Färgbrytare

Jag klickade in mig på HM Home häromveckan i jakt på en ny pläd till gästrummet och då såg jag den gulorangefärgade kudden högst upp på sidan. Till mycket rabatterat pris. För 2,95 € kunde jag ju inte låta bli att skicka efter en, och här i soffan hamnade den bland allt svartvitt. Den blev ett prima komplement till gitarren här inne, och till vissa orangefärgade inslag på den tidningspärm som står ytterst i min tallrikshylla. Ibland krävs det väldigt lite för att ändra hela känslan i ett rum.

Inhemska vindruvor

När man får smaka på vindruvor som är så goda som dessa och som är odlade i ett växthus i min hemstad, blir man sugen på att gräva ner en och annan planta själv. Men jag undrar om de faktiskt skulle trivas i vår lerjord och på våra breddgrader. Någon som vet? I växthuset har vi inte rum för vinrankor, dessvärre.

Kanelbullar

Kanske inte riktigt vad doktorn ordinerat, men ibland måste man ju unna sig... Unna mig tänker jag också göra den 15:e, för då säljer Folkhälsan här i vår kommun bröstbakelser till förmån får bröstcancerforskningen. Jag har redan lämnat en beställning på några bakelser, så det kan jag ju inte längre backa. Det är bara att offra sig för den goda sakens skull.

Dessutom hade jag faktiskt orsak att baka, för vår guddottern kom hit i går för att ta in på vårt bed & breakfast. Jag försökte också locka sonen i grannstaden att komma över på fika, men det är sällan han har tid för oss, så där drog jag en nitlott. Jag hoppas på bättre lycka i det avseendet i dag.

Höstkök

Nu har den färggranna sommarmattan fått åka upp på kallvinden och ge plats för den färglösa höst- och vinterdito. Sommarporslinet på de öppna hyllorna gick samma öde till mötes, och plockades in i ett av skåpen därifrån vinterporslinet plockades fram. Varje säsong måste (!) man (jag) dessutom utöka sitt (mitt) sortiment, så i höst har ett par nya skålar och några nya muggar hittat hem till oss.

Den stora skillnaden mot förr är jag inte längre köper hela dussinet när jag faller för nytt porslin. Numera kan det räcka med att köpa två av var. Alltid något. Plånboken tackar också, för den är inte så tjock med en pensionär och en egenföretagare i hushållet.

Rödbetsröra

Om du gillar rödbetor och blåmögelost är detta den ultimata rätten! Så god att man knappt vill äta av den, för då finns den ju inte längre. I matserveringen på stället där jag jobbade i slutet av 90-talet serverades något liknande, men efter en noggrann analys (medelst gaffel, kniv och smaklökar) kom jag fram till att den rätten också innehöll lök och potatis. Jag som är mera för det här med KISS (Keep It Simple, Stupid) gjorde min egen variant. De första gångerna förkokade jag rödbetorna, men då tyckte jag de förlorade en del av sin smak. Därefter försökte jag med inlagd rödbeta, och då smakade rätten riktigt bra, men var ändå inte riktigt där än. I går bestämde jag mig för att riva rå rödbeta och tillsätta lite balsamvinäger i det hela, och då föll allt på plats - äntligen! 

Här kommer då receptet (tyvärr är jag lite dålig på det här med att uppge mängder eftersom jag alltid höftar, sorry):

Skala rödbetor och riv dem grovt (jag använde matberedare). Lägg i en ugnsform, salta, peppra och häll på balsamvinäger. Smula mögelost (jag använde en hel bit Auraost) och blanda i rödbetsröran. Vill man, kan man också riva ner lite annan smakrik ost (i går ville jag, då hade jag i lite vit cheddar). Häll över ca 2,5 dl grädde och grädda i 200 grader ca en timme. Låt stå och dra en stund innan du serverar den. 

Från gästrummet

I dag visar jag några bilder från vårt gästrum. Där på väggen hänger bilder på oss alla fyra också. Vad unga vi var för några år sedan.

I helgen gjorde vi en liten resa söderut, gubben och jag. Vi hälsade på vår äldre son (vars rum detta ursprungligen är) och hans sambo som precis flyttat in i gemensamt hem. Det blev också en resa till farbror Ingvars affär, men utöver de "små" tillbehör som kom med hem därifrån blev det inte mycket shopping alls. Vi satsade mest på att umgås med nära och kära den här gången.

Döm om vår förvåning och glädje när söndagsmiddagen stod på spisen (och i ugnen) när vi återvände hem - compliments of vår yngre son, som agerat hustomte medan vi var borta!

Så tycker jag