Utmaning och munkar

Jag har fått en utmaning av Jenny på Kråkered att skriva tio saker om mig själv.


Här kommer mina tio sanningar:

1. Jag är en hejare på att vika ritningar. Ge mig en hur stor byggnadsritning som helst, och jag viker den till en A4 på nolltid. Denna konst lärde jag mig när jag sommarjobbade på min mosters kopieringsbyrå i Jakobstad. Idag finns det maskiner som gör jobbet, men då – förr i världen – gjorde vi allt för hand.

2. Jag gillar inte att flyga. Punkt.

3. Jag köper hellre någon inredningspryl än ett klädesplagg. Surprise, surprise.

4. Maken och jag blev offer för ett par matchmakers nådens år 1989. Det är det bästa som hänt oss. Vi är paret evigt tacksamma även om vi inte längre umgås med dem.

5. Jag gillar att shoppa och har alltid gillat Ikea. Två gånger har jag själv hyrt en buss och skramlat ihop en busslast full med shoppinglystna damer (och någon herre) och styrt kosan mot Ikea i huvudstadsregionen. Det var mycket jobb och nervöst, så jag gör inte om det. Tänk om ingen dykt upp och jag blivit tvungen att betala hela bussen själv? Det tänkte jag inte på då.

6. Jag är uppvuxen i en tvåspråkig familj där svenska var mammas och mitt språk och finska de övriga familjemedlemmarnas språk. Jag gick på finskt dagis och i svensk skola. När jag var liten trodde jag inte att mina familjemedlemmar förstod varandra om jag inte agerade tolk mellan dem.

7. Jag talar finska med våra söner sedan sju år tillbaka, men jag väntar hela tiden på den dag då jag får byta om till svenska igen. När det blir? Jo, den dag yngre sonen skrivit klart sitt studentprov i finska.

8. Jag har varit passionerat förälskad i USA. Tidigare fick jag diarré varje gång jag tänkte tillbaka på mina USA-resor eller såg på bilder från dem. Förälskelsen har mattats av med åren, men visst har jag fortfarande en liten förkärlek för det stora landet i väst.

9. Jag gillar att bli äldre. Min teori är att ju äldre du blir, desto mindre förväntningar har din omgivning på dig, och då kan du börja slappna av litet grann. Jag har redan slappnat av massor!

10. Jag vill så mycket, men hinner med så litet!


Jag brukar inte sända utmaningar vidare, men den här gången gör jag ett undantag. Eftersom flera av mina bloggvänner är nyfunna vill jag lära mig känna dem bättre, och det här är ju ett trevligt sätt. Utmaningen går därför till:

Livet på Vestergård
Lyckoslanten
Life in the suburb
Sannas blog
Keloranta & Käpälämäki

Jag borde vara klokare än så här, men ibland kan jag inte hindra mig själv från att göra skadliga saker - som att baka munkar. Det var bara ett infall jag fick när jag körde till handarbetsaffären idag och nu har vi fatet fullt med färska bakverk.




Ni noterar väl att det är munkar på kaffemuggen också? Torsdag brukar vara salladsdag hos oss, för det är enda dagen i veckan som maken äter "riktig" mat på jobbet (ärtsoppa och ugnspannkaka) och jag tycker inte att han behöver kokt mat två gånger om dagen. Med salladen brukar jag bjuda på färskt bröd, men idag blir det bara kaninmat. Man kan ju inte få både bröd och bulle på en och samma dag heller!

Ett kåå

Igår fick jag hämta ut två paket på posten, så det var nästan lite julaftonskänsla här hemma igen. Det ena paketet innehöll en dopgåva till lilla kusinbarnet som blir döpt på lördag och det andra innehöll födelsedagspresenter till mig själv beställda från en nätaffären Bloominghome i Svedala-Svärje.

Det må vara osagt vad sönerna trodde att bokstaven står för, men visst kan man tolka den olika beroende på var den står. Under sommarmånaderna kommer bokstaven att få stå på hyllan i uteköket

och under de svalare årstiderna på hyllan inne på mitt kontor.

Resten av inköpen visar jag en annan gång när allt fallit på plats.

Igår blev det två korgar i vitt, men nu har jag så ont i tummarna att jag måste ta en paus. Jag kan knappt skruva upp en kork eller ett lock längre. Det är väl ganska onödigt att förstöra hälsan för några korgar som man ändå inte vet vad man ska göra med. Dessutom höjde handarbetsaffärsinnehavaren på ögonbrynen när jag störtade in igen. Han (ja, det är en han!) börjar väl snart tro att jag blivit förtjust i honom (will not happen!). Han varnade för att jag snart måste börja smuggla in mina plastkassar i huset så att grannarna inte tror jag fått det här med virkning på hjärnan. Men varför skulle jag vilja dölja det som ändå är så solklart ;-) Ett besök till i affären måste jag ändå kosta på mig, för den grå väven jag köpte igår ser inte alls bra ut i dagsljus.

Nu är det dags att bänka sig i soffan, ta sig ett glas rött och låta sig underhållas av Idol. Sov gott alla godingar!

Handarbetsgalen

Igår (stod jag) och sydde nya vimplar i uterummets höstfärger. Tygbitarna köpte jag redan i förra veckan, och jag måste erkänna att jag förvånar mig själv, för jag trodde nog inte att jag skulle komma till skott med symaskinen förrän tidigast i januari någon gång. Jag är så upp i varv med mitt virkintresse nu, så jag kan inte lägga av trots att jag virkat upp all trikåväv. I brist på virkmaterial tog jag alltså till symaskin och tyg igår. Rätt nöjd över resultatet är jag också, för jag är verkligen ingen sömmerska och symaskinen tillhör inte min inner circle of friends, to put it mildly.

Jag är en periodare. När jag börjar med något, kan jag inte lägga av förrän jag bränner ut intresset. De senaste fem, sex dagarna har jag haft syjunta med mig själv så fort jag haft en sekund över. Maken tycker inte att det ser särskilt avslappnande ut där jag står och virkar med ansiktet förvridet av smärta, men roligt är det! Elva korgar har det blivit nu. Några har jag redan gett bort i present :) Idag ska jag köpa mera trikåväv!

Höstskörd

Jag är inte särskilt förtjust i att så eller rensa, men när det sedan är dags att skörda det som vuxit i trädgården under sommaren, då njuter jag.


Jag har blivit en kratta på att läsa recept, men det är inte enbart negativt. Så god som min pajbotten blev när jag glömde att knäcka i ett ägg i pajsmeten har den aldrig varit förut, så från och med nu stryker jag helt ägget ur receptet. Så här gör du en härlig, knäckig pajbotten:

Smält 100 gram smör och låt det svalna.
Blanda 1,5 dl socker med 2,5 dl vetemjöl och 1,5 tsk bakpulver.
Häll i det smälta smöret och rör ihop. Bred ut smeten i en pajform.

Den här fyllningen är standard hos oss:
Rör ihop 2 dl gräddfil eller crème fraiche med 1 ägg, 0,5 dl socker och 2 tsk vaniljsocker. Skiva t.ex. äpple över pajbotten och häll fyllningen ovanpå.
Grädda i 200 grader tills gräddfilen/crème fraichen fått lite färg.

Jag avskyr recept med hundra ingredienser, så det här passar mig perfekt.

The End

Nu är stugsäsongen definitivt avslutad. Igår åkte maken och jag ut en sista gång för att tömma alla vattenbehållare, städa upp efter oss, ta hem alla tomflaskor och all ouppäten mat. Lite bryggjobb blev det också, för bryggan hade fått för sig att flytta på sig under den första höststormen tidigare i veckan.

Lingonen och havtornsbären lyste vackert röda och orangefärgade, men vi har fullt i frysen, så de fick snällt bli kvar där. Några enstaka blåbär fanns också kvar, men fåglarna måste ju ha något att mumsa på innan de åker vidare till varmare breddgrader.




På tal om fåglar höll vi på att ramma en svanunge när vi åkte hem. Mamman hade nog inte riktigt på det klara hur man färdas i sjötrafiken, för hon simmade över båtleden med ungarna i släptåg precis när vi kom farande med vår snabba (NOT) båt. Lite trafikupplysning för svanar skulle inte skada!

Too much

Tack för all den fina respons jag fått på mina inlägg här nedanför! Det är några som frågat om jag tar emot beställningar på korgar och mistlar. Jag ska fundera och återkomma när jag har mera tid.

I min iver över mitt nya pyssel slet och drog jag ihop ett par korgar till igår, men när jag imorse (jag steg upp en timme tidigare än normalt för att hinna virka en korg till) påbörjade ett nytt arbete gav virknålen upp. För mycket är för mycket, också om man är en liten virknål. Ni förstår säkert att man får ta i för kung och fosterland (eller i mitt fall president) när man till och med lyckas bryta av detta stadiga verktyg.



Man kan åstadkomma lite olika typer av struktur på virkningen beroende på om man virkar runt båda maskbågarna eller virkar nertag i endera främre eller bakre bågen. Smaksak vilken struktur man gillar bäst. Eller så gillar man båda. Eller ingendera.


Det är förresten lustigt att konstatera att mäns hjärnor nog är skruvade åt ett annat håll än kvinnors, för när jag visade den första korgen för gubben och sönerna (inte samtidigt, faktiskt vid tre olika tidpunkter), tog två av dem korgen ur handen på mig och lade den på huvudet och den tredje (och äldste) av dem sa att den kunde användas som en fez. Vilken kvinna tänker först på att en dylik korg skulle passa på huvudet?

Värsta workouten

Idag har jag ont i båda händerna och muskelvärk i övre ryggen. Varför? Jo, för att virkade en korg av trikåväv igår. Jag har nog aldrig blivit så svettig efter en timmes stavgång ens som jag blev av att virka en korg. Jisses, så tungt det var! Men roligt samtidigt, för det gick ju ändå relativt snabbt (cirka en timme). Men att jag fick slita och dra för att få väven genom maskorna med min virknål. Jag får nog pausa några dagar innan jag tar mig an nästa korg, för fler ska det definitivt bli.



På kvällen åkte vi ut till skärgårdsbyn en tur för att förrätta bouppteckning efter svärmor. Solen var på väg ner när vi kom hem, så vi stannade till vid Finlands längsta bro så att jag fick fotografera den (den verkliga orsaken var att vi var sugna på glass från kiosken intill bron). Jag är ju ingen brofantast, så jag skulle helst blunda varje gång vi åker över bron, men att se bron på håll klarar jag galant.