Lördagslyx för mig är att få lägga smör på brödet. Vanligen äter jag mina rågbrödsbitar enbart med ost, men på lördag och söndag unnar jag mig
både smör och ost på brödet. Jag tror faktiskt att jag kunde leva enbart på det, så gott är det! Maken säger att jag leder honom i fördärvet när jag propsar på att han också ska ta smör på brödet (mest gör jag det för att stilla mitt eget samvete).
Det var sommarvärme ute i skärgården idag. Sjutton grader mitt ute i Kvarken i slutet av september hör verkligen inte till vanligheterna. Båten och maken fick åka på traktorsläp några tiotal meter och nu ligger den förstnämnda i gott förvar i båthuset tills det är dags att sjösätta den igen. Det känns väldigt avlägset att tänka på nästa vår, men med den här farten går vintern i ett huj och snart är det dags att ta på sig flytvästarna igen och åka ut på böljan den blå.
Medan maken grejade i båthuset åkte jag in till vårt hus i byn och började bära in ved i vedlidret. När gubbstrutten var klar, tog jag paus, hämtade honom och körde ut honom till skogs, där vi, med utsikt över båthamnen och salteriet, intog vår medhavda lunch. Mätta i magen åkte vi till huset igen och fortsätte med vedjobbet. Nu har jag gjort av med så många kalorier att jag inte behöver ha dåligt samvete på minst en vecka. Inte heller behöver jag tänka på att motionera under samma tid, för nu har jag liksom motionerat i förskott och har ett lager att ösa ur när det känns som om jag degar till för mycket.
Resten av kvällen är de
virkning som gäller!
Förresten, är det någon annan än jag som får nervspader av blogspots nya inläggsredigerare? Den vill inte alls som jag vill och lyder inte mina direktiv överhuvudtaget, och jag har snart slut på alla fula ord i min ordbank. Att få bilderna dit jag vill är ett helt hopplöst företag. Hjälp!
Jag är jätteförtjust i sådana här gamla skrivbord - och det fanns hela tre stycken i litet olika utföranden hemma hos svärmor. Igår tog vi hem ett av dem. Tanken var att vi skulle kapa av benen litet och använda det som soffbord, men nä, bordet passade inte alls in med den övriga inredningen i vardagsrummet. Tar vi in bordet dit, sätter den bollen i rullning och snart är hela rummet omändrat. Det vet jag inte om jag vill i detta skede, och familjen är i alla fall helt emot en sådan förändring. Tacka vet jag uterummet - bordet blev förpassat dit och får husera där tills vi hittar någon lämpligare hörna att placera det i.
Maken tycker jag är lite konstig som gillar känslan av plastmatta under fötterna, men så är det bara. Jag har länge sökt en budgetvariant till köket, men inte förrän i lördags i förrförrförra hemstaden Karleby hittade jag en som hade lämplig längd, hyfsat utseende och hyfsat pris. Visst hade jag helst velat ha en Pappelina, men att betala så många pengar för en bit plast känns lite övermäktigt.
Brukar ni bli uppvaktade med blommor när era grannar fyller jämnt? Här är det tradition. Nå nej, jag skojar. Grannen som fyller femtio i veckan hade fått en stor, fin bukett (inte i mina färger, men fin ändå) av sin arbetsgivare, men eftersom han och hustrun själv skulle resa bort tyckte de att vi kunde få njuta av blomsterprakten i stället. Inte tackar vi nej, inte.
