Det är något konstigt med vädret i sommar, fast det är väl egentligen ingen nyhet alls. Vi drabbades av dimma på vår tur till stugan nu i början av veckan. Sådan här dimma brukar vi inte uppleva förrän i augusti någon gång. Den vällde in på måndag kväll och lättade inte förrän sent på tisdag eftermiddag. I några timmar hade vi strålande sol från en knallblå himmel, ända tills dimman rullade in igen. I förmiddags försvann den igen, så där lagom tills vi började packa ihop vårt pick och pack inför återfärden till stan. Det känns verkligen skumt att inte se de holmar som man vet finns en bit bort på andra sidan fjärden.
Det gällde att passa på och ta vara på de få timmar solen sken. Jag hade placerat ut makens stol också, men han hann aldrig njuta av solstrålarna. I stället stökade han på dasset, som just nu genomgår en ansiktslyftning.
Slåtterblomman är otroligt vacker. Titta!
Blåbären är på G också här. Egentligen borde man passa på att äta dem direkt ur skogen (rårörda med socker), för de smakar inte alls lika gott när de varit djupfrysta.
Sådan här hjärngympa sysslar vi med på småtimmarna på stugan. Sorry, gubben, det är inte min mening att slå dig varje gång (nästan), men vad kan jag åt att jag är så bra ;-)
Maken och jag är hemma igen efter en turné till gamla Åbo och Björneborgs län. På programmet stod begravning, släktbesök, hotellfrukost och shopping. Det blev en lyckad helgtripp. Ett par träffar med bloggvänner gick om intet och hotellfrukosten var en besvikelse, men i övrigt är vi nöjda med vår lilla resa. Mina inköp visar jag vid något senare tillfälle, just nu är det semester och då är det så mycket annat på agendan än att fotografera för blogginlägg, förstår ni ;-)
Trots regnet där ute, har jag dukat upp för en kaffebjudning i uterummet. Kaffekopparna är nya hos oss, men gamla ändå. De är alla av engelskt porslin, men är inköpta i USA, antingen av svärmors syster som bodde där i över 60 år eller av någon av systerns väninnor. Till Finland kom kopparna med svärmor i början av 1970-talet. Det är knappt så man nänns använda kopparna, för de känns väldigt sköra. Åtminstone får vi vara försiktiga när vi diskar dem - för hand.
Vår stugtomt är helt obearbetad av människohand. Runt stugan har vi endast en massa stenbumlingar och ljungris. Nere i strandkanten växer det en hel del fina blommor. Trots att jag inte bjudit på mycket mer än blombilder hittills i sommar, blir det mer av den varan nu:
Ute på stugan brukar vi ofta steka megastora plättar i vår Muurikka-panna, men den här gången blev det normalstora spenatcrêpes i en vanlig stekpanna. Fyllningen bestod av sallad, rucola, en röra på crème fraiche, feta och lök samt soltorkade tomater. Inte alldeles fy skam.
Vi hade tänkt stanna på stugan till fredag, men vädret blev bara sämre och sämre, så vi åkte därifrån redan imorse. I grevens tid, för senare började det blåsa ordentligt hårt. Bilderna här nedanför är tagna vid fiskehamnen i Björköby. Så stora vågor har jag faktiskt aldrig upplevt tidigare i detta land. Folk som förstår sig på säger att det inte brukar blåsa så här pass hårt den här årstiden, så nu undrar jag om vi sovit någon sorts skönhetssömn och vaknat i oktober?
Så här kan man också starta båten. Flottören till vår länspump hade sagt upp kontraktet, så länspumpen har gått i ett sträck sedan vår senaste stugresa, med den påföljden att batteriet var tomt när vi skulle starta båten igår. Det var faktiskt lite pirrigt att köra bilen längst ut på den stora bryggan i båthamnen. Startkablarna nådde nätt och jämnt ner till båten. Kan inget gå som smort i sommar? Varför måste precis allt krångla just nu?
Igår inföll dagen D för årets höbärgning. En gång om året tar vi oss an sommarängen på svärmors - numera vår - gård ute på skärgårdsön. Jag kör maskinen på bilden och maken rusar omkring med en röjsåg/trimmer. Cirka tre minuter efter att jag startat, stökar jag till det så ett par remmar går sönder, och då finns inget annat att göra än att hoppa i bilen och köra de 45 kilometrarna in till stan, handla nya remmar (i dubbel uppsättning för säkerhets skull), köra tillbaka och börja på ny kula. Ett par timmar senare kör jag loss ett hjul, och gissa om vi hittar sprinten som försvann? Lyckligtvis hade vi en extra, så vi fick arbetet utfört på en dag. Det hade varit surt att ödsla flera semesterdagar på det här eländiga arbetet... Idag har jag ont lite varstans i kroppen, men det är skönt att arbetet är gjort och att få känna att man kroppsarbetat lite igen.
En hel vecka har gått sedan mitt senaste inlägg. Det har varit en hel del att stå i med i och med begravningen i slutet av förra veckan. Här är en bild på alla herrar i familjen. Jag har inte tidigare sett hur mycket de liknar varandra alla fyra.
På inredningsfronten är det synnerligen lugnt just nu. Det mesta har handlat om blommor på senare tid. Kanske det är så att jag laddar upp inför turen till Ikea inkommande söndag...
I två dagar har vi haft besök av bästaste Minna från Stockholm. Hon är den raraste, snällaste och mest hjälpsamma tjej man kan tänka sig och helt klart min favoritsysterdotter. Visserligen har jag inte flera, men även om jag hade, vore hon helt klart min favorit!