Ze vardagsrym

Allt det rosa försvann in i skrubbar och skåp och fram kom det svartvita igen, och små duttar av höstens överraskningsfärg ORANGE främst i form av blommor, såväl levande som av en mera varaktig, död variant. Vem hade väl trott det?! Eller nåja, så konstigt är det väl inte. Annat nytt är några kuddar (den med St. Paul's Cathedral i fåtöljen, och den med orientaliskt mönster i "lilla" soffan) och en pläd. Och så har jag plockat fram gamla saker i höstigare färger i vitrinskåpet. Det gjorde en stor skillnad i rummet, men ärligt talat tror jag inte att någon annan än jag ser skillnaden.

Hösten är kommen

Det här är sista bildbomben från Änterskär för i sommar, var så vänliga. Vår solsäng har verkligen blivit väl använd i sommar, och planen är att den ska användas lika flitigt de kommande somrarna. Så här ser den ut när vi precis burit ut madrassen och alla andra tillbehör.

Nya lyktorna, som blickar ut över havet. Dem kommer ni att se på flera bilder i detta inlägg...

Vacker guldskimrande höstkväll.

Solen är på väg ner, och ett flygplan är på väg till Luleå - förmodligen.

Mitt i plötsligt förvandlades lyktorna till rent guld.

En halv måne dök upp på himlen. Några timmar senare dök den ner bakom en holme och försvann.

Det blev beckmörkt. Stjärnhimlen där ute ser så mycket större och mer imponerande än här hemma. Maken har tagit bilden här nedanför. Han lyckades få med ett stjärnfall också, här i övre kanten.

En bärblandning som heter duga.

Så här ser sängen ut när den är i användning. Vinglas, kuddar, pläd, solbrillor, glasögon, kameror och böcker om vartannat. Som jag sa i förra inlägget - total avkoppling!

Och så en sista bild inifrån så vi inte glömmer hur det ser ut där. Until next summer!

The End

Så var den stugsäsongen till ända. Vi åkte ut redan på torsdag eftermiddag. En av fördelarna med att vara egenföretagare och ha ett mobilt kontor är att jag i princip kan jobba var som helst. Nu gick det dessutom så väl att jag helt slapp jobba på fredag, så i stället satt jag med näsan i en bok (läste två under denna vistelse) eller också satt jag och insöp och lagrade allt det vackra långt inne i hjärtat tills nästa säsong. En bättre sommar än den gångna har vi inte haft där ute. Vädret har varit helt fantastiskt varje gång, myggorna har varit non-existent och avkopplingen total. Nästa sommar väntar diverse renoveringsjobb, så vi kan säga att vi laddat upp inför det i år.

Våra två sista solnedgångar för i år var lika hänförande vackra som tidigare, men varje solnedgång är unik och inte den andra lik.

 

Söderfjärden

Vi är ju ofta inne på det här med att idka närturism, så i går efter att vi suttit på försäkringsbolaget i nära en timme och försökt få personalen där att inse att fakturan de skickat var alldeles för hög, bestämde vi oss för att åka ut till Söderfjärden i det vackra sensommarvädret för att lugna ner oss.

Söderfjärden är en en meteoritkrater som bildades för ungefär 520 miljoner år sedan. Området är cirkelformat och har en diameter på 5-6 km. Området var tidigare en havsvik, men på 1920-talet började man torrlägga det, och i dag används det som odlingsmark. Under september och oktober påträffar man en mängd tranor i Söderfjärden, då rastar 7 000-8 000 tranor här under resan söderut. Vi fick kika i ett fältteleskop som en gubbe hade med sig upp i utsiktstornet och fick se flera tiotal tranor. Redan det var en imponerande syn.

Äppel päppel

I år ger vårt äppelträd så där lagom mycket frukt. Vissa år får vi knappt några alls, och vissa år har vi så det skulle räcka till ett helt kompani eller två, men i år blir det just lagom av sorten. I går kväll körde jag en sats med min äppelskalare/urkärnare och hängde upp dem på en tråd här hemma. Jag har gjort det någon gång förr, och det doftar så gott i huset när äpplena hänger där och torkar. Bättre än i ett parfymeri, jag lovar. Visserligen har jag inte besökt ett endaste ett parfymeri, men det är väl en bisak... På tal om bin och annan ohyra så delar vi ju äppelskörden med både fåglar och harar. Än så länge har djuren bara mumsat på den frukt som ligger på marken, men i år hänger äpplena så lågt, så haren skulle lätt som en plätt nå upp till dem utan minsta ansträngning, så det är väl bäst att plocka tomt om man vill njuta av dem själv. Lustig kvist den här här nedanför, inte sant? Den växer rakt neråt. Nåja, den kanske hänger ner av äpplenas tyngd, men det låter roligare om man säger att den växer neråt.

Finfina exemplar som numera hänger på tork.

Kära barn

Det är inte ofta man får möjligheten att fota dem man har allra närmast hjärtat, så det gäller att passa på när tillfälle ges. Båda grabbarna lät min kamera bränna av några bilder på dem i förra månaden, så nu har jag bilder att sitta och titta på när saknaden sätter in, och det gör den allt som oftast, oavsett om de bor 5 eller 330 km i från oss.

Ian

Lukas och flickvännen Katarina

Rödorange

Ungefär samma färg som rönnbären och tomaterna har jag haft i veckan då jag vråljobbat och blivit förargad av än den ena och än den andra orsaken. Nu är det helg, för jag har precis skickat iväg veckans sista uppdrag. Min gulliga gubbe lovade göra mig sällskap på stan i dag. Kanske vi ses i vimlet?