Mera trädgård

Jag borde ju inte syssla med sådant här, men jag har svårt för att låta bli, och något måste jag ju göra med hallonen. I förrgår plockade jag en liter ur våra buskar och lade dem i kylen. Döm om min förvåning när jag i dag tog fram burken och upptäckte att burken var full av mögel. Hur så mycket mögel hunnit utvecklas på två dagar fattar jag inte!

Så här fina saker har jag skördat i köksträdgården i dag. Jag blir så innerligt glad av att kunna laga mat av pinfärska, egenodlade ingredienser. Eller så glad man nu kan bli då man varje dag blir tvungen att stå vid spisen.

Som jag sa i går, har vattnet inte räckt till till alla växter i sommar. Och inte räcker min energi till att slänga alla torra blommor. Fast utblommat och torrt kan väl också vara vackert. Eller?

I växthuset grönskar det som sagt fortfarande. Och ser man "trädgården" på håll, ser den ju inte ut att ha lidit någon nöd i sommar:

Våra kompisar har låtit såga ner några träd i dag, och jag gick och lovade att vi skulle ta vara på träden, men stackars gubben såg aningen sliten ut när han kom hem med dessa på släpkärran för en stund sedan. Det här är bara en del av det som ska kärras hem i kväll ...

Vått och kallt idag

Idag har vi vår vana trogen jobbat i skogen. Jag inledde arbetsdagen med att ligga i ett dike och marinera rumpan och högra benet i fem minuter tills någon hörde mitt rop på hjälp och kom och hjälpte upp mig därifrån. Jag hade förstås inga ombyteskläder med mig, så det var bara att bita i det sura äpplet och jobba i våta kläder. Men eftersom jag är en så varm person (hehe) torkade kläderna nästan upp innan vi var klara för dagen. Fast nu efteråt känns det inte så värst trevligt, jag är nog nerkyld ända in i märgen. Tur att vi har en bastu i huset. Det blir nog en liten sittning där idag trots att jag inte tycker om att bada bastu. I vanliga fall tycker jag att det blir alldeles för varmt inne. Men nöden har ingen lag. Har ni förresten märkt att det ligger en hel del sanning i alla gamla klyschor - annars hade de väl inte levt vidare.

Dagens bild är absolut inte ny, utan tagen på stugan i somras. Jag laddade bara upp den för att visa att jag hellre hade suttit där på bryggan i solen än att ligga i det våta diket i skogen. Men man måste väl också uppleva lite otrevligare saker ibland så att man förstår att njuta av det fina i livet.

God afton!

Skogsjobb

Det är nog sant det folk säger om att veden värmer flera gånger. Först svettas vi när vi hugger ner träden, kvistar dem, choppar dem till rätt längd och släpar dem till en hög invid skogsvägen. Nästa gång svettas vi när vi lastar upp veden på traktorsläpet (det var det vi gjorde igår). Följande värmeavgivning sker när veden ska klyvas. Hittills har vi förvarat vår ved först på svärmors gård och senare i hennes vedlider, men den här gången får veden torka till sig i en lada invid vårt skogsskifte. När veden torkat ett bra tag ska den lastas på vårt bilsläp, köras hem och därefter lastas av bilsläpet och in i vårt eget vedförråd på gården. Efter det är den äntligen klar att eldas i kakelugnen och värma oss och en sista gång. Vilken process det är! Det vore sist och slutligen billigare att köpa ved, men tillfredsställelsen av att göra allt själv och värma huset med "egentillverkad" ved är något extra, det förstår till och med en stadsfröken som jag. Numera.

Här är vi på väg till skogs - maken och hans morbror i traktorn och jag traskandes efter.

Medan gubbarna skjutsade ut första traktorlasset ur skogen, passade jag på att plocka hem litet blåbärsris.

Andra lasset klart!

Här ligger veden och väntar på klyvning. Sönerna har höstlov i slutet av nästa vecka. Vilken tur at de inte behöver gå sysslolösa då...

Det var någon som ville veta hur de två andra skrivborden hos svärmor ser ut. De fastnade också på bild (helt ostylade ) igår. Det nedre vill jag absolut ta hem, men jag tror jag får hänga upp det i taket, annars vet jag inte var jag ska placera det.

En septemberlördag

Lördagslyx för mig är att få lägga smör på brödet. Vanligen äter jag mina rågbrödsbitar enbart med ost, men på lördag och söndag unnar jag mig både smör och ost på brödet. Jag tror faktiskt att jag kunde leva enbart på det, så gott är det! Maken säger att jag leder honom i fördärvet när jag propsar på att han också ska ta smör på brödet (mest gör jag det för att stilla mitt eget samvete).

Det var sommarvärme ute i skärgården idag. Sjutton grader mitt ute i Kvarken i slutet av september hör verkligen inte till vanligheterna. Båten och maken fick åka på traktorsläp några tiotal meter och nu ligger den förstnämnda i gott förvar i båthuset tills det är dags att sjösätta den igen. Det känns väldigt avlägset att tänka på nästa vår, men med den här farten går vintern i ett huj och snart är det dags att ta på sig flytvästarna igen och åka ut på böljan den blå.

Medan maken grejade i båthuset åkte jag in till vårt hus i byn och började bära in ved i vedlidret. När gubbstrutten var klar, tog jag paus, hämtade honom och körde ut honom till skogs, där vi, med utsikt över båthamnen och salteriet, intog vår medhavda lunch. Mätta i magen åkte vi till huset igen och fortsätte med vedjobbet. Nu har jag gjort av med så många kalorier att jag inte behöver ha dåligt samvete på minst en vecka. Inte heller behöver jag tänka på att motionera under samma tid, för nu har jag liksom motionerat i förskott och har ett lager att ösa ur när det känns som om jag degar till för mycket.

Resten av kvällen är de virkning som gäller!

Förresten, är det någon annan än jag som får nervspader av blogspots nya inläggsredigerare? Den vill inte alls som jag vill och lyder inte mina direktiv överhuvudtaget, och jag har snart slut på alla fula ord i min ordbank. Att få bilderna dit jag vill är ett helt hopplöst företag. Hjälp!

Vilken dag!

Igår inföll dagen D för årets höbärgning. En gång om året tar vi oss an sommarängen på svärmors - numera vår - gård ute på skärgårdsön. Jag kör maskinen på bilden och maken rusar omkring med en röjsåg/trimmer. Cirka tre minuter efter att jag startat, stökar jag till det så ett par remmar går sönder, och då finns inget annat att göra än att hoppa i bilen och köra de 45 kilometrarna in till stan, handla nya remmar (i dubbel uppsättning för säkerhets skull), köra tillbaka och börja på ny kula. Ett par timmar senare kör jag loss ett hjul, och gissa om vi hittar sprinten som försvann? Lyckligtvis hade vi en extra, så vi fick arbetet utfört på en dag. Det hade varit surt att ödsla flera semesterdagar på det här eländiga arbetet... Idag har jag ont lite varstans i kroppen, men det är skönt att arbetet är gjort och att få känna att man kroppsarbetat lite igen.

Titta, gubben!

Titta vad flitig jag varit idag, gubben. Inga nya sår heller, bara lite bättring på det gamla. *hata kvistar*

Hej alla ni andra som läser min blogg. Jag ber om ursäkt för att jag varit så osynlig på senare tid. Dels har jag haft dåligt med inspiration, dels har jag haft annat att tänka på. Min rara mamma har varit riktigt krasslig, men är åtminstone hemma från sjukhuset nu. Krya på dig, mor lilla!

Julihälsningar

Juli har börjat precis som juni slutade, d.v.s. i arbetets tecken. På stugan har målarprojektet fortsatt, men vi börjar så småningom skymta slutet. Bara ett rum, två golv, en mur och spis, ett hörnskåp, en annan möbel och ett par hyllor återstår... Kanske vi kan slappna av mot slutet av semestern ;-)

På hemmafronten har maken varit upptagen med terrassbygge och nu har han kommit nästan så långt som han kan den här säsongen. Lite broderande har han kvar, bl.a. ska han bygga en trappa upp till terrassen. Nästa sommar är det tänkt att hela härligheten ska glasas in.


Trots märklig väderlek i sommar har vi väldigt lummigt på vår gård. Lyckligtvis har jag sett till att plantera och så rätt så lättskötta växter i år.








Till sommarens arbetsuppgifter hör att slå gräset på svärmors enorma gård. Den här maskinen hanterade jag i fem timmar förra lördagen och jag lovar, det känns fortfarande i både axlar och händer. Till råga på allt föll jag på bryggan när jag skulle hoppa i land från båten efter uträttad gräsröjning, så nu är jag både blå, gul och lila på högra låret och på magen. Och har ont i axlar, händer, överarm, lår, knä. *klaga, klaga*


På grund av lördagens olycka kunde jag inte delta i hemkörningen av den ved vi kapat i vårvinter, men lika bra det, för jag hade nog fått hjärtsnörp om jag sett när traktorsläpet välte! Lyckligtvis var ingen av familjen "skyldig", utan det var traktorägaren själv som hade kommenderat herrarna att lasta kärran överfull. Extra jobb innebar det ju att lasta allt på nytt, men kanske alla lärde sig något på kuppen...

På fredag blir det konsert med Bruce Springsteen på Olympiastadion i Helsingfors - vad jag ser fram emot det!

Glada vi till skogen gå...

Som ni ser har vi haft en skogsdag idag igen. Det blir väl bara ett par, tre pass till i vår innan löven spricker ut, och då tar vi paus tills löven trillar i höst. Vi har uträttat en hel del, faktiskt mer än maken hade räknat med, så vi får känna oss riktigt nöjda.

Det ska bli riktigt skönt att ta helg nu. Maten ligger redan i magen och pyser, så nu får vi slappa resten av kvällen. God afton!

En skogsdag igen

Idag har vi jobbat i skogen igen. En sex timmars arbetsdag blev det, med söndagstillägg innebär det ju att vi egentligen jobbat tolv timmar ;)

En av våra lador har någon gång under de senaste året tyckt att den gjort sitt och blivit en föredetting. När vi någon gång i framtiden röjt klart i skogen, blir det att städa upp eländet, för så här kan vi ju inte ha det att se ut i vår fina skog.


Här nedanför ser ni mina favoritverktyg. Kvistkniven slåss vi nästan om, men bågsågen får jag för det mesta ha för mig själv. De övriga gillar motoriserade sågar bättre.


Det värsta är den långa vägen till skiftet där vi jobbar. Det tar ungefär en halv timme att traska dit, och lika länge, om inte längre, därifrån. Herrarna med sina långa ben tycks klara av det bra, för mig är det jäääättetungt, men jag kämpar så gott jag kan.

Rapport från arbetslägret

Idag har vi tillbringat hela dagen i skogen igen. Vi har i uppdrag att röja upp en väg genom skogen. Maken röjer med röjsåg. Sönerna kommer efter med motorsåg, som används för att ta omkull de tjockare träden, yxa och röjkniv för att kvista alla träd som ska tas tillvara. Till slut kommer jag med bågsåg och sågar upp allt till brasved. Det känns minsann i ryggen. Därutöver måste vi gå lite mer än 2 km till och från stället vi röjer. Attans att vi är duktiga! Och som ni ser, lider vi inte av snöbrist där ute i skärgården!

Skogspatrullen

Idag drog skogspatrullen (tre män och två kvinnor) fram längs den igenvuxna skogsbilvägen i makens skogsskifte. Det blåste kallt, men efter en stunds röjningsarbete rann svetten, och då glömde vi redan att vi frusit när vi kom. Det går undan när man är fem personer, så vi hann med mycket mer än vi räknat med idag. Kanske vi till och med kan ha ledigt ett par dagar detta sportlov!