fantastiskt i huset efterår. Jag kom precis hem från mamma, där jag varit och putsat upp lägenheten litet, och det var en fröjd för doftsinnet att öppna hemdörren. Det blir nog en bulle till ännu i dag, är jag rädd. Och ja, jag vet att bakverket heter cinnamon roll på engelska, men ordet i rubriken är ett exempel på det språk vi talar här hemma - hemgelska. Det gäller att roa sig själv när vardagen i övrigt är så grå, hehe. Här i Finland kallas bullen förresten örfil, men jag gillar det rikssvenska namnet bättre, för vem vill nu ha en käftsmäll en sådan här dag?
Så här ska det väl inte se ut än? Jag inser ju att vintern är på väg, men jag har svårt att acceptera att frostnätterna är här redan. Fy fabian, vad jag avskyr att frysa.
Hos oss lever inredningen jämnt och ständigt, och vissa har svårt att hänga med i svängarna. Speciellt när det möbleras om i kökshyllor, -lådor och -skåp. Den där "vissa" brukar säga att jag borde rita en karta så att hen skulle veta var alla prylar hör hemma. men det kan jag ju inte börja med, för då skulle jag ju inte hinna göra annat än sitta och rita kartor dagarna i ända. Det som får ligga längst kvar utan att bli omplacerat är dammet. Här ser ni några färska bilder från oss. Ja, ja, jag vet att man ska ha ojämnt antal föremål i sina stilleben, men detta får vi leva med nu.
Förresten firas internationella översättardagen i dag - den har ni väl noterat?
Jag måste bara passa på att meddela alla er Marimekkovänner om att denna röda skålfärg utgår ur sortimentet. I dess ställe finns en ny färg som heter Karpalo, alltså tranbär, så om du som jag vill komplettera din samling med den gamla färgen, ska du skynda dig till affären. Den här lilla köpte jag i dag till halva priset av ovan nämdna orsak. (Jag har inte börjat julpynta än, skålen ska nog härbärgeras i något skåp några veckor framöver.)
Ni tycker säkert att jag tjatar om och skryter på min gubbe, Hasse heter han förresten, för jämnan, men han är faktiskt one of a kind. Inte nog med att han är snäll och hjälpsam, kunnig på det mesta, flitig som en myra och generös, han förstår sig dessutom på något så komplicerat som en kvinnlig varelse. Jag ska ge ett exempel: vi går in till en affär där jag ska köpa en i förväg bestämd sak, men när jag väl är i affären, vet jag inte vilken av de befintliga modellerna/mönstren jag ska välja. Då uppmanar han mig att köpa båda, eller alla. DESSUTOM erbjuder han sig att betala för hela kalaset! (Fast baktanken är ju att vi inte senare ska behöva gå tillbaka för att köpa den som blev kvar på butikshyllan.) Men ja, jag tycker fler män kunde följa hans exempel, för, som det står på en skylt vi har här hemma - If Momma ain't happy, ain't nobody happy - och då måste det ju också gälla att alla är glada om mamma är glad.
Vi har alltid varit bra på att använda det som växer i vår köksträdgård, men i år är vi flitigare än någonsin tidigare. Förutom alla grönsaker och örter och bär jag frusit in, har jag kokat vinbärssaft och tre olika sylter/marmelader, jag har lagt in zucchini, och precis när jag skriver detta, håller min gubbe på att pressa äppelmust med vår råsaftcentrifug. Han höll på i flera timmar i går, och kör alltså skift nummer två i dag.
Tjugo minuter efter att vi landat hemma efter våra fyra dagar i Sverige fick jag sätta mig vid datorn, och här har jag i princip suttit sedan dess. Det straffar sig att vara borta ett par arbetsdagar, men vet ni, det var det värt. Vi hade en så härlig resa. Vi flög till Stockholm, åkte hyrbil (en läcker sådan) till Åby utanför Norrköping och där installerade vi oss hos gubbens barndomsvän Lasse och hans fru Kerstin. De skämde verkligen bort oss under tiden vi var hos dem. Det blev bland annat en massa god mat, gott prat och trevliga utflykter. Efter att vi anlänt, installerat oss och fått i oss lunch åkte vi till Linköping. Där överraskade jag bloggvännen Stjärnor och Champagne med ett kort besök. Jag undrar om hon hämtat sig än. Sedan blev det shopping i stan för Kerstin och mig medan gubbarna snabbt rusade igenom Flygvapenmuseet. Nästa gång vi besöker Linköping ska vi ha litet mer tid på oss. Vi åkte sedan hem via Löfstad slott. Väl hemma igen blev vi bland annat bjudna på världens godaste kräftsoppa. (Bilderna i detta inlägg är tagna både med kamera och mobil, därav varierande kvalitet på dem.)
På lördag stod shopping i Norrköping på programmet, och vilken lyckad shopping det blev! Vi lunchade på stan, och när vi shoppat klart blev det släktbesök för gubben och mig. Jag tror att mammas kusin Boris och hans Anna-Lisa blev rätt glada åt besöket. Vi återvände så småningom till Åby där vi välkomnades av drinkar, och Lasse som stod i färd med att slänga kött på grillen. Godaste tänkbara svampsåsen som serverades till köttet blev jag tvungen att hoppa över, men gulliga Kerstin hade slagit en bea till mig i stället. Så där på tal om att bli bortskämda.
Vädret i Norrköpingstrakten visade sig från sin allra bästa sida, och det var sommarvärme hela tiden vi var där. När vi sedan vaknade på söndag morgon, kändes det annorlunda i luften, inte minst på grund av den täta dimman, som inte lättade förrän vi var framme i Stockholm strax före lunchdags. Vi lämnade tillbaka hyrbilen och mötte upp med min väninna Carina som guidade oss till världens sötaste café intill Birger Jarlsgatan - Sturekatten. Carina bjöd på lunch, och Hasse på dessert. Jag bara tackade och tog emot tills magen stod i fyrkant igen. Klockan två skulle vi bli hämtade av systerdotter Minna, hennes sambo Dusan och deras en månad gamla dotter Aurora vid vårt hotell, så där tog vi avsked av Carina. Vi tillbringade resten av söndagen hos den nyblivna familjen, och på kvällen bjöd de oss på indisk restaurang. På måndag förmiddag blev det shopping i centrala Stockholm, och klockan ett hade vi stämt lunchträff med Fredrik, en annan av gubbens gamla kompisar från hembyn. Efter lunchen blev vi skjutsade till Minna & co och där stannade vi tills det blev kväll och hela familjen skjutsade oss till hotellet i Arlandastad. En hotellnatt, en hotellfrukost och en flygresa senare var vi tillbaka på hemsoporna, och där slutar denna historia.
Så här års händer dig sig alltid att jag får tid att se mig omkring i Svedjehamn i Björkö. I vanliga fall är det ju bara bråttom, bråttom när vi kommer till båthamnen. Antingen har vi bråttom att komma ut till paradiset, eller så har vi bråttom hem efter stugvistelsen. Den här dagen, den stora båtuppdragningsdagen, brukar jag följa med gubben. Dels för att vara till hjälp med mina starka armar när "båtfan", som flytetyget får heta de gånger saker och ting inte går enligt planerna, ska in i båthuset, dels för att rasta kameran även om bilderna jag fotar ser nästan lika ut år efter år. Den här dagen brukar jag också klättra upp Saltkaret, och den här dagen var inget undantag. Utsikten därifrån är hänförande, även under dagar då sikten inte är den bästa.
Den här gången hade vi också ett annat uppdrag - att lasta hela bilsläpet fullt med ved. Det där med att veden värmer flera gånger, det skriver jag under med stora svarta bokstäver. Först har vi huggit ner träden under vintern, släpat hem de fällda träden med traktor på sommaren, fått låna en vedkap och kapat veden på hösten. Därefter har veden fått torka i flera år, och nu ska den bäras ut till släpet, släpet ska transporteras 40 km hem till oss, sedan ska veden bäras in i vårt vedlider, och så småningon inomhus när den ska eldas upp. Det är inte lätt det här med att försöka spara in på uppvärmningskostnaderna, men det är ju roligt. Eller är det?
Det är lite synd om våra söner. De är så hjärtans välkomna hem när helst de vill komma, men de har dessvärre inte sina rum kvar i det skick dessa var när de tog sitt pick och pack och flyttade hemifrån. Äldre sonens rum fick snabbt ny kostym och blev vårt gästrum/pysselrum. Ärligt talat är de gånger jag suttit där vid svärmors gamla bord och pysslat inte många, Men de kanske blir fler, man vet ju aldrig. Yngre sonens rum var vi lika snabba med att måla och fixa om. Det blev ett hobbyrum för gubben och hans intresse för elektronik- och amatörradiobygge. Bilderna i detta inlägg kommer från gästrummet.
19.9.2014 Soffhörnet
I dag tänkte jag visa soffhörnet i vårt vardagsrum. Det är på gång, men not quite there yet för att jag ska vara helt nöjd. Lampan där i hörnet ska BORT, ramen ska få någon annan bild (den har stått där sedan i våras utan att något hänt), jag vill ha en eller ett par kuddar i en färg (inte i svart, grått eller vitt, alltså) och jag ska byta ut bilderna i ramarna på tavellisten. Bara jag får lust. Ja, och så ska jag i något skede klättra upp på vinden och ta ner en gammal matta. Eventuellt blir det närmare jul, men vi får se.
Vissa dagar får man faktiskt till det. Det är sådana där dagar då man förutom att jobba för bröfödan har energi i överskott så man både orkar och ids sylta och safta och ha sig. Nu har vi förutom djävulssylten och zucchinimarmeladen jag lagat tidigare inlagd zucchini med lök och vitlök samt äppel- och calvadossylt i kylen. Man känner sig nästan rik, hörni. Och som om det inte var nog, vände jag ännu ihop en äppelpaj och lagade mat. OCH jag diskade undan själv. I vanliga fall brukar det vara min bättre hälft som städar undan när jag stökat i köket. Han har själ varit upptagen utomhus denna dag med att bära in ved och klippa gräsmattan, så jag tänkte smöra litet. Han var dessutom gullig och åkte in till Clas Ohlson på mitt uppdrag i dag, eftersom jag själv hade en bad hair day. Man måste se till att både ge och ta.
Hoppsan, plötsligt har det gått flera dagar utan ett ljud här på bloggen. Ibland kommer verkligheten emot, och då måste man satsa litet tid på den också. Något som vi också borde satsa tid på är att ta hand om årets äppelskörd. Vi har ett träd, och det ger massssssor med frukt. Stora, fina exemplar. Några äppelpajer och -kakor har jag bakat hittills, men det är allt. Äppelmos har ingen åtgång hos oss, men jag tänkte försöka mig på en äppelsylt med Calvados. Det låter väl gott? Lär passa bra med brie, och en bit brie är väl aldrig fel? Eller jo, fem dagar i veckan är det fel, men de resterande två dagarna (när vi tillåter oss att äta animalier) ska jag börja frossa i mögelostar och sylter/marmelader jag kokat. Det är åtminstone tanken. Och på tal om tanken, (båttanken) ska vi dra upp båten i dag, så nu är det definitivt slut med stugfärderna för i år. I lördags var vi ut en sista gång, för att dra upp bryggan en bit upp på land. Dagen var vacker som en... dag. Sol och värme, knappt någon vind alls. Man hade gärna stannat där ute, men vi hade andra planer för resten av dagen, och de planerna tog oss en sväng till min hemstad. En hamburgermåltid och litet sightseeing senare var vi åter på väg hem. Man kunde säga att det blev en effektivt använd lördag.
10.9.2014 Fortsätter skörda
Det börjar bli lite knapert med bär i våra hallonbuskar, men en liten skål med godingar fick jag ihop i går på eftermiddagen. Så söta och intensiva i smaken att vi knappt nändes äta dem. Annat gott finns det nog att ta tillvara i köksträdgården än, som ni ser. Färggrant och gott och hälsosamt och what not.
Det trodde man ju inte, och det hade man alldeles rätt i. Nämligen att den här människan skulle kunna motstå en gallerlampa. Jag funderarde på den här modellen redan i vintras när vi skulle ha nya fönsterlampor till vardagsrummet, men då tyckte vi att de skulle bli för stora. I stället fixade min fixar-Hasse helt egenhändigt ett par kopparlampor till oss. Nu när gallerlampan dök upp i kopparfärg blev habegäret ännu kraftigare än tidigare, och i förra veckan kom jag äntligen på var jag skulle hänga lampan. Då satt jag på ön och kunde inte rusa till butiken, vilket jag vanligen gör när jag kläcker mina lysande idéer. I går när jag då skulle hämta lampan, var de förstås slut. Förstås, jag skulle ha köpt en när jag fingrade på den i förra veckan. Nå, det finns ju sprejfärg, så det gick ju fort att åtgärda. Dock blev det ingen billig historia, för förutom kopparfärg och själva gallret blev jag tvungen att köpa två sladdar. Den i kopparfärg som man skruvar fast gallret i, och dessutom en längre sladd med brytare och stickpropp så att lampan skulle kunna användas som jag tänkt. Och så ännu en glödlampa. Totalt sett blev det inte något billigt påhitt trots att det är fråga om en budgetvariant. Nåja, jag är nöjd, och det är huvudsaken. Och nu kanske det räcker med kopparlampor i vårt vardagsrum...
Det trodde man ju inte när man slog upp sina gröna och kikade ut, men det passade alldeles ypperligt med att inta frukost på bryggan. Det blev en perfekt start på en perfekt dag. Tröjan åkte snabbt av, och dem behövde jag inte förrän mot natten när jag traskade iväg till utedasset för dagens sista "sittning".
Dimmolnen lättade ganska snart och förmiddagens sysslor tog vid.
Jag plockade lingon och pysslade litet med rönnbär. Gubben, han byggde upp sin radiostation och körde amatörradio både på fredag och på lördag. Flaggstången fick agera antenntrådsställning, och vår vimpel fick snällt vänta på sin tur att hissas upp.
Brånnen, som fjärden nedanför vår holme kallas, låg spegelblank. Enda gången det gick lite krusningar på vattenytan var när någon båt susade förbi.
Vi tillbringade en hel del tid i vår solsäng på eftermiddagen. Det var intressant att följa med dimman som kom rullande in. Snabbt gick det, och sikten försvann helt, men lyckligtvis lättade dimman lika fort som den uppstod, och snart var det full sol hos oss igen.
Hungriga blev vi även denna dag, och då bjöds det på rökt lax, grönsaker, kokt potatis och lingonmajonnäs. Sjukt gott, men det bästa var att det blev över till följande dag. Lucky us!
På lördag morgon vaknade vi till en - om möjligt - ännu finare dag, och Kvarken låg som ett mästerverk för våra ögon. Det gör nästan ont i hjärtat när jag tänker på hur vansinnigt vackert det var där ute denna dag. Ja, ni ser ju.
Jag gjorde ett nytt försök med lingonen denna förmiddag, och fick till slut ihop så mycket att jag var nöjd med mängden. Det tog ett tag, för det var ont om de små kornen där jag färdades. Dock var det ett bra sätt att väcka aptiten för en aubergineburgare, som vi intog nere på strandterrassen. Varmt och skönt som i mitten av sommaren var det denna underbara septemberdag!
På eftermiddagen var det så dags att för sista gången i år njuta av solsängen, och sol, det fick vi. Här ute serveras också goda drycker, och den här dagen var inget undantag.
Och mitt i plötsligt kom dimman vältrandes igen. Ännu tjockare och blötare än dagen innan, så kvart över sju på kvällen bar vi in madrasser och kuddar och drog oss inomhus.
Häromdagen for en virvelvind genom huset, med den påföljden att alla rosa och blommiga attiraljer åkte ut, och in kom lite höstigare stuff. Det mesta är svartvitt, men en del nya koppargrejer har hittat hem för att matcha våra hemfixade saker från förra året (fönsterlampor och väggstjärna). Renen här nedanför är gammal, men sprejmålad. Lampan är ny, en födelsedagspresent som jag själv valt. Förstås. Få är de som vågar köpa något till mig utan att jag pekat på vad jag vill ha. De påstår att jag är kinkig. Flaskan är ett loppisfynd från i somras. Jag hittar sällan något på loppis, men den här gången hade jag tur. Flaskan kommer från Bothnia-apoteket i Jakobstad, så det är ju lite roligt att vi har samma härkomst. Glasklockan härstammar från svärmor, och det gör ju också min gubbe, så där är det också ett trevligt samband, hehe.
Förstår ni varför jag alltid ser fram emot månadsskiftet augusti-september? Det är verkligen inte för att sommaren tar slut, utan för att vi då firar både min födelsedag och vår bröllopsdag. Tänk att det gått 24 år sedan vi traskade in i Pedersöre kyrka den där soliga septemberlördagen. Åren går alltför fort. Tur att kärleken består.
Så har då vi, precis som tusentals andra här på våra breddgrader, avslutat stugsäsongen med lite festligheter. Eftersom vi inte har några småbarn längre, slipper vi det här med att skjuta en massa pengar ut i tomma intet, och får i stället satsa på mat, dryck och umgänge. Vi inledde helgfirandet redan på fredag på tumanhand. Vi rökte världens godaste lax och njöt av vinet gubben fick av goda vänner i våras. Och så pysslade vi lite på varsitt håll - han i båten och jag i blåbärsskogen.
På lördag tog han båten och åkte till båthamnen för att plocka upp vårt helgsällskap. Under tiden fixade och trixade jag litet på "hemmaplan". Sedan blev det födelsedagstårta en dag i förväg, bastubad, god mat och mycket mat, och en skön kväll i solen sjungandes och författandes nya snapsvisor. Efter solnedgången när luften blev svalare, förflyttade vi oss inomhus och genomförde kvällens pidroturnering. Hur resultatet utföll är inte så viktigt i det här sammanhanget, höhö.
På söndag var det så dags att packa ihop och tacka för oss - för den här gången. Om vädergudarna vill, blir det kanske någon helg till här ute ännu i år, men vi är försiktiga med att ta ut något i förskott. Det är bäst så, så slipper vi bli besvikna om det inte blir av.
I förra veckan pågick projekt Skördevecka (när pågår den inte?) och då var mitt mål att till största delen använda råvaror ur eget land till våra middagar. Jag lyckades ganska bra. Det största undantaget gjorde vi på fredag då vi åt kött (råbiff av Highlandkossa), för än så länge har vi inte börjat med boskapsskötsel. Kossan har betat cirka fem kilometer från oss, så köttet var ju åtminstone ekologiskt och närproducerat. De djupfrysta ärterna till ärtsoppan var också köpta, men i vissa fall får jag lov att göra avkall på mina principer.
Här kommer ännu ett kollage från Instagram där samtliga middagar finns med, också de som inte blev så fotogeniska:
Folk brukar fråga om jag står ut med att ha maken hemma hela dagarna, och vad han gör för att sysselsätta sig. På fråga ett svarar jag JA! Det finns inget bättre! På fråga två kan jag inte svara. Det vore lättare att säga vad han inte gör. Hälften av tiden sysslar han med sådant som jag inte har en susning om vad det är. Som det han sysslar med på bilden här nedanför. Någon sorts uträkning för något bygge han har på gång. Ibland bygger han något på beställning. Senast ett högtalarskåp till en av sönerna. Jag har lagt in en beställning på två stycken trädgårdsbord, men de är bara under planeringsstadiet än så länge och ska inte verkställas förrän nästa vår. Och så pysslar han i trädgården. Det är han som gör storjobbet där ute. Jag planerar och ger order. Han verkställer. Han är guld, vet ni. Baka kan han också, fast kakan här ovanför är mitt verk. Den kakan försvann i ett huj, för yngre sonen hade via en studiekompis som följer mig på Instagram fått höra att jag bakat en vegansk kaka, så han kom och tog det mesta av härligheten med sig hem till sig. Det är bra att någon vaktar oss och tänker på våra linjer...
Vad är det för en lustigkurre som beställt det busväder som lägrat sig över våra breddgrader just nu? Usch, fy och tvi, vad jag ogillar sådant här väder. Jag märkte just att toppen på en av våra körsbärsträd brutits av i ovädret. För att trösta oss bestämde jag mig för att sprida lite väldoft i huset i dag. Det blev ett par kakor att slänga i frysen för kommande behov, och en äppelkaka på årets första äpplen. Det finns väl inte mycket som doftar så hemtrevligt som äppelkaka. Än har jag inte avgjort om vi ska få gå lös på kakan redan nu, eller om den åker samma väg som de andra två kakorna. Jag passade på att testa min nya pajform (klick) som jag köpte på Foodie Living häromdagen. Den funkade alldeles ypperligt! Jag har också för första gången bakat kakor utan ägg, och det gick också över förväntan. I stället använde jag sojamjölk, precis som när jag lagar majonnäs.
En dag i förra veckan fick jag plötsligt en våldsam längtan till London, och det nästbästa sättet (det bästa är att sätta sig vid datorn och boka en resa dit) att avhjälpa den längtan och lätta på trycket är att ställa sig i köket och baka en sats scones. En dryg halv timme senare kunde vi sätta oss vi dukat bord och avnjuta trösten (efter att jag hällt en kopp med te över väggen och golvet i vardagsrummet). Sylt hade vi heller inte hemma, men nog ett par deciliter färska blåbär i kylen och hallon i frysen, och dessa fick hastigt kokas till sylt och kylas ner. Som ersättning för clotted cream vispade jag ihop lite crème fraiche och en gnutta vaniljpulver. Det är så underbart att ha gubben hemma året om så att han kan ställa upp på alla mina upptåg!
24.8.2014 Hälsning från Stockholm
Facebook is awesome. Tack vare den har Carina och jag återknutit kontakten efter drygt 30 år. Vi träffades på språkkurs i Brighton sommaren 1979, och efter det brevväxlade vi och hälsade på varandra några gånger under gymnasietiden. Sedan tappade vi kontakten, inte för att vi blev osams, men bara för att båda blev upptagna på sitt håll med annat. Ända tills vi hittade varandra på Facebook för ett par år sedan. Carina bor numera i Stockholm, men hennes föräldrar nära oss, och nu bestämde vi oss för att träffas efter alla dessa år när hon ändå var i trakten. Och det var så himla roligt att ses igen, och ta upp tråden där vi tappade den då för 33 år sedan. Båda var överens om att det inte ska få gå 30+ år tills vi ses igen. Om inte annat, får jag åka till Stockholm för att köpa mera av teet hon hämtade - Söderblandningen som "alla" talar om! Tack, tusen tack! (Bilden på oss två knyckte jag från ditt Instagramflöde, Carina!)
I går inföll stora vinbärsdagen. Den infaller inte varje år, men ungefär vartannat. Orsaken till att den inte infaller varje år är att vi är dåliga på det där med saft. Eller rättare sagt på att dricka saft. Dels tycker vi inte att man behöver hinka i sig en massa söta drycker eftersom socker inte är hälsosamt, dels tycker jag inte att söta drycker släcker törsten, tvärtom blir man bara mer törstig av dem. Det vi däremot använder saften till, är klappagröt, så i dag ska det bli en stor kastrull av den varan.
20.8.2014 Sommargäster
Idel glada miner till havs denna fredag eftermiddag. På kvällen fick vi uppleva en skön solnedgång. Och mygg. Fast det var en sort som inte ger sig på människan, utan håller sig i bushen ovanför ljungriset. Vilka mängder det fanns av dem. Gick man till utedasset eller ner till stranden, fick man se till att inte öppna munnen.
På lördag morgon traskade vi iväg till yrkesfiskaren som håller till på ön. Där köpte vi fisk till middagen eftersom vi inte skaffat fiskekort i sommar. Med allt jobb vi uträttat här ute i sommar, skulle vi ändå inte ha hunnit/orkat lägga ut några nät.
Sedan åkte vi ut på en liten tur med båten och tog i land på Södran Nikersgrund där vi åt picknick och njöt av tillvaron (getingbett till trots). Jag hittade en fin hjärtformad sten som jag hade velat ta hem, men vissa tyckte den var onödigt stor att kånka iväg med därifrån.
När vi återvänt till Änterskär blev det så småningom dags att sätta fyr i bastukaminen, äta middag, njuta av det sista av lördagssolen och att äta litet till. Som avslutning på en fin dag överraskade vi våra kära män med ett sällan skådad två timmar lång dansuppvisning. Dock besparar jag er fotona som togs under showen...
Det tog ungefär femton år innan jag började kalla vår trädgård för just trädgård. Innan dess talade jag mest om "bakgården", men så småningom har jag alltså insett att en trädgård inte behöver vara välplanerad, välomskött och välansad för att räknas som trädgård. I vår trädgård finns inget välplanerat, förutom kanske växthuset. Här har det mesta kommit till av stundens ingivelse, men på det sättet fungerar vi i det mesta, så varför skulle bakgården vara annorlunda än allt annat? Huvudsaken är att vi trivs i den, och det gör vi! Den enda nackdelen är att det med åren blivit allt svårare att klippa gräset, men eftersom min man har semester 52 veckor om året, gnatar han på med klipparen utan att gnälla "desto mer".
12.8.2014 Sommarens favoritsoppa
För en tid sedan berättade jag om sommarens favoritdessert, men för att äta dessert, måste man också äta något före, så då passar det sig bra att jag visar och ger er ett ungefärligt recept på den soppa vi fallit för i sommar. Som jag kanske berättat tidigare (minns inte säkert om jag gjort det, och orkar inte bläddra tillbaka för att kolla), så kör vi 5:2-metoden numera, min gubbe och jag. Detta innebär att vi bara äter högst 500/600 kalorier om dagen två dagar i veckan. Under flera av våra "fastedagar" i sommar har jag gjort soppan på bilderna i detta inlägg - gazpacho. I går var den godast hittills, för då hade jag tillrett den till stor del på egen skörd. Till gårdagens soppa använde jag
I helgen blev det tårtor i långa rader. Eller nåja, åtminstone två. På fredag eftermiddag anlände äldre sonen från Åbo, och då åt vi smörgåstårta. Den hade jag bland annat fyllt med zucchinismöret jag visade i förra inlägget. I går, söndag, lagade jag en vegansk tårta som också lillebror kunde äta av. Fyllningen bestod av banan och peanut butter. Den smakade heller inte helt fel, om vi säger så.
Zucchini är väl den grönsak i trädgården som ger mer skörd än man hade räknat med, och jag får ofta frågor om vad jag gör med vår. På min gamla blogg (http://alegniinoffice.blogspot.fi) har jag genom åren delat med mig av mina favoritrecept. Kolla under kategorin Recept om du är intresserad.
Om ni vill se proffsiga bilder från vår stuga, tycker jag ni ska ta och köpa senaste numret av inredningsmagasinet Unelmien Talo & Koti. I det finns ett fint reportage om vårt sommarparadis skrivet och fotat av Camilla Hynynen/Kamomilla. Bilderna är tagna förra sommaren, så vi har väntat länge på att få se dem i tryck! På sin blogg visar Camilla några bilder som inte kom med i tidningen.
8.6.2014 Kräftor och goda vänner
För att töja ut semesterkänslan bestämde vi oss för att bjuda hem goda vänner på en liten kräftskiva i trädgården en helt vanig onsdag kväll. Skönare kväll kunde man knappt kunna tänka sig, om man bortser från det objudna sällskapet i form av getingar som verkade lika intresserade av maten som vi och surrade runt oss och maten hela kvällen. Vi inledde med en kanna Pimm's, sedan dukades det upp kräftor, rostbröd, dill och aioli. Mer än så krävs inte. Till slut en enkel tårta med färska bär och grädde. Livet är en fest.
6.8.2014 En dygn i paradiset
Här kommer några bilder till från vårt dygn ute på stugan. Vädret kunde verkligen inte ha varit bättre, och den här gången var det ju tur att vi inte hann stanna längre, för jag misstänker att vi inte hade stått ut med hettan senare under dagen - de nya strandstolarna till trots!
I våras när jag bläddrade i Ikeas sortiment på sommarmöbler, föll jag för en viss stol, men hur jag än försökte placera den hemma hos oss, eller ute på stugan, hittade jag ingen användning för den. Inte förrän jag hade mina bloggsystrar på besök på stugan häromveckan, och Ann-Christine sa att vi borde ha stolar att sitta i i havet när det var så varmt. Då sa det PLING i min hjärna, och jag visste precis vilka stolar vi skulle ha! Och föreställ er min glädje när vi några dagar senare hade ett Ikeabesök inplanerat! Dock kollade jag på nätet och konstaterade att stolarna inte fanns i den färg jag hade tänkt mig - nämligen i gult. Besvikelsen var stor, men som den stora flicka jag är numera, tänkte jag att jag får gott vänta till nästa vår. När vi sedan gått in genom rulldörren till Ikea var just denna stolmodell det första som mötte oss. Och de klarblåa var nedsatta till halva priset. Ett sådant pris kan man ju inte motstå även om färgen inte var helt rätt. I söndags åkte vi ut till stugan för att ta ut det sista av ledigheten, och då fick vi testköra stolarna. Och så här i retrospekt kan jag ju konstatera att blått passar alldeles ypperligt just här, och modellen var perfekt för ändamålet. Att jag kan vara nöjd just nu!
I går hade vi säsongens andra "skördefest". Då blev det "falafel" på ärter, chili, lök och persilja, nypotatis och så vår nya favoritsallad. De flesta ingredienserna var hemodlade. Godare falafel har jag faktiskt aldrig ätit tidigare, även om den inte ser mycket ut för världen. Vi har gjort något så ovanligt som att äta inomhus de senaste två dagarna. Mamma har bott hos oss några dagar, för hon har mått sämre än normalt, och eftersom hon har svårt att röra sig har vi inte velat anstränga henne mer än nödvändigt, inte ens att ha henne att trappa ner de två trappstegen till uterummet från vårt vardagsrum.
Det var någon som undrade om det var nödvändigt att bygga ett så högt ärtstöd, och här ser ni svaret (längst bort i bild). Faktiskt så har stjälkarna växt ungefär en halv meter över stödet, och i den hårda blåsten för någon dag sedan, vek sig hela den del som växt över stödet nedåt, så nu blir man tvungen att fösa upp hela härligheten för att kunna plocka bort ärtskidorna där underifrån. Annat som växer bra i år är salladslök, purjolök och olika salladssorter. Morötterna är än så länge ganska yngkliga även om blasten är grymt stor, samma gäller palsternackan och rödbetorna. Men de ska ju ha tid på sig att växa i omfång. Zucchinin har också tagit god tid på sig, de verkar inte riktigt digga hettan vi välsignats med på sistone. Sellerin ville sig inte alls, fänkålen växer bra, men det var bara ett fåtal frön som grodde. Spenaten, dillen och persiljan växer alltid bra, och jag har redan frusit in dem för vinterns behov. Potatisen är fin, och jämnstor. Hemligheten där, tror vi, är att vi i år satte ner vanlig potatis från grönsaksavdelningen, i stället för att köpa dyr sättpotatis.
Den här sommaren går till historien som en av de varmaste. Det syns ju på bilderna i detta inlägg. Alla är mer eller mindre svettiga. Men sommaren har också fört med sig en massa minnesvärda möten med trevliga människor. I onsdags var inget undantag. På eftermiddagen träffades Linda, Molly, Anna-Lena, Agnes, Edvin och jag hemma hos Anna-Lena som dukade upp det mest makalösa lchf-kaffebord som kan tänkas, och vi var inte sena att smaka på allt det goda hon bjöd på. Här hittar ni fler bilder och recept på två av bakverken. Den sista bilden i kollaget har jag knyckt från Lindas instagram.
31.7.2014 Söndagsmat, del femtioelva
I söndags bjöd vi mamma och yngsta sonen på skördefest. Alla ingredienser utom kryddorna och en del av innehållet i rörorna (vegansk majonnäs och persiljepesto) kom från vår egen köksträdgård. I den gråa skålen har jag en blandning på sockerärter, zucchini, salladslök, mangold och chili. Det är så underbart att få äta egenodlad och garanterat ren mat. Och ja, jag glömde strö dill på potatisen. Men det är sådant som händer, hehe.
Årets favoritdessert är utan tvekan denna chiapudding, som jag för första gången lagade (enligt Wivans anvisningar) när vi var i Öja för ett par veckor sedan. Då serverade vi den med jordgubbar och valnötter. Jag har sedan dess tillagt konserverad ananas och kokos som gör den om möjligt ännu mer sommarfräsch. Här nedanför tecknar jag ner receptet som flera har frågat efter. Jag tror det är litet som med ungefärsdrycken, det är inte så noga med mängderna, och man tager vad man haver.
Vilken dag vi hade i går! Vi inledde den med att äta frukost i växthuset, och mycket bättre start än så på en dag kan man knappt ha. Eller nåja, frukost på bryggan slår ju faktiskt det, men det här var gott nog. Någon timme senare hämtade vi min mamma och körde till Jakobstad där vi blev bjudna på lunch hos min moster. Vid tolvtiden sökte vi oss till Pursisalmi skola där paradfolket börjat samlas för att mobilisera sig inför paraden. Vilket glatt gäng. Och vilket färgglatt gäng. Jag tror att mängden deltagare slog alla med häpnad. Och vad härligt det var att få se det massiva stödet för kärlek, tolerans och rättvisa både bland dem som gick i paraden och bland dem som kantade gatorna längs med hela rutten.
Efter paraden unnade vi oss varsin lösglass, faktiskt för första gången i år. Och den var precis lika god som den ser ut. Eller nästan. Saltlakritsglassen blev nästan för salt mot slutet. Och som om glassen inte hade varit nog, besökte vi också det omtalade caféet Skorpan innan vi avslutade Jakobs Dagar för denna gång. Heta kanelbullar och iskallt kaffe i den heta solen var en intressant kombination. Vi smälte allt det goda hos moster en god stund, innan återfärden söderut inleddes.
Den gick först via bloggvännen Sandra, där vi fick beundra hennes makalösa trädgård. Efter att ha sett den har jag fler saker på min trädgårdsto-do-lista för nästa sommar. Vi fick också köpa hem ett stort fång grönkål att lägga i frysen för vintern eftersom vår egen blivit uppäten av larver.
Häromdagen fick vi finbesök till stugan! Jag hade bjudit in tre av mina bloggvänner (Anna-Lena, Nina och Ann-Christine) för att ge dem chansen att andas lite Kvarkenluft, och det fick de ju. Het Kvarkenluft. Och då menar jag verkligen het. Just den här dagen slog den del av skärgården som vi befann oss i värmerekord för landet. En stor del av tiden stod vi i vattnet för att svalka oss, även om det inte riktigt lät sig göras eftersom vattnet var lika varmt som luften normalt så här års. Det var roligt att ha damerna på besök, och jag hoppas de trivdes trots att vi fick litet mer värme än vi hade lagt in beställning på.
När vi skjutsat gästerna tillbaka till båthamnen, öppnade vi alla fönster till stugan och försökte vädra ut varmluften, men när temperaturen där inne ändå inte sjönk under 28 grader, bestämde vi oss för att sova utomhus. Vi spände upp myggardinen och bar ut täcke och kuddar. Täcket var faktiskt helt överflödigt, vi sparkade av oss det direkt. Det blev dessvärre inte så värst mycket sömn den natten, för även om myggorna inte kom åt att äta på oss, hörde vi dem, och det behövs verkligen inte många myggor för att få nattsömnen förstörd. Dessutom höll måsfåglarna konsert för oss. När måsarna äntligen tystnat för natten vid tretiden och det blev lugnt på fjärden, fick vi besök av en räv. Någon gång efter det somnade vi, tills fågelsången åter satte igång tidigt på morgonen. Riktigt ilskna blev fåglarna när en sparvhök dök upp för att hetsa dem. Livet mitt i naturen. Men en upplevelse var det ändå att sova under bar himmel, och det kan nog hända att vi gör det fler gånger.
I dag har vi firat familjens yngsting, vår fina Ian, som fyller 22 år! Alla föräldrar tjatar om samma sak, och jag kan bara instämma: vart tog alla åren vägen?
15.7.2014 Ungefärsdricka
Vi fick smaka en god dryck när vi var i Öja i helgen - ungefärsdricka. Ja, den heter väl egentligen ingefärsdricka, men eftersom alla mängder i receptet är ungefärliga, kläckte Martin den passande namnet ungefärsdricka. Vill du själv testa, ska du göra som följer.
14.7.2014 I Öja
13.7.2014 Mera skärgård
Vi är så himla nöjda över vår terrassförstoring och kan inte fatta varför vi inte gjort detta tidigare. Nu får vi bara se till att använda den så mycket som möjligt innan hösten är här igen.
Även om vi jobbat hårt, har jag hunnit bläddra i några inredningstidningar. Man måste ju smälta maten innan man tar itu med kroppsarbetet igen.
På onsdag eftermiddag plockade vi fram madrassen till solsängen. Den har stått inne, orörd, i flera veckor, dels för att vädret inte varit samarbetsvilligt, dels för att vi varit för upptagna för att ligga eller sitta på den. Nu var det dags, men det visade sig vara alltför hett, så vi fick skjuta på det roliga till senare på kvällen efter att gubben badat bastu. Då satt vi där och spelade sällskapsspel i kvällssolen. Det går inte många sådana kvällar på en sommar, och vi var väldigt glada över att vi var just där just då och kunde njuta av härligheten.
Jag lade in en beställning på en fotpall, och det tog inte många minuter för gubben att skruva ihop den. Jag målade den i samma färg som de övriga terrassmöblerna, för klart att allt ska matcha här också. Ni ser väl den behändiga mobilhyllan under pallen? Allt ska anpassas för dagens rackerier.
I måndags, kvällen innan vi styrde båtfören mot stugan, träffade jag vännen Kamomilla över ett par uppfriskande glas kalla drycker på stan. Hon var i trakten på fotouppdrag, och då måste vi förstås passa på att ses. Det är nu litet mer än ett år sedan hon var hos oss och fotade vårt hem och vår stuga för olika fotoreportage. Det sista av fyra reportage kommer att dyka upp om en knapp månad - i tidningen Unelmien Talo ja Koti. Det är roligt att ha något sådant att se fram emot!
Och så kom äntligen värmen vi alla väntat på. Vi drog till skärgården för ännu mera fönsterrenovering, och vi höll faktiskt på att jobba ihjäl oss i värmen på onsdag. Luften rördes knappt och ändå var det fullt ös från morgon till kväll. Lite hann vi nog njuta också, bland annat av en räkring och god vitlöks- och dillmajonnäs. Och så av utsikten och bara det faktum att vi fick tillbringa tid här i vårt paradis.
10.7.2014 Grönt men inte så skönt
Det här med blommor är jag inte riktigt bra på. Åtminstone inte med att hålla efter ogräset. Jag orkar stå och rycka upp ogräs ur odlingslådorna, men där tar energin slut. Därför har jag inga större blomrabatter heller, och de jag har ser lite ut som landet gud glömde. Sommarblommor i kruka är mer vår grej, fast jag egentligen skulle vilja ha böljande hav med blommor som blommar sommaren igenom. Jag börjar så smått inse att man inte kan få allt här i världen.
9.7.2014 Att odla är roligt
Jag har tjatat tillräckligt mycket om hur roligt det är att ha en egen köksträdgård, så nu känner jag inte för att säga något mer om det, utan visar i stället några bilder på en del av det som växer här hemma. Dillen exploderade efter regnet och den påföljande värmen, så en stor del av den har redan åkt in i frysen för vinterns behov. Nä, dillkött blir det inte, stjälkarna använder jag när jag gravar lax, dillbladen använder jag till annat.
8.7.2014 Frukost ute
Den ultimata definitionen på sommar för mig är frukost utomhus! När temperaturen stiger så mycket att man kan sitta ute och äta frukost utan att frysa, ja, då är det sommar. Enligt den definitionen har det varit sommar i flera dagar nu. Gotta love it!
Två gånger i veckan tillåter jag mig själv att äta rågbröd med ost på. Då är sommarfrukosten om möjligt ännu godare. Övriga dagar äter jag flingor och fröer och annat sågspån. Inte så himla gott, men hälsosamt, och kan man sitta ute och äta, smakar allt ändå någorlunda hyfsat.
5.7.2014 Terrassförstoring
Jag är så himla nöjd över gubbens nybygge. En förstorad terrass vid vår stuga. Nu kan vi breda ut oss hur mycket vi vill. Och nu får vi rum med ett större matbord. Fast det bygget blir inte av förrän om ett år. Gubben vägrar bygga fler bord av alltför färskt virke oavsett hur dåligt tålamod jag har.
Jag undrar om någon räknat ut hur mycket ost finländaren äter i medeltal varje år? Vi har i så fall bidragit till att höja medeltalet de senaste två årtiondena. De senaste månaderna har vi dock dragit ner på konsumtionen, så räkna inte med att vi är med och drar upp siffrorna längre. Ost är det livsmedel som jag trodde jag skulle ha allra svårast att vara utan under mina fem vegandagar varje vecka, men människan är ett konstigt djur, hon vänjer sig vid allt om hon vill.
2.7.2014 I trädgården
Tittar man på bilderna i det här inlägget skulle man kanske inte tro det jag kommer att säga nu, men det är faktiskt dålig fart på tillväxten i år. Det beror förstås på att det varit så kallt i juni. Det är egentligen bara de olika sallatssorterna, dillen och ärterna som växer och frodas, alla andra grönsaker tar god tid på sig. Inte bra för en som fick minimalt med tålamod vid utdelning av den egenskapen. Ärterna har faktiskt växt sig högre än på bilderna här nedanför, bilderna är nämligen redan några veckor gamla. Notera även det fina ärtstödet som gubben svetsat ihop.
Roligt är det ändå att ha en egen köksträdgård (även om det är tålamodsprövande). Jag älskar att kunna skörda ur eget land! I förrgår skördade och frös jag in första omgången spenat för vinterns behov.
1.7.2014 Recept på begäran
Även chokladkakan jag visade för några inlägg sedan har väckt intresse, så nedan finns receptet på den. En läsare påpekade att jag glömt nämna ugnstemperaturen, så det ber jag om ursäkt för. Kakan ska gräddas i 165 grader.
30.6.2014 Man kan aldrig ha för många kuddar
Nu var det ju inte alls meningen att jag skulle köpa några nya kuddar till vardagsrummet, men vem kan motstå en stor reakorg full med fina kuddar? Jag vet i alla fall en som inte kan det. Jag var ute för att leta kuddar till stugan, men fick hjärnsläpp och köpte bara en dit, och två till vardagsrummet. Nu måste jag åka tillbaka i morgon för att köpa ytterligare en till stugan. Eller får, jag måste väl inte. Det är de två brokiga på bilderna som är nya. De turkosa är fler år gamla, tänka sig.
Det kan tyckas att jag tjatar en massa om mat på den här bloggen, men eftersom jag inte äter för att leva, utan tvärtom, så blir det som det blir. Chokladtårtan här ovanför är den absolut godaste i sitt slag, en riktig bomb är den, men det må den vara, det är ju inte alla dagar man får hugga tänderna i en sådan. På det rosa fatet här ovanför har vi tomatsallad, potatissallad, stekta gröna bönor med chili och vitlök och aubergine i tomatsås, ifall någon är nyfiken. Efter förra veckans frosseri (kakor eller bullar varje dag) är vi tillbaka i våra vanliga matrutiner den här veckan. Skönt!
25.6.2014 To Eat Or Not to Eat
Hela helgen hade vi fler matgäster runt matbordet än normalt, och det gillar jag så mycket! På söndag åt vi en nästan helvegansk måltid, det var bara kycklingen som egentligen inte hörde hemma på bordet, och tur är ju att den som inte vill, behöver inte ta av allt. Det övriga på bordet var stekt tofu, avocado, bönsallad, tabbouleh och tomatsallad. Ja, och hembakt marockanskt flatbröd med kikärter i. Och kan ni tänka er, efter detta orkade vi ännu äta efterrätt. Och fika ett par timmar senare - på ugnsvarm rabarberpaj.
I förra veckan var vi en vända till de södra och sydvästra delarna av landet för att hälsa på två av familjens tre söner och deras flickvänner (sambor). Det blev en hel del spring i affärer, lite turistande, men framför allt umgänge med fina människor. Och mycket gott i magen. Det blåste så förfärligt kallt (ett tag snöade det till och med i Helsingfors), så "storkameran" fick för det mesta ha semester (risken fanns att man skulle ha frusit ihjäl medan man plockade fram den ur ryggsäcken), och mobilkameran fick göra jobbet med att föreviga det vi upplevde. Storkyrkan här ovanför, och Uspenskijkatedralen här nedanför. Båda ligger i samma område som vi bodde i under vistelsen i huvudstaden.
En av kvällarna blev vi bjudna på middag hos ena sonens flickvän och på vägen dit och därifrån passerade vi Ständerhuset och Finlands Nationalmuseum.
På resans sista dag besökte vi Nådendal, och där promeixade vi i gamla stan, klättrade upp till en höjd där vi kunde beundra stan från ovan, och så besökte vi den fina stenkyrkan innan vi återvände till Åbo och intog en riklig lunch på källarrestaurangen vid Åbo slott. På sena eftermiddagen var vi klara med "södern" för den här gången och styrde hemåt, men Åboborna i baksätet eftersom de skulle fira midsommar på de österbottniska slätterna.
Det är alltid roligt att åka bort ett tag, men lika roligt att komma hem efter att allt gått bra (förutom de där eviga skavsåren jag aldrig lär mig att förebygga). Och så himla skönt att få sova i egen säng.
Helgen gick mest ut på att äta, och i morgon kanske jag laddar upp fler bilder på helgmaten. Med tanke på det numera dåliga minnet är det bra att ladda upp bilder så man inte bjuder på exakt likadan mat framöver. Hoppas ni andra också haft det gott i helgen!
18.6.2014 Hundkex
Nu får jag klappa mig själv på axeln, för nu har redan plockat in fyra buketter med ogräs i sommar. Där nuddar jag faktiskt vid mitt tidigare rekord!
17.6.2014 Massa mat
En vegetarisk risotto med bönor, selleri, morötter, gräslök och citron. Grönsaker går att variera i all oändlighet, och de har ju så mycket smak, och går att smaksätta på oändligt många olika sätt, så man behöver verkligen inte äta ensidigt "bara" för att man skippar animalier.
Dagen före julafton gick vår frys sönder. Det var extremt irriterande, och dessutom blev jag lite uppretad av kommentarerna på Facebook om att vi hade tur då det var en vardag och vi kunde få en ny direkt. Allt i välmening, förstår jag, men det jag störde mig på var att de som skrev så inte insåg att vi inte kunde köpa vilken frys som helst eftersom frys och kyl står bredvid varandra och SÅ KLART måste matcha. Dessutom finns det ju inga affärer som har sådana här skrymmande saker i lager. Allt kommer ju från långtbortistan, och med några dagars leveranstid.
27.5.2014 Nya kuddar äntligen!
Som jag väntat på att dessa kuddar skulle dyka upp i någondera av de lokala Hemtexaffärerna! Lyckan var stor i fredags när jag äntligen kunde konstatera att de landat i trakterna! Läckra som sjutton är de i färgen och de passar in som pricken över i:et, så jag är mycket nöjd! För att fira detta tillskott öppnade vi en flaska med matchande dryck till den blygsamma fredagsmiddagen.
Här några bilder från förra söndagen och veckans soppmiddagar. Söndagen var en riktig lyxdag för mig, för då hade vi två "inhyrda" kockar i köket, och efter maten diskade gubben undan som vanligt. Det hela var den mest lyxiga söndagen jag upplevt, för det inträffar inte ens på mors dag, eller min födelsedag för den delen. Mera sådant... thank you very much. Till er som bjöd på denna lyx vill jag bara säga att det var storligen uppskattat!
1.11.2014 Frost och missöden
Och så vaknade vi till minusgrader. Frosten ser ju trevligare ut än den är, så jag gick ut med kameran på förmiddagen och sköt några bilder. Sedan tog jag mig i kragen och satte igång med storstädning. Och det dröjde inte många minuter förrän jag kom på varför jag inte gör det oftare. Det var när jag hällde ut ett halvt tvättfat fullt med smutsvatten i ena vardagsrumssoffan. Ett djungelvrål senare rusade gubben in med allsköns trasor, och jag gjorde mitt bästa för att torka upp efter mig. Mitt bästa var dock inte nog. Hela eftermiddagen har soffan läckt vatten, och lär nog göra det ett tag till.
Sedan gick det nästan två timmar innan nästa olycka var framme. Då lyckades jag ha en av mina favoritvaser i golvet. En vas som vi verkligen ansträngde oss för att hitta i somras när vi var på turné i södra delarna av landet. Även om det är världsliga saker det handlar om, harmas jag så in i sjutton. Nu tycker jag resten av dagen kunde gå som en dans, men jag ska precis börja med dagens middag, och då kan ju verkligen hur mycket som helst gå åt skogen ännu.
31.10.2014 Halloween och skenet bedrar
Men söta öde så fort den här månaden rann av oss! Dock har jag inget emot att höstmånaderna rusar iväg, för det betyder att det snart är jul, och sommar igen!
Som jag berättade tidigare var vår Åboson hemma i förra veckan. Vid första anblicken - med det långa håret, det buskiga skägget och med den musik han klämmer ur sin gitarr - verkar han kanske litet skrämmande, men vet ni, skenet bedrar. Det dunkar ett gott, varmt och kärleksfullt hjärta där inne, precis som hos hans lillebror. Som jag älskar mina små gullegryn.
Och Halloween blev det visst också. Ni ser att jag har pyntat huset.
30.10.2014 Fullt hus, tomt hus och The Who
Det känns tomt här i huset den här veckan. I förra veckan var det "fullt hus" här de flesta dagar. Bland annat fick vi njuta av yngre sonens och hans flickväns sällskap vid matbordet ett par gånger. Man kan ju inte annat än bli glad när man får sitta och titta på så här söta ansikten. För att inte tala om den fina toppen som flickvännen bär. Hennes musiksmak kan vi bara applådera! The Who (det är deras logo som pryder toppen) var förresten det första bandet vi såg tillsammans live, hela familjen, år 2007 på Hartwall Arena i Helsingfors. Ett minne för livet, och så roligt att kunna dela den uplevelsen med nära och kära. Förra sommaren såg gubben och jag samma band i London, och det var ingen dålig upplevelse det heller. The Who ska komma ut med ett nytt album snart, så vi sitter i smyg och hoppas att det blir en ny världsturné i samband med det. Om inte, blir vi väl tvungna att åka till London igen (stackars oss!)...
27.10.2014 Fredagskalas
I fredags fortsatte firandet av gubbens födelsedag med en ny dukning och nya gäster (och ny mat givetvis). Förutom födelsedagsgästerna hade vi glädjen att ha vår Åboson hemma över helgen och vid bordet bland annat under denna middag. Sådant sätter guldkant på tillvaron.
Det är ett tag sedan jag delat med mig av något recept, så jag tyckte det var dags nu. Pajen har jag tidigare gjort på okokt kondenserad mjölk, men den här gången hittade jag bara en färdigkokt variant, men det gick lika bra med den. Färgen blev bara lite annorlunda än i våras.
23.10.2014 Min man får de finaste presenterna
Min man får verkligen de finaste presenterna. Inte nog med att paketen innehåller fina saker, saker som faktiskt matchar hemmet (surprise, surprise), som pricken över i dök dessutom vår son som bor i Åbo upp i går kväll för att fira sin far. Och ja, som ni alla säkert förstår, är han, dagens fyllare, värd allt detta och så mycket mer!
22.10.2014 Festligt hela veckan
Eftersom jag är så där barnsligt förtjust i att fira allt möjligt, går det ju inte att låta en födelsedag gå förbi närpå obemärkt och med bara ett kalas. Så nu kör vi med lite festligt på faten hela veckan lång. Det är sällan vi får en sådan här lunch. Vissa dagar äter vi varsin knäckemacka med majonnäs och inlagd zucchini på, vissa dagar bara en frukt, men den här gången blev det en rejäl croissant med skaldjur och gravad lax. Och majonnäs, så klart. Nu ska jag nog stå mig tills i kväll då jag ska gå ut och äta med vänner. Festföremålet i familjen får dessvärre inte följa med, så han får nöja sig med gårdagens rester, en big bejkels (hemgelska för bakelse) included. Det går nog ingen nöd på honom.
22.10.2014 Den där Hasse
Jag vet att jag ofta skryter på min man (det diskuterades till och med på bloggträffen i söndags, hehe), men det finns en sak med honom som jag för egen del inte är så nöjd över, och det är det faktum att han kan sova var som helst och i princip när som helst. När jag ligger i sängen och snurrar om nätterna, ligger han och sussar sött. Fast själv påstår han att han vaknar varje gång jag rullar runt, och det är ju i och för sig ofta, eller mest hela tiden, men han lyckas somna mellan varven, och det gör ju inte jag. Det känns ganska tröstlöst att ligga och lyssna på någon som sover när man själv kämpar med att få tag på sömnen. Häromnatten när jag låg vaken ända till fem på morgonen funderade jag att man i stället för att ligga och snurra på stället borde rulla i sidled och se hur långt avstånd man lägger bakom sig en hel vaknatt. Det är sådana här viktiga saker jag ligger och tänker på när jag i stället borde få min välbehövliga skönhetssömn.
Men nu var det ju inte mig och min sömn jag skulle berätta om, utan om kalaset för min käre gubbe vi hade i går, två dagar i förväg. Dagens ungdom är av en upptagen sort, därav kalas i förväg. Eller kalas och kalas, en liten tisdagsmiddag med ett gott bakverk till efterrätt blev det, och med en son och flickvän och mormor vid matbordet. I morgon, på den riktiga födelsedagen, blir det däremot fasta, och efter det fortsätter firandet på fredag.
20.10.2014 Bloggträff
I går var jag och ett antal andra mer eller mindre aktiva bloggare inbjudna till Anna-Lenas fina hem för att umgås och äta gott. Alla bidrog med något till buffén eller till goodiebagarna vi fick och det blev ett kalas som heter duga. Faktiskt så till den milda grad att jag inte somnade förrän efter klockan fem i morse. Men det var det värt. Det är roligt att man ännu så här i vuxen ålder, övre medelåldern eller vad nu den här åldern jag befinner mig i kan tänkas heta, hittar människor som man känner kommer att stå en nära resten av livet. Vi behandlade många olika ämnen under våra samtal, och inte enbart det som fört oss samman, d.v.s. bloggande och inredning, och som vanligt gick tiden alltför fort. Tack till alla er som kom och bidrog till den lyckade träffen, och ett varmt tack till spindeln i nätet, Anna-Lena, för gästfriheten!
Det kommer säkert att dyka upp ett och annat inlägg till om träffen hos de andra bloggarna så småningom, så kika gärna in hos dem också: Anna-Lena, Seralias stuga, Lindas lantliga, Inredningsdrömmar och rackarungar, Lyckoslanten, Livet på Vestergård, StrandviksVillan och En vacker vardag.
18.10.2014 När en säsong övergår i en annan
Vi har avslutat vår uterumssäsong för flera veckor sedan, men eftersom vi ser rakt in dit från vårt vardagsrum är det "ytterst viktigt" att inredningen där också följer årstiderna, åtminstone till viss del. Jag byter alltid ut textilierna till hösten, och förr julpyntade jag även där ute. Det senare struntade jag i förra året, och så får det bli även i år. Det är ju så himla trist med de där barren som har en tendens att dyka upp där man minst anar dem långt in på våren. På tal om jul så bestämde jag redan förra året att det var vår sista jul med äkta gran. Från och med i år blir det plast. Få se då om jag håller det jag lovat (eller som familjen tycker: hotat med) när det kommer till kritan. I går köpte jag förresten årets första jultidning, så snart går startskottet för julen. Gubben har en regel - inget julrelaterat i huset förrän efter hans födelsedag. Tur att den infaller nästa vecka, för det kan hända att jag inte orkar vänta många veckor till...
17.10.2014 Tack och lov att det är fredag
Man skulle nästan kunna tro att jag tagit höstlov från bloggen, men det är precis tvärtom, jag har tagit arbetsledigt härifrån. Jag har alltså haft fullt upp, och inte ens en gång orkat eller hunnit tänka på bloggen. För tio år sedan skulle arbetsmängden inte ha hindrat mig, men efter att jag drabbats av utmattning vet jag att det inte lönar sig i längden att försöka vara duktigare än man är. Vid lunchtid i dag fattade jag veckans bästa beslut, d.v.s. att stänga kontoret för resten av veckan. Vi drog till stan och belönade oss själva med varsin getostsallad i saluhallen. Den var vacker för ögat, men mitt smaksinne sa att det var något som saknades ur den. Eller så har jag blivit ännu mer kräsen än jag varit tidigare. Oavsett var det skönt att sätta sig vid dukat bord och bara vräka i sig.
12.10.2014 Höstfint
I går kopplade vi släpvagnen bak på bilen igen och åkte ut till skärgårdsbyn för att hämta hem mera ved till vintern. Vad mycket det hänt på en vecka - nu var de flesta träd helt utan löv redan. När vi packat släpet fullt gick jag till skogs en stund, medan gubben pysslade med annat. Knöligt och halt var det att gå på stenarna, men man får väl skylla sig själv när man inte håller sig på den uttrampade stigen. Vädret ser inte så värst hejsan ut på bilderna, men det var ändå riktigt skönt att vara ute någon timme, och det kändes minsann i kinderna senare på kvällen.
Jag blev faktiskt så inspirerad av att vara ute, så jag gick ut i morse också, fast då höll jag mig på vår egen bakgård där jag försökte städa undan lite björklöv från våra terrasser. Man kan ju säga att det gick så där. Sopborsten gjorde inte mycket nytta, utan jag borde ha plockat bort de blöta löven för hand, en efter en.
Fina rönnbär har vi i år. Och massor av dem har vi kvar. Vanligtvis brukar fåglarna göra slut på dem rätt tidigt.
Ett litet höstkonstverk gjorde jag också medan jag var där ute. Säga vad man vill om hösten, men det går inte att förneka att den är färggrann och fin.
10.10.2014 Reality Check
Plötsligt klickade det till och allt blev mörkt. Datorn slocknade, likaså alla köksmaskiner som man hör i bakgrunden, men inte märker av innan de tystnar. Ett tiotal minuter av strömlöshet i huset, och man sliter nästan sitt hår för att man inte vet vad man ska ta sig till. Tur att telefonerna har batteritid kvar, kameran likaså. De olästa tidningarna och böckerna ligger på hög, men man ser ju inget så mörkt och murrigt som det är i dag. Visserligen kan man sitta vid fönstret där det strimmar in litet ljus, men att läsa sådant den här tiden på dygnet är ju inte normalt, det kan man väl inte syssla med? Grannen hinner ringa mig innan jag ringer henne för att kolla om de är de enda drabbade. Så går det några minuter till, tills gasvarnaren ger ifrån sig ett tjut och allt blir normalt igen. Jämmer, vad man är beroende av ström! Och hur klarar vi oss när vi är på stugan?
9.10.2014 Bokslut
Den här veckan har jag satsat på att konservera tomater. Syltade gröna tomater (i ättikslag) har jag aldrig smakat, men av doften att döma blir de supergoda. Det doftade så hemtrevligt och mysigt - och barndom - i hela huset efter att jag lagt in dem. Sedan torkade jag ett par kilo tomater i ugnen, och hällde på en marinad gjord på olivolja och kryddor. Det ska bli spännande att smaka också. Men oj, så tomaterna krympte när de torkat. Jag får nog köpa flera kilon till om jag vill fylla min glasburk. Eller så köper jag en mindre burk och flyttar över härligheten i den. Jag som förr tyckt att soltorkade tomater är litet dyra, har nu ändrat åsikt när jag sett vilken mängd ingredienser som går åt.
Bilden här ovanför med allt jag konserverat i höst är till för mitt eget minne, så jag vet vad jag har framför mig om jag vill överträffa mig själv nästa år, hehe.
8.10.2014 Zucchinimarmelad
I år har jag verkligen satsat på det här med att konservera. Vanligen äter vi direkt ur köksträdgården, och så brukar vi frysa in stuff, men i höst har jag kokat och lagt in och haft mig värrigare. Min mormor ler nog i sin himmel, för hon var bra på att ta tillvara sådant som naturen bjöd på, hon också. För några veckor sedan kokade jag zucchinimarmelad. Den är god, men nästa gång ska jag nog skippa kardemumman. Den kryddan passar bäst i bakverk. Den här marmeladen är god med ost, i synnerhet med vitmögelost. Äppel- och calvadossylten jag berättat om tidigare var ingen större hit med vitmögelost, men med blåmögelost är den himmelsk. Precis som med chiapudding (som jag gör på chiafrön och kokosmjölk).
6.10.2014 Dammsamlare?
Jag får rätt ofta frågan om det faktiskt är smart att ha öppna hyllor i köket. Det är en adekvat fråga, och jag funderade på samma sak innan vi renoverade köket och bestämde oss för öppna hyllor i stället för skåp just här. I dag är jag så glad att vi vågade satsa på den här lösningen. Visst kan det bli dammigt, och det blir det på den översta hyllan där vi har sådant vi inte använder dagligdags, men på de två undre hyllraderna har vi porslin som vi använder hela tiden, och så fort det blir en tom yta på någon av hyllorna, d.v.s. när porslinet är i användning, är jag där med trasa och torkar, så mitt svar är NEJ, det är inte mer arbetsamt att hålla dessa rena än skåpdörrar! Och jag har ju så mycket fint porslin som jag gärna vill ha stående framme i stället för undangömt i skåp, så denna lösning är ultimat för oss. Att det sedan kan se litet stökigt och fullproppat ut, det får jag stå för, för det är jag som möblerar om och har mig, och vill ställa fram så mycket som möjligt.
5.10.2014 Nöjd
Den där kopparlampan på bilden är jag så nöjd över. Jag gillar utseendet, men framför allt gillar jag placeringen av den. Tänk att jag aldrig tidigare kommit mig för att hänga en lampa just där (förutom runt jul, när jag hänger en ljuskrona där). Varför jag gillar att den hänger just där den gör är att den inte bara lyser upp vardagsrummet, utan också hallen och köket litet grann och jag som är så ekonomisk av mig (höhö), gillar att bara behöva ha en lampa tänd i huset. Ända sedan jag var liten har jag gått runt och släckt i alla rum som ingen vistas i. Till familjens förtret, oftast. Men föräldrarna kan tacka mig för att elräkningarna inte sköt i höjden i tiden. Här hemma hos oss är det likadant - varför ska lampan lysa i ett tomt rum? Jag har alltid gillat att ha det lite "småskumt" om jag inte ska syssla med något som kräver precision. So shoot me.
4.9.2014 Channel Bull Day
Det har säkert inte undgått någon vad det är för en speciell dag i dag. Som rubriken antyder är det dagen då man får unna sig en eller ett par kanelbullar. Kanelbullar borde man faktiskt baka oftare, för det doftar fantastiskt i huset efterår. Jag kom precis hem från mamma, där jag varit och putsat upp lägenheten litet, och det var en fröjd för doftsinnet att öppna hemdörren. Det blir nog en bulle till ännu i dag, är jag rädd. Och ja, jag vet att bakverket heter cinnamon roll på engelska, men ordet i rubriken är ett exempel på det språk vi talar här hemma - hemgelska. Det gäller att roa sig själv när vardagen i övrigt är så grå, hehe. Här i Finland kallas bullen förresten örfil, men jag gillar det rikssvenska namnet bättre, för vem vill nu ha en käftsmäll en sådan här dag?
1.10.2014 Oktober och frost
Så här ska det väl inte se ut än? Jag inser ju att vintern är på väg, men jag har svårt att acceptera att frostnätterna är här redan. Fy fabian, vad jag avskyr att frysa.
30.9.2014 Ställa fram, plocka undan
Hos oss lever inredningen jämnt och ständigt, och vissa har svårt att hänga med i svängarna. Speciellt när det möbleras om i kökshyllor, -lådor och -skåp. Den där "vissa" brukar säga att jag borde rita en karta så att hen skulle veta var alla prylar hör hemma. men det kan jag ju inte börja med, för då skulle jag ju inte hinna göra annat än sitta och rita kartor dagarna i ända. Det som får ligga längst kvar utan att bli omplacerat är dammet. Här ser ni några färska bilder från oss. Ja, ja, jag vet att man ska ha ojämnt antal föremål i sina stilleben, men detta får vi leva med nu.
Förresten firas internationella översättardagen i dag - den har ni väl noterat?
29.9.2014 Dagens tips
Jag måste bara passa på att meddela alla er Marimekkovänner om att denna röda skålfärg utgår ur sortimentet. I dess ställe finns en ny färg som heter Karpalo, alltså tranbär, så om du som jag vill komplettera din samling med den gamla färgen, ska du skynda dig till affären. Den här lilla köpte jag i dag till halva priset av ovan nämdna orsak. (Jag har inte börjat julpynta än, skålen ska nog härbärgeras i något skåp några veckor framöver.)
28.9.2014 Ett litet äktenskapsråd (för materialister)
Ni tycker säkert att jag tjatar om och skryter på min gubbe, Hasse heter han förresten, för jämnan, men han är faktiskt one of a kind. Inte nog med att han är snäll och hjälpsam, kunnig på det mesta, flitig som en myra och generös, han förstår sig dessutom på något så komplicerat som en kvinnlig varelse. Jag ska ge ett exempel: vi går in till en affär där jag ska köpa en i förväg bestämd sak, men när jag väl är i affären, vet jag inte vilken av de befintliga modellerna/mönstren jag ska välja. Då uppmanar han mig att köpa båda, eller alla. DESSUTOM erbjuder han sig att betala för hela kalaset! (Fast baktanken är ju att vi inte senare ska behöva gå tillbaka för att köpa den som blev kvar på butikshyllan.) Men ja, jag tycker fler män kunde följa hans exempel, för, som det står på en skylt vi har här hemma - If Momma ain't happy, ain't nobody happy - och då måste det ju också gälla att alla är glada om mamma är glad.
27.9.2014 Djävulssylt
Vi har alltid varit bra på att använda det som växer i vår köksträdgård, men i år är vi flitigare än någonsin tidigare. Förutom alla grönsaker och örter och bär jag frusit in, har jag kokat vinbärssaft och tre olika sylter/marmelader, jag har lagt in zucchini, och precis när jag skriver detta, håller min gubbe på att pressa äppelmust med vår råsaftcentrifug. Han höll på i flera timmar i går, och kör alltså skift nummer två i dag.
I dag tänkte jag dela med mig av receptet på djävulssylt. Jag fick det av min väninna Soffi, och nu harmas jag verkligen över att jag aldrig kokat den tidigare. Den är så vansinnigt god. Vi äter den bland annat med getost, men den går ju att kombinera hur som helst, bara att känna efter vad man själv tycker att den passar med.
Djävulssylt
2 förpackningar/burkar krossade tomater (à 500 g)
400 g röd paprika
4-6 röda chilifrukter
8 vitlöksklyftor
1 tsk salt
1 tsk svartpeppar
2 tsk oregano
1/2 dl ättika
1 pkt syltsocker (jag använde lite mer än halva mängden och vi tycker det räcker gott och väl till)
400 g röd paprika
4-6 röda chilifrukter
8 vitlöksklyftor
1 tsk salt
1 tsk svartpeppar
2 tsk oregano
1/2 dl ättika
1 pkt syltsocker (jag använde lite mer än halva mängden och vi tycker det räcker gott och väl till)
Lägg tomater, hackad paprika och chili, krossde och hackade vitlöksklyftor, kryddorna och ättikan i en kastrull
och koka ca 20 minuter.
Tillsätt sockret och koka ytterligare 5 minuter. Häll på rena burkar, förvara svalt.
och koka ca 20 minuter.
Tillsätt sockret och koka ytterligare 5 minuter. Häll på rena burkar, förvara svalt.
26.9.2014 Hösttur till Sverige
Tjugo minuter efter att vi landat hemma efter våra fyra dagar i Sverige fick jag sätta mig vid datorn, och här har jag i princip suttit sedan dess. Det straffar sig att vara borta ett par arbetsdagar, men vet ni, det var det värt. Vi hade en så härlig resa. Vi flög till Stockholm, åkte hyrbil (en läcker sådan) till Åby utanför Norrköping och där installerade vi oss hos gubbens barndomsvän Lasse och hans fru Kerstin. De skämde verkligen bort oss under tiden vi var hos dem. Det blev bland annat en massa god mat, gott prat och trevliga utflykter. Efter att vi anlänt, installerat oss och fått i oss lunch åkte vi till Linköping. Där överraskade jag bloggvännen Stjärnor och Champagne med ett kort besök. Jag undrar om hon hämtat sig än. Sedan blev det shopping i stan för Kerstin och mig medan gubbarna snabbt rusade igenom Flygvapenmuseet. Nästa gång vi besöker Linköping ska vi ha litet mer tid på oss. Vi åkte sedan hem via Löfstad slott. Väl hemma igen blev vi bland annat bjudna på världens godaste kräftsoppa. (Bilderna i detta inlägg är tagna både med kamera och mobil, därav varierande kvalitet på dem.)
På lördag stod shopping i Norrköping på programmet, och vilken lyckad shopping det blev! Vi lunchade på stan, och när vi shoppat klart blev det släktbesök för gubben och mig. Jag tror att mammas kusin Boris och hans Anna-Lisa blev rätt glada åt besöket. Vi återvände så småningom till Åby där vi välkomnades av drinkar, och Lasse som stod i färd med att slänga kött på grillen. Godaste tänkbara svampsåsen som serverades till köttet blev jag tvungen att hoppa över, men gulliga Kerstin hade slagit en bea till mig i stället. Så där på tal om att bli bortskämda.
Vädret i Norrköpingstrakten visade sig från sin allra bästa sida, och det var sommarvärme hela tiden vi var där. När vi sedan vaknade på söndag morgon, kändes det annorlunda i luften, inte minst på grund av den täta dimman, som inte lättade förrän vi var framme i Stockholm strax före lunchdags. Vi lämnade tillbaka hyrbilen och mötte upp med min väninna Carina som guidade oss till världens sötaste café intill Birger Jarlsgatan - Sturekatten. Carina bjöd på lunch, och Hasse på dessert. Jag bara tackade och tog emot tills magen stod i fyrkant igen. Klockan två skulle vi bli hämtade av systerdotter Minna, hennes sambo Dusan och deras en månad gamla dotter Aurora vid vårt hotell, så där tog vi avsked av Carina. Vi tillbringade resten av söndagen hos den nyblivna familjen, och på kvällen bjöd de oss på indisk restaurang. På måndag förmiddag blev det shopping i centrala Stockholm, och klockan ett hade vi stämt lunchträff med Fredrik, en annan av gubbens gamla kompisar från hembyn. Efter lunchen blev vi skjutsade till Minna & co och där stannade vi tills det blev kväll och hela familjen skjutsade oss till hotellet i Arlandastad. En hotellnatt, en hotellfrukost och en flygresa senare var vi tillbaka på hemsoporna, och där slutar denna historia.
En stor varm kram till alla er för allt! Ni fick oss att känna oss som kungligheter, och vi kände oss verkligen hemma hos och med er, och i Sverige. Vi hoppas få se er alla snart igen!
22.9.2014 Höstdag i Svedjehamn
Så här års händer dig sig alltid att jag får tid att se mig omkring i Svedjehamn i Björkö. I vanliga fall är det ju bara bråttom, bråttom när vi kommer till båthamnen. Antingen har vi bråttom att komma ut till paradiset, eller så har vi bråttom hem efter stugvistelsen. Den här dagen, den stora båtuppdragningsdagen, brukar jag följa med gubben. Dels för att vara till hjälp med mina starka armar när "båtfan", som flytetyget får heta de gånger saker och ting inte går enligt planerna, ska in i båthuset, dels för att rasta kameran även om bilderna jag fotar ser nästan lika ut år efter år. Den här dagen brukar jag också klättra upp Saltkaret, och den här dagen var inget undantag. Utsikten därifrån är hänförande, även under dagar då sikten inte är den bästa.
Den här gången hade vi också ett annat uppdrag - att lasta hela bilsläpet fullt med ved. Det där med att veden värmer flera gånger, det skriver jag under med stora svarta bokstäver. Först har vi huggit ner träden under vintern, släpat hem de fällda träden med traktor på sommaren, fått låna en vedkap och kapat veden på hösten. Därefter har veden fått torka i flera år, och nu ska den bäras ut till släpet, släpet ska transporteras 40 km hem till oss, sedan ska veden bäras in i vårt vedlider, och så småningon inomhus när den ska eldas upp. Det är inte lätt det här med att försöka spara in på uppvärmningskostnaderna, men det är ju roligt. Eller är det?
20.9.2014 Gästrummet
Det är lite synd om våra söner. De är så hjärtans välkomna hem när helst de vill komma, men de har dessvärre inte sina rum kvar i det skick dessa var när de tog sitt pick och pack och flyttade hemifrån. Äldre sonens rum fick snabbt ny kostym och blev vårt gästrum/pysselrum. Ärligt talat är de gånger jag suttit där vid svärmors gamla bord och pysslat inte många, Men de kanske blir fler, man vet ju aldrig. Yngre sonens rum var vi lika snabba med att måla och fixa om. Det blev ett hobbyrum för gubben och hans intresse för elektronik- och amatörradiobygge. Bilderna i detta inlägg kommer från gästrummet.
19.9.2014 Soffhörnet
I dag tänkte jag visa soffhörnet i vårt vardagsrum. Det är på gång, men not quite there yet för att jag ska vara helt nöjd. Lampan där i hörnet ska BORT, ramen ska få någon annan bild (den har stått där sedan i våras utan att något hänt), jag vill ha en eller ett par kuddar i en färg (inte i svart, grått eller vitt, alltså) och jag ska byta ut bilderna i ramarna på tavellisten. Bara jag får lust. Ja, och så ska jag i något skede klättra upp på vinden och ta ner en gammal matta. Eventuellt blir det närmare jul, men vi får se.
Här ser ni också våra "gamla" kopparlampor (eller en av dem). Gamla såtillvida att de härstammar redan från förra hösten. Hemlagade av min händiga gubbe. Å:et där på tavellisten var tidigare zinkfärgat, men också det har hamnat i vägen för en sprejflaska. Den som har god syn ser att det inte är ett a, utan ett å, där å-pricken ramlat en bit ner.
17.9.2014 Flitig som en myra
Vissa dagar får man faktiskt till det. Det är sådana där dagar då man förutom att jobba för bröfödan har energi i överskott så man både orkar och ids sylta och safta och ha sig. Nu har vi förutom djävulssylten och zucchinimarmeladen jag lagat tidigare inlagd zucchini med lök och vitlök samt äppel- och calvadossylt i kylen. Man känner sig nästan rik, hörni. Och som om det inte var nog, vände jag ännu ihop en äppelpaj och lagade mat. OCH jag diskade undan själv. I vanliga fall brukar det vara min bättre hälft som städar undan när jag stökat i köket. Han har själ varit upptagen utomhus denna dag med att bära in ved och klippa gräsmattan, så jag tänkte smöra litet. Han var dessutom gullig och åkte in till Clas Ohlson på mitt uppdrag i dag, eftersom jag själv hade en bad hair day. Man måste se till att både ge och ta.
16.9.2014 Busy Days
Hoppsan, plötsligt har det gått flera dagar utan ett ljud här på bloggen. Ibland kommer verkligheten emot, och då måste man satsa litet tid på den också. Något som vi också borde satsa tid på är att ta hand om årets äppelskörd. Vi har ett träd, och det ger massssssor med frukt. Stora, fina exemplar. Några äppelpajer och -kakor har jag bakat hittills, men det är allt. Äppelmos har ingen åtgång hos oss, men jag tänkte försöka mig på en äppelsylt med Calvados. Det låter väl gott? Lär passa bra med brie, och en bit brie är väl aldrig fel? Eller jo, fem dagar i veckan är det fel, men de resterande två dagarna (när vi tillåter oss att äta animalier) ska jag börja frossa i mögelostar och sylter/marmelader jag kokat. Det är åtminstone tanken. Och på tal om tanken, (båttanken) ska vi dra upp båten i dag, så nu är det definitivt slut med stugfärderna för i år. I lördags var vi ut en sista gång, för att dra upp bryggan en bit upp på land. Dagen var vacker som en... dag. Sol och värme, knappt någon vind alls. Man hade gärna stannat där ute, men vi hade andra planer för resten av dagen, och de planerna tog oss en sväng till min hemstad. En hamburgermåltid och litet sightseeing senare var vi åter på väg hem. Man kunde säga att det blev en effektivt använd lördag.
10.9.2014 Fortsätter skörda
Det börjar bli lite knapert med bär i våra hallonbuskar, men en liten skål med godingar fick jag ihop i går på eftermiddagen. Så söta och intensiva i smaken att vi knappt nändes äta dem. Annat gott finns det nog att ta tillvara i köksträdgården än, som ni ser. Färggrant och gott och hälsosamt och what not.
9.9.2014 Gallerlampa
Det trodde man ju inte, och det hade man alldeles rätt i. Nämligen att den här människan skulle kunna motstå en gallerlampa. Jag funderarde på den här modellen redan i vintras när vi skulle ha nya fönsterlampor till vardagsrummet, men då tyckte vi att de skulle bli för stora. I stället fixade min fixar-Hasse helt egenhändigt ett par kopparlampor till oss. Nu när gallerlampan dök upp i kopparfärg blev habegäret ännu kraftigare än tidigare, och i förra veckan kom jag äntligen på var jag skulle hänga lampan. Då satt jag på ön och kunde inte rusa till butiken, vilket jag vanligen gör när jag kläcker mina lysande idéer. I går när jag då skulle hämta lampan, var de förstås slut. Förstås, jag skulle ha köpt en när jag fingrade på den i förra veckan. Nå, det finns ju sprejfärg, så det gick ju fort att åtgärda. Dock blev det ingen billig historia, för förutom kopparfärg och själva gallret blev jag tvungen att köpa två sladdar. Den i kopparfärg som man skruvar fast gallret i, och dessutom en längre sladd med brytare och stickpropp så att lampan skulle kunna användas som jag tänkt. Och så ännu en glödlampa. Totalt sett blev det inte något billigt påhitt trots att det är fråga om en budgetvariant. Nåja, jag är nöjd, och det är huvudsaken. Och nu kanske det räcker med kopparlampor i vårt vardagsrum...
8.9.2014 Långhelg i september
Nu har vi avslutat stugsäsongen. Roligt var det inte att packa ihop och stänga för hösten, men det underlättades litet av att söndagsmorgonen var mulen och sval. Tur att vi hann därifrån innan solen kom fram, annars hade vi väl aldrig kommit oss iväg. Vi ska ut och fixa bryggan ännu, men det får bli en senare fråga. Nu ska jag plåga er med ett mastodontinlägg och en massa bilder från vårt sommarparadis. Håll i er, eller, om ni tröttnat på att se bilder därifrån, klicka er vidare till nästa blogg. Bilderna är tagna både med mobilen och min riktiga kamera, så kvaliteten varierar litet.
Det trodde man ju inte när man slog upp sina gröna och kikade ut, men det passade alldeles ypperligt med att inta frukost på bryggan. Det blev en perfekt start på en perfekt dag. Tröjan åkte snabbt av, och dem behövde jag inte förrän mot natten när jag traskade iväg till utedasset för dagens sista "sittning".
Dimmolnen lättade ganska snart och förmiddagens sysslor tog vid.
Jag plockade lingon och pysslade litet med rönnbär. Gubben, han byggde upp sin radiostation och körde amatörradio både på fredag och på lördag. Flaggstången fick agera antenntrådsställning, och vår vimpel fick snällt vänta på sin tur att hissas upp.
Brånnen, som fjärden nedanför vår holme kallas, låg spegelblank. Enda gången det gick lite krusningar på vattenytan var när någon båt susade förbi.
Vi tillbringade en hel del tid i vår solsäng på eftermiddagen. Det var intressant att följa med dimman som kom rullande in. Snabbt gick det, och sikten försvann helt, men lyckligtvis lättade dimman lika fort som den uppstod, och snart var det full sol hos oss igen.
Hungriga blev vi även denna dag, och då bjöds det på rökt lax, grönsaker, kokt potatis och lingonmajonnäs. Sjukt gott, men det bästa var att det blev över till följande dag. Lucky us!
På lördag morgon vaknade vi till en - om möjligt - ännu finare dag, och Kvarken låg som ett mästerverk för våra ögon. Det gör nästan ont i hjärtat när jag tänker på hur vansinnigt vackert det var där ute denna dag. Ja, ni ser ju.
Jag gjorde ett nytt försök med lingonen denna förmiddag, och fick till slut ihop så mycket att jag var nöjd med mängden. Det tog ett tag, för det var ont om de små kornen där jag färdades. Dock var det ett bra sätt att väcka aptiten för en aubergineburgare, som vi intog nere på strandterrassen. Varmt och skönt som i mitten av sommaren var det denna underbara septemberdag!
På eftermiddagen var det så dags att för sista gången i år njuta av solsängen, och sol, det fick vi. Här ute serveras också goda drycker, och den här dagen var inget undantag.
Och mitt i plötsligt kom dimman vältrandes igen. Ännu tjockare och blötare än dagen innan, så kvart över sju på kvällen bar vi in madrasser och kuddar och drog oss inomhus.
På söndag iddes vi inte dra ut på plågan, utan tömde stugan på sängkläder, matvaror och diverse, vinterbonade stugan och åkte därifrån. Nu hoppas vi att hösten och vintern går lika fort som sommaren alltid gör, så att vi får åka dit ut igen.
6.9.2014 Hösthem
Häromdagen for en virvelvind genom huset, med den påföljden att alla rosa och blommiga attiraljer åkte ut, och in kom lite höstigare stuff. Det mesta är svartvitt, men en del nya koppargrejer har hittat hem för att matcha våra hemfixade saker från förra året (fönsterlampor och väggstjärna). Renen här nedanför är gammal, men sprejmålad. Lampan är ny, en födelsedagspresent som jag själv valt. Förstås. Få är de som vågar köpa något till mig utan att jag pekat på vad jag vill ha. De påstår att jag är kinkig. Flaskan är ett loppisfynd från i somras. Jag hittar sällan något på loppis, men den här gången hade jag tur. Flaskan kommer från Bothnia-apoteket i Jakobstad, så det är ju lite roligt att vi har samma härkomst. Glasklockan härstammar från svärmor, och det gör ju också min gubbe, så där är det också ett trevligt samband, hehe.
4.9.2014 Konservera mera
Ni som följt mig ett tag vet att jag älskar att skörda i egen köksträdgård, och jag tycker det är jätteroligt att lägga in och konservera och ha mig. Inte minst för att det finns så fina burkar i handeln numera. Dessa med rosa lock köpte jag på Clas Ohlson häromdagen. Finns också med grått lock, och inte kostar de många pengar heller. Problemet är bara att vi inte hinner äta upp allt jag lägger in. I synnerhet inte numera när vi under två av veckans sju dagar knappt stoppar något i munnen alls. På Instagram föreslog mina vänner att jag skulle dela ut mina konserver till grannarna, men det ids jag inte heller. Alla grannar är arbetande människor som tjänar egna pengar, och då tycker jag de kan få sörja för sin egen mathållning, thank you very much...
3.9.2014 Och så blev det vår bröllopsdag
Förstår ni varför jag alltid ser fram emot månadsskiftet augusti-september? Det är verkligen inte för att sommaren tar slut, utan för att vi då firar både min födelsedag och vår bröllopsdag. Tänk att det gått 24 år sedan vi traskade in i Pedersöre kyrka den där soliga septemberlördagen. Åren går alltför fort. Tur att kärleken består.
2.9.2014 Villaavslutning på Änterskär
Så har då vi, precis som tusentals andra här på våra breddgrader, avslutat stugsäsongen med lite festligheter. Eftersom vi inte har några småbarn längre, slipper vi det här med att skjuta en massa pengar ut i tomma intet, och får i stället satsa på mat, dryck och umgänge. Vi inledde helgfirandet redan på fredag på tumanhand. Vi rökte världens godaste lax och njöt av vinet gubben fick av goda vänner i våras. Och så pysslade vi lite på varsitt håll - han i båten och jag i blåbärsskogen.
På lördag tog han båten och åkte till båthamnen för att plocka upp vårt helgsällskap. Under tiden fixade och trixade jag litet på "hemmaplan". Sedan blev det födelsedagstårta en dag i förväg, bastubad, god mat och mycket mat, och en skön kväll i solen sjungandes och författandes nya snapsvisor. Efter solnedgången när luften blev svalare, förflyttade vi oss inomhus och genomförde kvällens pidroturnering. Hur resultatet utföll är inte så viktigt i det här sammanhanget, höhö.
På söndag var det så dags att packa ihop och tacka för oss - för den här gången. Om vädergudarna vill, blir det kanske någon helg till här ute ännu i år, men vi är försiktiga med att ta ut något i förskott. Det är bäst så, så slipper vi bli besvikna om det inte blir av.
31.8.2014 Födelsedagsmorgon
Kan man vakna till en mer perfekt födelsedagsmorgon är denna? Nä, skulle inte tro det!
29.8.2014 Skördevecka
I förra veckan pågick projekt Skördevecka (när pågår den inte?) och då var mitt mål att till största delen använda råvaror ur eget land till våra middagar. Jag lyckades ganska bra. Det största undantaget gjorde vi på fredag då vi åt kött (råbiff av Highlandkossa), för än så länge har vi inte börjat med boskapsskötsel. Kossan har betat cirka fem kilometer från oss, så köttet var ju åtminstone ekologiskt och närproducerat. De djupfrysta ärterna till ärtsoppan var också köpta, men i vissa fall får jag lov att göra avkall på mina principer.
Här kommer ännu ett kollage från Instagram där samtliga middagar finns med, också de som inte blev så fotogeniska:
28.8.2014 Vår vardag
Folk brukar fråga om jag står ut med att ha maken hemma hela dagarna, och vad han gör för att sysselsätta sig. På fråga ett svarar jag JA! Det finns inget bättre! På fråga två kan jag inte svara. Det vore lättare att säga vad han inte gör. Hälften av tiden sysslar han med sådant som jag inte har en susning om vad det är. Som det han sysslar med på bilden här nedanför. Någon sorts uträkning för något bygge han har på gång. Ibland bygger han något på beställning. Senast ett högtalarskåp till en av sönerna. Jag har lagt in en beställning på två stycken trädgårdsbord, men de är bara under planeringsstadiet än så länge och ska inte verkställas förrän nästa vår. Och så pysslar han i trädgården. Det är han som gör storjobbet där ute. Jag planerar och ger order. Han verkställer. Han är guld, vet ni. Baka kan han också, fast kakan här ovanför är mitt verk. Den kakan försvann i ett huj, för yngre sonen hade via en studiekompis som följer mig på Instagram fått höra att jag bakat en vegansk kaka, så han kom och tog det mesta av härligheten med sig hem till sig. Det är bra att någon vaktar oss och tänker på våra linjer...
27.8.2014 Busväder och äppelkaksdoft
Vad är det för en lustigkurre som beställt det busväder som lägrat sig över våra breddgrader just nu? Usch, fy och tvi, vad jag ogillar sådant här väder. Jag märkte just att toppen på en av våra körsbärsträd brutits av i ovädret. För att trösta oss bestämde jag mig för att sprida lite väldoft i huset i dag. Det blev ett par kakor att slänga i frysen för kommande behov, och en äppelkaka på årets första äpplen. Det finns väl inte mycket som doftar så hemtrevligt som äppelkaka. Än har jag inte avgjort om vi ska få gå lös på kakan redan nu, eller om den åker samma väg som de andra två kakorna. Jag passade på att testa min nya pajform (klick) som jag köpte på Foodie Living häromdagen. Den funkade alldeles ypperligt! Jag har också för första gången bakat kakor utan ägg, och det gick också över förväntan. I stället använde jag sojamjölk, precis som när jag lagar majonnäs.
26.8.2014 Cream Tea
En dag i förra veckan fick jag plötsligt en våldsam längtan till London, och det nästbästa sättet (det bästa är att sätta sig vid datorn och boka en resa dit) att avhjälpa den längtan och lätta på trycket är att ställa sig i köket och baka en sats scones. En dryg halv timme senare kunde vi sätta oss vi dukat bord och avnjuta trösten (efter att jag hällt en kopp med te över väggen och golvet i vardagsrummet). Sylt hade vi heller inte hemma, men nog ett par deciliter färska blåbär i kylen och hallon i frysen, och dessa fick hastigt kokas till sylt och kylas ner. Som ersättning för clotted cream vispade jag ihop lite crème fraiche och en gnutta vaniljpulver. Det är så underbart att ha gubben hemma året om så att han kan ställa upp på alla mina upptåg!
24.8.2014 Hälsning från Stockholm
Facebook is awesome. Tack vare den har Carina och jag återknutit kontakten efter drygt 30 år. Vi träffades på språkkurs i Brighton sommaren 1979, och efter det brevväxlade vi och hälsade på varandra några gånger under gymnasietiden. Sedan tappade vi kontakten, inte för att vi blev osams, men bara för att båda blev upptagna på sitt håll med annat. Ända tills vi hittade varandra på Facebook för ett par år sedan. Carina bor numera i Stockholm, men hennes föräldrar nära oss, och nu bestämde vi oss för att träffas efter alla dessa år när hon ändå var i trakten. Och det var så himla roligt att ses igen, och ta upp tråden där vi tappade den då för 33 år sedan. Båda var överens om att det inte ska få gå 30+ år tills vi ses igen. Om inte annat, får jag åka till Stockholm för att köpa mera av teet hon hämtade - Söderblandningen som "alla" talar om! Tack, tusen tack! (Bilden på oss två knyckte jag från ditt Instagramflöde, Carina!)
22.8.2014 Stora vinbärsdagen
I går inföll stora vinbärsdagen. Den infaller inte varje år, men ungefär vartannat. Orsaken till att den inte infaller varje år är att vi är dåliga på det där med saft. Eller rättare sagt på att dricka saft. Dels tycker vi inte att man behöver hinka i sig en massa söta drycker eftersom socker inte är hälsosamt, dels tycker jag inte att söta drycker släcker törsten, tvärtom blir man bara mer törstig av dem. Det vi däremot använder saften till, är klappagröt, så i dag ska det bli en stor kastrull av den varan.
Det vattnas i munnen när jag ser bilderna på vinbären. De ser så sjuttons läckra ut.
Ett och annat glas saft kan man ju unna sig, åtminstone så länge saften ännu är fräsch och färsk. Fin färg har den också! Tidsmässigt tog hela projektet - från det att vinbären blev plockade tills saften blivit tappad på flaska - en hel arbetsdag i anspråk. Väldigt arbetsdrygt. Var det värt det? Det får vi väl se. Om det går som det brukar, får jag hälla ut saften om några år när ny saft ska in i frysen...
20.8.2014 Sommargäster
Det finns så mycket jag älskar med sommaren. Jag älskar grönskan och alla andra färger. Jag älskar ljuset, värmen, blått hav. Jag älskar sommarmat. Och jag älskar vårt sociala sommarliv, alla vänner och släktingar vi träffar. Jag älskar att uppleva nya platser, men även att återuppleva "gamla".
Det jag hatar med sommaren är att den är för kort. Alldeles för kort. Även om vi hinner med en massa, känns det alltid som om jag blivit snuvad på konfekten, för jag vill bara ha mera av allt det underbara. Mycket mera. Inte nästa sommar, utan just nu.
Det jag hatar med sommaren är att den är för kort. Alldeles för kort. Även om vi hinner med en massa, känns det alltid som om jag blivit snuvad på konfekten, för jag vill bara ha mera av allt det underbara. Mycket mera. Inte nästa sommar, utan just nu.
Ett par dagar innan vi åkte ut till stugan med Milli och Janne hade vi besök av Lasse och Kerstin. Lasse är Hasses barndomsvän från skärgårdsbyn och han bor sedan många år tillbaka i Åby utanför Norrköping med sin Kerstin. Eftersom både Hasse och Lasse är radioamatörer, har de hållit kontakten radioledes under alla år. Och de kom på att det i sommar är 45 år sedan deras första kontakt med varandra via amatörradio. Det om något var väl värt att firas med ett glas skumpa!
19.8.2014 Skärgårdshelg, del 2
Idel glada miner till havs denna fredag eftermiddag. På kvällen fick vi uppleva en skön solnedgång. Och mygg. Fast det var en sort som inte ger sig på människan, utan håller sig i bushen ovanför ljungriset. Vilka mängder det fanns av dem. Gick man till utedasset eller ner till stranden, fick man se till att inte öppna munnen.
På lördag morgon traskade vi iväg till yrkesfiskaren som håller till på ön. Där köpte vi fisk till middagen eftersom vi inte skaffat fiskekort i sommar. Med allt jobb vi uträttat här ute i sommar, skulle vi ändå inte ha hunnit/orkat lägga ut några nät.
Sedan åkte vi ut på en liten tur med båten och tog i land på Södran Nikersgrund där vi åt picknick och njöt av tillvaron (getingbett till trots). Jag hittade en fin hjärtformad sten som jag hade velat ta hem, men vissa tyckte den var onödigt stor att kånka iväg med därifrån.
När vi återvänt till Änterskär blev det så småningom dags att sätta fyr i bastukaminen, äta middag, njuta av det sista av lördagssolen och att äta litet till. Som avslutning på en fin dag överraskade vi våra kära män med ett sällan skådad två timmar lång dansuppvisning. Dock besparar jag er fotona som togs under showen...
Pigga och nytra tog vi oss an söndagen, åt en stadig frukost, diskade och packade ihop och lämnade ön. Det är lika vemodigt varje gång att bryta upp och åka hem till civilisationen. Until next time!
Camillas fina foton på oss här nedanför. Jag ser gravid ut på den längst ner till höger, men jag kan berätta att det inte är som det ser ut. Man vill ju inte komma med i Guiness rekordbok som Korsholms äldsta föderska heller.
18.8.2014 Skärgårdshelg, del 1
I helgen hade vi våra goda vänner Camilla (klick) och Janne som sällskap ute på stugan. Det blev ett par varma, sköna och avkopplande dygn där ute i vårt lyckoland. Förutom goda vänner var nyckelorden för helgen god mat, goda drycker, goda samtal, en varm bastu, discodans, en båttur, picknick, vackra solnedgångar och allmänt välbefinnande. Om alla människor fick ha några sådana helger per år, skulle världen säkert se annorlunda ut.
13.8.2014 Trädgården igen
Det tog ungefär femton år innan jag började kalla vår trädgård för just trädgård. Innan dess talade jag mest om "bakgården", men så småningom har jag alltså insett att en trädgård inte behöver vara välplanerad, välomskött och välansad för att räknas som trädgård. I vår trädgård finns inget välplanerat, förutom kanske växthuset. Här har det mesta kommit till av stundens ingivelse, men på det sättet fungerar vi i det mesta, så varför skulle bakgården vara annorlunda än allt annat? Huvudsaken är att vi trivs i den, och det gör vi! Den enda nackdelen är att det med åren blivit allt svårare att klippa gräset, men eftersom min man har semester 52 veckor om året, gnatar han på med klipparen utan att gnälla "desto mer".
I år har det varit lite si och så med tillväxten och blomningen. Vissa plantor växer som om de hade betalt, medan andra inte orkar alls i år. Mina två hortensiabuskar till exempel, de har totalt bara en knytnävsstor blomklase denna sommar. Och min humlegård tar alldeles för god tid på sig att bli tät och fin. Det som däremot blommar som sjutton är älggräset på grönområdet "nedanför" vår tomt, men det har jag inget emot, den är ju riktigt prydlig. Synd bara att blomningen är så kort.
12.8.2014 Sommarens favoritsoppa
För en tid sedan berättade jag om sommarens favoritdessert, men för att äta dessert, måste man också äta något före, så då passar det sig bra att jag visar och ger er ett ungefärligt recept på den soppa vi fallit för i sommar. Som jag kanske berättat tidigare (minns inte säkert om jag gjort det, och orkar inte bläddra tillbaka för att kolla), så kör vi 5:2-metoden numera, min gubbe och jag. Detta innebär att vi bara äter högst 500/600 kalorier om dagen två dagar i veckan. Under flera av våra "fastedagar" i sommar har jag gjort soppan på bilderna i detta inlägg - gazpacho. I går var den godast hittills, för då hade jag tillrett den till stor del på egen skörd. Till gårdagens soppa använde jag
4 stora tomater
1/2 stor zucchini (ska egentligen vara gurka, men vi har zucchini i överflöd, så jag trycker in den överallt där det bara går)
1 lök
2 små vitlöksklyftor
en bit chili
1 paprika
lite citronsaft och äppelvinsvinäger
salt och peppar
2 skivor vitt bröd
1/2 stor zucchini (ska egentligen vara gurka, men vi har zucchini i överflöd, så jag trycker in den överallt där det bara går)
1 lök
2 små vitlöksklyftor
en bit chili
1 paprika
lite citronsaft och äppelvinsvinäger
salt och peppar
2 skivor vitt bröd
Jag mixade allt i en blender och kylde soppan ett par timmar innan vi åt den. Den kan garneras enligt eget tycke, men eftersom vi kör kalorisnålt under fastedagarna, blir det oftast bara lite grönt till. Soppan går att variera i det oändliga, men tar man ingredienser man gillar i övrigt, kan det ju inte bli fel.
Jag har svårt för att inte vara ärlig i mina omdömen, så jag tycker själv soppan ser ut som spyor (sorry!), men serverar man den ur fina koppar, känns det ju genast bättre!
11.8.2014 Helgens tårtor
I helgen blev det tårtor i långa rader. Eller nåja, åtminstone två. På fredag eftermiddag anlände äldre sonen från Åbo, och då åt vi smörgåstårta. Den hade jag bland annat fyllt med zucchinismöret jag visade i förra inlägget. I går, söndag, lagade jag en vegansk tårta som också lillebror kunde äta av. Fyllningen bestod av banan och peanut butter. Den smakade heller inte helt fel, om vi säger så.
10.8.2014 Zucchini Spread
Zucchini är väl den grönsak i trädgården som ger mer skörd än man hade räknat med, och jag får ofta frågor om vad jag gör med vår. På min gamla blogg (http://alegniinoffice.blogspot.fi) har jag genom åren delat med mig av mina favoritrecept. Kolla under kategorin Recept om du är intresserad.
Min senaste favorit är ett bredbart zucchini"smör" som är världens enklast att tillreda och smakar jättegott. Det enda du behöver göra är att riva zucchini på den grova sidan av rivjärnet och sedan steka den i olja/smör, salta och peppra. Stek på svag värme till vätskan försvinner. Vi använder spreaden på bröd, och som tillbehör till annan mat. Nu senast hade jag den som fyllning i en smörgåstårta.
9.8.2014 Unelmien Talo & Koti
Om ni vill se proffsiga bilder från vår stuga, tycker jag ni ska ta och köpa senaste numret av inredningsmagasinet Unelmien Talo & Koti. I det finns ett fint reportage om vårt sommarparadis skrivet och fotat av Camilla Hynynen/Kamomilla. Bilderna är tagna förra sommaren, så vi har väntat länge på att få se dem i tryck! På sin blogg visar Camilla några bilder som inte kom med i tidningen.
8.6.2014 Kräftor och goda vänner
För att töja ut semesterkänslan bestämde vi oss för att bjuda hem goda vänner på en liten kräftskiva i trädgården en helt vanig onsdag kväll. Skönare kväll kunde man knappt kunna tänka sig, om man bortser från det objudna sällskapet i form av getingar som verkade lika intresserade av maten som vi och surrade runt oss och maten hela kvällen. Vi inledde med en kanna Pimm's, sedan dukades det upp kräftor, rostbröd, dill och aioli. Mer än så krävs inte. Till slut en enkel tårta med färska bär och grädde. Livet är en fest.
6.8.2014 En dygn i paradiset
Här kommer några bilder till från vårt dygn ute på stugan. Vädret kunde verkligen inte ha varit bättre, och den här gången var det ju tur att vi inte hann stanna längre, för jag misstänker att vi inte hade stått ut med hettan senare under dagen - de nya strandstolarna till trots!
5.8.2014 Nyinköp
I våras när jag bläddrade i Ikeas sortiment på sommarmöbler, föll jag för en viss stol, men hur jag än försökte placera den hemma hos oss, eller ute på stugan, hittade jag ingen användning för den. Inte förrän jag hade mina bloggsystrar på besök på stugan häromveckan, och Ann-Christine sa att vi borde ha stolar att sitta i i havet när det var så varmt. Då sa det PLING i min hjärna, och jag visste precis vilka stolar vi skulle ha! Och föreställ er min glädje när vi några dagar senare hade ett Ikeabesök inplanerat! Dock kollade jag på nätet och konstaterade att stolarna inte fanns i den färg jag hade tänkt mig - nämligen i gult. Besvikelsen var stor, men som den stora flicka jag är numera, tänkte jag att jag får gott vänta till nästa vår. När vi sedan gått in genom rulldörren till Ikea var just denna stolmodell det första som mötte oss. Och de klarblåa var nedsatta till halva priset. Ett sådant pris kan man ju inte motstå även om färgen inte var helt rätt. I söndags åkte vi ut till stugan för att ta ut det sista av ledigheten, och då fick vi testköra stolarna. Och så här i retrospekt kan jag ju konstatera att blått passar alldeles ypperligt just här, och modellen var perfekt för ändamålet. Att jag kan vara nöjd just nu!
3.8.2014 Vacker mat
I går hade vi säsongens andra "skördefest". Då blev det "falafel" på ärter, chili, lök och persilja, nypotatis och så vår nya favoritsallad. De flesta ingredienserna var hemodlade. Godare falafel har jag faktiskt aldrig ätit tidigare, även om den inte ser mycket ut för världen. Vi har gjort något så ovanligt som att äta inomhus de senaste två dagarna. Mamma har bott hos oss några dagar, för hon har mått sämre än normalt, och eftersom hon har svårt att röra sig har vi inte velat anstränga henne mer än nödvändigt, inte ens att ha henne att trappa ner de två trappstegen till uterummet från vårt vardagsrum.
2.8.2014 Köksträdgården
Det var någon som undrade om det var nödvändigt att bygga ett så högt ärtstöd, och här ser ni svaret (längst bort i bild). Faktiskt så har stjälkarna växt ungefär en halv meter över stödet, och i den hårda blåsten för någon dag sedan, vek sig hela den del som växt över stödet nedåt, så nu blir man tvungen att fösa upp hela härligheten för att kunna plocka bort ärtskidorna där underifrån. Annat som växer bra i år är salladslök, purjolök och olika salladssorter. Morötterna är än så länge ganska yngkliga även om blasten är grymt stor, samma gäller palsternackan och rödbetorna. Men de ska ju ha tid på sig att växa i omfång. Zucchinin har också tagit god tid på sig, de verkar inte riktigt digga hettan vi välsignats med på sistone. Sellerin ville sig inte alls, fänkålen växer bra, men det var bara ett fåtal frön som grodde. Spenaten, dillen och persiljan växer alltid bra, och jag har redan frusit in dem för vinterns behov. Potatisen är fin, och jämnstor. Hemligheten där, tror vi, är att vi i år satte ner vanlig potatis från grönsaksavdelningen, i stället för att köpa dyr sättpotatis.
I växthuset knallar plantorna också på. Det blir inte lika mycket tomater i år som förra året. Gurkorna var sena i starten, de gillade helt tydligt inte de svala junidagarna, men nu ger de bra skörd. Chilin mår alldeles utmärkt, och paprikan är också på gång, trots att den fick en dålig start i och med att båda plantorna drabbades av bladlöss. Den tog lite illa upp av mitt hemlagade lössmedel, men hämtade sig så småningom. För några veckor sedan sådde jag basilika i en kruka, och som synes ser den rätt välmående ut. Jag borde väl ta itu med den och gallra lite, men den ser så trevlig ut så där, så jag kanske låter bli. Basilika är ändå ingen större favorit hos mig.
1.8.2014 En julionsdag
Den här sommaren går till historien som en av de varmaste. Det syns ju på bilderna i detta inlägg. Alla är mer eller mindre svettiga. Men sommaren har också fört med sig en massa minnesvärda möten med trevliga människor. I onsdags var inget undantag. På eftermiddagen träffades Linda, Molly, Anna-Lena, Agnes, Edvin och jag hemma hos Anna-Lena som dukade upp det mest makalösa lchf-kaffebord som kan tänkas, och vi var inte sena att smaka på allt det goda hon bjöd på. Här hittar ni fler bilder och recept på två av bakverken. Den sista bilden i kollaget har jag knyckt från Lindas instagram.
Samma kväll bjöd vi två av familjens tre söner och en sambo på middag, och jag kan lova att magen stod i trekant resten av kvällen och hela påföljande natt. Störst succé denna kväll gjorde min sommarsallad som jag fått inspirationen till från Drömhem & trädgård nr. 8/2014. Nedan får mitt anpassade recept. Passa på att laga den medan det ännu finns jordgubbar!
31.7.2014 Söndagsmat, del femtioelva
I söndags bjöd vi mamma och yngsta sonen på skördefest. Alla ingredienser utom kryddorna och en del av innehållet i rörorna (vegansk majonnäs och persiljepesto) kom från vår egen köksträdgård. I den gråa skålen har jag en blandning på sockerärter, zucchini, salladslök, mangold och chili. Det är så underbart att få äta egenodlad och garanterat ren mat. Och ja, jag glömde strö dill på potatisen. Men det är sådant som händer, hehe.
28.7.2014 Sommarens favoritdessert
Årets favoritdessert är utan tvekan denna chiapudding, som jag för första gången lagade (enligt Wivans anvisningar) när vi var i Öja för ett par veckor sedan. Då serverade vi den med jordgubbar och valnötter. Jag har sedan dess tillagt konserverad ananas och kokos som gör den om möjligt ännu mer sommarfräsch. Här nedanför tecknar jag ner receptet som flera har frågat efter. Jag tror det är litet som med ungefärsdrycken, det är inte så noga med mängderna, och man tager vad man haver.
1 burk kokosmjölk
1 förpackning kokosgrädde
2 mosade bananer
1,5 dl chiafrön
1 förpackning kokosgrädde
2 mosade bananer
1,5 dl chiafrön
Mosa bananerna och vispa ihop med kokosgrädden och -mjölken med handvisp. Vispa därefter i chiafröna. Portionera ut i portionsformar (av denna sats blir det ca sju portioner) och ställ i kylen i några timmar. Garnera med valfria frukter, bär, nötter. Som pricken över i har jag ännu ringlat över litet lönnsirap.
27.7.2014 Jeppis Pride och Nykabigodsaker
Vilken dag vi hade i går! Vi inledde den med att äta frukost i växthuset, och mycket bättre start än så på en dag kan man knappt ha. Eller nåja, frukost på bryggan slår ju faktiskt det, men det här var gott nog. Någon timme senare hämtade vi min mamma och körde till Jakobstad där vi blev bjudna på lunch hos min moster. Vid tolvtiden sökte vi oss till Pursisalmi skola där paradfolket börjat samlas för att mobilisera sig inför paraden. Vilket glatt gäng. Och vilket färgglatt gäng. Jag tror att mängden deltagare slog alla med häpnad. Och vad härligt det var att få se det massiva stödet för kärlek, tolerans och rättvisa både bland dem som gick i paraden och bland dem som kantade gatorna längs med hela rutten.
Efter paraden unnade vi oss varsin lösglass, faktiskt för första gången i år. Och den var precis lika god som den ser ut. Eller nästan. Saltlakritsglassen blev nästan för salt mot slutet. Och som om glassen inte hade varit nog, besökte vi också det omtalade caféet Skorpan innan vi avslutade Jakobs Dagar för denna gång. Heta kanelbullar och iskallt kaffe i den heta solen var en intressant kombination. Vi smälte allt det goda hos moster en god stund, innan återfärden söderut inleddes.
Den gick först via bloggvännen Sandra, där vi fick beundra hennes makalösa trädgård. Efter att ha sett den har jag fler saker på min trädgårdsto-do-lista för nästa sommar. Vi fick också köpa hem ett stort fång grönkål att lägga i frysen för vintern eftersom vår egen blivit uppäten av larver.
Vi var inte hungriga, men eftersom vi planerat in ett besök på nyöppnade Cindy's Burger i Nykarleby, stannade vi ändå till där och åt middag. Det besöket behövde vi heller inte ångra. De serverade extremt goda och fräscha burgare, och dit återkommer vi gärna. Det fanns fler rätter på menyn som vi vill testa framdeles. Vi önskar de nya entreprenörerna stort lycka till, och hittills ser affärerna ut att rulla på med fantastisk fart.
En enastående dag med många minnesvärda händelser i fantastisk sommarvärme fick vi uppleva. Jag önskar att sommaren aldrig tar slut!
25.7.2014 Bloggisar på besök
Häromdagen fick vi finbesök till stugan! Jag hade bjudit in tre av mina bloggvänner (Anna-Lena, Nina och Ann-Christine) för att ge dem chansen att andas lite Kvarkenluft, och det fick de ju. Het Kvarkenluft. Och då menar jag verkligen het. Just den här dagen slog den del av skärgården som vi befann oss i värmerekord för landet. En stor del av tiden stod vi i vattnet för att svalka oss, även om det inte riktigt lät sig göras eftersom vattnet var lika varmt som luften normalt så här års. Det var roligt att ha damerna på besök, och jag hoppas de trivdes trots att vi fick litet mer värme än vi hade lagt in beställning på.
När vi skjutsat gästerna tillbaka till båthamnen, öppnade vi alla fönster till stugan och försökte vädra ut varmluften, men när temperaturen där inne ändå inte sjönk under 28 grader, bestämde vi oss för att sova utomhus. Vi spände upp myggardinen och bar ut täcke och kuddar. Täcket var faktiskt helt överflödigt, vi sparkade av oss det direkt. Det blev dessvärre inte så värst mycket sömn den natten, för även om myggorna inte kom åt att äta på oss, hörde vi dem, och det behövs verkligen inte många myggor för att få nattsömnen förstörd. Dessutom höll måsfåglarna konsert för oss. När måsarna äntligen tystnat för natten vid tretiden och det blev lugnt på fjärden, fick vi besök av en räv. Någon gång efter det somnade vi, tills fågelsången åter satte igång tidigt på morgonen. Riktigt ilskna blev fåglarna när en sparvhök dök upp för att hetsa dem. Livet mitt i naturen. Men en upplevelse var det ändå att sova under bar himmel, och det kan nog hända att vi gör det fler gånger.
16.7.2014 Ian 22
I dag har vi firat familjens yngsting, vår fina Ian, som fyller 22 år! Alla föräldrar tjatar om samma sak, och jag kan bara instämma: vart tog alla åren vägen?
Han har glimten i ögat, är full med bus och har ett stort hjärta som klappar för allt levande.
Hjärtliga gratulationer, älskade unge!
15.7.2014 Ungefärsdricka
Vi fick smaka en god dryck när vi var i Öja i helgen - ungefärsdricka. Ja, den heter väl egentligen ingefärsdricka, men eftersom alla mängder i receptet är ungefärliga, kläckte Martin den passande namnet ungefärsdricka. Vill du själv testa, ska du göra som följer.
Skala och skiva en drygt 10 cm stor bit ingefära och lägg i en bunke/kastrull. Pressa i saften av tre citroner. Rör ner 1,5 - 3 dl socker (jag tycker det räcker gott och väl med den minsta mängden). Häll över ca en liter kokanden vatten. Låt sta och dra ungefär ett dygn. Sila av och buteljera. Vi mixade den färdiga drycken med mineralvatten (förhållande ungefär fifty-fifty).
14.7.2014 I Öja
Vilken panghelg vi hade! På lördag styrde vi norrut för en släktträff i den ena av mina två barndomsstäder. Efter träffen åkte vi ut till våra vänners stuga i Öja, där vi skrattade, åt och drack så att vi nästan sprack. På söndag åkte vi båt ut till fyrön Tankar. Förutom att vi nästan strittade, d.v.s. flög ur båten vid ett tillfälle var det en mycket trevlig tur. Vi picknickade på ön innan vi återvände "hem" och åt "litet" till. Vi tackar värdarna för det förträffliga sällskapet och allt gott vi bjöds på. Hoppas vi får komma igen innan alltför mycket vatten rinner under bron.
13.7.2014 Mera skärgård
Vi är så himla nöjda över vår terrassförstoring och kan inte fatta varför vi inte gjort detta tidigare. Nu får vi bara se till att använda den så mycket som möjligt innan hösten är här igen.
Även om vi jobbat hårt, har jag hunnit bläddra i några inredningstidningar. Man måste ju smälta maten innan man tar itu med kroppsarbetet igen.
På onsdag eftermiddag plockade vi fram madrassen till solsängen. Den har stått inne, orörd, i flera veckor, dels för att vädret inte varit samarbetsvilligt, dels för att vi varit för upptagna för att ligga eller sitta på den. Nu var det dags, men det visade sig vara alltför hett, så vi fick skjuta på det roliga till senare på kvällen efter att gubben badat bastu. Då satt vi där och spelade sällskapsspel i kvällssolen. Det går inte många sådana kvällar på en sommar, och vi var väldigt glada över att vi var just där just då och kunde njuta av härligheten.
Jag lade in en beställning på en fotpall, och det tog inte många minuter för gubben att skruva ihop den. Jag målade den i samma färg som de övriga terrassmöblerna, för klart att allt ska matcha här också. Ni ser väl den behändiga mobilhyllan under pallen? Allt ska anpassas för dagens rackerier.
12.7.2014 Vin med vän
I måndags, kvällen innan vi styrde båtfören mot stugan, träffade jag vännen Kamomilla över ett par uppfriskande glas kalla drycker på stan. Hon var i trakten på fotouppdrag, och då måste vi förstås passa på att ses. Det är nu litet mer än ett år sedan hon var hos oss och fotade vårt hem och vår stuga för olika fotoreportage. Det sista av fyra reportage kommer att dyka upp om en knapp månad - i tidningen Unelmien Talo ja Koti. Det är roligt att ha något sådant att se fram emot!
11.7.2014 Den väntade värmeböljan
Och så kom äntligen värmen vi alla väntat på. Vi drog till skärgården för ännu mera fönsterrenovering, och vi höll faktiskt på att jobba ihjäl oss i värmen på onsdag. Luften rördes knappt och ändå var det fullt ös från morgon till kväll. Lite hann vi nog njuta också, bland annat av en räkring och god vitlöks- och dillmajonnäs. Och så av utsikten och bara det faktum att vi fick tillbringa tid här i vårt paradis.
10.7.2014 Grönt men inte så skönt
Det här med blommor är jag inte riktigt bra på. Åtminstone inte med att hålla efter ogräset. Jag orkar stå och rycka upp ogräs ur odlingslådorna, men där tar energin slut. Därför har jag inga större blomrabatter heller, och de jag har ser lite ut som landet gud glömde. Sommarblommor i kruka är mer vår grej, fast jag egentligen skulle vilja ha böljande hav med blommor som blommar sommaren igenom. Jag börjar så smått inse att man inte kan få allt här i världen.
9.7.2014 Att odla är roligt
Jag har tjatat tillräckligt mycket om hur roligt det är att ha en egen köksträdgård, så nu känner jag inte för att säga något mer om det, utan visar i stället några bilder på en del av det som växer här hemma. Dillen exploderade efter regnet och den påföljande värmen, så en stor del av den har redan åkt in i frysen för vinterns behov. Nä, dillkött blir det inte, stjälkarna använder jag när jag gravar lax, dillbladen använder jag till annat.
8.7.2014 Frukost ute
Den ultimata definitionen på sommar för mig är frukost utomhus! När temperaturen stiger så mycket att man kan sitta ute och äta frukost utan att frysa, ja, då är det sommar. Enligt den definitionen har det varit sommar i flera dagar nu. Gotta love it!
Två gånger i veckan tillåter jag mig själv att äta rågbröd med ost på. Då är sommarfrukosten om möjligt ännu godare. Övriga dagar äter jag flingor och fröer och annat sågspån. Inte så himla gott, men hälsosamt, och kan man sitta ute och äta, smakar allt ändå någorlunda hyfsat.
5.7.2014 Terrassförstoring
Jag är så himla nöjd över gubbens nybygge. En förstorad terrass vid vår stuga. Nu kan vi breda ut oss hur mycket vi vill. Och nu får vi rum med ett större matbord. Fast det bygget blir inte av förrän om ett år. Gubben vägrar bygga fler bord av alltför färskt virke oavsett hur dåligt tålamod jag har.
3.7.2014 Cheesy
Jag undrar om någon räknat ut hur mycket ost finländaren äter i medeltal varje år? Vi har i så fall bidragit till att höja medeltalet de senaste två årtiondena. De senaste månaderna har vi dock dragit ner på konsumtionen, så räkna inte med att vi är med och drar upp siffrorna längre. Ost är det livsmedel som jag trodde jag skulle ha allra svårast att vara utan under mina fem vegandagar varje vecka, men människan är ett konstigt djur, hon vänjer sig vid allt om hon vill.
2.7.2014 I trädgården
Tittar man på bilderna i det här inlägget skulle man kanske inte tro det jag kommer att säga nu, men det är faktiskt dålig fart på tillväxten i år. Det beror förstås på att det varit så kallt i juni. Det är egentligen bara de olika sallatssorterna, dillen och ärterna som växer och frodas, alla andra grönsaker tar god tid på sig. Inte bra för en som fick minimalt med tålamod vid utdelning av den egenskapen. Ärterna har faktiskt växt sig högre än på bilderna här nedanför, bilderna är nämligen redan några veckor gamla. Notera även det fina ärtstödet som gubben svetsat ihop.
Roligt är det ändå att ha en egen köksträdgård (även om det är tålamodsprövande). Jag älskar att kunna skörda ur eget land! I förrgår skördade och frös jag in första omgången spenat för vinterns behov.
1.7.2014 Recept på begäran
Jag blev ombedd att lägga upp receptet på en potatissallad som jag visat på Instagram och som blivit något av en favorit hos oss. Receptet hittade jag i Drömhem & Trädgård nr. 8.
Även chokladkakan jag visade för några inlägg sedan har väckt intresse, så nedan finns receptet på den. En läsare påpekade att jag glömt nämna ugnstemperaturen, så det ber jag om ursäkt för. Kakan ska gräddas i 165 grader.
30.6.2014 Man kan aldrig ha för många kuddar
Nu var det ju inte alls meningen att jag skulle köpa några nya kuddar till vardagsrummet, men vem kan motstå en stor reakorg full med fina kuddar? Jag vet i alla fall en som inte kan det. Jag var ute för att leta kuddar till stugan, men fick hjärnsläpp och köpte bara en dit, och två till vardagsrummet. Nu måste jag åka tillbaka i morgon för att köpa ytterligare en till stugan. Eller får, jag måste väl inte. Det är de två brokiga på bilderna som är nya. De turkosa är fler år gamla, tänka sig.
29.6.2014 På arbetsläger
Vi har varit på arbetsläger på stugan. Har man en stuga (eller ett hus, för den delen) tar arbetet aldrig slut. I sommar renoverar vi fönstren på vår stuga ute i Kvarken. Det tar tre dagar att fixa ett fönster och eftersom vi bara har ett provisoriskt fönster att lägga in i karmen medan renoveringen pågår, tar det alltså ganska många dagar totalt att få de fyra fönstren i skick igen. Men vi har ju inte bråttom, förutom att jag förstås skulle vilja att allt blev klart på ett nafs.
Medan måfärgen torkar hinner vi förstås med annat, som till exempel att äta, fota lite inredning eller att rulla stenar till nästa projekt. Något solbad har det inte blivit än, för vädrets makter är ju inte riktigt med oss i år. Hoppas det blir en ändring på den kanten SNART.
Vi hann också med att installera vårt nya gaskylskåp. Det är ju klart att alla våra kylmaskiner ger upp samtidigt. Det räckte inte med att vi blev tvungna att skaffa ny kyl och ny frys hit hem, vår trotjänare till kyl på stugan höll på att gasa ihjäl oss under våra tidigare vistelser där i sommar (och en del krångel de senaste två, tre somrarna), så vi insåg att det enda vettiga var att öppna plånboken igen en gång och investera i en ny. Hoppas den nya också håller i 30 år!
På bilden här nedanför ser ni att våra fönster faktiskt behöver få sig en omgång omvårdnad. Och så ser ni bl.a. mina tjusiga målar/bärplockarbyxor...
26.6.2014 Sista om midsommarmaten
Det kan tyckas att jag tjatar en massa om mat på den här bloggen, men eftersom jag inte äter för att leva, utan tvärtom, så blir det som det blir. Chokladtårtan här ovanför är den absolut godaste i sitt slag, en riktig bomb är den, men det må den vara, det är ju inte alla dagar man får hugga tänderna i en sådan. På det rosa fatet här ovanför har vi tomatsallad, potatissallad, stekta gröna bönor med chili och vitlök och aubergine i tomatsås, ifall någon är nyfiken. Efter förra veckans frosseri (kakor eller bullar varje dag) är vi tillbaka i våra vanliga matrutiner den här veckan. Skönt!
25.6.2014 To Eat Or Not to Eat
Hela helgen hade vi fler matgäster runt matbordet än normalt, och det gillar jag så mycket! På söndag åt vi en nästan helvegansk måltid, det var bara kycklingen som egentligen inte hörde hemma på bordet, och tur är ju att den som inte vill, behöver inte ta av allt. Det övriga på bordet var stekt tofu, avocado, bönsallad, tabbouleh och tomatsallad. Ja, och hembakt marockanskt flatbröd med kikärter i. Och kan ni tänka er, efter detta orkade vi ännu äta efterrätt. Och fika ett par timmar senare - på ugnsvarm rabarberpaj.
24.6.2014 En tur söderut
I förra veckan var vi en vända till de södra och sydvästra delarna av landet för att hälsa på två av familjens tre söner och deras flickvänner (sambor). Det blev en hel del spring i affärer, lite turistande, men framför allt umgänge med fina människor. Och mycket gott i magen. Det blåste så förfärligt kallt (ett tag snöade det till och med i Helsingfors), så "storkameran" fick för det mesta ha semester (risken fanns att man skulle ha frusit ihjäl medan man plockade fram den ur ryggsäcken), och mobilkameran fick göra jobbet med att föreviga det vi upplevde. Storkyrkan här ovanför, och Uspenskijkatedralen här nedanför. Båda ligger i samma område som vi bodde i under vistelsen i huvudstaden.
Det nya pariserhjulet på Skatudden såg vi bara på håll. Vid fint väder kunde man kanske ta sig en tur... or not. Höjder är inte riktigt min grej, om vi säger så.
En av kvällarna blev vi bjudna på middag hos ena sonens flickvän och på vägen dit och därifrån passerade vi Ständerhuset och Finlands Nationalmuseum.
Middagen var superb, och allra, allra bäst var förrätten som bestod av den tyska delikatessen Handkäse, fermenterad ost. Så god att jag nästan började gråta av lycka.
Följande kväll hade vi förflyttat oss västerut och där blev vi bjudna på middag av andra sonens "svärfar". Restaurangkvalitet på maten där också, och vi kände oss väldigt bortskämda av allt det goda.
På resans sista dag besökte vi Nådendal, och där promeixade vi i gamla stan, klättrade upp till en höjd där vi kunde beundra stan från ovan, och så besökte vi den fina stenkyrkan innan vi återvände till Åbo och intog en riklig lunch på källarrestaurangen vid Åbo slott. På sena eftermiddagen var vi klara med "södern" för den här gången och styrde hemåt, men Åboborna i baksätet eftersom de skulle fira midsommar på de österbottniska slätterna.
Det är alltid roligt att åka bort ett tag, men lika roligt att komma hem efter att allt gått bra (förutom de där eviga skavsåren jag aldrig lär mig att förebygga). Och så himla skönt att få sova i egen säng.
23.6.2014 Midsommarmat
Det var den midsommarhelgen. Det hör ju inte direkt till ovanligheterna att vi firar den på landbacken - det har vi gjort flera gånger av olika orsaker. Men det var första gången vi var så utan "fjädro" som vi säger där jag kommer ifrån. Alla de kilometer vi lade under oss och de dåliga nätterna tidigare i veckan satte sina spår, så vi var kanske inte det optimala värdparet under festligheterna på fredag kväll. Men jag tror inte gästerna tog det så allvarligt.
Helgen gick mest ut på att äta, och i morgon kanske jag laddar upp fler bilder på helgmaten. Med tanke på det numera dåliga minnet är det bra att ladda upp bilder så man inte bjuder på exakt likadan mat framöver. Hoppas ni andra också haft det gott i helgen!
20.6.2014 Glad Johanne!
18.6.2014 Hundkex
Nu får jag klappa mig själv på axeln, för nu har redan plockat in fyra buketter med ogräs i sommar. Där nuddar jag faktiskt vid mitt tidigare rekord!
17.6.2014 Massa mat
Alltså, mat är ju ganska gott. Och ganska livsviktigt. Vi har för några månader sedan gått in för en ny kosthållning, vilket innebär att vi äter veganskt fem dagar i veckan (gubben är inte lika militant som jag, så ibland räcker det med vegetariskt för honom). Många har undrat vad det är vi äter när vi inte äter kött och fisk, så nu tänkte jag ge några exempel på hurdan mat vi fyller våra magar med. I dag var det till exempel premiär på potatissallad efter ett recept som jag hittade i senaste numret av Drömhem & trädgård. Mycket god! Aubergine är en av våra favoritgrönsaker, och den rostar jag oftast i ugn. Funkar lika bra kall som varm. En enkel sallad på körsbärstomater, rucola/spenat och lite himalayasalt är just enkel, och supergod.
Så äter vi mycket kålmat. Och olika röror. Och bönor och andra baljväxter. Här ovanför har jag gjort coleslaw på rödkål och äggfri majonnäs, en bönsallad på blandade bönor, lök, vitlök, gräslök, citron och en vinägrett, syrade zucchinistrimlor med sesamfrön, hummus och marinerade böngroddar.
En bönsallad igen, en grönsallad, brysselkål och en nudelwok på bovetenudlar, broccoli och vitlök.
En vegetarisk risotto med bönor, selleri, morötter, gräslök och citron. Grönsaker går att variera i all oändlighet, och de har ju så mycket smak, och går att smaksätta på oändligt många olika sätt, så man behöver verkligen inte äta ensidigt "bara" för att man skippar animalier.
Två dagar i veckan äter vi ändå icke-vegansk kost för att inte behöva känna att vi måste avstå från något eller gå miste om något, och då brukar det bli något ur havet den ena dagen, t.ex. stekta musslor
eller laxceviche och kött den andra dagen. Då är carpaccio på lokalproducerat, garanterat ekologiskt Highlandkött en av våra största favoriter. En och annan ostbit kan också slinka ner under våra "allätardagar". Av våra fem veganska dagar är två "fastedagar" enligt 5:2-metoden. Det här systemet har vi kört med i tre månader, och vi gillar det stort. Vi har båda gått ner lite grand i vikt. Mina blodvärden är bättre än på 25 år, förutom hb-värdet, men jag får väl knapra lite järntabletter före och efter mina blodgivningar, så går det nog bra det också.
15.6.2014 Nu blommar löken
I år tycker jag gräslöken blommar tidigare än förr om åren. Och rikligt, vilket är lite synd, för stjälkarna som blommorna växer på är hårda och dem brukar jag inte alls använda i maten. Kanske man kan äta dem också? Några gånger har jag frusit in blommorna för att använda som dekoration i sallader under vintern. Måste passa på att göra det även i år. Typ ännu i dag, innan de hinner blomma ut.
I går kväll var vi bjudna till våra grannar på 50 + 50-årskalas, och vilken rolig kväll det blev! Vi hade värsta busvädret redan på fredag, och ännu sent på eftermiddagen i går blåste kraftiga nordliga vindar över vår del av landet. Men som på beställning mojnade vinden till kvällen, och det var ju en himla tur eftersom kalaset firades utomhus/i ett partytält. Vi skulle gärna se att fler vänner ordnade sådana här trevliga fester! *vink, vink*
3.6.2014 Murarläger
Vi var en sväng ut till stugan i veckan för att fixa ett problem som uppstått (sedan en tid tillbaka) i bastumuren. Maken pikade och murade och hade sig, själv satt jag och jobbade och läste lite, och såg till att vi inte behövde vara hungriga medans vi var där. Det var synd att åka därifrån när himlen var klarblå och vi såg att det var molnigt inåt land, men ibland hjälps det inte, you gotta do, what you gotta do.
8.6.2014 Stugpremiär
Häromdagen hände det sig att vi packade ihop våra prylar, åkte ut till båthamnen, fick ut båten med litet hjälp av ett par karlar och en traktor, satte oss i båten och gav oss ut i dimman. I så här tät dimma har jag inte rört mig till havs tidigare. Tidvis var det riktigt kusligt då allt runtomkring oss bara var grått, grått.
Det vi däremot inte behövde fundera över var vad vi skulle syssla med dagen därpå - vi hade ju bryggpusslet att sätta ihop. Den här gången hade de olika bryggdelarna inte tagit sig så långt från stranden, tack vare att gubben kommit på att knyta fast dem i vår ståtliga björk. Själv var jag rädd att naturens krafter och det ena brygglocket bestående av bl.a. två telefonstolpar skulle slita av björken i någon av höstens stormar, men lyckligtvis var allt intakt. Och det tog bara 3,5 timmar att återställa bryggan. Normalt brukar det ta dubbla tiden.
7.6.2014 Årets "Londonresa"
Dagen före julafton gick vår frys sönder. Det var extremt irriterande, och dessutom blev jag lite uppretad av kommentarerna på Facebook om att vi hade tur då det var en vardag och vi kunde få en ny direkt. Allt i välmening, förstår jag, men det jag störde mig på var att de som skrev så inte insåg att vi inte kunde köpa vilken frys som helst eftersom frys och kyl står bredvid varandra och SÅ KLART måste matcha. Dessutom finns det ju inga affärer som har sådana här skrymmande saker i lager. Allt kommer ju från långtbortistan, och med några dagars leveranstid.
Nå, då i vintras lånade vi en frys tills maken hunnit reparera den gamla, och under hela våren har han fått ge den konstgjord andning, tills den och vi i förra veckan fick nog. Vi kan ju inte ha en frys som lägger av när vi är ute på stugan, till exempel. Så nu har vi investerat i nya kylvaror, och kostnaden för dem blev lika mycket som två års Londonresor (inklusive hotell). Surt, men vad gör man - annat än suckar. Fast stiliga är ju de nya skåpen förstås.
29.5.2014 Nytt i gästrummet
Som bekant är jag litet ombytlig av mig. För snart tre och ett halvt år sedan när vår äldre son flyttade ut, gjorde vi om detta rum till gästrum. Tre och ett halvt år med nästan inga förändringar (förutom någon ny matta, en massa nya kuddar etc.) är en lång tid, så nu tyckte jag det var dags att uppdatera här inne litet grand. Så, det blidde en ny hylla i stället för den hembyggda tallrikshyllan (den åkte upp på kallvinden, man vet ju att vissa saker inte varar för evigt) och så plockade jag fram litet andra småsaker än tidigare, och vips har vi ett nytt, mycket luftigare rum. Ja, "skrivbordsstolen" bytte vi också ut. Den är ett sopcontainerfynd från stället där mamma bodde tidigare, och nu fick den alltså flytta hem till oss. I stället får mamma ha vår antika stol hos sig tillsvidare. Nu är jag nöjd en stund igen. Eventuellt.
27.5.2014 Nya kuddar äntligen!
Som jag väntat på att dessa kuddar skulle dyka upp i någondera av de lokala Hemtexaffärerna! Lyckan var stor i fredags när jag äntligen kunde konstatera att de landat i trakterna! Läckra som sjutton är de i färgen och de passar in som pricken över i:et, så jag är mycket nöjd! För att fira detta tillskott öppnade vi en flaska med matchande dryck till den blygsamma fredagsmiddagen.
No comments:
Post a Comment